Nekromanti TV/film/webb-serieklubben 2016

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
anth;n63154 said:
FLCL / Fooly Cooly / Furi Kuri
Japansk anime, Engelsk SUB/DUB
Genre: Seinen (vuxen) anime, obeskrivbar, (vansinne?)
Anime/OVA, 1 säsong från 2000, 6 st 25-minuters avsnitt



[...]

Betyg
Jag har bara hunnit se serien en gång, men det står redan klart att jag sett ett av mästerverken inom anime.
Jag ger den 9/10.
FLCL, en av de konstigaste och samtidigt bästa anime som jag någonsin sett, ska få två 6-avsnitts säsonger till.

Källa:
https://www.turner.com/pressroom/turner’s-adult-swim-announces-new-seasons-anime-hit-series-flcl
 

roboman

Veteran
Joined
18 Nov 2006
Messages
159
Location
Motala, bor i Stockholm
Jag har sträckkollat på alla hittills utkomna avsnitt av SVT-serien Gympaläraren. Dvs jag har sett de 4 första avsnitten. 3 avsnitt har inte sänts än. Avsnitten är en timme långa.

Gympaläraren är superbra! Kalle Zackari Wahlström åker till sin gamla högstadieskola och undersöker varför så många barn undviker idrotten, varför så många mår dåligt och varför så många sitter stilla hela dagarna. Direkt vid första steget innanför dörrarna möts han av nedsläckta korridorer där eleverna sitter med varsin surfplatta. Det visar sig nämligen att alla elever får varsin iPad, som är helt olåst. Det ska tydligen göra dem kreativa att plattan kan användas till vad som helst.

Kalle träffar sin gamla gympalärare Tommy, som har jobbat på skolan i 32 år och som ofta har 30-50% frånvaro på sina lektioner, och där många som är där inte heller har gympakläder. Kalle studerar vad som händer, vad som funkar, spekulerar i vad som kan göras om, testar att själv leda lektioner och får omvärdera gång på gång hur saker ska göras.

Vi får stifta bekantskap med ett gäng spännande elever. Bland annat Max som har ADHD och ofta råkar illa ut får att han inte kan koncentrera sig, Lee som inte har varit på idrotten på över ett år och Mimmi som känner sig osäker och uttittad på idrottslektionerna. Men vi spetsar framför allt öronen när de två moppekillarna Nicolas och Viktor kommer i bild, för de helt otroligt charmiga. Först störde jag mig på dem, jag tyckte att de var exakt som moppekillarna i min egen barndom, men sedan insåg jag att det här är stora humorister och inte alls några vanliga moppekillar. Allt de säger är comedy gold!
Även Kalle själv är förstås rolig. Hans bästa citat (nu parafraserar jag ) är när han hittar en kursbok i Religion 2:
- Kolla här! Religion 2! Man älskade ju ettan! Det ska bli spännande att se hur den här kan leva upp till de högt ställda förväntningarna.

Förutom att vara stundtals roligt så är programmet även fint och intressant. Jag blev lite tårögd när vi i avsnitt 3 riktade fokus på de elever som stöter på patrull pga sina koncentrationssvårigheter. Programmet får en att fundera på vad som egentligen borde göras för att minska attityden och otryggheten, vad som kan göras för att sätta elevernas behov i fokus och i vilken utsträckning det är hållbart att se till varje enskilda elevs behov.

Rekommenderas varmt.

----------

Jag har även sett första avsnittet av Liv och Horace i Europa, en serie med halvtimmeslånga avsnitt som handlar om kultur och bildning. Liv Strömqvist (den roliga, smarta, fantastiska serietecknaren) och Horace Engdal (svenska akademie-ledamoten) besöker i första avsnittet Köpenhamn och talar huvudsakligen om filosofen Søren Kierkegaard. Det här programmet är ingen skrattfest men lite småputtrande intressant, jag kommer fortsätta titta pga att jag beundrar Liv så mycket och jag hoppas att Horace ska lära känna henne och bli lite avslappnad till kommande avsnitt.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Isuca
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB
Genres: action, ecchi, komedi, romantik, övernaturligt
1 säsong från 2015, 10 st 25-minuters avsnitt.
Animen finns i två versioner: en ocensurerad och en censurerad



Handling
Shinichir? Asano är en kille som går i andra ring på gymnasiet. En kväll när han är på väg hem möter han en kvinnlig blottare som sliter av sig kläderna, anfaller honom och förvandlas till en tusenfoting-demon. Plötsligt dyker en blond tjej med pilbåge upp och dödar monstret med ett par pilar.
Det visar sig att den blonda tjejen heter Sakuya Shimazu, går i första ring och är exorcist. Tillsammans börjar de jaga demoner.
Den första är den tvåsvansade kattflickdemonen Tamako som Shinichir? räddar livet på från Sakuya. Efter detta kallar Tamako Shinichir? för mästare och blir väääldigt närgången.
Andra demonen är en "elektrisk varg"-demon vars attacker sliter av Sakuya kläderna. När demonen sedan börjar suga ut hennes livsenergi får hon orgasm.
Shinichir? visar sig ha väldigt mycket spirituell energi som han kan ge bort till andra så de blir mäktigare. Han kan även få reda på andra varelsers sanna namn, även om han i början inte förstår hur förmågan fungerar.
Efter ett tag dyker även Sakuyas kusin, Suseri Shimazu upp och det visar sig att de är bittra fiender om vem som ska bli näst ledare över Shimazu-klanen.

Omdöme
Att den här animen finns i en censurerad och en ocensurerad version säger det mesta. Även om det inte är porr så är det fruktansvärt mycket naket. Förutom bara bröst och pantyshots har folk av olika kön (normalt Shinichir? + slumpmässig tjej) en tendens att ramla över varandra på pinsamma sätt. Dessutom är detta den typ av anime där tjejerna förlorar kläderna när de blir träffade i strid. Och så har vi effekten att man får orgasm om en demon försöker suga ut ens livsenergi.
Huvudpersonen Shinichir? är den vanliga manliga anime-mesen, som bara är snäll och vill hjälpa alla. Förutom att han hela tiden måste freda sig när tjejer vill ha sex med honom så verkar hans huvuduppgift vara att mäkla fred mellan kusinerna Sakuya och Suseri och få dem att inse att man inte behöver göra allt själv, utan det går lättare om man samarbetar med andra.
Den här animen är INTE bra. Animeringen är inget speciellt. Handlingen med skolungdomar, exorcister och demoner har redan gorts en miljon gånger - nästan samtliga bättre än detta försök. Hade det varit mer än 10 avsnitt hade jag inte stått ut.

Jag hittade inget bra klipp så jag länkar rakt in i första avsnittet av Isuca

Betyg
Tycker man om ecchi är det här 5/10
Tycker man inte om ecchi är det här 2/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Grimgar of Fantasy and Ash / Hai to Gens? no Gurimugaru
Japansk shounen (ungdoms) anime, eng SUB (för ny för DUB)
Genres: action, drama, fantasy, äventyr
En ½-säsong från 2016, 12 st 25-minuters avsnitt.



Handling
Ett halvdussin ungdomar vaknar i ett mörkt rum. De har inget minne av sina tidigare liv, förutom vad de heter. Till slut lyckas de ta sig ut och upptäcker att de är i Grimgar, en fantasyvärld. Ibland säger de anakronistiska saker som de själva inte vet vad de betyder, en person tycker om att tälja träfigurer och täljer ett flygplan utan att veta vad det är han täljt, en annan person är helt säker på att i den värld som han kommer ifrån är månen inte röd.
De ansluter till ett äventyrargille och får då 10 silver var att börja leva för. De måste även bestämma sig för vilken äventyrar-klass de ska välja:
Haruhiru (kille) blir gruppens tjuv (och är även animens huvudperson och berättare).
Manato (kille) blir gruppens präst och ledare. Han verkar även vara den äldsta och den som är mest vuxen i gruppen.
Yume (tjej) blir gruppens jägare/ranger.
Shihoru (tjej) blir gruppens magiker.
Moguzo (kille) blir gruppens krigare.
Ranta (kille) blir gruppens mörker-riddare, har en demon-familiarus och en högst irriterande och omogen personlighet.
De klassförmågor de får liknar de man brukar ha i MMORPGs, så man kan gissa att de är fast i ett datorspel.

Det här börjar som en riktig grisodlarserie. Det framgår inte så tydligt i animen men det var flera som vaknade upp i det mörka rummet och bildade äventyrargrupper. De sex ovanstående är de som ingen annan ville ha så de får bilda en egen grupp - och de är sämst.
Efter två avsnitt har de inte lyckats döda någonting, istället har de själva nästan blivit dödade. Deras pengar håller på att ta slut och snart kommer de att svälta. Till slut lyckas de fem tillsammans döda EN goblin i en hemsk strid där man ser hur dödsångesten lyser i ögonen på goblinen:


I avsnitt 4 händer något som är väldigt avgörande för den lilla gruppen och för hela animen:
Deras ledare, Manato, dör och motvilligt tar Haruhiro på sig rollen som gruppens ledare - vilket gör honom till seriens huvudperson.

Omdöme
WOW!
Den tredje fantastiska animen i början på 2016. I likhet med DanMachi är huvudpersonerna inte medvetna om att de är fast i ett datorspel, men de ÄR medvetna om att de inte är födda i den här världen. I likhet KonoSuba börjar huvudpersonerna på botten och är på gränsen att svälta ihjäl, men det här är ett mörkt drama och inte en komedi.
Jag tycker om den mörka känsla som animen lyckas förmedla och att huvudpersonerna inte har plot imunity, utan när som helst kan dö (tro inte att detta betyder att jag kommer att se Game of Thrones, det kommer ALDRIG att hända).
Ytterligare ett mörkt drag i Grimgar är att alla människor som inte får en riktig begravning AUTOMATISKT återuppstår om vandöda.
Jag tycker också om Haruhirus inre dialoger där han konstant ifrågasätter sin egen kompetens och om de val han gör kommer att hjälpa honom och hans vänner att överleva.
Jag höll på att glömma att serien dessutom är väldigt snyggt animerad, se youtubeklippet ovan.
Sist men inte minst tycker jag om hur huvudpersonerna utvecklas och växer i sina roller, även om man inte kommer så väldigt långt med tanke på att animen bara är 12 avsnitt lång.
Det här är en teaseranime och jag vill veta hur det går för huvudpersonerna, men mangan är helt nystartad och har bara hunnit till avsnitt 4 i animen - så jag får hålla tummarna för att det kommer en till säsong.

Betyg
Detta är en smaksak, men jag tycker personligen bättre om ljusa komedier än mörka dramer, så denna serie får lite lägre betyg än KonoSuba: 8/10.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Freezing
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB/DUB
Genres: action, drama, ecchi, kampsport, militär, romantik, sci-fi
Två ½-säsonger från 2011 resp. 2013, 2 x 12 st 25-minuters avsnitt.



Handling
Året är 2065 och jorden angrips av utomdimensionella varelser kallade Nova. Jordens försvar består av ett genetiskt program där kvinnor, kallade "Pandora", föds med "stigmata" som gör att de kan slåss mot Nova. Stigamata ser ut som skruvar i ryggen och ju fler stigmata man har desto mäktigare kan man bli.
Det har startats flera militärskolor runt jorden, kallade Genetics Academies. Elever antas när de fyller 15 år och utbildningen är 4 år, motsvarande 4-årigt gymnasium. Pandora har en förmåga som kallas Volt, som gör att de kan skapa kläder/rustningar/vapen ur tomma intet. När tjejerna går i andra ring väljer de en manlig partner från första ring som blir deras "Limiter". Ritualen när man väljer partner kallas Baptism och består i att man har sex med varandra. En manlig limiter har förmågan att "frysa" sina motståndare så de blir paralyserade.

En gång om året har varje årskurs en "Battle Royale", kallad "Carnival", där alla slåss mot alla för att bestämma årets interna ranking - vilket tydligen är jätteviktigt för militärer och det här är en militärskola.
I början av animen är är det årskurs 2:s Carnival och Satellizer el Bridget ser ut att gå mot en promenadseger. Samtidigt kommer den nya eleven Kazuya Aoi till skolan, ser Satellizer och tar fel på henne och hans egen storasyster och ger henne en bamsekram... mitt under striden... vilket överraskar henne så mycket att hon förlorar striden mot Ganessa.

Satellizer kallas den orörbara drottningen då hon inte tål att andra rör vid henne och reagerar extremt våldsamt om det skulle inträffa. Ett beteende orsakat av övergrepp i barndomen och senare. Så när Kazuya kramar henne tror alla att hon ska slå ihjäl honom, men han är den ende som kan röra vid henne utan att hon känner äckel. Han är dessutom den ende som kan frysa andra utan att ha att någon Pandora valt honom till Limiter. Så Satellizer och Kazuya ingår i ett platonskt förhållande där de tillsammans kämpar mot den extrema pennalism som råder på skolan.

Omdöme
Det är extremt mycket naket i den här animen. Varje gång en kvinna slåss och blir träffad går hennes kläder sönder och då främst området runt brösten. Om man bortser från all nakenhet är det en klassisk berättelse om en snäll pojke som hjälper en traumatiserad flicka och tillsammans kämpar de mot världens orättvisor. Det hade kanske varit bra om inte samma historia redan berättats en miljon gånger - och den här berättelsen är långt ifrån den bästa.
Det bästa med serien är dess gender bender: här är det kvinnorna som är krigarna och beter sig manligt, medan männen hjälper till i bakgrunden och beter sig kvinnligt.
Jag brukar säga att hade animen haft mer än 12 avsnitt hade jag inte orkat se klart den. Det betyder att jag orkade se den första säsongen, men inte den andra.

Här har den blonda storbystade Satellizer just kommit från sjukhuset efter Carnivalen och möter den rödhåriga storbystade Ganessa igen:


Betyg
Står man ut med all nakenhet kan jag tänka mig betyget: 7/10
Står man inte ut blir det bara: 4/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Arkiv X / The X-files - Säsong 10
Amerikansk miniserie av Fox Broadcasting Network (svensk SUB borde komma under året)
Genres: FBI, Humor, Konspiration, Monster of the week, Mysterium, Utomjordingar
Säsong 10 från 2016, 6 st 45-minuters avsnitt



Handling
Efter 14 år (med undantag för någon långfilm) så återförenas de f.d. FBI-agenterna Fox Mulder och Dana Scully. Deras f.d. chef Walter Skinner kallar in dem i ett fall om "alien abduction" som drivs av en konspirationsteoretiker som har en internet-kanal där han sänder video. Det hela resulterar i att X-Files återigen öppnas och Mulder & Scully återigen börjar arbeta för FBI.

Omdöme
Nu är jag lite jävig för jag anser att Arkiv X är världens bästa TV-serie.
Det bästa med säsong 10 är att de lyckats få samma stämning som tidigare säsonger - mitt första intryck av det första avsnittet var känslan att man var 20 år yngre när X-Files var som bäst. Det hela börjar med ett "alien mythos"-avsnitt där Mulder inser att han haft fel om utomjordingarna och att konspirationen och cigarettmannen i själva verket är ute efter något helt annat.
Sedan följer ungefär ett avsnitt av varje sort som Arkiv X brukade bestå av: Oförklarliga fenomen, Monster of the Week, Det oseriösa avsnittet - för att sedan avslutas med ett till "alien mythos"-avsnitt då Mulder & Scully återigen inser att de haft fel om cigarettmannen & konspirationen.

Det jag tycker om med den här säsongen är att man försöker "ta igen" alla förlorade år:
Mulder klagar på att han inte är någon ungdom längre, utan en medelålders gubbe. Han konstaterar också att många av de olösta mysterierna när han arbetade sist är lösta och har fått naturliga förklaringar. Som exempel tar han upp de vandrande stenarna i Mojaveöknen som faktiskt finns på riktigt och som fick sin naturliga förklaring under 2013.
Andra saker som tas upp i den nya säsongen som inte riktigt fanns när serien sist sändes är smartphones och att äldre har problem med krånglande mobilappar, självmordsbombare, vaccinationsskräcken i USA samt den globala uppvärmingen.

Det enda som jag har att klaga på är att säsongen är för kort - men det hela slutar med en cliff-hanger så vi får väl hålla tummarna för ännu en säsong.

Jag hittade inte så många klipp från den senaste säsongen. Här är dock ett roligt då Mulder lyckats få i sig lite "knark" och "trippar".


Betyg
Jag är sur över att det bara är sex avsnitt så det blir bara: 9/10
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Yu-Shibu
I Couldn't Become a Hero, So I Reluctantly Decided to Get a Job
Y?sha ni Narenakatta Ore wa Shibushibu Sh?shoku o Ketsui Shimashita

Japansk shounen (ungdoms) anime, eng, SUB
Genres: Ecchi, Fantasy, Komedi, Romantik
1 säsong 2013-2014, 12 st 25-minuters avsnitt.



Handling
I en parallellvärld där magi finns (TV heter t.ex. MV som betyder Magisk Vision) kämpade man mot djävulen (eller demonfursten) och hans demoner som kom från en annan dimension (de kom genom en vulkan, så jag antar att det var varmt därifrån de kom...). I denna värld gick Raul Chaser i hjälteskola, för i en värld där man slåss mot djävulen behövs hjältar. Och var utbildas sådana om inte i en skola?
Precis när han och hans klasskamrater skulle ta sin examen fick de reda på det ohyggliga: en hjälte hade just dödat djävulen. Så hjälteskolan läggs ner precis innan examen och Raul kommer ut i arbetslivet med en värdelös utbildning (ungefär som att gå i skola i Sverige...). Han lyckas till slut få jobb som affärsbiträde i en vitvaru- och "elektronik"-affär (det här är en magisk värld så elektronik är egentligen magik).
Det är inte världens roligaste jobb, men han är glad över att ha ett jobb alls i dessa tuffa tider. En dag börjar en ny tjej, Fino Bloodstone, på hans jobb och han råkar se hennes CV. Hon är djävulens dotter. Dottern till den djävul som han har en treårig utbildning i att döda... och han blir ansvarig för att lära upp henne. Om vi bortser från att att han måste arbeta med hennes säljsnack, saker som "Det här röda kylskåpet passar utmärkt ihop med blodet från era fiender när ni torterar dem" säljer inte så bra... så visar det sig att hon är en riktigt trevlig liten tjej - om än lite oerfaren. Faktiskt så oerfaren att hon inte ens vet hur barn blir till:


Tillsammans kämpar de anställda i den lilla butiken dels mot en stor butikskedja som försöker få dem att stänga med hjälp av prisdumpning. Dels mot f.d. hjältar och demoner som hemskt gärna vill att kriget mellan människor och djävulen börjar igen.

Omdöme
Den här serien har väldigt många likheter med The Devils Is a Part-Timer!. I bägge fallen har djävulen blivit besegrad och djävulen eller hans dotter måste ta ett vanligt jobb i en butik. Men det finns skillnader: i Yu-Shibu är det betydligt mer bröst (det är ecchi) och jag skulle säga mer humor. Det är dock inte så mycket ecchi att jag stör mig på det, utan det är mer åt "Benny Hill"-hållet.

Här är ett exempel på humorn i serien. Fino har ännu inte lyckats lära sig se skillnad på en vanlig kund och en rånare, men när Raul förklarar för henne att hon inte behöver vara trevlig längre så...
(sorry, hittade inget sammanhängande så det blir två korta delar)


Betyg
Den här animen är roligare än The Devils Is a Part-Timer!, men inte riktigt lika bra: 7/10.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Dimension W
Japansk seinen (vuxen) anime, eng SUB (eng DUB på väg)
Genres: Action, Sci-Fi
En säsong från 2016, 12 st 25-minuters avsnitt



Handling
Året är 2072 och man har upptäckt något som kallas Dimension W. Det är en 4:e rumsdimension, vilket gör tiden till den 5:e dimensionen. Man använder Dimension W för att hämta fri energi via något som heter "coils". Dessa coils kan vara gigantiska kraftverk som ger energi åt hela städer eller små som tumnaglar för att driva elektronik som mobiltelefoner. Man har inte så mycket koll på vad Dimension W är för något, men det kan skapa spöken och portaler samt stora explosioner om saker går fel. just därför får bara ett företag, Tesla New Energy, göra coils. Det hindrar inte andra så det finns en svart marknad för illegala coils.

Kyouma Mabuchi är en "coil collector", d.v.s. han letar reda på och samlar in illegala coils. Man kan beskriva honom som en korsning mellan en bounty hunter och en repo man. Han hatar ny teknologi i allmänhet och coils i synnerhet och är antagligen den ende som fortfarande kör runt i en bensinbil. På ett av hans uppdrag stöter han på Mira Yurizaki, en väldigt speciell kvinnlig android som övertalar honom att bli hans partner, trots att han konstant kallar henne för skrothög.

Omdöme
Det här känns lite grann som "I, Robot" och nu talar jag inte om novell-samlingen av Isaac Asimov, utan om filmen med Will Smith. Mellan actionscenerna handlar det om hur Kyouma måste konfrontera sitt förflutna och att försöka acceptera Mira som en levande varelse och inte en hög metallskrot. Det är inte romantik, utan ställer istället frågan vad som är mänskigt. Dock får de metafysiska frågorna för det mesta sitta i baksätet då det främst är en action-anime. Det är förövrigt en väldigt snyggt animerad serie.

Tyvärr hittade jag inga bra klipp alls från animen så ni får hålla tillgodo med trailern:


Här är dock ett kort klipp när Kyouma och Mira träffas för första gången. Han har just sagt att han bara är ute efter de illegala coils som skurkarna har och struntar i om skurkarna skjuter en android i bitar, så hon reagerar:


Ja, det är tårar man ser i hennes ögon. Hon är en väldigt speciell android.

Betyg
Den här animen får 7/10
Tyckte man om filmen "I, robot" tycker man nog bättre om den här animen.
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
Unbreakable Kimmy Schmidt säsong 2 (2016).
Genre: Netflix producerad komedi, positiv humor, vuxet barn. 13 avsnitt om ca 22 min styck.

Hur länge kan en figur vara oslagbar? Efter ett par säsonger av Parker Lewis Can't Lose så togs "can't lose" bort ur titeln, så att Parker då och då kunde förlora. Kimmy Schmidt fortsätter i alla fall vara unbrakable, både till namn och till innehåll. I stället så blir hennes oförstarbarhet något att titta närmare på. Är det bra att kunna ta vilken skit som helst och sekunden efteråt vara glad som en mussla?


Det mesta är sig likt. Kimmy är överdrivet positiv och böjar bli av med de tråkigare vuxet-barn troperna. Nu är det mer kul när hon gissar på vad dagens barn leker med. Titus får mer att göra, med en normal pojkvän som straight man att spela mot så funkar han mycket bättre än när han och Kimmy ut-knasar varandra.

Vi ser inte lika mycket av Jane Krakowski, ibland går det flera avsnitt utan att hon är med, men jag tror det är ett bra drag, en av de bästa sidohandlingarna är när hon och Anna Camp tävlar i lyxliv.


Nytillskotten är Tina Fay i rollen som Kimmys psykolog - såklart briljant efter som hon skriver sina egna repliker och är extremt rolig och Fred Armisen som spelar Robert Durst (känd från dokumentärserien The Jinx).

Det är i alla fall mycket, mycket bra.
Jag tycker att det här, tillsammans med Jessica Jones och Daredevil är Netflix absolut bästa serie.
5 av 5. Det enda jag invänder lite mot är att exakt alla pratar likadant, men det tycker jag är lite irriterande i nästan alla serier där alla pratar likadant. Tex Hannibal eller s2 av Better of Ted. Men det drar inte ner serien till en 4:a.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Myriad Colors Phantom World / Musaigen no Fantomu W?rudo
Japansk shounen (ungdoms) anime, eng SUB
Genres: action, fantasy, komedi, övernaturligt
En ½ säsong från 2016, 13 st 25-minuters avsnitt



Handling
För ett decennium sedan släpptes ett virus ut av "misstag" från ett laboratorium. Det ändrade människor psyke så att "fantomer" kan skapas. En fantom är oftast en övergiven sak eller övergivet minne som fått eget liv och som ofta ställer till problem (som någon form av spöken/hemsökelser/poltergeister). Samtidigt utvecklade en del människor övernaturliga förmågor som kunde användas för att fördriva spökena.
Vi får följa:
Haruhiko Ichijo, en kille som går i första ring på gymnasiet med förmågan att kunna rita av en fantom i ett skissblock och därmed fånga fantomen i teckningen.
Ruru en snäll fantom som ser ut som en blåhårig älva och som alltid följer med Haruhiko.
Mai Kawakam, en storbystad tjej i andra ring som är expert på att slåss (martial arts) med fantomer genom att kanalisera elementarkrafter (ki?) genom någon sorts kombination av tai chi och att smeka sig själv.
samt ytterligare ett par tjejer som ansluter senare.
Tillsammans är de en fantomjägarklubb på skolan. I början av serien är de sämst på att driva bort fantomer, men blir under seriens gång bättre.

I det här klippet har ytterligere en tjej anslutit, Reina Izumi som "äter" fantomer. Ett gäng övergivna elstolpar har fått eget liv och blivit förvandlade till fantomer.

Omdöme
Det som är bra med den här animen är de snygga bilderna/animeringen, själva handlingen däremot känns som en Dan Brown-bok, d.v.s. helt själlös. Jag kommer antagligen inte komma ihåg handlingen i den här animen om ni frågar mig om ett år. I grunden är det här bara en variant av exorcister i skolmiljö. Varje av snitt känns som ett "monster of the week" och det finns ingen egentlig sammanbindande historia mellan avsnitten. Det känns lite som en harem-anime då Haruhiko är den ende killen och det känns lite som en ecchi-anime då det är ganska mycket fokus på bröst, men det är inte tillräckligt mycket för att det ska falla under dessa genres.

Betyg
Jag är snäll och ger betyget: 5,5/10.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Problem Children Are Coming from Another World, Aren't They? / Mondaiji-tachi ga Isekai Kara Kuru S? Desu yo?
Japansk shounen (ungdoms) anime, eng. SUB/DUB
Genres: action, fantasy, komedi, övernaturligt
En ½ säsong från 2013, 10 st 25-minuters avsnitt



Handling
Izayoi Sakamaki, Asuka Kud? och Y? Kasukabe är tre ungdomar med väldigt speciella förmågor som blivit "kallade" (magical summoning) till världen Little Garden. Det visar sig att alla tre kommer från olika parallellvärldar till jorden då de kommer från olika världar där historien skiljer sig lite åt.
Asuka har förmågan att tala med djur samt använda alla förmågor hos de djur hon någonsin träffat: har hon träffat en gepard kan hon springa som en gepard, har hon träffat en fladdermus kan hon använda ultraljud och ekolokalisering som en fladdermus o.s.v. Y? har förmågan att befalla andra och de måste alltid göra som hon säger. Izayois förmåga är "okänd", han kan göra ungefär vad han vill: han är blixtsnabb, kan få saker att explodera, är superintelligent, samt kan negera andras förmågor.
Black rabbit är en kaninflicka som kallat på de övriga tre till Little Garden. Hon har kallat personer som har superkrafter men som har hade tråkigt i sina hemvärldar och ville prova sina krafter i en annan värld - vi får anta att kallelsen gick ut till flera världar, men att det bara var dessa tre som svarade.
Black Rabbit är en månkanin (i Japan säger man inte gubben i månen, utan kaninen i månen).

Hon har blått hår när hon är lugn/glad, men rosa hår när hon blir upprörd. De tre "problem"-ungdomarna är ganska bra på att få hennes hår att bli rosa. Little Garden är en multidimensionell knytpunkt där det vimlar av olika övernaturliga varelser, som vampyrer, demoner och gudar. Alla måste tillhöra en "grupp" (society) och de olika grupperna tävlar mot varandra i olika tävlingar. Tävlingarna kan handla om vad som helst och ju mer man själv satsar desto mer kan man vinna. Black Rabbit företräder en society som det gått så dåligt för att de förlorat rätten till sitt namn och det finns bara barn kvar (den äldsta ungen är 11 år). Kallelsen var en sista desperat åtgärd från Black Rabbits sida innan man skulle vara tvungen att upplösa hennes society. Eftersom de tre "problem"-ungdomarna är uttråkade lovar de att hjälpa Black Rabbit och hennes No-Name society.

Här är ett klipp precis i början av serien. Izayoi har bestämt sig för att gå på upptäcksfärd innan han lärt sig hur Little Garden fungerar, vilket gör Black Rabbit väldigt orolig då det finns väldigt mäktiga varelser i utkanten av världen... det är innan hon insett vilka krafter han har och att han klarar sig alldeles utmärkt mot de mäktigaste motståndarna.


Omdöme
Om någon tycker att handlingen låter bekant med ett par uttråkade ungdomar som blir kallade till en annan värld där allting avgörs genom tävlingar och de hjälper den svagaste gruppen i världen... så har ni helt rätt. Ni som känner till No Game No Life tycker antagligen att detta är en ren rip-off, om det inte var för att Mondaiji-tachi kom ett år innan.
Jag tycker väldigt mycket om den här serien (precis som jag också gör med No Game No Life). Det är inte lika mycket ecchi här som i No Game, vilket är positivt. Däremot förklaras världen mycket sämre och vissa tävlingar är nästintill obegripliga, vilket är negativt. Sammantaget tycker jag dock att serierna är ungefär lika bra.

Betyg
Jag ger Mondaiji-tachi samma betyg som No Game: 8/10
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag orkar inte göra lika ambitiösa anime-recensioner som anth, men eftersom jag uppskattar hans recensioner ville jag bidra lite iaf. Jag har sett:

Parasyte - The Maxim.




En dag kommer utomjordiska parasiter till jorden, och börjar infektera människor och ta över deras kroppar i ett oklart syfte att lära sig om världen och mänskligheten. Men en skolpojke, vår protagonist, har hörlurar på sig när en parasit försöker ta över hans hjärna, så istället för örat försöker den jobba sig in genom hans hand. Resultatet blir en ofullständig symbios, där bara hans arm är besatt av en utomjordisk intelligens, och skolpojken och parasiten måste lära sig komma överens och gemensamt kämpa för sin överlevnad - för parasiterna börjar snart vända sig mot varandra.

Parasyte är body horror på extremt hög nivå. Jag hade inte pallat den om den var spelfilm (och den finns i spelfilms-version), för den sprudlar av huvuden som vecklas ut på konstiga sätt och ögon och munnar på helt fel ställen. Men som anime blir den här nivån av body horror lockande, något precis på gränsen för vad jag pallar och därför spännande.
Dessutom är Parasyte, som det visar sig, en mycket bra anime. Huvudpersonen är hyfsat intressant as slätstrukna lowest common denominator-animeskolpojkar goes, och blir mer och mer bitter och cynisk i takt med att han måste dölja parasiten för sin omvärld och samtidigt utveckla en vänskap med den och dess socialdarwinistiska världsbild. Dramat mellan honom och parasiten är faktiskt den by far mest intressanta relationen i berättelsen; dynamiskt, konfliktfyllt och fascinerande.

Dessutom har den extremt snygga animationer och en trevlig, icke-stereotyp och skönt glåmig teckningsstil åt det mer realistiska hållet. Och bäst av allt. INGEN JÄVLA SEXISM. Det finns inte ett enda pantyshot i Parasyte, inte en enda pinsam kommentar om bröst, inte en enda objektifierad kvinnokropp.
Själva handlingen lämnar en del i övrigt att önska, i synnerhet saknas verkligt engagerande antagonister, men dramat är engagerande rakt igenom. Parasyte kommer därför väl rekommenderad, -i synnerhet- om ni vill frälsa folk som inte annars är into anime, då den använder väldigt få av animes problematiska, konstiga eller inavlade troper, utan kunde ha gjorts om till en japansk eller rentav amerikansk live-action tv-serie utan några ändringar whatsoever. Dessutom, introt är fucking fett.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Härnäst är det väl dags att ta skammen vid hornen och tag i detta, bara för att jag vetat i åratal att jag borde, mitt guilty pleasure #1 i hela världen, och nu duger bara den största tänkbara fonten, 'cuz this shit is epic.

Code Geass



Code Geass är en 50 avsnitt lång orgie i bombastiskt balls-to-the-walls melodrama. Ingenstans verkar någon i produktionsteamet ha sagt "vänta nu, det här blir för mycket, tona ned detta", utan istället verkar de ha haft ungefär samma relation till drama som Tengen Toppa Gurren Lagann-teamet har till skala. Resultatet är givetvis inte för alla. Men kan man smälta 1250 minuter av CLAMP-design, volanger, kravatter, mantlar, technicolor-hår, rumpor, svulstiga mechabataljer, explosioner, pizzaätande, mind control, dödssatelliter, episka hymner, bombastisk j-pop, flummiga svartvita surrealism-montage, obskyra asatro-referenser, intriger, backstabbing, minnesförlust, nervsammanbrott, KÄNSLOR och hammig fucking voiceacting, då väntar en kavalkad av awesome.

Plotten är svår att sammanfatta eftersom Code Geass är animes motsvarighet till en masala-film, men låt oss göra ett tappert försök: tonårsgeniet Lelouch är en prins av det britanniska imperiet, som efter en tronintrig som barn gömts undan i exil i Japan, där han går på en fancy privatskola och extraknäcker med att spöa diverse lokala pampar i schack. Men Britannien har ockuperat Japan, som lider under ett svårt förtryck. Efter att Lelouch räddat en mystisk britannisk fånge vid namn C.C. begåvar hon honom med geass, en mäktig mind control-kraft (som alla D&D-spelare borde känna igen för exakt vad den är), och han anammar den hemliga identiteten som Zero, en rebelledare dedikerad till att slå ut det britanniska imperiet, hämnas Lelouchs mor och besegra hans far, kejsaren, och dennes dunkla planer på att uppnå gudomlighet.

Problemet? Lelouchs barndomsvän Suzaku har blivit en femtekolonnare, och tjänar som ockupationsmaktens främsta mecha-pilot, i hopp om att hjälpa sitt folk japanerna genom att samarbeta med erövrarna. Lägg därtill Lelouchs hänsynslösa storasyster Cornelia, guvernör över Japan, hans machiavelliska storebror Schneizel, och att var och varannan kotte i det gigantiska persongalleriet har en hemlig masterplan eller någon passionerad agenda, och dramat börjar explodera praktiskt taget direkt.

Code Geass storhet ligger i karaktären Lelouch. Inte bara är han så flamboyant att det i sig blev ett mem, han är en otroligt frisk fläkt as manliga (anti)hjältar goes i det att han är fysiskt svag, manipulativ, machiavellisk, högfärdig och passionerad. Dessutom är han en dålig förlorare med en av animehistoriens bästa heroic BSOD. Vad är det första Lelouch gör när han upptäckt att han kan mind controlla folk? Mwahahaha. Sedan börjar han testa gränserna för sin kraft, och beordrar en skolkompis att var dag karva in ett streck i en vägg på skolan så han kan se hur länge hans mind control varar. Typ 30 avsnitt senare visar det sig att hon fortfarande håller på...

Lelouch har två oändligt fascinerande relationer. Den ena är hans bromance med Suzaku, som han delar en komplex katt-och-råtta-dynamik med; de är varandras motsatser i nästan allt, och där de båda inledningsvis är goda vänner kommer Lelouchs Zero-persona och deras motstridiga agendor ofrånkomligen att driva dem på kollisionskurs med varandra. (Det är på nivån att det fanns en debatt om att en av dem är chaotic good och den andre lawful evil - men vem är vad)? Den andra är hans allians med C.C, som länge är den enda som känner både honom och hans hemliga identitet, och därmed blir hans vapendragare och förtrogna, men samtidigt är de konstant irriterade på varandras personlighet och hemlighetsfullhet, har en episk unresolved sexual tension, och går sakta, sakta från ömsesidig misstro till intim lojalitet.

Lelouch har även en blind och handikappad lillasyster, Nunnaly. Hon tjänar inledningsvis bara funktionen som hans Morality Pet, men som de flesta andra karaktärer i serien blommar hon omsider ut och blir sin egen varelse.

Centralt för Lelouchs koncept är den smarta designen av geass, hans mind control-kraft. Han kan ge en order, som ingen i världen kan stå emot och är fullständigt obegränsad i sitt scope, men han kan bara göra det en enda gång per person; alla som en gång påverkats är immuna därefter. Detta gör att han måste vara sparsam och strategisk med sin superkraft, och mycket intressanta förvecklingar uppkommer av det, samtidigt som geass makt av ståryn omsider dras till en helt ofattbart awesome naturlig slutpunkt.

Invändningarna som kan göras mot Code Geass är många. Den är en invecklad soppa av mer eller mindre solida plottrådar och en myriard karaktärer av vilka långt ifrån alla har något vettigt att göra i ståryn. Den är svulstig, sexistisk, extravagant, ojämn, frustrerande, och...alldeles, alldeles underbar. Genom sin plottwistiga, karaktärsdrivna fisktankskonstruktion drar den stor nytta av styrkorna i japanskt berättande, och slänger på intressanta utforskningar av konsekvenserna av krig, lojalitet, vänskap, uppoffringar, mind control och odödlighet. Den har några förträffliga voiceactors som gör oförglömliga prestationer (Yukana som C.C, Jun Fukuyama som Lelouch och givetvis Norio Wakamoto som kejsaren) och något väldigt sällsynt i media nu för tiden - trots alla sina nedboggade sidoplots levererar Code Geass nämligen ett fucking perfekt slut. (Den där länken är givetvis mega-mega-überspoiler, men tänker ni ändå inte se serien så vad fan).

Så yeah! Fuck alla kritiker. Jag har sett den två gånger om, och älskar fortfarande Code Geass.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Ymir;n178483 said:
Parasyte - The Maxim.
Ymir;n178485 said:
Code Geass
Yay! I like. :)
Både Parasyte - The Maxim och Code Geass ligger högt upp på min "to see"-lista. Å andra sidan trängs de med c:a 50 andra animeserier som jag anser är "must see". Lägger vi till att jag är fullständigt ostrukturerad när jag kollar på anime så har jag ingen aning om när jag får en chans att se dem. Även om jag orkar fortsätta recensera 2 anime i veckan (vilket är högst osäkert) så kommer jag antagligen inte ha tid med dem förrän till vintern.
 

Arazand

Veteran
Joined
6 Aug 2015
Messages
190
Jag sitter här och läser recensionerna på alla serierna. De flesta anime serierna som Anth tar upp har jag sett... sen kom jag att tänka på seriern ifrån 2016 som missats...

Så here goes! (Inte lika ambitiös som Anth dock.) (EDIT: In retrospect maybe a little bit ambitious anyway...)

--------------------------------------

Boku dake ga inai machi (a.k.a Erased)
Japansk seinen (målgruppen är äldre ungdomar och unga vuxna) ifrån 2016.
Genre: Mysterie, Psychologiskt drama, Övernaturlig, Thriller



Detta är en serier som är svår att skriva om i större utsträkning för att undvika det spoiler känsliga materialet. Men jag ska försöka göra mitt bästa. För enkelhetens skull referar jag till serien som Bokumachi.

Berättelsen och karaktärerna:

Bokumachi handlar om Satoru Fujinuma en 29 år gammalt pizzabud och serietecknare som växte upp i norra japan. Han har en förmåga han kallar för 'Revival' som gör det möjligt för han i livsfarliga situationer ta steg några fåtal sekunder bakåt i tiden för att förhindra dem och rädda liv. När hans mor, Sachiko, kommer på besök blir han påmind om sitt förfluttna och de mord som traumatisera hans uppväxt. Efter en 'Revival' incident hindrar han och hans mor ett kidnappande av ett barn. Men Sachiko märker något som leder till hennes död och Satoru ställs inför rätta för mordet. Det leder till ett 18 år långt kliv i tiden tillbaka till året 1988 och det år när klasskamraterna på hans skola försvan.

Bokumachi bygger på denna premisen där Satoru som 11 åring med 29 årings intellekt försöker förhindra de kidnappande och mord som snart kommer härja i hans hemtrakter. Det är här jag får ta det försiktigt med spoilers. Men redan nu säger jag se den. Det är en fantastisk serie för en vuxen publik. Den använder inte sexism eller liknande medel för att fånga tittare utan genuin berättarteknik och djupa karaktärer. Som leder till en och annan gråtfest. Det finns tillfällen av sorg och glädje som gör serien till en emotionell berg-o-dalbana som säkert kommer få de mest hårdnackade att böla som småflickor. Fast det kanske bara är jag som inte är hårdnackad.

Serien använder sig av den tidsresande egenskapen flera gånger, men olikt t.ex Steins:Gate läggs inte mycket fokus på själva mekaniken i det här. Utan det handlar om Satoru och vad som händer runt han. Hur han hanterar situationerna som han finner sig i och hur han upplever sin barndom genom en 29 årings sinne. Det är väldigt intressant. Satoru gör serien för mig, han är levande och går att relatera till även om han är byggd på en kultur som är på andra sidan jordklotet, vilket gör att han känns jordnära och inte så överdriven och spretig som andra protagonister i anime. Man får snabbt en tydlig feeling för vem han är och vad han står för och han utvecklas genom serien på ett sätt som känns bra.

Bokumachi's övriga karaktärer är även dem väldigt jordnära och levande. Vilket gör dem lätta att relatera till.
Hinazuki är väl den som det lägger mest fokus på iom hon är första offret av kidnappanden och den person som Satoru kommer lägga mest energi på för att rädda. Hennes personlighet och liv kommer vara en av den saker som antagligen binder dig till skärmen och serien arbetar hårt med att få dig som tittare att känna väldigt starkt för den relation som byggs mellan Satoru och Hinazuki.

Då japaner gärna har en karaktär som kallas för "Heroine" inte att förvirra med en hjältemodig kvinna, utan mer som en series katalysator, den karaktär som skapar reaktionerna som driver serien framåt. Hinazuki har denna viktiga roll. Det är lite "The damsel in distress" över den traditionen men Bokumachi använder detta annorlunda ifrån mycket anime där syftet inte är att skapa en 'moe' karaktär som tittare ska bli fanbois kring. Hon är istället en karaktär man genuint kan känna för som en person hon är snarare än en checklista av utseende och egenskaper som man tycker om. Som övriga 'moe' karaktärer oftast lider av.

I det hela är Bokumachi's berättelse vuxen och karaktärerna är väldigt väldigt bra. Serien har några anime tropes men de är aldrig av sexistiska varianten.

Animering och stil:

Bokumachi är producerat av A-1 Studio, en av mina favorit studios men de har en bakgrund i att kunna falla i kvalité längre ner i en serie. Jag är glad att meddela att Bokumachi inte har detta problem. Den är välproducerad och det hela är väldigt vackert trots mycket grått tackvare det snötäckta norra japan vi inte är vana vid att se i anime. Stilen är modern och relativt ovanligt. Den har typiska BELM (big eyes little mouth) stilen framför allt bland barnen i serien men håller sig ganska annorlunda. Man kanske skulle våga säga att de gått efter lite mer realism i teckningstilen och skippat lite de urgulliga ögonen osv. Det är smakfullt och passar serien perfekt.

Det är inte mycket att peka på här det är inte fantastiskt men inte heller dåligt. Det håller sig på en glad lagom nivå från början till slut.

Musik och röstskådespel:

Musiken i Bokumachi är bra, har en tung underton genom det mesta spåren som lyfter fram seriens mystik och känsla. Det är ett steg ifrån vad Yuki Kajiura i vanliga fall brukar göra, som förövrigt för bland den bästa musiken som finns i anime i min mening. Det är en soundtrack som man vill ha i sin samling.

Intro är gjort av Asian Kung-Fu Generation och heter Re:Re: och det glädjer mig att se att dem tagit sig tillbaka till anime igen efter ett pars uppehåll.

Outrot Sore wa Chiisa na Hikari no Y? na av Sayuri är också riktigt bra, men dessvärre har A-1 Studio valt att använda en version som använder ett filter för att få Sayuri's röst att låta... plåtigt och vasst i sångens andra halva. Det finns att lyssna på utan detta filter, och den versionen är mycket bättre.

Röstskådespelet är väldigt bra. Med bra röster som passar seriens ton. Japaner är duktiga på detta och Bokumachi är inget undantag. Men iom att serien utspelar sig både i Tokyo och en nordlig region i japan kan de leka med dialekter som vi i väst inte är familjära med. Så därför ska man vara noga med vilken subtitle man tittar med. Ibland kan de använda uttryck i en dialekt som kan översättas lite felaktigt om man inte tar med dialekten som kontext.

Nitpicks:

Okej så serien är inte perfekt, inte det minsta. Mysteriet i Bokumachi är lite för lätt att lösa och det förvånar mig inte om de flesta löst det några avsnitt innan slutet. Det hindrar dock inte serien ifrån att vara spännande, inte det minsta. Tvärtom det kan till och med vara till dess fördel. Men är man ute efter ett mysterium så kommer nog inte Bokumachi fylla den rollen.

Serien touchar inte på Satoru's 'revival' förmåga alls. Den finns där och då och då används den. Man hade gärna velat veta mer om den och hur den funkar, men detta verkar inte Satoru själv veta. Men som tittare hade man gärna velat veta mer.

Jag hade gärna velat se lite mer av Satoru's barndoms vänner. Serien tenderar att fokusera lite för djupt på en handfull karaktärer och verkar lite orolig att göra mer med vissa karaktärer. Detta leder också till att mysteriet blir lite lättare att lösa.


Men allt som allt så ger jag väl Boku dake ga inai machi ett stor rekommendation. 8/10.

PS. Notera att jag är väldigt hård när jag ger ut betyg. 8+ är reserverat för sådant som verkligen sätter sig i självaste ryggmärgen. Sådana serier händer inom anime kanske vart annat år och en tia kommer var 10 år. Hade velat ge en 9'a men då hade de fått göra sig av med en av de nitpicks jag har med den.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Arazand;n178515 said:
Boku dake ga inai machi (a.k.a Erased)
[...]
Men allt som allt så ger jag väl Boku dake ga inai machi ett stor rekommendation. 8/10.
Det är lite svårt när man ska bestämma vilka nya anime man ska se - just eftersom de är nya och man inte vet om de är bra eller ej.
För Q1 2016 gjorde jag ett urval på ett halvdussin anime som jag skulle se (och de flesta har jag hunnit recensera) och Bokumachi kom inte med (även om jag funderade på att ta med den) - men om du säger att den är så bra får jag väl ta mig en titt. :)
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Vad vore en anime-tråd utan JoJo's Bizarre Adventure (JoJo kimyou no bouken)




Serien är en generationssaga som börjar i viktorianska England, färdas till Europa före Andra Världskriget och fortsätter in i vår era och bortom. Huvudpersonerna har alltid smeknamnet JoJo, och de är en färgglad skara.

I början är det mest kampsport mot vampyrer, men i den tredje och mest kända/populära storyarchen, Stardust Crusaders, introduceras något som kallas Stands, en slags psykiska krafter som manifesteras i varelser/andar bredvid personen vilka kan ha extremt urflippade kraftsviter. Författarens förkärlek för främmande kulturer och space:ade stil och poser blir bara bättre och bättre (eller värre och värre, beroende på ens synvinkel, antar jag).

Animen är på fjärde story-archen just nu, och följer tämligen troget mangan och dess stil.


JoJo är en juggernaut österut, men har lite dålig spridning här, mest på grund av (ugh) copyright-problem. Den är också inspiration och hänvisas till... typ överallt.

----- NI TRODDE DEN HÄR RECENSIONEN VAR ÖVER, MEN DET VAR JAG, DIO! -----

Jag kan inte riktigt förmedla hur stor den här serien är, eller hur klassiska många karaktärer är. Visst, Kujo är som wellpapp - den aningen tidigare serien Fist of the North Star hade en tråkigare kvinnlig "huvudperson" som är tråkigare, men det är svårslaget - men det geniala i att ha en generationsaga blir här en styrka. Kakyoin, Polnareff och till och med Iggy är alla färgstarka personligheter i Stardust Crusaders. Med, er, vissa egenheter.


Personligen är Joseph väldigt högt upp på min lista över huvudpersoner, möjligen slagen av Jocelyn, även om hans storyline var mer en fortsättning och avslutning på trådar som påbörjades i första storyarchen än startskottet för resten av de storyarchs som finns. (Här måste jag erkänna att jag inte vet om Steelball Run räknas som JoJo, men den har en Dio som får kraften att bli dinosaurie - så den räknas i min bok).

Fist of the North Star är för övrigt JoJo till viss del är motreaktion på - och till skillnad från Hokuto no Ken så händer det mer med krafterna. Där Fist of the North Star lite fastnar i träsket "enstaka gimmick som involverar obeväpnad strid och auror i ödeslandskap" lyser JoJos skapares ohämmade förkärlek för västerländsk och omvärldens kultur, film och annat igenom och skapar både intressanta miljöer och fullkomligt urflippade berättelsekoncept - vill ni ha Drakula med solkampsport? Lätt. Romersk-stil gladiatorisk vagnsstrid mot uråldriga antediluviska vampyrer som avslutning på en personlig fejd och hundratals vampyrer? Det kör vi på. Nybliven maffiamedlem som slåss för att bli maffiaboss med psykiska krafter med kompanjoner som kan göra saker som att skapa blixtlås överallt och skapa köttätande virus som delar utrymme med en före detta polis som kan återskapa händelser - förlagt till Italien och med Gudfadern-referenser? Sure why not. Kvinnofängelset med superdödliga krafter och en cameo av seriens mest populära figur? Go nuts.

Serien formligen sprutar kreativitet, med nya platser, personer och urflippade strider. Och hjältar som inte tar skit.


Och, erm, en heroisk tysk soldat. Precis före andra världskriget.


Svagheter finns förstås: Någon skurk är ganska tråkig. Kvinnor är det lite sparsmakat med, speciellt i början - även om det finns en del bra som får en del utrymme (Lisa Lisa, t ex) så hamnar de en del i klyschiga, lite lata situationer. Detta blir förstås bättre, men det tar ett tag.

Betyg: 10 av 10. Kom för vampyrer och kampsportande engelska gentlemän. Stanna för människor med spöken som slåss mot bilar.
 

Arazand

Veteran
Joined
6 Aug 2015
Messages
190
Jag kör en till en lite... smutsig guldklimp som är underhållande.

Date A Live
Japansk serie ifrån 2013
Genre: Harem, romantisk komedi, sci-fi, ecchi



Berättelsen och karaktärerna:

Sa någon harem? Antagligen inte. Men ni får ta vad ni får. Date A Live. En roman, gone manga, gone anime. Original illustrationer av den underbara tecknaren Tsunako som även gjort illustrationerna och karaktärsdesignen till spelserien Hyper Dimension Neptunia. Kan fanboi'a runt om Tsunako i en längre rant, men stannar med att jag är stört förtjust i hennes stil.

Nå Date A Live. Serien som handlar om Shido Itzuka en typisk skolelev på en typisk japansk skola med typiska japanska klasskamrater. Han har en gullig yngre syster som heter Kotori som väcker honom varje dag... errr... den här build up'en känns bekant? Okej ja det är den. Men vänta lite, låna mig dina ögon en liten stund till.

Date A Live är en parodi, en parodi på dating sims. Den utspelar sig i en alternativ verklighet där 'rymd skalv' (sorry drogen nitlott, hur ska man översätta 'spatial quake' bra?!) inträffar på jorden och det kan hända när som helst. Shido hamnar mitt i en sådan situation och lyckas överleva, vid dess centrum ser han en tjej som är kläd i konstiga kläder och har ett jätte likt svärd. Okej... jag vet det är jätte svårt att ta detta på allvar, men det ska jag inte begära. Men fortsätt läsa lite till... Tjejen vid ground zero av skalvet blir prompt attackerad av en special styrka som heter AST. Det är lite senare i första avsnittet som man upptäcker att Shido lillasyster Kotori inte är helt vad hon verkar vara. En bitsk liten smått sadistisk snorunge som är ledare för en organisation som försöker neutralisera 'spirits' med en alternativ metod. Organisation 'Ratatoskr' har som uppdrag att försöka neutralisera 'spirits' genom att dejta dem... där kom parodin med i bilden.

Shido som är en kille får givetvis uppdraget att försöka dejta den spiriten han stött på som går under kodnamnet 'Princess' senare omdöpt av Shido till Tohka. Efter lite armbågstötande och stuff blir givetvis Tohka störtkär i Shido och det visar sig att Shido har kraften att låsa en spirits krafter med en kyss... ja det är väldigt att förutse vad som händer här näst, för Shido måste ju dejta fler spirits... hell is breaking loose!

De spirits som Shido kommer få dejta är alla olika typer av moe karaktärer, dvs de är en stödlista av saker som anime fanbois gillar destillerat till något som kan kallas för en karaktär. Vi har tsundere, kuudere, dandere, yandere ja alltihop. Men man måste toucha lite på dessa karaktärerna oavsett.

Jag tänker undvika lite spoilers men serien är så förutsägbar att jag tror det inte spelar så storroll.
Shido Itzuka: Vår ... hjälte (?), han är ganska tråkig för att vara ärlig, han saknar definition och personlighet utan är bara där för att kunna sätta de andra karaktärerna i lustiga situationer.
Kotori Itzuka: Shido's söta lillasyster (not really lillasyster så klart) som egentligen är sadistisk och ett controll freak.
Tohka Yatogami: Shido's antagligen enda riktiga love interest, hon är ganska så normal, ja det vill säga inte alls... men jämnför med resten av truppen karaktärer är hon normal.
Origami Tobiichi: Shido's klasskamrat och till en början hemliga beundare, en vanlig människa... igen... vanlig och normal sträcker sig inte långt. Origami är medlem i AST som jagar spirits kulsprutor. Hilarity ensue! Hon är en stalker, bestämd och även hon ett kontrollfreak.
Yoshino: Serien andra spirit, en extremt skygg blåhårig liten loli som bara finns för att checka av moe listan. Jätt gullig of course... det enda roliga med henne är att hon använder en handdocka som lever sitt eget liv för att kommunicera med andra...
Kurumi Tokisaki: Karaktären som är ett enigma och säsong 1's villian. Hon är våldsam, brutal och galen. Men ändå blir hon min favorit karaktär.

Det summerar väl de viktiga karaktärerna i säsong 1. Säsong två inkluderar fler spirits och nya skurkar.

Jag får vara ärlig... detta var en serie jag först såg 2013 men aldrig avslutade, jag kunde verkligen inte fortsätta för den var lite för mycket och lite för... dum, korkad osv. Den är fortfarande dum och korkad. Men ser man på det som en paradi blir det mer underhållande.

Hela serien går som sagt ut på att Shido ska dejta spirits och kyssa dem och därmed låsa bort deras krafter. Det går med typisk anime bravör, dvs inte alls som förväntat och det hela toppas med lite snusk här och var.

Animation och stil:

Date A Live är dock väldigt bra animerad och håller nära på Tsunako's original design. Något jag personligen uppskattar. Det finns tillfällen då kvalitén faller tydligt men oftast kort.


Musik och röstskådespel:

Musiken i Date A Live är mest medioker och inget jag kommer ihåg särskilt noggrant. Intron och outron är typiska fluffiga electronica beats. Men man får ge kudos för att de producerat det specifikt till serien istället för att köpa in något färdigt.

Röstskådespelet är dock varierat och bra. Karaktärer kan kännas igen på deras röster utan besvär för scener de är ur bild och talar. Men tror inte den faller i allas smak för de oftast är ganska pippiga och lekfulla. Men rösterna passar med karaktärerna och med stilen serien har.

Nitpicks:

Jag ska vara ärlig, Detta är en guilty pleasure serie för mig. Jag gillar sådant här då och då... och att vältra sig i sådant här innehåll gör att man känner sig så där härligt grisig. Men det är just det serien gör med sina tittare, får dem att blir lite grisiga.

Jack of all trades master of none. Denna serien gör allt för att alla ska bli nöjda men det slutar nog med att man trappar fler på tårna än man lyckas att göra dem nöjda. Men serien glömmer aldrig vad den är... dvs en moe harem serie.


Summan av det hela är en serie som kan var rolig för rätt person. Men jag tror den personen inte finns här på forummet direkt.
Jag tänker inte sätta betyg på denna, finns ingen mening. Det är som att gå till mcdonalds och beställa de där dåliga cheese burgarna, de är riktigt dåliga för dig men ibland måste man bara äta skiten. Date A Live är lite samma sak.
 

Arazand

Veteran
Joined
6 Aug 2015
Messages
190
anth;n178540 said:
Det är lite svårt när man ska bestämma vilka nya anime man ska se - just eftersom de är nya och man inte vet om de är bra eller ej.
För Q1 2016 gjorde jag ett urval på ett halvdussin anime som jag skulle se (och de flesta har jag hunnit recensera) och Bokumachi kom inte med (även om jag funderade på att ta med den) - men om du säger att den är så bra får jag väl ta mig en titt. :)
Ja Bokumachi är väldigt bra. Kan inte göra mer än rekommendera den.

Jag brukar titta på sakerna när de sänds. Lättare att se ett avsnitt á 25 minuter än streck se en hel serie. :) Ur vårens säsong verkar de starka serierna vara Kabaneri of the Iron Fortress en old school serie i samma anda som Ninja Scroll fast med steam punk och super zombies. Men även Kiznavier och Netoge No Yome Wa Onnanoko Ja Nai to Omotta verkar blir bra. :)

Tycker själv inte om att streck titta, har aldrig tid över till det. Men just nu tittar jag på 13 serier. Man vet ju aldrig vilka som blir bra, och skulle man tröttna så dumpar man dem.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Arazand;n178559 said:
Ja Bokumachi är väldigt bra. Kan inte göra mer än rekommendera den.

Jag brukar titta på sakerna när de sänds. Lättare att se ett avsnitt á 25 minuter än streck se en hel serie. :) Ur vårens säsong verkar de starka serierna vara Kabaneri of the Iron Fortress en old school serie i samma anda som Ninja Scroll fast med steam punk och super zombies. Men även Kiznavier och Netoge No Yome Wa Onnanoko Ja Nai to Omotta verkar blir bra. :)

Tycker själv inte om att streck titta, har aldrig tid över till det. Men just nu tittar jag på 13 serier. Man vet ju aldrig vilka som blir bra, och skulle man tröttna så dumpar man dem.
Nu under Q2 följer jag för tillfället 9 pågående anime (vilket är på tok för mycket, så jag försöker bestämma mig för vilka som jag ska fimpa).

Kabaneri of the Iron Fortress är en av de serier jag valde att inte följa - så du får se till att skriva en bra recension så jag plockar upp den. Jag valde även bort Boku no Hero Academia för den verkade alldeles för barnslig och vanilj.

Kiznavier är en av serierna som jag redan fimpat - så du får anstränga dig rejält för att övertyga mig att ta upp den igen. :)

Netoge följer jag givetvis då den delvis utspelas i ett RPGMMO, men den är inte riktigt vad jag förväntade mig. Den känns mer som Ch?niby?, fast Netoges kvinnliga protagonist Ako Tamaki känns mer som en Yandere än Rikka Takanashis Moe-personlighet i Ch?niby?. Den är inte jättebra, men jag kommer att se färdigt den.

De som verkar lovande är:
Mayoiga - som är en mörk psykologisk anime med övernaturliga toner. Ett gäng ungdomar har lämnat sina liv bakom sig för att börja om i en gudsförgäten by som ingen hört talas om... sedan börjar folk att försvinna... Lite som en korsning mellan TV-serien Lost och Flugornas herre.
Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu - jag höll nästan på att fimpa den, men den tog sig. En skolkille förflyttas till en fantasyvärld och han har bara en förmåga: han får "leva om" tiden i fantasyvärlden varje gång han dör. Som Måndag hela veckan fast betydligt mörkare.
Bungou Stray Dogs - också en serie som jag höll på att fimpa, men som tog sig. I en värld där det finns superkrafter räddar en hungrig hemlös pojke livet på en man som håller på att drunkna. Som tack erbjuder mannen pojken jobb på en "detektivbyrå" där alla har superkrafter men också verkar ha allvarliga psykologiska problem - en kombination som verkar ganska underhållande.
Flying Witch - en ung häxa flyttar hem till sina kusiner och dessa får ett betydligt mer magiskt liv. En Slice of Life som liknar Kikis Delivery Service. Jag saknar dock att det inte verkar finnas någon story arc.
 
Top