Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Anchorman]

Nicky

Nicky har nu kämpat sig upp till toppen av hisschaktet, stegen slutar i en lucka, luckan gnisslar kraftigt när Nicky trycker upp den och den faller bort med en duns.
Det är mörkt även härute, men mörkerseendet har blivit bättre.
Mestadels är taket tomt, någon sak som har med ventilationen sticker upp men annars är det tomt.
Tomt är det även på zombies, det här kan nog vara en av de få ställen i Bergsfors där man är säker ifrån zombies.
Ingen helikopter syns eller hörs än.


Mormor Ganja

"Mannen" som har rånarluvan vriden över ansiktet ser inte så bra vem det är som kommer, allt han kan se genom fibrerna på luvan är att det är en kvinna, hennes röst hintar om att hon är äldre.
Jag heter Felicia, vem är du? säger hon till mannen.

Hennes fråga hintar om att hon inte har varit med när allt hände här, kanske har hon inte så bra koll.
Mannen säger


Tor, mitt namn är Tor. Dem här människorna är galna, jag vet inte vad dem har sagt till dig, men det är dem som har orsakat alltihop.
Se på dem, de är en mindre armé beväpnade till tänderna. De tänker använda mig som bete för deras galna zombies, du måste släppa ut mig så sticker vi båda två på en gång.


Sjuttonde våningen Rutger

[Vem har två pistoler?]

Rutger slänger sig på golvet och skjuter mot mannen med revolvern. Skottet träffar någonstans vid midjan och mannen faller bakåt samtidigt som han griper sig runt magen.

Ett skrik fyller korridoren det är den andra personen som mannen viskade med tidigare som skriker ut.
Den här personen är en kvinna, hon har ljusbrun hy och mörkt hår som är uppsatt i en knut i nacken.
Hon har stora glasögon och är ganska kort.

NO! SEAN NO, NO, NO skriker hon ut samtidigt som hon höjer sitt vapen, likadant som Rutger i.
Första skottet träffar Rutger i bröstkorgen och Rutger rullar ett kvarts varv och hamnar på rygg.
Rutger kippar efter andan.

Den skottsäkra västen tog emot skottet men slog luften ur honom.


Trapphuset våning sjutton Lollo, Sam, Jesper och Bengt

Jesper följer efter in i trapphuset han kommer in sekunden efter Sam har kysst Lollo, kanske tur.
Han håller sitt hagelgevär redo och nickar flera gånger med huvudet och studsar på tårna
Nu kör vi! Nu tar vi dem här jävlarna!
Fler skott hörs inifrån.
Gruppen står nu i en trappa, det är tänt här, verkar inte som om de släckte sin egen våning utan bara de andra.
Vid sidan av dörren ut till trapphuset sitter en skärm, den visar vad som händer utanför, Felicia syns prata med den fastbundne mannen.
Framför sig har det en dörr som står öppen lite på glänt, den är mycket klenare än den som de bröt sig in i.

 

[mårten1]

Rutger

[Läste det som en pistol och en revolver... inte att pistolen var en revolver
Kan man få indikation på deras kläder också? Visst spelar inte så stor roll just nu men om de är svartklädda som de innan eller om de är läkare typ. ]

Han kippar efter andan, de verkar aldrig ta slut.
"Not fun when we shoot back at you is it."
Rösten är full av vrede och förakt för dem som står där borta. Skit, rekylen är hårdare än han trodde, får börja sikta på fötterna om jag ska träffa benen känns det som.

Det börjar höras saker från trapphuset, vad händer nu. Förstärkning? Han kan inte slåss mot två fronter. Han tar fram en av sina bomber, slänger den mot deras sida av toalettdörren för att distrahera dem där borta och samtidigt som den exploderar går han ut och försöker skadeskjuta henne. Siktar praktiskt taget på fötterna den här gången men ser till att siktet är långt ifrån mannen. Efter att ha avlossat ett par kulor mot henne duckar han in i köket igen, lägger sig ner och siktar mot trapphuset.

[Tänker att adrenalinet pumpar så blir han skjuten märker han det först när han ligger ner och siktar mot trapphuset]

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

När Lunde kysser mig drabbas jag av en nästan obetvinglig lust att släppa vapnet och plocka upp henne istället och ta trappan ner i två långa kliv. Nästan.

Jesper kommer studsandes. Han har varit rätt dämpad ett tag, men nu verkar han ha hämtat sig. Det är min ovilja att vara sämre än honom som får mig att kliva in genom dörren.

Det första jag ser är en fet kille som jämrar sig och Rutger som siktar mot mig. Jag nickar åt honom och skyndar mig fram till väggen. Jag står ungefär mittemot Rutger. Till vänster runt hörnet någonstans finns fienden. "Hur många?" väser jag åt Rutger.

 

[Recca]

Nicky

Nicky har nu kämpat sig upp till toppen av hisschaktet, stegen slutar i en lucka, luckan gnisslar kraftigt när Nicky trycker upp den och den faller bort med en duns.
Det är mörkt även härute, men mörkerseendet har blivit bättre.
Mestadels är taket tomt, någon sak som har med ventilationen sticker upp men annars är det tomt.
Tomt är det även på zombies, det här kan nog vara en av de få ställen i Bergsfors där man är säker ifrån zombies.
Ingen helikopter syns eller hörs än.

Nicky:

Lokaliserar dörrarna upp till taket och slår min cykelkedja kring handtagen och låser. Sedan går jag för att vänta på helikoptern.

 

[mårten1]

Rutger

Dörren till trapphuset öppnas, jag ser någon i ambulanskläder, mer läkare går det genom huvudet och ett skott avlossas. Kulan viner förbi Lollo, vänta nu... Lollo, kulan träffar ambulansföraren och ägaren faller ut i trapphuset.
Man ser vreden som låg över mina ögon splittras, först fylld av chock och sedan panik. Jag tittar på geväret som om det vore en huggorm och slänger ut det mitt i korridoren. Ryggsäcken följer tätt efter, allt som är ett vapen slänger han ut genom dörren.
"Nej nej nej nej NEJ" han kravlar tillbaka in i köket, så långt bort från allt som händer, jag sköt Lunde, jag dödade Lunde. Ett ångestfullt skrik lämnar min mun och jag kurar ihop mig i fosterställning längst in i köket, bort, bara bort från allt, bort från denna värld.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag backar ut i trapphuset och låter Lollo och Jesper gå. Jag har inget vapen, det skulle vara självmord att gå in där. En stor klump i magen infinner sig när Lollo smiter in genom dörren, Jesper inte långt bakom. Det smäller till, en hård knall och en skarp smärta strålar ut från någonstans på min vänstra sida, bränner till i revbenen och får luften att gå ur mig.

Smärtan får mig att sjunka ihop på golvet, på reflex för jag en hand mot mina revben. När jag drar tillbaka handen är den röd av blod. Jag lutar huvudet mot stengolvet och försöker hitta andan igen.
Vad hände? Blev jag skjuten? Men det var då själva fan!
Jag trycker handen mot sidan igen och sluter ögonen. Jag ger upp! Nu tänker jag ligga här tills någon tar hand om mig! Och så tänker jag gråta!
Jag snyftar till och börjar verkligen gråta för att smärtan som snyftingen tillfogade var inte att leka med. Fan!

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Rutger skjuter och sedan sänker han geväret och stirrar med ansiktet fruset till en mask av... Jag vänder mig om och ser Lunde segna ner till marken, hennes ansiktsuttryck som en spegelbild av...
Jag kastar mig förbi Jesper som ännu inte förstått och sätter mig på knä över Lunde. Hon snyftar till och börjar gråta och varje andetag verkar föra med sig ny våg av smärta. "BENGT!" Jag tittar upp och ser att han är på väg. Jag tittar ner igen. Hon lever och andas och gråten är ett gott tecken, men för allt jag vet kan hon bada i en pöl av sitt eget blod inuti den där overallen. Jag drar ner dragkedjan så långt det går. Hon är nästan naken under. Déja vu! Jag har gjort det här förut. Men den gången bad jag bara om en fast kropp och lite kurvor. Gud låt henne inte dö!

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Händer, någon annans händer på min kropp. Jag stönar till och slår upp ögonen. Lollo? Jag fnissar till och försöker slå undan hans händer. Vad gör han nu?
"Hoppas du har gjort slut på de där dårarna..." Viskar jag och försöker hindra honom från att få av mig linnet.
"Annars har du inte gjort dig förtjänt av det här..." Jag ler och sluter ögonen igen.

 

[Anchorman]

Sjuttonde våningen: Rutger, Bengt, Lollo, Jesper och Sam

Kvinnan skriker ut ett vrål när hennes ena fot blir till slamsor hon slänger sig och håller upp det som alldeles nyss var hennes fot, blodet droppar ner på hennes vita labbrock, likadan som den halvdöda mannen som ligger bredvid henne.


Bengt springer till Sams hjälp, han bryr sig inte om att Lollo sitter där utan föser snabbt bort honom.
Han kollar på skadan och konstaterar
Det ser värre ut än vad det är, bara en skråma, du hade tur lite längre in och allt möjligt kunde ha hänt. Det här löser vi med ett kraftigare plåster.
Han ler när han säger det sista.

 

[Björn den gode]

Tor, mitt namn är Tor. Dem här människorna är galna, jag vet inte vad dem har sagt till dig, men det är dem som har orsakat alltihop.
Se på dem, de är en mindre armé beväpnade till tänderna. De tänker använda mig som bete för deras galna zombies, du måste släppa ut mig så sticker vi båda två på en gång.

Börjar med att dra huvan av honom, och sitter i skräddarställning bredvid honom, tittar på honom med en besviken blick.

"Tor, jag är kanske gammal men jag är inte dum Tor, och jag tror att du ljuger för mig. Jag vet inte vad som har hänt dig, och jag förstår att du är rädd, men dom där människorna du pratar om, du vet flera av dom riskerade sina liv för att rädda mig, mig, som ingen av dom ens kände, och jag har pratat med dom, och vet du Tor? Jag har träffat många lögnare genom åren, och den pratstunden jag hade med Nicola, ingen ljuger så bra Tor. Du kan nog ha rätt i att dom är galna, eller i vart fall att flera av dom är på gränsen till att bli det, men skulle inte du bli galen om du visste att det sprang massa zombies omkring helt plötsligt? Och det är inte deras zombies, det är jag säker på, vem är "dom" förresten, av vad jag har sett så är det inte som att dom är något sammansvetsat gäng Tor. Vet du vad Tor, om du istället skulle vilja berätta vad som har hänt, på riktigt alltså, så lyssnar jag gärna, men du behöver inte, jag håller ingen ansvarig, och egentligen spelar det ingen roll vad som har hänt heller, men jag tänker inte försöka få loss dig, för du vet dom där som du är rädd för, dom räddade ändå mitt liv, så jag tror inte dom har bundit dig för att vara elaka, utan för att du är farlig på något sätt. Vill du ha en cigg Tor?"

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Spoiler

Bengt springer till Sams hjälp, han bryr sig inte om att Lollo sitter där utan föser snabbt bort honom.
Han kollar på skadan och konstaterar
Det ser värre ut än vad det är, bara en skråma, du hade tur lite längre in och allt möjligt kunde ha hänt. Det här löser vi med ett kraftigare plåster.
Han ler när han säger det sista.

Tårarna rinner ned för mina kinder för smärtan i revbenen när jag andas och försöker låta bli att fnissa är olidlig.
"Jag orkar inte..." andas jag fram. "Låt mig va, jag orkar inte mer.. aj! *snyftar* sluta... *fnissar* aj!"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag låter Bengt fösa mig åt sidan. När Bengt pratar om Plåster vänder jag mig lättad till Rutger som dragit sig tillbaka in i köket. Han har helt vårdslöst slängt ut sina vapen i korridoren. Tänk om den där tjocka blödande killen på golvet hade haft några krafter kvar?
"Rutger! Lunde är okej! Kom igen nu!"
Jag ställer mig vid väggen och vågar mig på en snabbtitt runt hörnet.

 

[mårten1]

Rutger

Lunde är ok. Orden sköljer över mig som isande vatten och får mig att kvickna till. Jag dödade inte Lunde, känns som om hela världen blev lättare. Jag reser mig sakta upp, ser geväret som jag tidigare sparkade längre in i köket. Ännu ett vapen, men har vi något val? Jag lyfter upp det som om det vore en svart mamba. Det är dock tomt och ammunitionsbältet är kring mannen som ligger där ute. Fortfarande lite skakig, vad sjutton håller jag på med, stormar våningen helt själv, jag måste ha varit galen.

"Hon är verkligen ok?" jag ser Lollo nickar
Ett långt lättat andetag lämnar min mun, man ser att ansiktet blir mycket lugnare, hoppas hon någonsin förlåter mig.
"Jag har bara sätt två, tror jag har skadeskjutit dem båda" säger jag samtidigt som jag tittar mig förbi dörren in i hallen.

[Tänkte att en nickning kanske inte var så farligt Iskaral eller? ]

 

[Feuflux]

Spoiler

Spelledarens tidigare inlägg:
Bengt springer till Sams hjälp, han bryr sig inte om att Lollo sitter där utan föser snabbt bort honom.
Han kollar på skadan och konstaterar
Det ser värre ut än vad det är, bara en skråma, du hade tur lite längre in och allt möjligt kunde ha hänt. Det här löser vi med ett kraftigare plåster.
Han ler när han säger det sista.

Cissis kommentar från vrållådan:
Bengt och Lunde sitter i trapphuset, högst upp, utanför dörren in till avdelningen. Lollo och Jesper står precis innanför dörren, Rutger är i köket

Iskaral kommenterar också i vrållådan:
Utanför köket ligger en fet man och blöder. Bengt vet inte, men det ligger en skadad man och en skadad kvinna med eh "indisk hudfärg" längre bort i korridoren

Bengt

Pustar ut över att Lundes skada är lindrig. Skjutvapen är verkligen ett otyg. Inser att jag håller i ett... eller höll nyss, för jag la pistolen på golvet när jag började kolla hennes skador. Ett vanligt första-förband-kit skulle behöver, och det brukar sitta typ innanför dörrarna på varje våningsplan, men just på den här våningen har jag ingen lust att leta.

Jag hojtar åt Lollo och Jesper:
- Jag är tillbaka om en sekund, håll koll på henne tills dess. Och skjut helst inga forskare om det är möjligt! Vi måste fixa botemedlet.

Pisolen får ligga, jag springer (dvs joggar) iväg ner en våning för att plocka med mig första förband upp.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag lugnar ner mig lite, fortfarande håller jag handen mot såret. Jag snyftar till och lägger den andra armen över ansiktet. Jag känner hur skinnet på min mage knottras och ryser till men låter bli att dra ner linnet igen. Lyssnar inåt korridoren från avdelningen och tycker mig höra Felicias röst nerifrån trappan.
Lollos röst, och Rutgers, når mig också. De lever än... men hur länge.
Var försiktiga, killar, snälla ni...

 

[yjoben]

Erdan ser Bengt komma joggandes i trappan.
Erdan förstår att något har hänt eftersom Bengt kommer ner själv joggandes.

"Steve! Ta hand om Anna, jag följer med Bengt!" säger Erdan till Steve.

 

[Vicotnik]

Daniel Olander
Jag står tyst vid fönstret och ser ut i mörkret, inte ett ljus så långt ögat når. Så har har jag nog aldrig sett Bergsfors. På något sätt känns det så avlägset och främande att se denna stad så mörk. Kan det verkligen vara så att Zombies rör sig ute på gatorna? Jag drar handen genom skägget och som vanligt så fastnar fingrarna ganska så snart i en tova. Jag drar lite i tovan för att se om den lossnar men det gör den inte. I stället så stoppar jag handen i fickan och plockar ut en av pennorna från fickan. Där efter klotrar jag ner mitt namn på fönsterbrädet: "Daniel Olander, Luffare" jag avslutar e't med att knäcka blyertsspetsen på pennan och lämnar den på fönsterbrädet. Jag tittar till mitt finger där jag tidigare gjorde mig illa på konservburken, blodet har stelnat och torkat. Jag slickar lite på det för att sedan gnugga bort lite av det torra blodet. Där efter vänder jag ryggen åt fönstret och lutar mig mot fönsterbrädan, suckar och flyttar bort håret från ansiktet, varför i hela helvetet gav jag bort min keeps för?
Äh.. skit samma Daniel, gjort är gjort.
Undra hur man tar sig ut här ifrån? Jag börjar röra för att se ifall jag kan hitta någon och fråga hur man lättast kommer ut ifrån det här dårhuset.

 

[Anchorman]

Sjuttonde våningen: Lollo, Rutger, Sam och Jesper

Jesper rusar ut i korridoren, det är verkligen en underlig syn, vid köksdörren ligger en man och håller sig för skrevet, han verkar ha svimmat av smärtan, eller är han död?
Längre bort i korridoren ligger två personer en man och en kvinna. Mannen sitter lutad mot väggen och håller ena armen mot magen, i hans ena hand håller han en revolver men han verkar vara för klen av sin skada för att lyfta upp den.
Kvinnan håller sig om sin fot, eller i alla fall vad som är kvar av den, halva foten har blivit avskjuten.

Jesper sätter sin fot på kvinnans mp5a och riktar sitt hagelgevär mot de två.
Rutger! Lollo! Jag skulle behöva lite hjälp här!

[Använd planlösningen när ni navigerar häruppe]

Sextonde våningen Bengt, Erdan, Steve, Daniel, Anna , Mohammad, Axel och Mormor Ganja

Bengt hittar enkelt ett första förband låda med allt han behöver.

Daniel stöter ihop med Axel när han letar efter någon som kan vägen ut. Axel säger till Daniel
Varför vill du ut härifrån? Tror mig det är galenskap därute... Vi har redan förlorat många...
Axel sänker huvudet när han säger det sista efter en kort paus fortsätter han
Men visst, vill du gärna härifrån så är det bara att ta sig ner 15 trappor i totalt mörker med massa galningar som inte vill något hellre än att äta upp dig.

Den fastbundna mannen som kallar sig för Tor fortsätter sitt snack med Felicia.
Du är inte så dum som du ser ut, jag vill inte ha någon jävla cigg. Släpp ut mig eller gå härifrån jag vill inte se din fula nuna.

 

[Feuflux]

Spoiler

Bengt hittar enkelt ett första förband låda med allt han behöver.

Bengt

Lägger inte så mycket energi på vad som händer på plan 16. Plocka lådan och så snabbt upp för trappan igen. Lunde (och min pistol) ligger kvar som jag lämnade dem. Jag öppnar lådan och river upp de största plåstren som finns och börjar fixa med min patient.
- Det kommer bli bra det här, säger jag och det är lite otydligt om jag menar skadan eller hela gunfighter-situationen här uppe.

Sen kommer jag på en sak!
- Birgit, forskaren jag är bekant med, snackade i intercommen förut. Hon måste vara här uppe. Som gisslan eller medskyldig till hela kaoset. Hon måste kunna hjälpa till med botemedlet.
[Ni får väl avgöra vilka som är tillräckligt nära för att höra mig säga det]

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag skyndar mig fram till Jesper och de två blödande forskarna. Jag tittar på mannen. Han ser på mig med glansiga ögon, ser inte ut att må bra alls. Men jag känner ingen medkänsla. Det var han som hånade oss tidigare, han som strandade Rutger och Nicky i mörkret på 1:a våningen, som orsakade all skit som hände i trappen och som slutligen drev Nicky över gränsen, han som skickade mördarna som sköt Bengts son, han som... Och det är bara den senaste halvtimmen Ilskan stiger i mig så att jag nästan börjar skaka. "So this is from where You control everything" Jag sätter Mp5:an mot näsan på honom och skriker:
"Control this!" När han blundar vrider jag vapnet åt sidan och skjuter ett skott i golvet. Jag tänkte skjuta honom, men klarade det inte riktigt.