Nekromanti SPELSTIL

[LutherHex]

Re: Vad vill du?

mmm. Jag kan gå med på att de är tjocka äventyr (med undantag av Tarotikum, som jag inte har läst och därför inte kan uttala mig om). Däremot håller jag inte med om att de är särskilt avancerade. Tvärtom var de ganska rälsade och raka äventyr och jag gillade dem inte alls.

De mest avancerade äventyren som jag har provat att spela är The Complete Masks of Nyarlathothep till Call of Cthulhu (är inte igenom den än, utan har bara kommit till Kairo) och The Enemy Within till Warhammer Fantasy Roleplay. De mest avancerade äventyren som jag har spellett var Harlequin och Universal Brotherhood till Shadowrun - de två var riktigt roliga och luriga ihop.

Andra favoriter är Undergångens Arvtagare till Mutant: Undergångens Arvtagare, Femte Konfluxen-serien till Drakar&Demoner, Beyond the Mountains of Madness till Call of Cthulhu, och Darkstryder-kampanjen till Star Wars d6.

Jag har inte spelat några andra rollspel än svenska. Femte konfluxen serien är dock ett bra exempel på äventyr av hög kvalitet.

Anekdot: "Oraklets fyra ögon" och "Kristalltjuren" spelade jag helt ensam som spelare och klarade av bägge! Dessutom är inte Thomas som var SL någon snäll mes, som ger spelaren en massa hjälp. Nej minsann, snarare var han rätt hård - vilket jag föredrar om jag ska välja mellan en hård SL och en mes.

Förövrigt bygger jag ALLTID ut äventyr, eftersom de ofta är alltför "rälsade". I mitt största äventyr kan man räkna 4 "grundvägar" att gå i äventyret, men de förgrenar sig och blir på så sätt ännu fler. Det äventyret är sannolikt ett av de minst "rälsade" som någonsin funnits. Ett problem med att skriva äventyr till prestationsrollspel, som inte ska vara rälsade är att de växer dramatiskt i storlek om det skall gå att finna ut vem som är boven på många olika vis. Fast jag tycker det är jätteskoj att skriva och spela, finns det de som tycker att äventyren blir för stora.

 

[Krille]

Re: Vad marknaden söker

Men faktum är ju att just genom äventyren kan spelmakaren etablera en syn på hur de tänkte att rollspelet skulle fungera. Visst! När du köper spelet så bestämmer du vad du vill göra med det men det värsta jag vet är nog rollspelsmakare som dumpar ett spel och inte ens kan publicera ett par exempel på äventyr. De ger dock som sagt en god fingervisning om vad spelet är tänkt att handla om.

Det gör de säkert. Jag tänker inte ens säga emot det.

Problemet är helt enkelt att äventyr säljer inte. Och säljer de inte så finns det ingen mening med att göra dem, rent krasst ekonomiskt, oavsett hur bra och vettigt det är med äventyr och hur de etablerar synen på hur spelet ska spelas.

 

[Genesis]

Re: Konfliktresolution och auktoritet (OT)

Den typen av detaljerat ”stakes-sättande” (dvs att man i förväg definierar ingående vad som händer om man vinner eller förlorar – Spelare: ”Om jag vinner så händer X”, SL: ”Men om du förlorar så händer Y”) som i tråden mer eller mindre verkar synonymt med konfliktresolution är bara ETT sätt att genomföra en konfliktresolution; och inte nödvändigtvis det vanligaste.

Jag vet inte hur det är med de andra, men jag använde det för att det är ett enkelt och tydligt sätt att demonstrera det i text på ett forum. Man hade precis lika gärna kunnat beskriva handlingsresolution som: Spelare: "Om jag vinner så lyckas jag dyrka upp dörren" SL: "Men om du misslyckas så förblir dörren låst." Det är bara ett tydligt sätt att skriva det på, som jag ser det.

Fast det finns ju spel som markerar att konversationen skall gå till på ovanstående sätt (Burning Wheel, till exempel).

 

[Genesis]

Re: Vad vill du?

Förövrigt bygger jag ALLTID ut äventyr, eftersom de ofta är alltför "rälsade". I mitt största äventyr kan man räkna 4 "grundvägar" att gå i äventyret, men de förgrenar sig och blir på så sätt ännu fler. Det äventyret är sannolikt ett av de minst "rälsade" som någonsin funnits.

Faktum är att från min synvinkel så är det ungefär lika rälsat oavsett hur många vägar man kan gå, så länge som äventyret har definierade vägar. som jag ser det så är alltså ditt äventyr ganska rälsat. Sättet att undvika rälsning är inte att skapa flera rälsar, om du förstår hur jag menar. Det är att angripa problemet från en annan vinkel, allstå inte förbereda olika vägar som rollpersonerna kan vandra. Det klassiska exemplet på det är så kallade fisktanksäventyr, som baseras på en väl definierad utgångsposition, med en massa olika aktörer som har förhållanden till varandra, och en historia över vad som hänt, och så vidare, men inga definierade planer på vad som kommer att hända. Man kastar helt enkelt in rollpersonerna och ser vad som händer. Det gör att rollpersonernas val är obegränsade, och inte "skall vi välja räls A eller räls B?". Flerrälsäventyr är ungefär som datarollspel, tycker jag.

Man kan även använda så kallade "bomber", som är intressanta händelser som man kan slänga på rollpersonerna när det passar. Vad som händer på grund av bomberna skall dock lämnas öppet, annars är det återigen rälsning. Till exempel så är "Änkan Reynolds visar sig vara hemlig agent" en bomb, medan "Änkan Reynolds bjuder in rollpersonerna på middag, under vilken Generalen avslöjar att hon är en hemlig agent" är rälsning. I det första exemplet är det helt öppet hur avslöjandet sker, i det andra kommer SL att behöva styra rollpersonerna så att de inte till exempel tar livet av änkan (då kan hon ju inte bjuda in dem på middag). Bomben kan ju användas oavsett vad som händer i äventyret.

Vill dock få det sagt att jag inte ogillar rälsning (även om jag helst bara spelar det ibland), och ditt äventyr är säkert jättekul att spela. Men det är fortfarande rälsat, tycker jag.

 

[Krille]

Konfluxsnopp

Förövrigt bygger jag ALLTID ut äventyr, eftersom de ofta är alltför "rälsade". I mitt största äventyr kan man räkna 4 "grundvägar" att gå i äventyret, men de förgrenar sig och blir på så sätt ännu fler. Det äventyret är sannolikt ett av de minst "rälsade" som någonsin funnits.

Ummm. Det är lite vanskligt att uttala sig så generellt om man bara har provat på de svenska rollspelen.

Exempelvis så kan vi nämna äventyret "Power behind the throne" i Enemy Within-kampanjen till Warhammer Fantasy Roleplay. Det är inte rälsat alls! Från det att rollpersonerna anländer till staden Middenheim så är de i princip helt fria att göra vad de vill. De har motivationen att göra något (det har de fått sedan det tidigare äventyret Death on the Reik), men vad de gör är helt upp till dem.

Istället för att vara upplagt som en eventuellt förgrenad serie händelser eller eventuellt förgrenad serie ledtrådar, så är äventyret upplagt som en mängd platser där det finns ledtrådar, en mängd händelser som bara händer (exempelvis en snotboll-match), och en mängd spelledarpersoner som har mål och resurser. Det upplägget brukar kallas för "fisktank" här på forumet, och det bygger på att spelledarpersoner agerar för att uppnå sina mål och reagerar om rollpersonerna gör något som kommer ivägen. Om du söker lite på "fisktank" så lär du hitta mängder med inlägg som beskriver upplägget.

Och ska vi nu mäta konfluxsnopp så var min rollperson totalt oduglig på att slåss (FV4 i kast med litet ölkrus som enda offensiva färdighet), men var ändå den enda som överlevde genom hela kampanjen.

 

[Gordeg]

Re: Vad vill du?

Flerrälsäventyr är ungefär som datarollspel, tycker jag.

Ja. Själv tänker jag på spelböcker i stil med Ensamma vargen.
Känslan av frihet i ett flerrälsäventyr (bra term förresten) är illusorisk.

Gordeg

 

[Magnus Seter]

Bomb eller Räls

Till exempel så är "Änkan Reynolds visar sig vara hemlig agent" en bomb, medan "Änkan Reynolds bjuder in rollpersonerna på middag, under vilken Generalen avslöjar att hon är en hemlig agent" är rälsning.

Som jag ser det är exempel 1 i stort sett lika rälsat som exempel 2; resultatet är ju förutbestämt, och inget som spelarna gör spelar någon roll. Ergo, båda är rälsning.

Eller är det nått jag missar?

/M

 

[Mogger]

Intention-conflict

Jag inbillar mig att det finns en skillnad mellan avsikt och konflikt. I det första fallet (från Burning Wheel) deklarar du en avsikt med scenen och en hur komplex plan du vill för att uppnå den (linked testes). Som jag ser det bör varje moment behandlas för sig men utan att omöjliggöra nästa delmoment om inte det sista slaget misslyckas då hela avsikten haverarar och snetänder. Där kommer dina Stakes in. Stakes finns visserligen inte i BW men en konsekvens av ditt handlande är inte så knepigt att få till. Möjligtvis kan man även lägga till en konsekvens för varje misslyckat slag (som med Let it ride-regeln inte blir så många).

Om du istället använder en konfliktresolution så finns det en konflikt som du vill avgöra och det kanske inte ens finns något som definierar konfliktens utgång mer än spelaren. Då kan det lätt få makabra former "jag ställer doktorn mot väggen (konflikt). Om jag kyckas så skiter han på sig och ur hans avföring öppnas en väg till Atlantis". "Ok" säger SL, "men om du misslyckas så går jorden UNDER!!!" Det är ett dåligt exempel på konfliktresolution men visar problematiken med att konfliktens utgång bara definieras av deltagarna och vi är tillbaka hos godtyckligheten och SL-makten även om förutsättningarna är helt annorlunda.

Det ska iofs sägas att jag bara har teoretisk koll på den här skillnaden, men det ser ut som att det finns en ganska stor lucka att utnyttja hur man vill.

 

[Magnus Seter]

Passar på med en länk

http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...true#Post480654

Hoppas att det är okej att kasta in en länk till ett äldre inlägg.

/M

 

[Mogger]

Re: Bomb eller Räls

Exempel 1 innehåller ett påstående. Exempel 2 innehåller en plats, ett påstående och en situation med en given utgång. bangen i exempel 1 kan bara uppstå om spelarna uppsöker änkan. Exempel 2 kan bara uppstå om spelarna hamnar i just den situationen.

Nu kräver inte situationen att RP är på middag m.m. men genom att beskriva händelsen på det sättet så förutsätts det att SL har ansvaret för att driva storyn genom att "tvinga" RP till olika platser för att de där ska få ta del av vad nu SL har förberett. Går RP utanför manus blir det fel. I exempel 1 så skriver deltagarna manus allt eftersom de spelar.

 

[Mogger]

Re: Passar på med en länk

Jag hävdar iofs att en det inte finns någon illusion. Det är klart och alla vet att interaktiviteten är begränsad. Varför? För att alla inblandade spelar rollspel. I början kanske det går att lura spelarna men efter ett tag är alla helt klara på att äventyret har begränsingar och att spelarna förväntas handla på ett speciellt sätt för annars blir det inget äventyr.

Skillnaden med bangs och relationskartor och allt är att spelarna själva bestämmer begränsingarna genom att berätta inom vilken sfär de vill agera. Då är allt utanför just den sfären ointressant. Men det är ointressant för att spelarna inte bryr sig, inte för att SL har bestämt det.

Så, det kan se ganska likt ut på pappret men skillnaderna är väldigt stora.

 

[Magnus Seter]

Nä, så lätt är det inte

Exempel 1 innehåller ett påstående. Exempel 2 innehåller en plats, ett påstående och en situation med en given utgång. bangen i exempel 1 kan bara uppstå om spelarna uppsöker änkan. Exempel 2 kan bara uppstå om spelarna hamnar i just den situationen.

Jag håller med om att exempel 1 är mer öppen att använda i olika situationer än exempel 2, men jag tycker ändå att det är en fråga om rälsning.

I exempel 1 så skriver deltagarna manus allt eftersom de spelar.

Men de kommer fram till samma destionation, oavsett vilket manus de skriver; änkan visar sig vara spion.

Det är det som jag tycker är rälsningens adelsmärke, inte vad som händer på vägen, utan vilken destination man hamnar vid.

Därav min skepsis till exemplen.

/M

 

[Magnus Seter]

Nänä

Det är klart och alla vet att interaktiviteten är begränsad. Varför? För att alla inblandade spelar rollspel. I början kanske det går att lura spelarna men efter ett tag är alla helt klara på att äventyret har begränsingar och att spelarna förväntas handla på ett speciellt sätt för annars blir det inget äventyr.

Jag har spelare som explicit gör som de vill, och hellre struntar i äventyret för att följa det som faller sig naturligt för deras rollpersoner.

Så det finns, och jag har, spelare som inte följer det som äventyret förväntar sig av dem. Helt enkelt för att det faller sig naturligt att utnyttja den öppna och fria interaktiviteten som finns tillgänglig.

Oftast är det väldigt erfarna spelare som gör så, för de tycker inte det är så roligt att följa en äventyrsstruktur igen som de gjort så många gånger förut, eller oerfarna spelare som hakat på tanken kring öppen och obegränsad interaktivitet.

/M

 

[Mogger]

Jo, men jag var otydlig

Ok, jag började mitt i, det var fel av mig. Själva anledningen till att änkan alls är med är för att om hon är spion som kommer någon av huvudpersonernas drivkrafter att hamna i fokus. Änkan är ett verktyg för att sätta spotten på en av RP för ett tag. När hon visar sig vara en spion sätter det igång något som ingen vet var det ska sluta. Antagligen är t.o.m änkan etablerad av en av spealarna själva.

I det räslade exemplet har SL skapat änkan, generalen, middagen och allt för att att det ska visa sig att änkan är spion. Och är det rälsat så har SL även bestämt att RP då ska bestämma sig för att sätta dit änkan. För det är vad äventyret ska gå ut på.

 

[Mogger]

Ett alternativ

Eller så bygger du äventyret på det sättet till att börja med, med bangs och relationskartor och allt vad det nu kan vara.

 

[Genesis]

Re: Bomb eller Räls

Som jag ser det är exempel 1 i stort sett lika rälsat som exempel 2; resultatet är ju förutbestämt, och inget som spelarna gör spelar någon roll. Ergo, båda är rälsning.

Som Traffaut sade, så är exempel 2 situationsspecifikt. Om rollpersonerna inte kommer på middagen, så är det förstört. Därmed måste SL styra hitorien för att kunna få in det i spel. Exempel 1 är ju möjligt även om rollpersonerna inte kommer till middagen. De kan döda änkan, bränna ned hennes hus och förvandla Generalen till en groda, spelledaren kan fortfarande få in "Det visar sig att änkan Reynolds var en hemlig agent" (okej, man får ändra det till imperfekt). Någon annan kan ju berätta det, de kan finna informationen i ett arkiv, eller upptäcka den på en miljon andra sätt.

Vad gäller att inget spelarna gör spelar någon roll, så beror det på huruvida SL väljer att använda bomben eller inte. Om spelarna inte hamnar i en sådan situation där det passar att använda den, så gör han inte det. Förhoppningsvis har han många bomber att tillgå, och behöver inte använda alla för att äventyret skall bli kul. De är mer sätt att spetsa till historien om det inte händer tillräckligt mycket eller om SL får slut på fantasi, vilket är lätt hänt om man spelar fisktank, och kan leda till tråkigt spel. Då är bomber bra grejer att slänga på rollpersonerna så att de får något att reagera på. Har man kul och äventyret går framåt, så tycker jag inte att bomber behöver anvndas, faktiskt.

Det är så jag ser skillnaden, i alla fall. Har du andra idéer?

 

[Magnus Seter]

Då blev det tydligare

En bomb är helt enkelt en it information som SL kan lägga fram när det passar denne, för att öppna nya möjligheter för spelarna. Huruvida de agerar på bomben eller inte är upp till dem och till deras motivation i den aktuella situationen.

Men det viktigaste är då att det inte specifikt är SL:s huvudmål med äventyret/delhandlingen att spelarna alltid får reda på att änkan är spion. Det kan visa sig vara så, men det är inte målet med äventyret.

/M

 

[Genesis]

Precis [ant]

Ursäkta för det otydliga exemplet.

 

[Gordeg]

Rälsande/orälsad bomb (edit)

Som jag fattat forgeiternas koncept med "bangs" är det ett hjälpmedel för att få upp farten när spelet börjar stagnera, är det inte så? Rätta mig om jag har fel.

Om spelledaren förberett bomben "änkan är spion" innan spelmötet betraktar jag det som rälsning för då är bomben ett verktyg för att få in rollpersonerna på ett visst spår.
Om en av spelarna hittat på änkan och spelledaren improviserar helt out of the blue att hon är spion för att det
passar den roll hon fick i äventyret så är det inte rälsning.
Om situationen är någonstans mitt emellan de ovanstående exemplen är bomben... varken eller.

(Edit: Genesis hann förklara detta bättre innan jag hann bli klar. Sorry för att jag är så slö.)

Gordeg

 

[Mogger]

Re: Rälsande/orälsad bomb

Det kan vara så, men beöver inte vara så. Skillnaden mellan räsl och inte räls är att i rälsning går det ett räls mellan olika händelser, hence the name. Finns det inget räls så är det inte rälsning. En bombs uppgift är att kräva ett ställningstagande och i förlängningen även skapa något större, djupare och oförutsägbart.

Du får gärna kalla det räls om det gör dig gladare men jag ser inga likheter alls.