Search results

I YZE är det bara sexor som räknas som lyckade, right? Jag minns att det kändes svårt att lyckas med saker när vi spelade MÅ0 för ett par år sen, men jag räknade aldrig på det.

Sam J. Lundwall översatte ju på sin tid (närmare bestämt översättningen av E.T.-novelisationen 1982) Dungeon Master till det poetiska "Källarhålans Härskare".

Är man inte så fin i kanten kan man göra den på köttfärs i stället för grytbitar. Då går det mycket fortare. Gjorde det senast nu i helgen (på lammfärs), inte dumt alls.

Cold drakes fick heta kölddrakar även i den svenska översättningen av Days Tolkien-Bestiarium. Äspel tog nog helt enkelt befintliga översättningar av namn osv där sådana fanns att tillgå.

Första Narniaboken (The Lion, the Witch and the Wardrobe / Häxan och Lejonet alltså) går definitivt mer på en dröm- eller sagologik. Det blir lite mer av en sekundärvärld i de senare böckerna men världsbygget förblir alltid skissartat och associativt snarare än tolkiensk simulationism. Däremot...

Äventyret "Ärans Väg, del 4: vad hände sedan?" i Sinkadus nr 16 (inte så svårt att hitta online) var skrivet både som en epilog till just Ärans Väg och för att kunna fungera som introduktionsäventyr till Gigant (edit: det involverade bl a ett fältslag, lite länsskötande och öht att RPna som...

Du har nog hittat på det, eller så har någon annan gjort det. Jag har i vart fall aldrig hört talas om det. Jämfört med t ex Hitler är ju Tengil f ö också en extremt småskalig dark lord - i princip bara en rövarbaron som råkat få tillgång till ett massförstörelsevapen.

"Kantkung" har jag också hört.

Stenhjärta däremot står sig nog fortfarande.

(Mycket) vagt apropå tyckte jag alltid att er översättnings ord för cockatrice, Ormhane, vore ett fantastiskt namn för en sinister adelsfamilj. (Jag använde det som sådant i min lajvkampanj också f ö.)

Ondingarna i Thomas Covenant-böckerna har ju minst sagt rätt edgelordiga namn/epitet, som fick ganska kongeniala svenska versioner i översättning. T ex: Lord Foul - Furst Nid Fangthane - Gaddtanen Kinslaughterer - Frändedråpare Fleshharrower - Köttharvare Satansfist - Satansnäve

I en polyteistisk kontext dyrkar man ju inte gudar i första hand för att man gillar dem utan för att man tror sig behöva hålla sig väl med dem.

Gjorde han omslag till resten av serien också, tro?

Jag har inte direkt kört med dubbla spelledare, men vad jag har experimenterat lite med är att knyta in en eller flera "motspelare" som kan göra "drag" för en fientlig SLP eller gruppering. De har dock i allmänhet inte varit med vid speltillfällena och jag har inte fått tillfälle att prova det...

Eller Sword & Scoundrel, som också började som en Riddle of Steel-efterföljare men har evolverat en bit därifrån. Det är en betydligt bättre tagning än BotIT IMO. Första betaversionen finns gratis på Drivethru men en ganska rejält omarbetad version är på gång och nästan klar. Gamla versionen...

Jag kanske läser slarvigt, men är lite förvirrad: är det tanken att den här ritualen ska vara en konflikt, där två grupper ritualar sig mot varandra? Eller ska jag tolka "i stället för strid" mindre bokstavligt och bara som att det blir äventyrets klimax i stället för att ha t ex en strid som det?

Det är väl värre än så. Dvärgarna är väl typ en handfull krigare och resten civilister om jag minns rätt? Tror inte ens de är beväpnade i början.

Justin Alexander har en hel lång artikelserie om att designa roligare icke-linjära dungeons. Första delen här: https://thealexandrian.net/wordpress/13085/roleplaying-games/xandering-the-dungeon

En grej jag har lite svårt att få skallen runt med det här med laviner/fronts: de ser väldigt enkla och prydliga ut i sina uppställningar i flera steg av utveckling. Men i många fall kommer väl de här SLP-grupperingarna också att komma i konflikt med varandra vartefter som deras planer utvecklar...

Jag har sett det refereras till som "popcorn initiative".