Ja.
Ja.
Det viktiga är inte att besvara din retoriska fråga, utan att inse att det scenariot kan du spela lika bra med KULT, Cyberpunk och My Little Pony the RPG.
Då är vi ju där med att systemet är stridsfokuserat. Så helt ärligt, ta min situation, min karaktär, jag kommer inte slåss hur som helst när det kommer goons från järnvägsföretaget och vill spöa upp oss för att vi ska sälja vår mark, vi gömmer oss och kanske om jag är ok med ett gevär kommer jag försöka skjuta dem från skydd, fullt möjligt. De kommer såklart komma åter, så jag försöker övertala min make att vi måste skaffa oss beskydd, vi får sälja några av våra kor och kanske låna till oss pengar, han är ovillig, men systemet tillåter ju slag för detta, så jag slår för vältalighet, jag misslyckas och får lov att åka in till samhället själv. Där går jag in på närmaste whiskyhak och ställer mig på ett bord och skriker ut till de få som är där såhär tidigt, och därmed desperata att släcka törsten, att jag behöver hjälp att försvara min gård, jada jada, och åh, systemet tillåter även mig att slå för att påverka större folkmassor? Och sen, att köpslå med dem? osv osv. Om det sen ändå kommer ramla tillbaka på att jag måste dra gevär själv i eldstrid mot dessa hårdskinn så är det helt ok för mig, jag vet ju premisserna, jag vet att mitt ynka försvar 5 och stridsvana 2 är noll i jämförelse med dem, så jag förlitar mig på tur och öde, misslyckas och kanske blir jag skjuten, kanske lämnar de oss med krav på att skriva under ett avtal att sälja...
Ja, du måste ju räkna in dig som spelare med. Som sagt, jag fixar inte den separering eller imersionismen. För mig är det ett spel.
Det kanske det som är problemet? Jag ser inget scenario, jag ser en situation som är sprungen ur en karaktär. Liknande situationer kan faktiskt dyka upp i ex. Cyberpunk genom karaktärsgenereringen och då formar det systemet situationen i sig och karaktärens valmöjligheter framåt också. I vissa fall kanske jag spelar någon som har noll möjligheter till våld även i Cyberpunk, men min situation är sådan att min familj mördats, jag är jagad och rädd för mitt liv, är det spelet kasst för att jag inte dyker ner i stridsreglerna och kan "vinna" och spela "optimalt"? Snarare är det väl så att systemet är aktivt där och formar vad jag gör framåt, hur jag agerar, vad jag aktar mig för och inte. Precis som B/X stridsregler inte är trasiga för att det är lätt att dö och vi gör bäst i att undvika att slåss, så är inte stridsregler trasiga för att de är omfattande och flera bakgrunder måste akta sig för att gå upp mot en ökänd revolverman.
Min ingång är väl uppenbar tänkte jag, jag är ju här för att upptäcka henne och hennes berättelse, föra hennes talan. Det gör jag ju omöjligen genom att spela någon annan än just henne. Så det optimala valet blir ju att spela den karaktären jag vill spela. Vara sann mot henne och mig själv.
Ja, alltså. Det är ju jag som spelare som skapar min RP. Redan där vill jag henne väl. Kanske kan vara bra att ha ett gevär ändå? Lite FV I rätt färdigheter o.s.v. Och så läser jag vidare och vill ha förmågor och allt vad det är och inser att "shit, jag är rökt". Och då tycker jag som spelare inte längre att det är lika kul. Kudos om man fixar det. Jag gör det inte utan väljer hellre ett spel som har tydligare in-gamestöd för alla typer av roller.
De Fördömda tycks folk redan svarat angående
Rörande Deadlands så har jag inte spelat det jättemycket, men under de gånger som jag har spelat det upplever jag inte att det övernaturliga har haft jättestor inverkan på regler kring färdigheter och vad man är bra på.
Det jag menar är att i DnD finns det en spelig loop som grovt förenklat är: klara av encounters/samla skatter/(och i senare versioner: storybeats)=XP—>levla—>klara av encounters, osv. Även om man kan räkna in icke-våldsamma utmaningar i vad man får XP för så gynnar det absolut ett visst spelsätt.
Är ni en hel grupp som spelar detta?
Tänkte precis att Traveller borde fungera rätt bra att klä om och spela något där man mer drar runt i en öppen värld. Hade dock missat Riders, ska kolla in!
Du får gärna berätta vad du tycker om den om du köper den. Jag har varit lite för vild den här månaden med inköp, så jag kommer avvakta minst till nästa månad innan jag införskaffar den.
Det är väl ett generellt fenomen? Rollspel som inte har monster och magi är otroligt sällsynta. Det traditionella, normala sättet att göra ett western-rollspel är ju att ha med trollkarlar, precis som att man traditionellt har med trollkarlar i scifi*-, film noir- och efter katastrofen*-spel. Svenskar är lika goda kålsupare som amerikanarna här; magi är en lika oundgänglig komponent i ett traditionellt rollspel som tärningar och våld. Att göra ett western-rollspel utan övernaturligheter (eller ett rollspel överhuvudtaget) är riktigt innovativt och nydanande. Men @Mogger skrev väl ovan att även Western flörtar med övernaturligheter.
Det där är ju en spännande vinkel som nog skulle förtjäna en egen tråd. Någonstans kan jag förstå den intellektuellt men rent känslomässigt kan jag ofta ha svårt att bry mig. Varför ska jag lägga poäng på att skjuta om det inte passar RPn? Det förutsätter så klart att man har tydliga ingångsvärden som grupp, men oavsett skapar det ju helt olika upplevelser av spel.
Det har väl med förväntningar att göra gissar jag. Och lite realism. Att min nybyggare kan skjuta gevär känns rimligt och känner jag SL @afUttermark rätt så kan det nog bli våld.
Ja, det finns en liten passage om shamaism och spöken men det är knappt en del av spelet. Jag har aldrig ens läst kapitlet.
De "magiska" effekterna är inte större än om din Shaman eldar upp dig innan strid så får du någon liten bonus på slag som likagärna kan motiveras som moral som kommer av att din karaktär Tror att han har andarna på sin sida.
Jag minns det som att det är upp till gruppen hur mycket av det övernaturliga man vill ha med. Det kan vara tro och skrock, eller verkliga mirakel och andar.
