Search results

Utifrån ETT perspektiv. Spelet är tänkt att vara en intensiv improvisationsfest för SL där spelet slänger fram nya delar att spinna vidare på. Det är så jag gillar att SL:a. Men få spel ger mig det stöd jag vill ha.

Jag har funderat en hel del på det här, och jag tror att du har rätt. Dessutom kan man gå ett steg till. Spelare -> Spelledare -> Spelmakare. Som spelare kan jag spela det mesta. Det får vara riktigt trasigt för att jag inte ska ha kul. Som SL är min tolerans lägre. Då kräver jag bättre skit...

Eller göra som jag, beställa tre böcker separat för maximal frakt, som sen aldrig kommer...

SPOILERS!! Kul! Vi körde samma upplägg (fast lite snabbare) men både jag som SL och spelarnas RP hade lite svårt att motivera sig för Hindenburg (jakten på Elysium hade varit kampanjens mål hela tiden) så tyvärr blev det ett anti-klimax. Men vi plockade upp kampanjen flera år senare och körde...

Rent juridiskt är det också ok. Man kan visserligen skydda namn och sånt i fantasivärldar, men man får fortfarande lov att använda dessa. Exempelvis får jag lov att rita om Midgård med alla platsnamn och sånt om jag själv ligger bakom utförandet. Tror jag. Man får också lov att skriva om...

Fight!-subsystemet är jäkligt coolt om alla lär sig det. Det är få spel där man känner en sådan tillfredsställelse när man får in en fint eller överlistar sin motståndare!

Det är sannolikt färre tärningsslag jämfört med mer traddiga spel, beroende på Let i Ride-regeln och Konfliktresolutionen. Men mycket av BW kan man faktiskt lyfta in i vilket spel som helst. Så ni kan ju börja med att göra det om ni vill. Det handlar mer om tänk än regler.

Jag vill bara inflika att jag är stort fan av BW och jag har aldrig märkt av någon bristande pedagogik. Jag tycker att det är ett bra spel. Genomarbetat och fungerande. Spelets nackdel är kanske att man behöver grotta ner sig i det ordentligt för att uppskatta det. Att spela lite casual...

Ah, det tvivlar jag inte på (tycker f.ö Gondica är oerhört underskattat!). Jag tänkte mer knutet till en för spelet redan etablerad kultur. Men jag ser fram emot det här!

Det är tänkt som en avslutning på serien. Hoppas det blir av!

Elevator pitch?

Fast det är väl ganska skoj? Jag tänker att fiktionen ska vägas mot RP:s drift att go aggro, eller motsvarighet (jag gillar visserligen inte varianten i AW där andra spelare väljer vilken stat som ska highlightas och så byts den då och då). Säg att jag spelar Gordon. En misslyckad småbrottsling...

Ok, jag är inte superförtjust i generiska kampanjer (gillar fantasykulturer) men å andra sidan gillar jag hav så det kanske går på ett ut :)

Ok, tyvärr hann jag läsa förolämpningarna som slungades mot mig, så jag har tappat motivationen för den här tråden. Min fråga ska naturligtvis ses i ljuset av tidigare inlägg (främst från mig, doh!) där jag ifrågasätter om XP i rollspel, eller snarare belöningar i rollspel, verkligen är så lätta...

Ge mig ett exempel då på hur man överför det här till rollspel. Det är liksom det jag frågar efter, inte vad Skinner pysslade med.

Jag fattar inte. Kan du ta ett exempel med mer spelteori och färre råttor? :)

Visa och visa :) Jag ska åtminstone läsa igenom det här och försöka komma med kloka råd :)

Jag är mest nyfiken på hur Skymningshavet förhåller sig till Ereb Altor. Helst hade jag ju velat ha typ Kandra. Vaniljfantasi i ett feodalt kungarike med alver i skogen och orcher i bergen. I Berendien alltså :)

Nya Kult kommer blir hur bra som helst. Naturligtvis.

Någon som har någon länk till någon intressant diskussion eller liknande? Jag har ingen aning om vad det är innebär, men det låter intressant.