Vi kan absolut inte vara säkra på exakt hur stor del av skillnaden mellan mäns och kvinnors beteende som är biologiskt baserad och hur stor del som är socialt. Men jag tycker nog att det känns vanskligt att säga att det är 100% socialt, alltså att (till exempel) könshormoner har noll påverkan på beteende. Vi måste också vara noga att skilja mellan åsikten "mäns och kvinnors beteendeskillnader är till viss del biologiska" (vilket är en vettig åsikt) och "det är okej att diskriminera på könsbasis eftersom mäns och kvinnors beteendeskillnader till viss del är biologiska" (vilket inte är en vettig åsikt). Oavsett vilka skillnader vetenskapen kan tänkas hitta mellan män och kvinnor, eller mellan människor av olika raser, så kommer det fortfarande aldrig att vara okej att diskriminera. Vi har som samhälle sagt att det inte är något vi vill syssla med. Jag tycker inte att vi bör koppla lika rättigheter till lika förutsättningar, för vad händer då om vetenskapen skulle visa sig inte stämma överens med vår ideologi? Däremot kan mäns och kvinnors beteendeskillnader användas för att (del-)förklara varför könsfördelningen inte är 50-50 på vissa områden. Och detta gäller oavsett om dessa beteendeskillnader är biologiska eller sociala.
Gällande att det finns fler kön än två så tycker jag nog att det känns vettigt att tala om män och kvinnor i den här diskussionen, eftersom:
1: De utgör tillsammans en överväldigande majoritet, och
2: Rent biologiskt är de de två ytterligheterna på skalan. De som inte passar in i någotdera av dessa två kön tenderar att ha karaktäristika från båda, men det finns inget kön som är "mer manligt" än man eller "mer kvinnligt" än kvinna (när det gäller t.ex. könshormoner).
