Search results

Jag kan bara ge anekdotiska uppgifter men av utländska rollspelsrelaterade influenser som jag absorberade tidigt (jag var en i den ursprungliga koboldgenerationen som växte upp med Äventyrsspels grejor på 80-talet) var det minst lika mycket brittiskt som amerikanskt. Soloäventyren inte minst -...

Får vi höra dem, då? :)

Det är ju uppenbarligen en smaksak, men jag gillar kritiska effekter (om man nu vill kalla dem perfekt/fummel eller något annat) av lite samma skäl som jag gillar exploderande tärningar för t ex skada: de ger ett osäkerhetsmoment och gör att det alltid finns en risk att t ex en strid avslutas...

Det är väl så alla slag för "kan/vet du faktum X eller inte?" de facto fungerar också.

En lyckosam olycka i så fall. Det låter ju mycket bättre. :)

Jag föredrar Ormhane, som det hette iaf i mitt ex av svenska D&D Expert, alla dar i veckan. 8)

Jahapp. Får väl klura lite mer på hur nyfiken jag faktiskt är på den nya versionen... :)

Fattar jag rätt i att det inte går att köpa bara pdf-en? Man måste förhandsbeställa den fysiska boken?

Vid den här "tiden", dvs det mytiska tidiga 500-tal med högmedeltida teknologi som Pendragon utspelas i, så är ju förstås det blivande England inte England än, eftersom det inte tagits över av angler och saxare ännu. Arthurs rike heter Logres om jag minns rätt och man talar om Britannien som en...

Jag utgick från att OP menade svensk spelare, men Land of Giants är en favorit: det är en sparsmakad men rejält stämningsfull och fantasieggande pre-vikingatida-fantasy-Skandinavien-sourcebook. De båda äventyren som följer med (baserade på första och sista akten i Beowulf) har också en riktigt...

Den doylistiska förklaringen är förstås att spelet emulerar de medeltida romanerna och dikterna om Arthur, fr a Malorys "Le Morte d'Arthur", och deras moderna tolkningar som Whites "The Once and Future King", och de var förstås också en soppa av anakronismer.

I Polen-Litauen på 1600-talet (ish) lär det också ha varit på modet bland adelsmän att bära långskaftade stridshammare som promenadkäppar. Föga förvånande var de också frestande (och väldigt dödliga) tillhyggen att ta till när det blev bråk.

Mumintrollen har ju nämnts i tråden några gånger, men jag tror inte den här har länkats (ber om ursäkt om jag missat det): häromåret hade podden Fictoplasm ett trevligt avsnitt om Trollkarlens Hatt och Mumindalen som en OSR-sandbox. Kanske kan finnas nån inspiration att hämta där också...

Har du pratat enskilt med spelledaren? Det hade jag nog gjort i dina kläder. (Och hade jag varit SL hade jag definitivt velat veta om en av mina spelare kände så här.)

Öht är det en bra princip för adaptationer - inte bara i rollspel - att närhelst det är möjligt flytta intressanta saker som hänt från bakgrundsstoryn till att låta dem hända "på scen".

Mycket althögergrifter-youtubers i den här tråden.

Jag har ju inte sett serien, men det här tycker jag också låter väldigt rimligt. (Även i gamla MERP/SRR påpekades ju också att orker inte är onda av naturen men mottagliga för och präglade av mörkret.) På den amerikanska politik- och juridikbloggen Lawyers, Guns & Money, av alla ställen, läste...

Vill man vara brutal kan man ju titta på gammal-D&Ds version av Haste. Dubbel förflyttning och extra attack, men man åldras 1 år på kuppen och måste ev t o m slå ett System Shock-roll eller dö. Lite mildare sidoeffekter kan vara att man t ex blir svårt illamående och nedsatt ett tag när...

Det kan ha varit att vi bara slog som krattor också. Jag minns en gång när vi räknade till en bit över 30 rullade tärningar (i hela gruppen) innan den första sexan kom upp...

Jag har alltid tänkt på "spelledare" som analogt med lekledare.