Re: Mullbärsträd & maskäggsburkar
Då måste vi märka om Psycho till "drama med skräckinslag" och seven till "drama med deckarinslag" i videohyllorna
Eh, nej. Vad ger dig den idén? Jag hoppas att du inte fått det från något jag har skrivit...
Psycho är ett typexempel på hur en massa drama kan finnas där för att höja skräcken. Det är typ poängen med mina senaste tre fyra inlägg. Att skräck mycket väl kan innehålla annat om det finns där i syfte att höja skräcken.
Men okej, när jag spelleder vampire blir det ofta gangsterskräck. Är det MINDRE skräck än äventyrsskräcken i Chock, Splatter och CoC eller dystopiskräcken i Kult? Något rent skräckrollspel finns ju inte.
Det finns dock spel som uppenbarligen är syftade att spela skräck i. Som innehåller regelstöd för skräck. Som innehåller spelledartips för skräck. Vars värld lämpar sig att spela skräck i utan att man behöver göra allt jobb själv. Sådana spel förtjänar IMHO att kallas skräckspel.
Ett spel man _kan_ spela skräck i om alla inblandade verkligen anstränger sig och man arbetar runt de hinder spelet lägger i vägen, förtjänar det inte.
Är det en så orimlig ståndpunkt? En planka kan vara en åra om man använder den "rätt", det gör inte att vi kallas det vi bygger våra hus av för åror.
Precis som Hitchcock använde dramat i Psycho för att berätta en skräckhistoria och Beyond the Mountains of Madness använder ett matinéäventyr för att bli en skräckkampanj så kan man väl ta en maffiabotten och bygga ett skräckrollspel?
Självklart. Om ens maffiabotten finns där
i syfte att bygga upp skräcken. Det är väl där V i sin standardutgåva går fel. De har gangsterbotten där men den finns alldeles uppenbarligen där i ett egensyfte. Den är inte byggd som ett verktyg att lyfta fram skräcken. Den är byggd för att intrigera i.
Detsamma gäller vampyrerna. Vampyrer och en alternativ världshistoria skulle också kunna funka utmärkt som skräckbas. Problemet är att varken vampyrerna eller den alternativa historien är byggd för det. Båda är snarare byggda för att Vamparna skall vara de coola mästarna som styr samhället från kulisserna. Vamparna är dessutom byggda för att funka för häftig action.
På ett
annat ställe här i tråden har vi litet idéer om hur man på ett bättre sätt använder vampyrer (som spelarkaraktärer) som bas för den "inre skräck" som V säger sig sikta på. En annan variant för att använda gangstereposet som bas skulle säkert också gå att fixa.
Med den logiken så räcker det ju med Kroppspoäng för att spelarna skall bli rädda. De gör ju att karaktären riskerar att förlora kroppsdelar, bli medvetslös eller dö i en kritisk situation. Med lite sympati för rollpersonen så är även det en högst konkret skräckkälla. Är alla rollspel skräckrollspel, helt plötsligt?
Visst kan skador vara en skräckkälla. Särskilt risken för permanenta handikapp. Jag har använt dem på det viset i spel där man inte har praktisk regenerering som i vampire eller magisk läkning som i D&D. Vad är så konstigt med det?
... och nej, ett skräckinslag gör inte ett spel till skräck. Det är ju det jag försöker övertyga dig om här... /images/icons/crazy.gif
Det är alltså så viktigt att det står "humorrollspel" på produkten för att man ska kunna lägga fokus på skrattframkallning i ett äventyr?
Nej, men det
är viktigt för att man rimligtvis skall kunna kalla spelet för ett "humorrollspel". Det krävs dessutom att denna etikett backas upp av innehållet, annars är det bara vilseledande marknadsföring.
Jo, Lejonkungen är inte ett rollspel. Det är en färdig film. Det kan inte ens jämföras med ett äventyr, för det finns ingen som kan veta i förväg vad som kommer hända i ett äventyr när det verkligen spelas i en rollspelsgrupp.
Det är därför vi pratar om spelet Vampire snarare än det äventyr grupp X spelade i onsdags.
Det är en viktig distinktion... Jag gör den igen genast så spar jag litet tid:
[color:"blue"]Man får skilja på ett spel och hur grupp x, y samt z spelar sagda spel. Annars är det meningslöst att ge ett spel en genrebeteckning. Annars bör lejonkungen kallas skräckfilm eftersom min kusin blev rädd.</font>
Påstår du att vampire ENBART klarar av intrigerande, och ingenting annat?
Nej nej, varför tror du det? Har du missat alla de gånger jag skrivit något i stil med att de flesta genres kan spelas i de flesta spel om man bara anstränger sig? Har jag ens någon gång sagt att man inte _kan_ spela skräck i V?
Det jag säger är 1: att ett spels regler och värld kan uppmuntra till och underlätta vissa typer av spel. 2: att V uppmuntrar till intrigspelande, rollgestaltande och action i mycket större utsträckning än till skräck.
3: att det i mina ögon krävs ganska mycket jobb för att få till renodlad skräck i vampire (jfr. tråden om förändringar för V)
Detta leder mig fram till slutsatsen att Vampire inte bäst beskrivs som ett skräckspel, även om det naturligtvis går att använda det också (precis som man kan använda AD&D eller The Window till samma sak).
Om du nu anser att spel i sig inte kan ha en genre, varför spelar du V snarare än D&D? Varför, över huvud taget, bryr du dig om _vilken_ genrebeteckning folk sätter på ett spel om alla genrebeteckningar är fel?
Eller är det så att du har hoppat från flygplanet med en fallskärm på ryggen, fast helt enkelt inte fattar hur den fungerar eftersom den har en annan färg än den du tidigare använt?
I valet mellan fallskärmen och maskarna valde jag den färdiga fallskärmen. Jag håller på att jobba på maskarna. Nightowl har visat att man kan göra en ganska mysig fallskärm av dem (se
här 
... Även om man skulle lyckas med det skulle man inte men någon sans i behåll kunna kalla maskarna och mullbärsträdet för en fallskärm. Det jag gjort av dem kanske skulle vara en fallskäm men det skulle inte ge råvaran några nya egenskaper.
På samma sätt blir inte lejonkungen skräck för att den skrämt min kusin. På samma sätt blir alla plankor inte åror bara för att någon tar en och paddlar med en.
Jag märker att jag tjatar... hemskt ledsen
