Fortsätter ett tag till.
"Ett ytterligt konstigt argument... Så man skall undvika att ge folk tips för att ingen skall kunna klaga på att man gör fel som inte följer _tipsen_? "Du har inte använt levande ljus! det bryter mot tips 3.15!"... mysko."
Nej, så menade jag inte. Fast jag var onödigt korthuggen och svårtolkad. Så här menar jag:
Mutant är ett spel utan några som helst riktlinjer till hur det skall spelas. Bläddrar man i boken får man dock inspiration till rätt många spelsätt; matinéäventyr, krig, monsteraction, humor, skräck (Nisses bild på den därna trädigeln som hoppat ner på en killes axel är fortfarande en av de läbbigaste illustrationer som tryckts i någon regelbok, IMO) osv. Deckare går också bra, som alltid.
Alla de spelstilarna ligger väldigt intimt förbundet med spelandan, mycket riktigt har också äventyren till Mutant varit av väldigt skiftande karaktär genom åren. "Ambassadören som försvann" har inte många likheter med "Nekropolis." Ändå är båda äventyren typiskt "mutantiska". Två killar som diskuterar Mutant kan gilla två vitt skilda spelsätt och ändå lira helt enligt reglerna och spelets anda. Eftersom ingen kan förringa den andres spelsätt som "oriktigt" så måste de båda ta den andre på allvar.
Moderna rollspel har däremot oftast en massa riktlinjer om hur man skall spela spelet och detta förstör en del. Jag går förstås min egen väg ändå och spelar enligt de uppslag som de facto ges i boken (och jag tycker det är självklart att Changeling ska vara ett skräckrollspel, ändå tror jag inte spelkonstruktörerna har tänkt så) men plötsligt blir debattklimatet ett annorlunda: Nu kan jag alltså få höra saker som "ska vi diskutera ett rollspel måste vi förstås gå efter hur det är tänkt att spelas, vi kan ju inte utgå efter din specialversion av spelet, för den gäller ju inte för några andra än du själv". Trist. Jag skulle kunna förstå det argumentet i Chronopia (där jag ändrat både regler och kampanjvärlden och skapat ett "eget" spel), men om någon sade det till mig i Mutant för att jag gillar "ambassadören som försvann" och någon annan menar att det har mer med aliens att göra än "Mos Mosel" som är ett riktigt mutantäventyr, då skulle jag bli sur.
Så ser jag på den här diskussionen. Jag kan bli inspirerad till skräck i vampireboken. En massa andra människor ser det också. Vi ändrar varken regler eller kampanjvärlden, hur kan det vi spelar vara något annat än "riktigt"? Att andra inte blir inspirerade till skräck när de kollar igenom boken är en annan sak. Jag blir inte inspirerad till action när jag bläddrar igenom Kultboken, betyder det att Kult inte är ett actionspel? Nej, en massa människor lirar det så, de kan i sin tur inte fatta hur jag kan spela på mitt sätt. Regelboken ger uppslag till bådas spelstilar, ändå berättar den inget om hur spelet "skall" spelas. "skräcktipsen" som ges är till lika hög grad generella tips för hur man bör spela rollspel överhuvudtaget.
"Om man påstår något blir det inte sant enbart för att det inte motbevisats på ett slutgiltigt vis. Jag kan påstå att det finns en planet av ost borta i andromedagalaxen och du kan knapast motbevisa det. Är det sant då?"
Nej, men om du sagt att du varit på denna planet och att en massa andra människor världen över kunde berätta om att de reste dit på regelbunden basis, då skulle jag inte kunna påstå att det var humbug, iaf.
"De arkiverade inläggen verkar inte dela denna din åsikt... Ett vanligt svar från din sida är snarare någon form av gliring som den jag senast svarade på om "folk som behöver X för att spela skräck"."
Kolla hur många gånger jag sagt att "du kan kalla vampire för ett DÅLIGT skräckrollspel om du vill, men du kan inte säga att vampire är något ANNAT än ett skräckrollspel" eller något i den stilen.
"Om omslaget på D&D hade texten "Ett rollspel för Risings stil" i stora bokstäver skulle jag bry mig om argumentet. Som det är, gör jag det inte."
Vilken tur, för det står inte "ett skräckrollspel för Vindhand's stil" på vampireboken. En massa människor är dock överrens om att vampire ÄR ett skräckrollspel, huruvida du sedan tycker det är läskigt eller inte är förstås helt och hållet upp till dig. Jag tycker inte att "svenil" var roligt. Det kan jag tycka, men jag har fel så fort jag säger något om att Svenil inte är ett humorrollspel för det tycker ju en massa människor att det är.
Och precis så enkelt är det.
/Rising
).
