Under tiden har Desomnd fått ett uppdrag. Han ska ta med sig en liten styrka till Oakengate och hålla porten öppen när anfallet kommer. Han tar med sig fem män och de ger sig av i natten. Vid gryningen anländer de till Oakengate, och ser att byn är omgiven av ett tältläger med kanske 200 soldater. Det gör det lätt att ta sig in i byn. Väl där placerar de sig strategiskt och väntar. Desmond själv tar sig in i porthuset, saboterar fällgallret och tack vare viss tur kan han låsa in sig här (ett beslut han senare skulle ångra).[...]
Desmond väntar i porthuset, men Jorah kommer inte. Han stirrar mot horisonten men ser ingen. Han ser och hör hur spejare anländer från gränsen, sannolikt med nyheter om att kriget har inletts. Oakengates försvarare var förberedda på ett angrepp och det finns en kittel med kokande olja som kan vältas ned över porten. När en stor del av soldaterna från tältlägret ger sig in i staden häller Desmond oljan över dem och är därmed avslöjad. Försvararna börjar slå upp dörrarna och Desomnd gör sig redo för strid. Tack vare skyttegluggar kan han avlossa pilar ut mot muren och nedanför, men den skada han tillfogar är långtifrån tillräcklig. Snart är fienden igenom och Desmond flyr upp i porthusets torn, och ut på torntaket. I och med detta har inte längre någon möjlighet att hålla portarna öppna och snart slås tornluckan upp och soldater försöker ta sig upp. Hans situation är inte helt hopplös. Soldaterna kan bara komma upp en och en, och måste slåss stående på en stege innan de kan ta sig upp. Dessvärre är Desmond helt orustad och efter att ha nedgjort två soldater lyckas den tredje ta sig upp och Desmond ger sig, samtidigt som han ser Fawkes fanor långt borta, när Jorah ridder i sporrsträck mot Oakengates men de tunga portarna slåss igen innan de kan rida in, och styrkan tvingas belägra staden. Han har misslyckats...
[...]
Vi började med belägringen av Oakengate, som arvingen Jorah Fawkes och hans styrkor omringar. Desmond Snow, som ju är inlåst i Oakengate, försökte samtidigt få fördelar och berättade vem han var för fångvaktaren. Han fick träffa borgherren, en Lyndon, och mot att han frigavs berättade han om den hemliga gången in i Fawkesnest, den som bara han och Cileste känner till. Dessvärre för Desmond så träffar Gareth samtidigt sin laglösa gerillastyrka, som känner till en svag punkt i muren, där ett vattendrag rinner genom den. Jorah tar med sig sina tuffaste riddare för att ta sig in, och sedan slår de sig fram till porten och öppnar den. De lyckas med detta över förväntan, och hela armén stormar in i Oakengate och byn faller snabbt, och belägringen av borgen blir en snabb affär. Desmond flyr i tumultet.
[...]Vi började precis där vi slutade, med att Furst Byron Fawkes utan darr på rösten beslutat att Fawkes inte böjer knä för någon (vilket ju passande nog även är husets motto). The North kommer att splittras. Huset Manderly tar öppet kung Baratheons parti och flera hus ansluter sig till Starks. Fawkes är dock cut out of the loop eftersom de står ensamma.
[...]
I nästa andetag fråntar han Daelin Fawkes (som nyss kommit från fronten och trotsat Jorahs order) hans ämbete och sätter honom i husarrest. Senare besöker fursten rådgivare, Garrow Smythe, honom. Han försöker få Daelin att förstå att de måste ställa sig på Starks sida, både för deras egna skull och för hela The North, men Daelin är bitter och säger att det inte längre är hans sak. (det här var f.ö ett väldigt coolt defining moment för Daelin)
