Re: Dungeon of Doom är ett brädspel
Du har fel (i att ingen reagerade som Dimfrost). Jag går på konvent för att ha Kul. Jag arrangerar saker på konvent för att erbjuda andra personer Kul. Jag hade INTE Kul när jag försökte läsa regelrutor till ett spel som inte bara var nytt, utan dessutom innehöll rester av ett gammalt spel jag kan, och därmed hade saker som behövde "unlearnas", samtidigt som någon sitter och hojtar mig i örat. Detta gäller både Pox och Herr Nils (jag känner mig inte lika drabbad av Pox som Dimfrost dock, även om jag förstår hans frustration, kanske främst för att vi var level 1 första gången (mindre läsning för mig), samtidigt var den enda terminerande stressituationen jag fick av Herr Nils belagd med tjugo sekunders nedräkning, vilket fungerar utmärkt - bara man får sitta tyst och lugnt och läsa är tjugo sekunder mer än 45 sekunder där man försöker läsa men blir avbruten var 15:e sekund.).
Brädspel brukar hånas om de innehåller mekanismer som "hindrar personer från att spela spelet". Att inte få ta in information så att jag kan göra ett välunderbyggt val vilket leder till att min gubbe står och idlar ELLER bara drar iväg en suboptimal basic attack är ungefär samma sak, och dessutom trist. Jag stödjer idéen med DofD till ett hundra tusen miljarder procent, men det finns gränser.
Jag tycker inte "tänk när de andra agerar" är ett jättebra argument. Inte bara för att om man stressar de andra blir det mindre tid till att tänka totalt, utan också för att jag får mindre Kul om jag läser mitt rollformulär istället för att titta på och jubla när våra defenders helas upp maximalt eller vår hobbitrogue landar en crit. Gången vi faktiskt spelade med Pox var vi dessutom bara fyra personer och ingen grupp väntade på att få spela efter oss så vitt jag vet, så hela "mer Kul åt andra"-argumentet sjunker ganska hårt. Och när vi ändå är inne på det - jag fick inte mindre Kul för att gruppen som var före oss andra gången vi spelade drog ut lite på tiden. Hade ni stressat på dem för vår skull hade vi fått dimunitivt lite extra Kul medans de hade förlorat en hel del, vilket ger en nettoförlust av Kul.
Stress är bara ett moment som genererar Kul när man har information inför de val man måste stressas att göra (såsom Hela vs. Slåss). INTE när man har en "Holy Fjuttmupp of Duttimjutt" och undrar om den är användbar i situationen man är i, eller om det är bättre att göra X för att sen kunna slänga iväg Fjuttmuppen. Jag valde att spela samma Paladin igen för att jag kunde rollpersonen och ville spela smärtfriare andra gången - även om jag EGENTLIGEN ville spela en annan roll för att testa på det - detta gjorde också att mängden genererat Kul sjönk en aning.
Iterationen av DofD jag spelade på SSK kanske var ett arr som hade passat arrangörerna utmärkt att delta i. Det passade tyvärr inte mig (eller Dimfrost, eller Yassilus) lika bra som det har gjort tidigare år, och det är synd. Jag hade fortfarande rätt okej Kul, men det hade kunnat vara mycket mer.
Utöver stressituationen så var det ibland svårt att hänga med på vad fienderna faktiskt gjorde, även om Herr Nils var ett föredöme i de flesta fall (med rollspeliga beskrivningar istället för "Nu är det min tur. Rull, rull, du tar 15 i skada" vilket ibland hände utan att man visste vad det var för slag som slogs, mot vilken av mina stats och vilken figur som anföll med vad). Det kan vara min figurspelargen som spökar, men jag tycker att det är mer Fair™ att så mycket information som möjligt är öppen, och då menar jag inte att spelledaren ska skvallra om stats på figgarna. Detta har dock inte med arrangemanget i sig att göra och är småpet från min sida vilket bara visar på att jag gillar allt annat med arret.
Jag vet inte riktigt hur jag formulerat mig alla gånger, men snälla, ta det som konstruktiv kritik och inte raljerande gnäll. Att jag förklarar mig ingående betyder inte att jag är förbannad, utan för att jag vill förklara mer ingående än "INKOMPATIBLA SPELFORMER", främst för att jag tror att min upplevelse kan vara relevant för flera.
Avslutningsvis: Jag köpte minis, och jag har bestält 4th ed-reglerna. Jag ska inte säga att det är DofD som sålt mig på spelet, men helt klart på spelformen. Är sugen på att skala DofD så att man kan spelleda det hemma och presentera det som "en vanlig Dunge 1A™" utan att skämmas när man slaktat rollisarna.
