Nekromanti SPELSTIL

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Tja, om man säger så här: efter tjugofem års rollspelande av gott och väl över 100 olika rollspel (däribland Drakar&Demoner, Mutant och Eon - det sistnämnda var jag som bekant med och skapade) så blev jag lätt blasé vad gäller miljöer och system. Miljöernas kvalitet mäts inte längre i djup eller kilogram moduler, utan för min del krävs det att de ska ha "det", det där extra som fångar min fantasi. Det är därför som Spelljammer-miljön med magiska flygande rymdskepp fångar mitt intresse medan Forgotten Realms med dess dussinfantasy inte gör det, trots att Spelljammer-linjen är tokliten och Forgotten Realms mäts bäst i hockeybagar. Spelljammer har det där som fångar fantasin.
Jag har stor respekt för dina rollspelskunskaper och du är säkert allra minst stormästare. :gremsmile:

Det du skriver här är tydligen en väg att gå för att bli duktig, eftersom du tydligen blivit det. Jag är dock säker på att man måste inte testat så många spel som du för att själv kunna skapa ett nytt rollspel. Som du själv skriver är det egentligen inte så svårt att skapa nya spelsystem.

För mig personligen är det intressantare att bygga vidare på spelvärlden, som t.ex på vad jag menar med detta kan man läsa Ymirs utmärkta tråd om Mörkret på Mundana. Sådana saker anser jag är mer spelutvecklande än att hitta på ett nytt spel, som bara är en variant på det gamla egentligen. Att skriva äventyr är för mig mycket mer spelutvecklande än att skapa spelsystem, just för att man går vidare med att bygga vidare på kampanjen. Att skriva rollspelsmoduler är ett annat exempel. Till exempel: Varje gång Drakar och Demoner har stöpts i en ny form så har det alltid inneburit att äventyren blivit lidande, de utvecklas inte nämvärt. För exempel på vad Jag menar med avancerade äventyr kan jag ge Michael Petersén och Gunilla Jonssons äventyr "Den svarta Madonnan" eller "Tarotikum". Nidland-serien är ett annat exempel. Äventyr kan dock skrivas ännu mer avancerade än så.
Till exempel så har jag skrivit ett fantasydeckar-äventyr som baseras på forskning jag bedrivit om Jack the ripper. Jag har där använt mig av mer än tolv olika böcker om den verkliga mordutredningen, surfat på internet och läst ytterligare ca tjugo böcker om mordutredningar av FBI och om maffian. I äventyret ska RPna försöka finna och sovra bland det 60-talet misstänkta som fanns i verkligheten, fast det är omstöpta i en fantasyform av mig. Detta innebär också att de ska bedriva förhör, göra brottsplatsrekonstruktioner, skriva polisrapporter, lära sig en del gärningsmannaprofilering, intervjua misstänkta och där beroende på hur de och RPna rollspelas upptäcka fler ledtrådar. Äventyret innehåller massor av saker från verkligheten, inklusive verkliga obduktionsprotokoll, beskrivningar av brottsplatser, polisrapporter, vittnesmål mm. Allt är dock anpassat till min fantasykampanj.

När det gäller system är jag ännu mer blasé. De innehåller ju i princip samma sak: hur man slår ihjäl goblins och hur man dyrkar dörrar, med lite administration för att bli bättre på att slå ihjäl goblins och dyrka dörrar. Där är regelmängd tvärtom en nackdel: en Eon Grand Luxe Tortilla med extra sås gör samma sak som en DoD2 utan nåt extra, fast med fler detaljer (och därmed fler saker som kan bli knas) och väldigt mycket långsammare. Det gör mig till en sämre spelledare, eftersom Grand Luxe Tortilla gör att jag har fler detaljer att hålla reda på som bara har med regelprocedurer och tärningsskyfflande att göra, och därmed snor min uppmärksamhet från det viktiga.
Just därför effektiviserar jag ständigt min kampanj, men reglerna är till för att skapa rättvisa, kausalitet, möjlighet att förstå handlingars konsekvenser, objektivitet, mm. För mig kan man inte ha för mycket regler som beskriver olika stridskonster till exempel, men visst kan det finnas fall där det finns för mycket regler om samma sak. Då väljer man den bästa för spelgruppen. Hursomhelst har inte detta med för mycket regler varit ett problem för mig, kanske har jag ett bra minne för sådant? Dessutom tar jag bort regler jag tycker är onödiga. Kanske underlättas mitt SL-skap av att jag plockat de delar jag funnit bra från olika rollspel, hittat på egna husregler och tagit bort andra regler. Jag brukar inte ha större problem att koncentrera mig på det viktiga, som i mitt fall är själva äventyret.

Vad det viktiga är låter jag vara osagt: det kan vara rollgestaltande, det kan vara ståry, det kan vara intriger och metaplott, det kan vara kulturrollspelande i andra världar, det kan till och med vara gärningsmannaprofilering, men det är defintivit inte sifferskyfflande som en dator skulle kunna lösa bättre och snabbare än jag.
Inte för mig heller. Strider kan visserligen ta lång tid i min kampanj om det är många inblandade och man inte riktigt kan applicera fältslagsreglerna på situationen. Väldigt mäktiga personers strider kan också ta lång tid om de möter någon jämbördig, men jag har husregler som kortar ned tiden på dessa situationer. Jag tror du har missuppfattat vad åtminstone jag menar med prestationsrollspel, det är absolut inte en massa sifferskyfflande, även om sådana situationer kan uppstå tillhör de totalt säkert mindre än 10% av total speltid på ett år.

I vilket fall som helst, får jag ännu ett system med "slå ihjäl gobbos och dyrka dörrar"-regler så brukar jag lära mig dem på en kvart. För sjutton, jag kan skapa ett sådant system på en kvart!
Öhh? Bravo. :gremsmile:Det tror jag säkert du kan. Vart du vill komma med detta förstår jag dock inte riktigt. Det där med dyrka dörrar, etc var förövrigt inte mitt exempel. Har för mig att det var Traffaut. Ursäkta om jag minns fel vem det var, men jag börjar bli sömnig nu.

Ze point är att om jag inte hade spelat de där hundratalet rollspelen under tjugofem år så hade jag inte haft färdigheten "genomskåda slå ihjäl gobbos och dyrka dörrar-rollspel" till FV 60. Det är inte det enda sättet att bli asduktig på rollspel, men det är ett sätt, och det har den trevliga fördelen att man inte bara blir rätt bra på att spela rollspel, utan dessutom spela rollspel på många olika sätt. Som extra bonus så har man en bra baskunskap om man vill skapa egna rollspel.
Som sagt, det finns säkert fler sätt att bli duktig på rollspel. Jag har uppnått samma sak som du genom att spela och skriva asmycket äventyr och bygga ut mina spelvärldar och husregler, istället för som du att prova asmånga spelsystem. :gremsmile: Som sagt tror jag inte det är ett måste heller för att skriva egna rollspel, fast det verkar du inte mena heller, om jag förstår dig rätt.

Kanske ska jag för att glädja många här på forumet ändra den titel (som Ymir grävde fram från mina inlägg för tre år sedan) till "Stormästare på prestationsrollspel", egentligen kvittar det för mig. Det är tydligen superviktigt för er att göra den distinktionen. Om det gör Er glada så visst, no problemo.

Vilket för oss över till en annan aktivitet som utförs i 25 år, nämligen kampsport:
Citat: (från Maleficior).

Liknelse: Om jag tränar femtio olika kampsporter i 25 år, blir jag då överlag bättre på kampsport än om jag tränar fem olika i 25 år? Jag anser att FV 60 på fem olika är mer imponerande än FV 10-15 på femtio, sannolikt har du en annan uppfattning.
Det beror väl på färdighetssystemet. Om färdighetssystemet bara har färdigheten Kampsport och du tränar i 25 år, så får du liksom FV 60 i Kampsport, oavsett om du har tränat enbart karate eller om du har tränat karate, shorinji kempo, kendo, hung gar, tai chi chuan, pentjak silat, sambo, krav maga och wing chun.
Här tror jag du helt missupfattat min liknelse. Jag talade inte om färdigheter för RP i spelet, utan jag använde EONs rollspelstermenologi för att klargöra möjliga skillnader mellan rollspelare, som specialicerat sig olika. Nytt exempel då: Om jag läser böcker om fem ämnen i 25 år, vi säger att de är historia, samhällskunskap, krigskonst, religion och filosofi, så borde jag rimligtvis få djupare kunskaper inom dessa ämnen än om jag istället under 25 år läser om 50 olika ämnen?

Mer seriöst: det finns lite problem med att värdera olika sorters rollspel. För det första är det inte någon som har en aning om vilka olika sorter som finns.
Håller med och jag har försökt påpeka tidigare att egentligen kan väl ingen här som inte spelat med dig Krille, bedöma hur du egentligen spelar? Detsamma måste väl gälla Traffaut, Ymir - och till och med mig - samt alla andra?

Ron Edwards och The Forge har börjat en bit på vägen att kartlägga detta och forma en rollspelsteori, och de har kommit ganska mycket längre än enbart "prestationsrollspelande" kontra "gestaltningsrollspelande". Men eftersom kartläggandet enbart är i sin linda - hobbyn är som bekant över trettio år gammal, medan utforskandet som mest är sju år gammalt - så är det vanskligt att säga att det är den sanna bilden av verkligheten.
Ok. De är väl mästare eller stormästare på rollspelsteori då?

I och med att vi inte ens vet vilka sorters rollspelande som finns så är det också vanskligt att säga hur de är sammankopplade med varandra. Är skillnaden mellan prestationsrollspelande och gestaltningsrollspelande stor eller liten, och hur uttrycker sig den skillnaden? På vilka sätt är de två grenarna sammankopplade? Tja, det vet vi inte idag, till viss del på grund av att det inte finns en enhetlig terminologi. Vi vet helt enkelt inte vad de andra menar med "prestationsrollspelande". Vi tror att vi vet det, men förmodligen pratar vi runt varandra och missuppfattar hejvilt.
(Skratt). Ja - du slår nog huvudet på spiken här. :gremlaugh: Jag har gjort en del försök till förklaring till hur jag spelar, men egentligen är det nog lönlöst att försöka. Enda sättet att ta reda på hur någon spelar är att spela med honom / henne. Jag har hänvisat till Wistedts artikel för bakgrundsinformation om prestationsrollspel, men en artikel som den kan bara beskriva en generell förklaring och kan aldrig ta upp alla varianter. Jag borde kanske skriva det där referatet då. Får nog bli efter midsommar isåfall.

Sen har vi värderingen av de olika komponenterna. Den är om möjligt ännu mer vanskligt. Du kan säga att du har 200% kul istället för 50% kul när du prestationsrollspelar, men problemet är att det inte är en sanning för någon annan: du kan helt enkelt inte säga att någon annan skulle ha 200% kul om de prestationsrollspelade.
Visst, det har jag inte heller gjort. Det kan dock vara en sanning för någon annan. Det kan också vara en sanning för någon annan att de har 200% kul i en kampanj som har 10% problemlösning, 40% berättande och 50% rollgestaltning. Intressant att du inte valde att skriva något liknade till motparten i mitt inlägg som du svarade på. Han utgick inte från sig själv, som jag gjorde. Han påstod faktiskt att de som vill ha gestaltrollspelande bara har 25% kul utifrån mitt exempel. Hursomhelst passade denna kommentar bättre riktad till honom än till mig.
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Jag förresten efter att ha läst din profil börjat få klarhet i vad du menar med prestationsrollspel. Du menar riktigt svåra gåtor där det krävs att spelarna är superskärpta för att fatta vad som händer. Jag håller med om att det kan vara roligt och givande, men det är absolut inte där mitt fokus ligger. Jag bryr mig mycket mer om vad som driver Jack the Ripper och vilka inre konflikter rollpersonerna tvingas brottas med på jakten efter mördaren. Jakten är för mig sekundär och skulle mest bilda ram medan huvudpersonernas dilemman skulle lyftas fram ordentligt.
Vad som driver Jack the ripper är centralt i det äventyret, liksom det är en central del av att kunna generera en gärningsmannaprofil, så detta är långtifrån något som saknas i min spelstil eller i mitt äventyr. RPna brottas även med en del konflikter under äventyret. <table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">T.ex. blir en av RPna misstänkt för att vara Jack the ripper, vad sägs om den konflikten?</font></td></tr></table>
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Spelarnas poäng på spelledaren?

Får spelarna göra en liknande bedömning av spelledarens insats?

/M
Normalt inte i min kampanj, men om man nu skulle "tävla i rollspel" som jag föreslog Traffaut, så borde det absolut tas med. Vi brukar dock även låta spelarna ge SL en SL - belöning då han kan ha egna rollpersoner i kampanjen - då han skrivit ett äventyr. Ett sätt att motivera folk att vara SL.

Saker som borde bedömas hos SL är enligt mig då man "tävlar i rollspel":
1. Krativitet i utformandet av äventyret.
2. Hans kunskaper relaterade till äventyrets ämne.
3. Hans engagemang i skapandet av äventyret.
4. Hans förmåga att motivera och inspirera spelarna.
5. Hans förmåga att rättvist avgöra konsekvenser av RPnas handlande.
6. Hans kunskaper om spelvärlden och hur detta färgar äventyret.
7. Hans förmåga att få spelarna att ha kul.
9. Hans förmåga att få spelarna att upptäcka nya saker i sitt spelande.
10. Hans förmåga att utveckla kampanjen. (Läs: spelvärlden).
11. Hans förmåga att skapa nya regler och anpassa gamla regler efter spelvärlden.
12. Hans förmåga att visa på nya sätt att lära sig saker genom rollspel.
13. Hur välskrivet och litterärt kunnigt äventyret är skrivet.
14. Hans inlevelseförmåga och rollgestaltningsförmåga vid rollspelandet av SLP.
15. Hans förmåga att få spelarna att lära sig nya sätt att söka information, eller åtminstone hans egen kunskap på informationssökning.
16. Hans regelkunskap.
17. Hans anpassningsförmåga och improvisationsförmåga.
18. Hans förståelse för hur färdigheter är besläktade.
19. Hans förmåga att göra äventyret spännande.
20. Hans kunnighet i att spelleda i olika miljöer, det är ju stor skillnad på äventyr i vildmarken och i storstäder till exempel.
21. Hans förmåga att bedöma när det är rättvist att utsätta en viss RP eller flera RP för en händelse som sannolikt tar deras liv.
22. Hans förmåga att hantera extremt mäktiga rollpersoner och inte som medelmåttiga spelledare tvinga in dem i "pension".
23. Hans förmåga att hantera inkompetenta eller omäktiga RP och att kunna ge dem "lagom" motstånd.
24. Hans förmåga att ta in nya idér i sin kampanj.
25. SL´s förmåga att skapa intressanta och svåra problem, som fodrar en intressant problemlösning.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vad vill du?

Ja, faktiskt. Har pysslat med den typen av saker i rollspel i alla 25 år. Vad är det för speciellt med det?
Tja, när jag spelar prestationsrollspel så skyr jag konfliktresolution som pesten. Då tycker jag absolut att man ska använda handlingsresolution.

En spelare kan inte bara säga "jag försöker övertala generalen att berätta om var jag skall fortsätta mitt sökande efter hemligheten om min systers försvinnande", för generalen kanske inte vet något om systern. Jag slår ett dolt slag, och om generalen inte berättar något så kan det lika gärna bero på ett misslyckat övertalningsförsök som att generalen inte vet något. Jag tycker den sortens ovetskap ger spänning i prestationsrollspel. På samma sätt; om generalen säger något så vill jag att spelarna ska vara osäkra på om generalen faktiskt blivit övertalad eller om han i själva verket försöker lura rollpersonerna i en fälla.

När jag spelar prestationsrollspel så finns det en verklighet. Jag har förberett ett äventyr och lagt ut ledtrådar och hemligheter åt spelarna. De kan inte hitta vad de vill ha bara för att de vill det, utan de måste söka där hemligheterna faktiskt finns. Så jag använder handlingsresolution; jag slår för att se om de lyckas med sina handlingar, men sedan beror det på verkligheten (mitt äventyr) om de lyckas uppnå vad de önskar eller inte. Så spelade jag till och med när jag friformade. Det var helt enkelt så alla spelade. Det fanns mig veterligen ingen som någonstans ens hade talat om konfliktresolution.

Jag fortsätter använda handlingsresolution idag om jag ska spelleda äventyr som handlar om mordgåtor, hemligheter eller mysterier, helt enkelt för att jag tycker att sånt skall ligga dolt i en verklighet; ett äventyr. Det är bara spännande att rollpersonerna kan lyckas med alla sina handlingar och ändå gå rakt i en dödsfälla - helt enkelt för att de inte fattat tillräckligt kloka val.

Konfliktresolution är något helt annat, och har sina egna poänger. Där utgår man från karaktärerna och deras målsättningar istället, och anpassar omvärlden efter dem.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Vad vill du?

De har ofta väldigt speliga regler, och de rollgestaltar väldigt mycket, men de gör det på helt andra sätt och med helt annan inställning än traditionella prestationsrollspelare.
Mjo, men de gör det väl helt annorlunda än generella gestaltningsrollspelare också? Eller så är det kanske bara jag som är udda, men liksom, hela anledningen att jag ogillar The Forge så är ju att jag tycker att deras regelsystem alltid kommer ivägen för rollgestaltningen (och därmed in- och utlevelsen). Jag vill ha total och fullständigt kontroll över min karaktärs känslor, argumentationer, reaktioner etc; ju mer av sådana saker som regelsystemet tar ifrån mig, desto gnälligare blir jag. (Och jag vill absolut kunna spela till min karaktärs nackdel). Men så vill jag ju också mest friforma egentligen.

Sedan är det inte som att jag tycker att det inte finns roliga element i sådana regelsystem - Jag gillar tex Dogs in the Vineyard lite grann ändå. Det hade funkat som en enkvällsgrej liksom, men jag hade aldrig stått ut med att spela det på mer regelbunden basis; regelsystemet är liksom tvärt emot allt jag vill uppnå med rollspel.

Om folk förstår hur jag menar, så undrar jag därför; finns det några Forge-spel som inte har sådana där störiga, gestaltningshindrande system? (Ju färre regler som rör social interaktion öht, desto bättre...i think). För dem hade jag nog kunnat tänka mig att titta närmare på isåfall.

- Ymir, just askin'
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vad vill du?

Mjo, men de gör det väl helt annorlunda än generella gestaltningsrollspelare också?
Absolut. Enligt min modell (jag vågar inte riktigt tala för The Big Model) så skall utpräglade gestaltare (jag räknar dig till den kategorin) framförallt ha problem med forgespelens metamoment och att man på något vis arbetar sig fram till rollpersonens reaktioner bakifrån; att man skall använda ett regelmoment för att avgöra sånt som gestaltare tycker är helt naturligt att man redan känner - eftersom man redan är inne i rollen, och som man som gestaltare hellre vill se konsekvenserna av. Gestaltare bör också ha problem med de ofta uttalade spelmomenten i många Forge-spel, där man ska bestämma vem som "vunnit" spelsessionen (i exempelvis Agon och Capes) vilket gestaltare förmodas tycka är helt meningslöst att regelstyra (särskilt med metaregler).

Men modeller är inte allt. Min modell handlar exempelvis enbart om avsikterna - inte så mycket om medlen. I mitt gestaltningshörn så samsas följaktligen både detaljism och många friformsscenarier. Vissa spelare (som krank) är extrema motståndare mot ena änden av denna skala, och bör därmed tycka att min uppdelning totalt missar den sortens kategorisering som han upplever som avgörande.

(Men om han skulle eftersöka "simplistiska gestaltningsspel" skulle han teoretiskt sett kunna sålla bort många spel han antagligen (så väl känner jag honom inte) inte var intresserad av (såsom Rolemaster och Eon))

---

Jag kan inte ge något tips på simplistiska Forge-spel, tyvärr. De flesta verkar väldigt krunchiga och metafyllda. Men snart kommer nog Jonas Ferry eller Bastion med massor av vettiga tips.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: Vad vill du?

På din andra fråga svarar jag nej. Prestationsrollspel innehåller en lägre grad av berättande och rollgestaltning än de spelstilar som specialicerat sig på detta. Din poäng är kanske: vill man spela rollgestaltning, så är rollgestaltning mest givande?
Även om det låter som rimlig slutsats så var jag bara intresserad av att veta mer precist vad du menade. :gremsmile:


Om anledningen till att jag besöker detta forum var att lära ut till allmänheten vad jag vet eller att skapa en fan-club, så visst. Då skulle din idé vara toppen. Jag är dock här för att hitta spelare.
Jag tänkte mig ett bidrag till hobbyn i allmänhet, en sorts legacy att lämna efter sig så att säga.


Du får kalla dig Gud på rollspel om du vill, det stör inte mig och jag anser inte att du måste bevisa det för mig eller för forumet. Inga mer Jante-angrepp nu tack, var inte så småaktiga och avundsjuka på andras självuppfattning, skaffa ett eget liv / självförtroende istället.
Hehö... öh. :gremtongue:

Inte menat som ett angrepp, utan det är min uppfattning av vad mästare gör: De skriver ner sina samlade visdomar för eftervärlden och så. :gremsmile:

När började du läsa psykologi, förresten? Jag läste A-kursen hösten 2004 och B-kursen våren 2005. Vi kanske var kursare! :gremsmile:
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,536
Location
Göteborg
Re: Vad vill du?

Om folk förstår hur jag menar, så undrar jag därför; finns det några Forge-spel som inte har sådana där störiga, gestaltningshindrande system? (Ju färre regler som rör social interaktion öht, desto bättre...i think). För dem hade jag nog kunnat tänka mig att titta närmare på isåfall.
Det har väl inte de flesta? Jag är inte helt säker på att jag förstår vad du menar, dock. Kan du säga exakt vilken/vilka regel/regler i DitV som du ogillar?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,536
Location
Göteborg
Re: Vad är rollspel?

Uhm...så friform (här åsyftas alltså regellöst spelande) är inte rollspel enligt dig?
"SL bestämmer" är också en regel. Att det överhuvudtaget finns en SL är ju definitivt en regel. Likaså att varje spelare har kontrollen över en rollperson, och att ingen annan (inklusive SL) kan kontrollera denna roll. Tar du bort dessa regler, så har du inte längre rollspel, tycker jag. Då har du alltså ett gäng folk som sitter och berättar en historia.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: Vad vill du?

finns det några Forge-spel som inte har sådana där störiga, gestaltningshindrande system?
Jag antar att du med "gestaltningshindrande system" menar system som vill ha ett ord med i laget i sociala konflikter? Såsom DitV drar fram sitt komplexa konfliktsystem så fort folk börjar bråka?

I stort sett alla forgespel jag har läst formaliserar konflikter - alla konflikter, inklusive sociala - med någon form av system, så jag tror att du kommer att få svårt att hitta ett forgespel som tillfredsställer dig.

/Kalle
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Re: Vad är rollspel?

Uhm...så friform (här åsyftas alltså regellöst spelande) är inte rollspel enligt dig?
Precis som Genesis skrev innehåller även friform regler och är därmed rollspel i allra högsta grad.

/tobias
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Anakronismer?

Till exempel så har jag skrivit ett fantasydeckar-äventyr som baseras på forskning jag bedrivit om Jack the ripper.
Okej, nu kan jag inte längre låta bli att fråga...

Om du tycker att det är så spännande med kriminalarbete, gärningsmannaprofilering, brottsplatsundersökning och liknande, och vill att dina kampanjer ska fokusera på sådant, varför i herrans namn spelar du fantasyrollspel och inte något rollspel som utspelar sig i modern tid? Att söka efter ledtrådar var ju inte något som polisen ägnade sig åt innan 1800-talet och gärningsmannaprofilering tillhör den senare halvan av 1900-talet (förutom något enstaka fall). Vore det inte vettigare att spela en kampanj där rollpersonerna är FBI-agenter eller något liknande, snarare än att spela Eon, där sådana tekniker rimligtvis måste vara helt okända?

/tobias
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
Re: Äsch, du är ju ingen nykomling

Tredje vändan eller andra. Räknat i timmar och inlägg anser jag mig dock fortfarande vara nykomling.
Av dina XP poäng att dömma så är du ta mig sjutton den som är blötast bakom öronen just nu här på Rollspel.nu. Men av din ålder att dömma så har vi lekt i samma sandlåda ungefär lika länge.

Jag har inte blandat mig i denna tråd och tänker hålla mig utanför i fortsättningen. Men den är mycket intressant att läsa...
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Vad vill du?

Har pysslat med den typen av saker i rollspel i alla 25 år. Vad är det för speciellt med det? Vad är det för speciellt med det?

Bara dubbelkoll så att terminologin är rätt - termen handlingsresolution medför att utfallet av ett slag (eller liknande slumpmoment) visar om en handling lyckades eller inte, exempelvis att försöka utföra ett hopp mellan två hustak under en jakt på en misstänkt.

Hade reglerna i stället talat om konfliktresolution så avgörs oftast målsättningen med slaget (eller liknande). Vi tar samma exempel som ovan, jakt över taken efter misstänkt, så säger spelaren typ "Mitt mål är att fånga den misstänkte", medan den misstänkte säger "Mitt mål är att undkomma". Den som lyckas bäst på sitt slag uppnår sitt mål och är oftast helt fri i att berätta för den övriga vad som skedde i spelvärlden. Eventuella hopp över hustak blir till dramatiska abstraktioner och eftersom utfallet i konflikten är avgjord kan effekten bli att hoppet ignoreras, tas upp i förbigående, blir en dramatisk effekt eller något annat. Men något slag för hoppet görs hursomhelst inte.

Generellt fanns inte konfliktresolution, som den är definierad som gängse term, för 25 år sedan. Dessutom krockar den i allmänhet rätt hårt med prestationsrollspel, så jag blir lite förbryllad av ovanstående påstående där jag sitter och lurkar på läktaren.
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Anakronismer?

där sådana tekniker rimligtvis måste vara helt okända?

Det är lite OT, men samma problem uppstår i många fantasyspel, dvs att teknikerna inte finns - mycket beroende på att de inte behövs. Detta då det räcker med en magiker så brukar man kunna få reda på allt som har hänt vid en plats eller få fram huruvuda en person ljuger, etc. Eon klarar väl sig ganska väl, men D&D är helt värdelöst på deckargåtor just pga magin.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,085
Location
Ereb Altor
Nä, inte vad jag menar alls

Det du tar upp i din spoilervarning är ju en urgammal klassiker och har inget med inre konflikter att göra. Tvärtom. Det är möjligtvis ett incitament för att klara äventyret men skapar inget tema på något sätt.

Vad som driver Jack bör vara, om jag är SL, någon form av emotionellt dilemma. Det kan vara nästan vad som helst. Det viktiga är att även RP, på ett tematiskt plan, bör vara knutna till Jack. En klassiker är ju protagonisten och antagonisten som egentligen har samma drivkrafter, men befinner sig på var sin sida om konflikten.

Så, jag skulle vilja säga att du återigen missade poängen helt.
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
*Harkel* (OT)

"Skala bort saker" är snarare vad friformare gör. Friformare tar helt klart och "skalar bort saker" (slump) från prestationsrollspel. Vad The Forge:are gör är något helt annat. De ersätter vissa saker med andra saker. De har ofta väldigt speliga regler, och de rollgestaltar väldigt mycket, men de gör det på helt andra sätt och med helt annan inställning än traditionella prestationsrollspelare.
Nu är jag en av de på forumet som kallar mig friformare (bl.a jag kör annat också) och set det inte som att bara skala bort saker. Visst kan det vara det, men det kan också vara lägga till saker (främst metaelemänt) och förresten är det inte prompt utan slump (undantaget apj-vlarnas fobi mot tärningar (min tolkning, kan ha fel, men tror de var rabiata mot det)). Men det är helt ovidkommande och det finns massa trådar om friformens innehåll redan, så vi behöver inte ta det här :gremlaugh:

-Gunnar (häpen över att Rising postade nått sånt, han brukar vara bra i ämnet med försiktiga ord annars)
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Tävla i scenariomakande, historik

Kom hit så testar vi vem som är skickligast.
För ett tiotal (eller det är nog mer men jag känner för att ignorera mossan idag) år sedan hade LinCon spelledartävlingar, tror det ingick i att skriva sina egna scenario och spela dem för en (eller om det var ett par) grupper. De bedömde spelledare och scenario och utsåg sedan vinnare. Saknar man det så kan man sparka på Crisp (bossen för Sveroks kansli) som jag har för mig arrangerade det.

SydCon hade sina Emmisar på mitten av nittiotalet, men de tror jag var rena subjektiva bedömningar.

GothCon XXX hade sina enkäter som de utsåg bästa scenario baserat på nöjda deltagare. Kan man visserligen tycka massor om hur enkäten var upplagd. Jag lyckades snatta och tjuvläsa våra och såg bland en blank post på mig som spelledare när det gällde frågan om hur jag gestaltat slps, vilket berodde på att det inte fanns några spls i scenariot (mer roligt då att jag fick en femma på samma sak av den andra gruppen, men de tänkte nog på hunden :gremwink:)

Överhuvudtaget, vill man se om man är bra på att skriva scenarion är konvent ett bra sätt att testa sig. Dels krävs det att man skriver så att andra också kan spelleda det. Dels prövas man på okända spelar. Dels testas ens organsitatoriska förmåga och ens tidssinne.
Gör man det bra får man komplimanger och återkommande grupper som spelare ens saker :gremlaugh:

Så om några vill mäta sin kvalitet rekomenderar jag att välja ett konvent och ha en show-down (och bonus för mig som kan dra på fler konvent som spelare). Vi skulle kunna testa att sätta ihop ett riktigt kräset jurylag också om det skulle funka, föreställe er istället för Idoljuryn, så sitter Rising, Krille, w176, valfria namn som passar av olika spelfalanger och bedömmer det de spela :gremwink: Jag skulle åtminstone båda gärna vara med i en sån jury alternativt spelleda dem!

-Gunnar (konventsivrare)
 
Top