Varför perfekt med fummel

[Quadrante]

Varken fummel eller perfekt som utfall behövs i spel, eller har jag fel? Varför?

 

[Rangertheman]

De behövs inte, men jag gillar den extra kryddan som de tillför. Dock tycker jag att det många gånger är svårt att komma på vad resultatet blir av perfekt/fummel utanför strid.

 

[Rickard]

Som en anekdot tog jag bort fummel och perfekt från Matiné (bearbetning av Drakar och demoner) och istället så blev framgången det spelaren slog på T20:an, men jag fick lägga till gränsvärden (var 5:e steg på T20) för hur man ska tolka lyckandet ... så i slutändan blev det att jag lade tillbaka en motsvarighet till fummel och perfekt i och med beskrivningen av gränsvärdena.

Jag tycker dock att ha regler som inträffar mer sällan än 10% är bara slöseri med utrymme.

 

[EvilSpook]

Varken fummel eller perfekt som utfall behövs i spel, eller har jag fel? Varför?

Det beror på spelet i övrigt och designerns vision.

I gamla Drakar och Demoner var perfekt slag och fummel viktiga för att bryta den starka defensiven (parad/sköld/rustning) inbyggd i systemet och motverka utdragna ping-pongstrider..

I Rolemaster var spektakulära beskrivningar av perfekta slag och fummel en av kärnkomponenterna. Man tyckte det gav betydligt roligare strider än gammal-D&D som det utgick från.

Så det är tekniker man kan använda för att uppnå olika saker i olika spel.
Om de behövs, är önskvärda, eller onödiga får såklart varje konstruktör och spelgrupp avgöra.


//EvilSpook

 

[JohanL]

Det behövs inte, men det är ofta narrativt bra med väldigt starka utfall ibland.

 

[Khan]

Det behövs inte, men det är ofta narrativt bra med väldigt starka utfall ibland.

Ja.

Jag skulle nog till och med vilja säga att starka utfall alltid är bättre än normala utfall. Ingen kommer ihåg den gången det gick helt normalt bra.

Spelmöten man minns är där man lyckats med det omöjliga. När man slår exploderande 20 två gånger i rad i Western, till exempel. Eller när man fumlar stort och saboterar allt man planerat, men lyckas ändå. Typ.

 

[JohanL]

Ja.

Jag skulle nog till och med vilja säga att starka utfall alltid är bättre än normala utfall. Ingen kommer ihåg den gången det gick helt normalt bra.

För det specifika fallet, ja. Men det kan bli konstigt spel och allmänt zany om alla utfall är extrema hela tiden. Man behöver de "vanliga" som ett normalfall för att andra ska sticka ut.

 

[luddwig]

Perfekta resultat och fummel är absolut inte nödvändiga men kan vara en bra krydda. Dock får de inte inträffa för ofta - då kan det bli tjatigt - eller för sällan - då kan det bli småtrist.

 

[EvilSpook]

Vad är meningen med frågan egentligen?
Alla enskilda komponenter, mekaniker eller tekniker i rollspel kan väl tas bort utan att det gör spelet ospelbart?
Enskilda specialregler för vissa tärningsutfall är såklart bland det enklaste att skala bort?
Vad är det du far efter?

//EvilSpook

 

[erikt]

Alla enskilda komponenter, mekaniker eller tekniker i rollspel kan väl tas bort utan att det gör spelet ospelbart?

Njae. Det finns en del komponenter i enskilda rollspel som är så grundläggande att tar man bort dem så måste man ändra så mycket annat också att man inte ens med bästa vilja kan påstå att det fortfarande är samma spel.

Jag tänker på sånt som "Ta bort färdigheter och färdighetsslag från Drakar och Demoner" eller "Ta bort hit points och levels från Dungeons & Dragons".

 

[Faehrengaust]

Varken fummel eller perfekt som utfall behövs i spel, eller har jag fel? Varför?

I ett fungerande system så behövs de inte.

I vissa lite mer misslyckade system behövs de för att byta dödläge, t.ex. i gamla EDD kunde man inte skada en riddare i plåtrustning med en dolk utom med perfekt träff. Så utan perfekt/fummel så kunde två riddare med rondelldolk slåss för evigt med varandra utan att skada varandra. Och eftersom det inte fanns något utmattningssystem så var det verkligen för evigt Om man följde reglerna ordagrant, det vill säga, vilket i alla fall vi brukade göra på den tiden (och som jag misstänker många nya lite osäkra rollspelare fortfarande gör).

Men, även i ett fungerande system så vill jag ha med ytterligheter. Om det sedan är Perfekt/Fummel bryr jag mig inte om. Det kan lika gärna vara någon form av skala eller så kan man ha andra nivåer. Om det inte rör sig om en fri skala så vill jag i alla fall ha 4 möjliga resultat: Mycket lyckat/Perfekt, lyckat, misslyckat och mycket misslyckat/funnel/katastrof (kalla det vad du vill). Det behövs inte, men det är ett stöd för att tolka resultat på ett lite mer spännande sätt.

Antagligen så det enklare för lite mindre erfarna spelare/SL att ta till sig Perfekt/Fummel än att ha skalor som man ska tolka. Och det är samtidigt roligare än att bara ha Lyckat/Misslyckat.

I vissa lägen kan ett Perfekt slag verkligen ge en upplevelsekick - YEESSSS!!! Där satt den!!

Vad jag dock inte gillar är Fummeltabeller. Det blir totalstopp i spelandet och oftast i precis fel läge.

 

[Ivan NWG]

I think they can be fun but sometimes I do kind of prefer not having them. Sometimes it feels like theres a social expectation to allowing stupid things to happen "because I rolled a 20".

 

[krank]

"Behövs" måste sättas i relation till något – behövs, eller behövs inte, för vaddå?

Jag menar, jag tycker generellt inte att tärningsslag behövs. Ofta när jag spellett Kutulu t.e.x har vi snittat på långt under ett tärningsslag per spelmöte för hela gruppen sammanlagt. Men det finns ju en massa spelgrupper som tycker att rollspel knappt är rollspel om man inte håller på och tävlar, rullar tärning, spenderar poäng, räknar matte och drar av hit points osv.

Är man sån som får en massa endorfinpåslag när man "vinner" så tänker jag mig att man antagligen kan få lite extra sådant om man "vinner extra mycket". Så då fyller det ju en funktion, åtminstone.

 

[Mikl]

Varken fummel eller perfekt som utfall behövs i spel, eller har jag fel? Varför?

Jag tycker inte att du har fel.
Själv brukar jag gilla att ha med perfekta utfall, eller åtminstone kvalitetsgrader eller annan indikator på att resultatet är bättre än normalt. Däremot tycker jag att de flesta spel blir bättre utan fummel.

Anledningen till det är att jag tycker att perfekta utfall ofta snabbar upp spelet (oavsett om det är strid, utforskande eller annat) medan fummel tenderar sakta ner spelet istället.

Jag är inte dogmatisk på detta. Exempelvis har ju PbtA-spelen komplikationer inbyggt i sin grundmekanik så jag skulle inte försöka spela utan dem.

 

[Faehrengaust]

Är man sån som får en massa endorfinpåslag när man "vinner" så tänker jag mig att man antagligen kan få lite extra sådant om man "vinner extra mycket". Så då fyller det ju en funktion, åtminstone.

Om man gillar att spela med tärningar eller tärningslöst är en helt annan diskussion. Och antagligen en som leder till en tråkig stämning i tråden.

Men att spela med tärningar skulle väl även kunna betyda att man gillar slump och osäkerhet? Att låta tärningarna ta en i oväntade riktningar? Ibland lyckas man trotts dåliga odds och ibland misslyckas man trotts att man hade oddsen med sig? Dvs tur och otur.

Och, då är det även intressant att kunna ha extrem tur och extrem otur ibland. Det ger en känslomässig berg-och-dalbana som kittlar en del spelare (mig inkluderat).

 

[krank]

Men att spela med tärningar skulle väl även kunna betyda att man gillar slump och osäkerhet? Att låta tärningarna ta en i oväntade riktningar? Ibland lyckas man trotts dåliga odds och ibland misslyckas man trotts att man hade oddsen med sig? Dvs tur och otur.

Och, då är det även intressant att kunna ha extrem tur och extrem otur ibland. Det ger en känslomässig berg-och-dalbana som kittlar en del spelare (mig inkluderat).

Ja, mitt förslag var ju inte att det bara var om man fick endorfinpåslag av vinst man kunde tänkas vilja ha extrema utfall. Bara att det var en möjlig förklaring. Bland, antar jag, många.

Och jag tror absolut att huruvida man gillar att ha tur/otur/tärningsslag/etc spelar in i hur mycket användning man har för den här sortens mekanik. Så jag håller nog inte med om att det är en "helt annan diskussion". Sedan är såklart varken med eller utan tärningar, eller mycket/mindre tärningar "bättre". Ens personliga preferens är bara en datapunkt, som antagligen påverkar ens åsikt i den aktuella frågan.

 

[Gerkub]

Rollspel är mångt och mycket en folkkultur. Trots försök till standardisering, effektivisering, och exploatering är det en levande kultur som utövas av människor som lär sig främst av andra utövare eller är självlärda. Det finns olika traditioner, sedvänjor och idiom, och ett sådant är "perfekt/fummel". Det finns till för det ingår i traditionen "äventyrsrollspel". Alla som använder "perfekt/fummel" i sina spel verkar inom samma tradition, och förutom att det i sig kan vara underhållande med kaotiska inslag av slumpen, är det också ett sätt att känna och signalera gemenskap med andra spel och spelare. Och det kan vara gott nog.

 

[Christoffer]

Inget behövs. Men lite som att det är rätt sällsynt att slå 3 eller 18 med 3t6, så är ju det sällsynt att få in en sådan jävla lyckträff att alla häpnas, eller att misslyckas så fatalt att man bara kan skratta. Så det mappar över med en mänsklig erfarenhet rent utav skulle jag säga, till den grad att spel som helt saknar det ändå plötsligt har det när vi sitter ner och spelar (typ att slå 20 i gammal d&d).

Men som tidigare påpekats, tittar man på gamla spel så är det ju oftast specifikt i strid som man öht har fummel och perfekta/utmärkande slag, övriga tester saknar det helt. Så man har det väl där man vill ha det, annars inte?!

 

[Rickard]

Vad som definitivt inte behöver fummel/perfekt är monster och andra typer av motståndare.

 

[JohanL]

Vad som definitivt inte behöver fummel/perfekt är monster och andra typer av motståndare.

Crittar för fiender och monster är viktigt om man vill att alla strider ska vara potentiellt farliga. Det är en central faktor i RuneQuest. Du är aldrig helt säker bara för att du är bättre, på viset du är i D&D.