Search results

Jag skulle nog som mest uppskatta lite av en toolkit-approach. En klase möjligheter som kan användas som jag känner för och därför kommer överraska även de mest inbitna Alien-fansen till och med långt in i en kampanj eller efter tio olika one-offs. Ett Alien som anammar det underbara systemet...

Det kan nog räknas. Har ingen egen erfarenhet av PbtA i någon form, egentligen. Har någon sorts förhoppning om att få spela det med en frälse eftersom ingen i min umgängeskrets riktigt förstår poängen med PbtA som spelform.

Det här är en jättebra poäng! Syftet var helt klart asymmetri, och flera saker funkade riktigt bra i experimentet. En av rollpersonerna gillar inte gruppchefen exempelvis, och började därför snacka skit om chefen när chefen försvann ut i enrum. Det kan ju vara svårt att lyckas med detta under...

En sak jag experimenterade med i Fyra StuG och en Scho-Ka-Kola var att ge delar av ansvaret för spelgruppen till en spelare. Spelarna utgör en grupp soldater i en armé. En av spelarna är deras gruppchef och är därför ansvarig för att förklara läget, delge order, etc., helt enligt gängse...

Jag tror dock exakt det här resonemanget är varför det skapas en oro att Coriolis dagar är räknade när Alien släpps, eftersom Alien helt enkelt har större tyngd som varumärke och sannolikt därför en större potentiell kundbas. Du illustrerar med andra ord lite av problemet. :)

Eftersom Alien tillkom under “the golden age of science fiction” så håller jag 100% med, men är inte helt säker på att den inspirationen i praktiken kommer finnas i en produkt som släpps idag. Förväntningarna på rymdhistorier 2020 är inte desamma som 1960-70.

Angående kompetens och soldater så borde det väl handla rätt mycket om varför du är soldat. Colonial Marines verkar ju funka rätt mycket som amerikanska Marines av idag, med tours of duty etc., så i praktiken är det ju helt vanliga Svenssöner som får gå igenom grundutbildning och sen vakta...

Problemet här är väl att Mouse Guard introducerar väldigt många egenuttryck för saker, vilket gör att du måste veta mycket av det som introduceras innan du egentligen förstår dig på skapandet av rollperson. Jag gillar spelet, men har lite svårt att ta till mig det just för att det blir ganska...

Rune är ett uttalat kompetitivt spel med turneringsregler och grejer, där det är spelledaren mot spelarna och utses vinnare.

Det kan jag hålla med om. Men "ödet" är att ta det spirituella ett steg för långt skulle jag säga.

Känns som en närmast metafysisk definition i så fall, om ödet är det som avgör. ;) Men mysteriespel och mordgåtor är i allra högsta grad intressanta i samberättad form. Egentligen ännu intressantare än om de har ett förutbestämt slut.

Dock är det en väldigt fri tolkning av vad en "roman" är. Men jag gillar den kreativa liknelsen, eftersom rollspel någonstans blir kollaborativt. Jag som spelledare har jättesvårt för passiva grupper, eftersom stor del av vad som gör att rollspel funkar för mig är utbytet mellan deltagarna...

Den här diskussionen handlar om media som har interaktiva element, som jag ser det. Rollspel och till en gräns digitala spel. Romaner är inte interaktiva—om nu inte bläddrandet eller valet att sluta läsa är interaktion... men då blir definitionen så urvattnad att den saknar betydelse.

Jag tar nog upp det för att det både passar in i båda och inte passar i någon. Spelledaren kan introducera fler kort längs vägen och vissa kort är även dolda i spel, för att bara vissa vet vad de innebär. I Gustav måste dö använde jag det för att sprida rykten och indicier som fanns under Gustav...

Absolut! Berättelsen är ju summan av händelserna. Se det såhär: Händelse— Plot (relationen mellan händelser)— Berättelse (summan av relationerna) Det är väl mer eller mindre skolboksdefinitionen såvitt jag är införstådd på det. Det enda jag menar med att berättelsen sker i efterhand är att en...

Jag gillar hur Dallas använder regler för att simulera sociala konflikter genom kontroll. Snodde detta rakt av till Gustav måste dö. På sätt och vis kan det väl härledas till konflikter, men det intressanta är egentligen resultatet på något sätt. Exempelvis finns Plot Devices, som är ett kort...

Den här teorin är del av min vardag. Men som med så mycket annat som lutar mer åt humaniora så finns det ju gott om tolkningsutrymme. Det jag syftar på är fallen där spelledaren har en extremt specifik berättelse att berätta och där spelarnas eventuella interaktioner hamnar på andraplats. Låt...

Kanske missförstår dig här, men det jag menade innan är att jag ser samberättande mer som ett förhållningssätt till spelandet än något som ändrar på berättandet i sig. Många av de tekniker som finns i allt från Fiasco till FATE handlar ju huvudsakligen om "ägandet" av berättelsen och...

Kitty Kitty Bang Bang! En kattunge med en dynamitladdning på. Gillar udda spel i allmänhet—eller egentligen alla spel som försöker göra någon variant av sin egna grej. Minns ett par: Khaotic: spelarna spelar psioniker som tillsammans kontrollerar EN varelse i någon sorts subverklighet...

Jämfört med andra spel som har poängvalutor av olika slag (exempelvis SpyCraft/7th Sea, FATE, eller rentav gamla hederliga hjältepoäng) så är Coriolis helt enkelt rätt dåligt balanserat. I de skrivna äventyren har jag upplevt MP som ett sätt att ge spelledaren en händelsemeny med en budget...