Search results

Jag glömmer att förklara regler eftersom jag spelar mycket med "Vi tar det allt eftersom". Jag tar också gärna och snabbspolar än spelar ut saker.

I princip skulle man kunna säga att man bör gå ifrån "en spelare = en rollperson"?

Man kanske har tre spelledare och en spelare, som i The Coyotes of Chicago där varje spelledare har frön till en förutbestämd historia, men de måste anpassa sig till varandras idéer. Detta är väl egentligen vad jag skulle kunna tänka mig är en form av mer ärligt samberättande, åtminstone ur mitt...

Nä, det är nog det, men tråden handlar lite också om att lyfta fram tekniker eller kapa bort sådant som är vanligt i rollspel för att lättare främja historian. Är spelledare nödvändig? Hur kan spelledarens roll förändras? Att belysa lite tankar som man tror kan hjälpa på vägen.

Bra tekniker i inlägget, men det här är verkligen bra att det lyfts fram. Just att man har lite metasnack mellan scenerna, dels för att se vart historien är på väg men också för att fråga huruvida en scen verkligen blev bra eller inte och vad man ska göra åt det. Just att tänka i "scener" är nog...

Kan vi inte bara döda den här sidodiskussionen? Den här tråden handlar mer om att skapa berättelser för andra att ta del av.

En sak jag är tacksam för när jag spelat i Hantverksgruppen är att det har gett mig chansen att få uppleva nya perspektiv och kunna bena ut sådant som jag aldrig egentligen tänkt på funnits där. En av sakerna som var en riktig ögonöppnare var när vi började utforska personernas inre själsliv...

Visst, men är det inte så att målet inte är det intressanta alla gånger utan hur man kommer dit? Jag tycker du lyfter fram något som jag tjatat mycket om senaste åren, för att svara @Rangertheman och det är hur smala (och korta) de mer berättelsefokuserade rollspelen är. Jag tror att de är...

Jag vill alltså inte att det här ska bli en definitionstråd om "bra berättelse" eller "rollspel".

Jag ber om ursäkt, men jag borde ha påpekat att även om jag utgick från vad du sade så pratade jag om en egen grej, där rollspel faktiskt kan förändras till att skapa bra berättelser on the fly. Inte varenda gång, för det går att misslyckas med att skapa en otillfredsställande berättelse, men...

Fast det är just det. Det går att spela om scener, att utforska nya perspektiv eller bara spela om dem då de inte kändes bra. Spel om My Daughter, The Queen of France har med detta som en del av spelandet, där Shakespear ber sina skådespelare att spela ut ett bråk mellan honom och hans dotter så...

Den här tråden påminner för övrigt om när jag påstod att immersion inte finns i formen av att vara karaktären. Att tänka "karaktärsinlevelse" är att vara dölja för vad man egentligen få inlevelse i: mening via karaktären som verktyg. Jösses, vilket mothugg jag fick. :D

X-axeln Planen är ursprungligen gjord för att funka på konventsscenarion, men går att applicera även på andra typer av rollspelsäventyr. Spelmötet rör sig åt höger över tid. Du börjar på en enkel räls, där spelarna får situationen presenterad för sig (alltså - i modellen). Ert uppdrag är att...

Story Circle är även en treaktare i och med att cirkeln har två motsatspoler som historien pendlar mellan, vilket jag har nämnt tidigare.

Nu kan jag inte prata för hur @adrian_of_arcane_lore tänker, men jag tror mycket av poängen, vilket också har lyfts fram av andra i tråden, är att berättelsen är ett resultat av när många komponenter interagerar. Du kan inte ta bort "berättelse". Rollspel är dock en egen företeelse där...

Jag ser inga motsatser av dessa två modeller - jag vet inte riktigt vad jag ska kalla dessa. För jag ser modell 1 att vara på X-planet och modell 2 på Y-planet på en graf. Alltså, så som den är ritad så ser vi modell 1 ovanifrån, där den breder ut sig på marken (x-plan), medan vi ser valen...

Play before Play, the Scripted Experience. Var intressant att läsa.

Jag kan förstå tanken. Vill mest inflika att allt vi gör skapar egentligen historier, från spel till konst till bara att leva. Genom att sätta saker i ett sammanhang - en historia, men också känslor, personer eller föremål - minns vi lättare. Tycker det är tankvärt att det vi gör är "rollspel"...

Kanske inte så intressant, men grundegenskaper, färdigheter och förmågor är väl exempel på diegetiska regler? I Saga finns nackdelen alkoholism som förklarar att alla i världen i princip är alkoholister pga. hur vanligt det är med drickande till maten och i Matiné skrev jag färdigheterna utifrån...

Vad jag tycker är intressant är att ta del av någon annans perspektiv, inte att påpeka att den har fel. Då lär man sig ingenting och definitionskrig är då helt meningslösa.