DoD Vad är en rimlig ersättning till rollpersonerna?

[Bolongo]

När jag tänker efter är det väldigt länge sedan jag gav RP ett frilansuppdrag av den här typen.

Antingen tillhör de en organisation som tilldelar dem uppdrag. (Och "organisation" kan betyda deras feodalherre.)
Eller så har de någon personlig anknytning som gör att de vill undersöka ett problem.
Eller så är de panka och har hört rykten att det finns en skatt någon stans.

Kanske har jag graviterat i den riktningen för att jag blivit så trött på schackrandet?

 

[Rickard]

Jag tycker detta låter helt galet, tur att jag sluppit grupper som gjort detta. Hade detta varit vanligt förekommande hade jag nog tröttnat och sagt att uppdragsgivaren tackar nej och att de får skapa nya karaktärer som vill tacka ja till jobbet.

Ja, om jag har den här typen av uppdrag så kommer jag överens med spelarna att de är den typen av personer som antar det uppdraget.

Precis som @Bolongo sätter jag mig dock inte i den situationen. Istället för att få uppdraget att gå till grottan, så börjar de i grottan. "Ni är i en grotta. Varför är ni här?"

 

[cogitare]

1. Vägra ta sig an ett uppdrag om inte de tvingar uppdragsgivaren att betala mer än den först erbjuder oavsettt vad den erbjuder. Gärna kräver de orimlig ersättning för att se hur mycket de kommer undan med.

Vi hade en period när spelare höll på så här. Riktigt dålig stil. Som jag är inne på i mitt förra inlägg så är det här primärt INTE en förhandling i spelet (även om spelare som håller på så här gärna vill visa på hur det är i linje med deras rollperson, hävdar att de bara gestaltar/rollspelar osv.) utan spelare som förhandlar med SL genom att hota att skita i vad som uppenbart är det förberedda äventyret. Något som SL kan ägnat mycket tid och och energi på. Jag har absolut inte tid med sånt här nonsens! Vare sig som spelare eller SL.

2. Vägra betala listpris på prylar de köper i handelsbodar, värdshus eller torgstånd på marknaden. Mängden spelade timmar där rollspelare köpslår om priset på triviala saker måste överstiga tusentalet mångfalt.

Här hade jag rakt av kört (eller om det inte funnits skapat) regler för att köpslå och så fort det satt igång låtit rulla tärningarna där det är forcerat att rollpersonen har accepterat utfallet (samt gett köpmän, värdshusvärdar och nasare rimligt bra värden i att köpslå). Så antingen accepterar man listpris som står i regelboken utan att hålla på att tjafsa. Eller så chansar man och slår mot köpslå där det kan bli dyrare för din RP och du som spelare kan INTE backa ur när den handlingen väl påbörjats. Bara för att korta ner onödigt tjatter.

Cog.

 

[Leon]

Jag tycker detta låter helt galet, tur att jag sluppit grupper som gjort detta. Hade detta varit vanligt förekommande hade jag nog tröttnat och sagt att uppdragsgivaren tackar nej och att de får skapa nya karaktärer som vill tacka ja till jobbet.

Spelledaren materialiserar sig i spelvärlden* och upplöser RP i en rökpuff. Det är sedan gammalt.

*lätt att göra men kräver tärningshalsband och spelledarmask.

 

[Svarte Faraonen]

Spelarförhandlande bygger väl på att det finns en förväntan att uppdragsgivaren försöker blåsa en? Så man bör kanske etablera någon form av trovärdighet för att undvika det.

 

[Bolongo]

Spelarförhandlande bygger väl på att det finns en förväntan att uppdragsgivaren försöker blåsa en?

Kan tycka att den förväntan bara borde finnas i specifika genrer. Noir eller cyberpunk, kanske.

 

[Gamiel]

Kan tycka att den förväntan bara borde finnas i specifika genrer. Noir eller cyberpunk, kanske.

Eller om man får uppdraget från Hederlige Harries Bättre Begagnade Skattkartor.

 

[Organ]

Det är också vettigt med icke-monetära belöningar. Värdshusvärden kanske inte kan skramla fram mycket reda pengar (särskilt inte om världen är rimligt feodal), men kan erbjuda rollpersonerna fri kost och logi året ut om de driver iväg banditerna och fritar deras fångar.

Det här tycker jag är toppen. Fri kost och logi är ett bra exempel men även tjänster av byns hantverkare eller att någon inflytelserik person lägger ett gott ord hos greven å rollpersonernas vägnar. Jag försöker alltid om möjligt peta in sådant i mina kampanjer. Det är bra mycket roligare, och ger fler tillfällen till rollspelande, än belöning i form av en börs med mynt.

 

[THZ]

Det är också vettigt med icke-monetära belöningar. Värdshusvärden kanske inte kan skramla fram mycket reda pengar (särskilt inte om världen är rimligt feodal), men kan erbjuda rollpersonerna fri kost och logi året ut om de driver iväg banditerna och fritar deras fångar.

Det är precis detta jag försöker "regel-objektifera" med att de får resurser istället för guldmynt. Dessa resurser behöver inte vara just mynt utan tjänster och gentjänster

 

[Rickard]

Det är precis detta jag försöker "regel-objektifera" med att de får resurser istället för guldmynt. Dessa resurser behöver inte vara just mynt utan tjänster och gentjänster

Gör också att "GP för XP"-vägledningen känns mer naturligt, men där det är föremål, kontakter, m.m. som utvecklar rollpersonen.

 

[cogitare]

Gör också att "GP för XP"-vägledningen känns mer naturligt, men där det är föremål, kontakter, m.m. som utvecklar rollpersonen.

I mitt eget system har jag likställt pengar och xp. Allt förutom din skicklighet (grundegenskap och färdighet) är vad jag kallar för faktorer. Faktorer kan vara magiska formler, en utrustningsdetalj (vapen, rustning, rep, bra stövlar), särskild förmåga (tänk feat, edge osv.) och annat.

Faktorer kan man köpa för xp i fallet att det är spetskunskap, magi, särskilda förmågor mm eller så köps de för pengar i fallet prylar (inklusive magiska pergament eller elexir). Kostnaden är densamma i båda fallen vilket gör det enkelt vad något är värt i relation till varandra.

Detta gör ju också att pengar är helt abstraherat och jag tenderar att bry mig mindre om valutaskillnader och sånt. Ibland kan jag så klart låta saker vara lite dyrare. Men det gör också att en tjänst (som att hyra ett rum, få massage eller juridisk expertis) ganska lätt kan kopplas till vad annat kostar och vad då en belöning kan vara värd mellan xp och guld sas

Cog.

 

[Badmojo]

Älskar introt i WFRP Shadows over Bögenhafen; handouten "Wanted Bold Adventurers" "Minimum payment 2 gold coins a day etc" som spelarna tror de skall få, men expeditionen har redan gett sig av när äventyrarna väl kommer dit och de blir snart indragna i annat.

Har sällan spellett så raka äventyr att det är monetär belöning (utöver rent ironiskt) inblandat. Oftast blir det in media res, eller scriptad start med uppdrag klara redan.

Men visst, lite kul rollspelande blir det ibland med sånt, t ex om spelarna accepterar dvärgarnas erbjudna ersättning för att hämta kvicksilvertunnor i gruvan på Marjura, och sedan inser marknadsvärdet på tunnornas innehåll (och inte insåg slitet bärgningen innebär)...

 

[Organ]

Ett sätt att få spelare att låta sina rollpersoner ta sig an uppdrag utan att lockas av in-gamebelöningar, oavsett om de tar formen av guld, tjänster eller ökad hjältestatus, är att belöna beslut som leder till äventyr med extra färdighetskryss. Spelare som vet det är mindre troliga att tänka "Varför skulle vi hjälpa bönderna med monstret som härjar i trakten? Vad tjänar vi på det?".

 

[JohanL]

Ett sätt att få spelare att låta sina rollpersoner ta sig an uppdrag utan att lockas av in-gamebelöningar, oavsett om de tar formen av guld, tjänster eller ökad hjältestatus, är att belöna beslut som leder till äventyr med extra färdighetskryss. Spelare som vet det är mindre troliga att tänka "Varför skulle vi hjälpa bönderna med monstret som härjar i trakten? Vad tjänar vi på det?".

Att upplösa dem i en puff om de inte tar uppdraget är också en klassiker.

 

[Organ]

Att upplösa dem i en puff om de inte tar uppdraget är också en klassiker.

I say piska, you say morot.