Re: Erfarenhetspoäng = rollgestaltarnas blindtarm
"Förklara för mig hur i all världen spelmekanismen Erfarenhetspoäng motverkar dramatik och spelardemokrati???"
Grunden i spelardemokratin är att spelaren själv skall få bestämma över vilken rollperson hon vill spela.
När EP utdelas av spelledaren för "duktigt rollgestaltande" eller liknande så sker ett övertramp på den regeln. Ingen vet bättre än spelaren huruvida rollgestaltningen har varit bra eller dålig.
När EP utdelas för besegrande av fiender eller utförande av färdigheter så sker ett övertramp om inte spelaren från början kan få gestalta en rollperson som har högre FV/level än default. Och om man nu ändå låter spelaren få bedömma hur duktig man skall vara från start, varför inte också låta henne bedömma hur relevant händelserna i hennes liv är för henne? Jamenar, att LYSSNA på en annan rollperson som löser en logisk gåta kan vara nog så lärorikt, men EP-systemen belönar endast den som inte har behövt lära sig något nytt, utan blott tillämpat de kunskaper han/hon redan samlat på sig i ett sådant exempel. Spelarens syn på saken (som är rimlig och riktig, ingen begriper sig ju på hennes rollperson bättre än spelaren själv) motsägs alltså av reglerna och SL.
Spelaren kan själv bestämma hur bra hennes rollperson skall vara. Om spelledaren eller reglerna nekar henne den rätten, så har man ingen spelardemokrati.
---
Med dramatiken är det lika illa. Med EP-system som i DoD går det skrämmande lätt för en rollperson att se till att hon inte har några egentliga brister (vanliga tillkortakommanden kan vara lågt värde på Simma, Upptäcka Fara, Bluffa, Klättra, Hoppa och Första Hjälpen) och relativt fort så blir rollpersonerna allt mer lika varandra. Med EP går det dessutom väldigt fort innan man blir övermäktig på diverse olika sätt. Även i spel som låtsas vara realistiska fungerar det så, det tar bara lite längre tid.
Istället för att renodla sin särart (vilket man måste om man skulle ha ett fixerat värde poäng och aldrig får några nya) så förlorar man den. Alla kan bli bra på allt möjligt. Sålunda tappar man ett dramatiskt verktyg. Man förlorar ju inget på sina stridsfärdigheter bara för att man pluggar kunskapsfärdigheter...
För att tygla EP-höjningar i EP-system så måste man också införa diverse begränsningar, såsom att prestationer i äventyr ska vara mycket mer värda än ordentlig träning under optimala förutsättningar, vilket ställer till med urbarnsliga och odramatiska resultat. I DoD har man haft jättestora problem med huruvida en magiker skall ha någon nytta av en annan magikers formler osv. Allt, pga att man vill belöna prestationer istället för riktig träning och inlärning.
Korkat, vem som helst förstår ju att det måste vara bättre att verkligen träna klättring på riktigt, och inte bara utföra det upp och ner ett par gånger under ett pågående äventyr, men med EP-reglerna så förstör man dramatiken helt. Istället för att träna inför ett uppdrag så borde man ta ett litet uppdrag inför det stora uppdraget... Enformighet, ditt namn är EP! (Det påminner lite om vad som har hänt med Dragonballz: En handling som helt och hållet har förstörts tack vare inflationen av EP som delats ut till kombatanterna.)
"Det ena utesluter inte det andra."
Men det ena blir redundant när man har det andra. Och när det tar en massa tid i anspråk, inkräktar på spelardemokratin och ställer till med hundratals buggar så... är det inte riktigt värt att hålla kvar. Om ett bra system kan ersätta ett dåligt så tar jag det bra och slänger det gamla.
"Erfarenhetspoäng representerar ju även rollfigurens utveckling som hjälte. Det är ju också spännande att följa."
Ännu mer spännande om jag kan sätta villkoren för min egen rollpersons utveckling. Det är ju bara jag som vet vilken berättelse jag ämnar berätta med den. Ofta vill jag ta det betydligt lugnare än vad DoD säger, men då buggar systemet ut, eftersom min rollperson är en mytomspunnen legend i staden, men ändå skulle åka på råstryk mot min kompis, som är en dum anka som ideligen råkar ut för barslagsmål. Illusionen pajar.
EP suger alltså. Det sämsta med EP är dock att man blir belönad efter att man har åstadkommit något, man växer inte med uppgiften. Jamenar, hela poängen med Luke och dödsstjärnan är ju att han litar på kraften och sänker den där torpeden när det verkligen gäller. Han var inte tvungen att åka runt i universum och övningsskjuta på stormtroopers först, för att sedan sänka dödsstjärnan och morgonen därpå vakna med en hel knippe nya dunderförmågor. Alltså; inte ens det som EP-systemet är utformat för att klara av sköter det följaktligen någorlunda ordentligt.
Jag finner helt enkelt inga kvaliteter med EP whatsoever. Bara buggar, fel och skygglappar som hindrar rollspelen från att utvecklas.
/Rising