Nekromanti Storydrivet rollspelande

[Ram]

Jag har funderat lite över storydrivet rollspel och i förlängningen varför det har fallit lite ur mode de senaste åren (det finns ingen cool forge-gruppering som hajpar det! =) ). Jag har knåpat lite på en definition som jag tänkte använda som underlag för framtida diskussioner och vill gärna ha den korrad för sanning. =)

Sedan vill jag naturligtvis också ha igång en diskussion rörande den här typen av spel också och folks input på hur man skriver bra story-scenarion (struktur och innehåll mm).

Nåväl, definition stuff:


Vad är storydrivet rollspel?
Vad jag vet så finns ingen enhetlig definition av storydrivet rollspel. Min syn på saken är att delar av historien, normalt ett antal händelser och minst ett slut är strukturellt förutbestämda. Dessa klimax är de punkter där historien tar en ny vändning eller går in i en ny fas. Denna defenition är dock mycket långt från komplett och det finns många olika skalor av "drivenhet", oftast baserat på hur detaljerat äventyret är mellan de olika klimaxen.

Fördelar mer storydrivet rollspel
En tydlig kontroll på storyn möjliggör en högre höjd vad gäller dramatisk struktur. Då målet är tydligt och förutbestämt så kan man på ett konkret sätt arbeta med att skapa de förutsättningar som skall vara nyckelfenomen vid nästa klimax.

Nackdelar med storydrivet rollspel
När en storydrivande spelledare blir "genomskådad" eller misslyckas med att skapa en engagerande story, endera på grund av brister i scenariot eller avsaknad av nyckelfenomen vid klimax så blir storydrivet rollspel ofta platt och direkt tråkigt.

Saker att tänka på
- Storyn är det viktiga. Allt annat är sekundärt. Fokusera på nästa klimax och driv historien mot detta.
- Det är ditt uppdrag som spelledare att driva storyn dit den skall. Ingen annan känner till storyn så den enda som kan driva den därhän är du.
- Var lyhörd. Lyssna på spelarna. Se vad som engagerar dem och vad de är ointresserade av. Använd deras kreativitet för att driva mot nästa klimax.
- Det viktiga är vart man ska, inte hur man kommer dit. Ett vanligt misstag i så kallade rälsade äventyr är att man måste följa en viss sekvens för att kunna nå målet. Här är det viktiga att man når klimaxet. Vägen dit är oftast inte lika relevant.
- Det finns inget som heter "fuska". De saker som har hänt är historia och de saker som ännu inte har hänt finns inte. Introducera lämpliga motivatorer för att nå nästa klimax.

Ram - kontroversiell eller bara bakåtsträvande?

 

[DeBracy]

Av nyfikenhet, kan man få se en lista på vilka spelarnas uppgifter är också?

 

[Ram]

Att spela sina karaktärer i settingen samt spela och uppleva scenariot. Eller missförstår jag din fråga?

 

[Rising]

Jag håller med dig, Ram! Det storydrivna rollspelandet är underskattat och oförtjänt förtalat. Det är i själva verket en mycket elegant spelform som jag har haft enormt mycket glädje av, både i rollen som spelledare såväl som spelare. Visst finns det nackdelar och brister, men det har ju alla spelstilar, och om man är en häftig människa så välkomnar man så mycket variation och mångfald som möjligt, varpå man givetvis även uppskattar lite storydrivet rollspel då och då, eftersom det har unika kvaliteter som inga andra spelstilar kan erbjuda.

Öh. Kommer inte på så mycket mer att säga om saken just nu, men jag skulle vilja mena att ditt inlägg var kontroversiellt och lite uppkäftigt, och jag uppfattade det alltså inte såsom bakåtsträvande på något mossigt sätt. Jag tror det finns många intressanta och fräcka saker att upptäcka med storydrivet rollspel, så den spelstilen har helt klart framtiden för sig.

 

[Genesis]

Jag kan, som vanligt, inte låta bli att komma med en länk. Förlåt! Men det skrivs så mycket på internet att det är svårt att inte dra paralleller.

RPG as Movie Experience -- Illusionism in Action

 

[ripperdoc]

Storydrivet rollspel är alltså ett finare ord för rälsning?

I vilket fall så håller jag helt med dig, och storydrivet rollspel är det sätt jag framförallt spelleder på. Storyn är det viktiga - men karaktärerna är oerhört viktiga i alla bra storys, så dessa glöms inte bort.

Sedan, om jag vore en übermänniska hade jag hittat på alla vändningar och hållpunkter i storyn från början. "Dessvärre" är jag inte det, och storyn gör ofta överraskande vändningar under spel. Det gillar jag.

Så att vara flexibel är nummer ett om man spelleder storydrivet. Och i de fall man inte kan vara flexibel - upprätthåll illusionen av flexibilitet.

 

[solvebring]

Jag förstår faktiskt inte vad du menar med story-drivet rollspelande, även om jag läser vad du skrivit.
Är det, vad jag vill definiera som story-drivet, sådant som Sagan Om Ringen, eller är det kanske som Riotminds Snösaga du syftar på?

 

[Halvtand]

Storydrivet rollspel är alltså ett finare ord för rälsning?

Den stora skillnaden ligger nog i hur SL hanterar "avvikelser" från main plot. Vid rälsning kommer SL så snabbt som möjligt försöka få tillbaka tåget på rälsen. (hopplöst hårdlåsta dörrar, brinnande hus, trasiga broar...)
Men man också kan låta spelarna göra sin grej och spinna in på main när de är klara, kanske deras pryl faktiskt tar hand om det själv i slutändan så SL slipper tänka för mycket.

 

[Ram]

Storydrivet rollspel är alltså ett finare ord för rälsning?

Njä, inte riktigt. Inte mer än att varje äventyr med någon form av struktur är rälsat. Det beror i huvudsak på hur man väljer sina klimax. Rälsning är bara en approach.

I vilket fall så håller jag helt med dig, och storydrivet rollspel är det sätt jag framförallt spelleder på. Storyn är det viktiga - men karaktärerna är oerhört viktiga i alla bra storys, så dessa glöms inte bort.

Sedan, om jag vore en übermänniska hade jag hittat på alla vändningar och hållpunkter i storyn från början. "Dessvärre" är jag inte det, och storyn gör ofta överraskande vändningar under spel. Det gillar jag.

Så att vara flexibel är nummer ett om man spelleder storydrivet. Och i de fall man inte kan vara flexibel - upprätthåll illusionen av flexibilitet.

Jag kunde inte hålla med dig mer. Som jag sade så tycker åtminstone jag att spelet mellan de olika klimaxen kan vara vidöppet utan att påverka dramat i storyn och under de perioderna så skall man fokusera stenhårt på huvudpersonerna (spelarna) och hur man kan använda deras agerande, bakgrund och drivkrafter för att föra historien framåt. Sedan gillar jag verkligen uttrycket "illusionen av flexibilitet".

 

[Ram]

Jag förstår faktiskt inte vad du menar med story-drivet rollspelande, även om jag läser vad du skrivit.

Illa, då har jag beskrivit dåligt...

Är det, vad jag vill definiera som story-drivet, sådant som Sagan Om Ringen, eller är det kanske som Riotminds Snösaga du syftar på?

Jag förstår inte riktigt vad du menar... Det som jag menar är att man i förväg bygger upp en plot med ett antal scener som är väldigt hårt drivande för scenariot. Det kan t.ex. vara en mordgåta som har klimaxen Få reda på mördarens identitet, Stoppa nästa mord samt Konfrontera mördarens inre demoner som slutscen. HUR man går till väga för att avslöja identiteten och för att stoppa nästa mord är inte nödvändigtvis viktigt för storyn (även om det kan vara det), men det är naturligtvis viktigt för spelet.

 

[Ram]

Den stora skillnaden ligger nog i hur SL hanterar "avvikelser" från main plot. Vid rälsning kommer SL så snabbt som möjligt försöka få tillbaka tåget på rälsen. (hopplöst hårdlåsta dörrar, brinnande hus, trasiga broar...)
Men man också kan låta spelarna göra sin grej och spinna in på main när de är klara, kanske deras pryl faktiskt tar hand om det själv i slutändan så SL slipper tänka för mycket.

Exakt! Sedan beror det en hel del på hur flexibel storyn är hur hårt man måste rälsa. Idealt så påverkas inte storyn av avvikelserna, även om det är ganska vanligt att den gör det när den väl rullar, men då skall den förhoppningsvis vara så engagerande att ingen har något intresse av rena stickspår utan bara av oväntade angreppssätt gentemot storyn och då är det bara att använda det som kommer.

 

[Ram]

Intressant artikel och spännande läsning. Är det några särskilda guldkorn som du tycker att de är extra värda att föra fram ur den?

 

[Simon]

Intrigdrivet rollspelande?

Hata mig inte nu för att min första insats i tråden handlar om ord. Jag ska försöka mig på mer givande insatser snart.

Men när det här nu, som du säger, är något som inte skrivits så mycket om så har man kanske chansen att titta lite på begreppet, innan det blir etablerat.

Såvitt jag uppfattar det så är "story" lämpligt att kalla själva den berättelse som faktiskt utspelas, hela narrativet, fiktionen, vad som faktiskt händer, i full detalj. Är det inte "plotdrivet" du snarare menar? som du skriver i tråden: "att man i förväg bygger upp en plot med ett antal scener som är väldigt hårt drivande för scenariot." En "plot" eller "intrig" är ju, såvitt jag begriper, ett slags koncentrat av en berättelse, dess röda tråd, dess huvudspår.

Du kan ju naturligtvis kalla det vad du vill, men "story" är ett hjärteord för mig i dess vanliga, breda alldagliga betydelse, synonymt med "berättelse", och det är synd att puckla på det mer än vad etablerad rollspelsteori redan har gjort. I min ringa mening, naturligtvis.

Annars tycker jag det är väldigt intressant att du tar upp det intrigdrivna spelandet, eftersom det är så jag själv har spellett till allra största del genom mitt rollspelsliv.

 

[Ram]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

Såvitt jag uppfattar det så är "story" lämpligt att kalla själva den berättelse som faktiskt utspelas, hela narrativet, fiktionen, vad som faktiskt händer, i full detalj. Är det inte "plotdrivet" du snarare menar? som du skriver i tråden: "att man i förväg bygger upp en plot med ett antal scener som är väldigt hårt drivande för scenariot." En "plot" eller "intrig" är ju, såvitt jag begriper, ett slags koncentrat av en berättelse, dess röda tråd, dess huvudspår.

Tanken med just storydrivet är att det är drivet av den story man vill berätta, de klimax man vill uppnå och det slut man strävat emot.

Du kan ju naturligtvis kalla det vad du vill, men "story" är ett hjärteord för mig i dess vanliga, breda alldagliga betydelse, synonymt med "berättelse", och det är synd att puckla på det mer än vad etablerad rollspelsteori redan har gjort. I min ringa mening, naturligtvis.

Jag försår precis vad du menar. Jag är också mycket förtjust i ord som story och berättelse. Men jag tycker inte att ni coola story now-killar skall få hogga alla fina ord.

Jag skall göra mitt bästa för att komma på ett annat bra beskrivande ord. Plot och intrig tycker jag inte passar riktigt...

 

[Eksem]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

Intrigrollspel är ju redan hoggat, since the 80s man, och avser när spelarna skickar lappar.

 

[DeBracy]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

Jag försår precis vad du menar. Jag är också mycket förtjust i ord som story och berättelse. Men jag tycker inte att ni coola story now-killar skall få hogga alla fina ord.

Story Before.

 

[Genesis]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

Story Before.

BLAM!

 

[Simon]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

• Akt 1, inledning: Karaktärer, setting och antagonister presenteras, och grundkonflikten drar igång.
• Akt 2, upptrappning: Konflikten eskaleras, fler parter kan dras in i den, och de första antagonisterna kan visas vara frontfigurer för någon annan.
• Akt 3, avslutning: Konflikten når sitt klimax och avgörs. Inga nya huvudaktörer stoppas in, men bakomliggande sanningar kan avslöjas och vända upp och ner på det vi hittills sett. Rollpersonerna vinner eller dör eller både och.

 

[Ram]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

Wow, strålande inlägg! Mycket spännande att diskutera.

"Storyn" kan inte planeras

Nu blir det lite hårklyveri tillbaka, men varför inte? Det beror iofs på vad man lägger in i "storyn", men om man väljer att bryta ned det i ett antal styrda nyckelscener och mer öppna mellanpartier och sedan arbetar hårt för att uppnå sina klimax, vad är det då som hindrar det?

Rörande tretaktsmodellen så är den ett strålande sätt att spelleda i mitt tycke, men framför allt Början-och-Mitten (många likheter med fisktank även om de flesta utövare där skulle hävda att Mitten inte finns) tycker jag inte är storydrivet. Slutet/sluten är det absolut viktigaste steget i konceptet.

Vad gäller Början och Slutet så är det också en mycket trevlig modell, men jag för min del tycker att det är svårt att bygga upp stämningen på ett bra sätt då friheten i mittsektionen är storyns "fiende" (i den här modellen vill säga).

I trådstarten så säger du, Ram, att "[storyn plotten] är det viktiga. Allt annat är sekundärt." Riktigt så skulle jag inte uttrycka det. Plotten må vara brödet i semlan, utan vilket man inte skulle ha någon bulle alls, men visst kan väl rollgestaltandet och settingupplevelse, till exempel, vara både fyllningen och grädden som gör hela alltet riktigt mumsigt?

Jodå, absolut, men sekundärt betyder inte irrelevant vet du. Det jag menar är att om man inte arbetar på att föra in klimaxet i historien så är risken stor att det kommer att märka och då krakelerar illusionen. Idealt så är klimaxet det helt naturliga nästa steget. De andra delarna är skitviktiga, men sekundära till klimaxet.

 

[DeBracy]

Re: Intrigdrivet rollspelande?

Nu blir det lite hårklyveri tillbaka, men varför inte? Det beror iofs på vad man lägger in i "storyn", men om man väljer att bryta ned det i ett antal styrda nyckelscener och mer öppna mellanpartier och sedan arbetar hårt för att uppnå sina klimax, vad är det då som hindrar det?

Jag får väl klyva lite hår jag med då:

Ja, det är klart du kan planera storyn, men... om vi accepterar att "storyn" är helheten, sedd utifrån när det är klappat och klart, så är ju de öppna mellanpartierna en del av den. Det går liksom inte att ta bort. Det man som spelledare har makt över är väl fortfarande i bästa fall vad som händer runt rollpersonerna och grovt taget vad de gör. Hur de sedan gör dessa saker ligger väl ändå i spelarnas händer? Alltså är det endast med omöjliga odds som storyn kan utfalla som planerat.

Det här är väl i stort en fråga om perspektiv. Ska man titta på intention eller resultat? Jag är böjd att prata om det senare och där är storyn omöjlig att förutsäga fram till sista scenen är spelad.