Dock har ju inte D&D alltid varit ett urstarkt varumärke hela tiden. På 90-talet under TSRs nedgångsperiod verkar det ha varit rätt naggat i kanten, t ex. Och det ser ju onekligen ut som varumärket håller på att ta en rätt rejäl smäll i och med det senaste rabaldret. Ska bli spännande att se hur...
Nja, det är egentligen lite illusoriskt - det finns inte riktigt någon övergripande konspiration som röd tråd genom hela kampanjen. Däremot handlar flera av äventyren om sammansvärjningar i olika skalor och sammanhang, så man kan se det som ett övergripande tema om man så vill.
Vad jag inte förstår (och ber om ursäkt om jag med min dåliga koll missar något uppenbart) är: vad skulle WotC/Hasbro tjäna på det? Är inte allt tredjepartsmaterial som ges ut reklam för dem?
Håller med, med tillägget att jag tycker det är viktigt att en sådan monsterbok också har bra och tydliga riktlinjer för hur man bygger egna monster. I synnerhet med ett system som nya DoD där monster per definition har en massa specialregler som monsterattacker.
Gandalf säger väl det rent ut, om jag inte minns fel. Bilbo kom så relativt lindrigt undan för att han motstod frestelsen att sticka kniven i Gollum när han hade chansen.
Dragonslayer är fantastisk och färgade definitivt min bild också. Jag gillar fortfarande att den använder draken som monstret i en skräckfilm - man får se väldigt lite av den under större delen av filmen, och det gör den desto mer skrämmande.
I sin tur lånat från Chock/Chill-äventyret Skymningens by. Kan möjligen ha nån sorts rötter i mexikansk mytologi men troligare ett rent påhitt av Pacesetter. Vad jag vet har den bara figurerat i ett publicerat Drakar-äventyr, den närmast parodiska dungeoncrawlen Gripeborgs Hemlighet i Sinkadus...
En bok att definitivt kolla efter på närmaste bibliotek är Land och stad: svenska samhällen och livsformer från medeltid till nutid av Mats Hellspong och Orvar Löfgren. Den är inte jättetjock (drygt 300 sidor) men proppad med precis sådan här matnyttig information.
Det beror på hur man räknar. De levde större delen av sina liv i Egypten och deras barn blev snabbt assimilerade, men mamlukkåren själv upprätthöll - artificiellt, frestas man säga - sin distinkta etniska särart, bl a genom att just t ex söner till mamluker inte fick bli mamluker utan de...
Det låter rimligt. Jag fick intrycket att det var skrivet för att kännas som ett datorrollspel, men jag har egentligen inte så bra koll på såna så det kan vara inbillning.
Under senmedeltiden var samma land också en framstående exportör av slavsoldater (mamluker) till Egypten, där de utgjorde en militär och även politisk elit. Den styrande sultandynastin från 1328 till 1517, då mamluksultanatet erövrades av ottomanska riket, var tjerkessisk.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.