Search results

Ja, en klassiker jag inte kan låta dö. Ett alternativ är när någon visar mig foto från mobilen på deras barn eller hund brukar jag svara med "Snygg telefon".

Ja, det brukar vara dessa som skapar mest särprägel hos en rollperson.

Ett annat sätt, som jag egentligen föredrar, för att det skapar bättre flyt i konversationen mellan spelare och spelledare är att använda värden passivt och anpassa spelledarpersonerna utefter det. Om en rollperson är karismatisk, har vissa förtroende/skräckingivande roller eller har mycket i...

Ja, ännu värre är det när man drar bort rustning för skada i strid. Man har 80% chans att träffa men slår 1T8+1 mot rustning 8 för att se vad man gör i skada.

De kan fortfarande dra fel slutsatser trots att de har ledtrådarna. Att fastna i ett mysterium för att man inte hittar ledtrådarna är ju skittråkigt, vilket är ett problem som Esoterrorist bygger sig förbi där man inte slår för att få ledtrådar. En ledtråd är inte "Faster Agda mördade prästen"...

Shit, ruskigt hög kvalitet du har på beskrivandet. Det är imponerande.

Hur ställer du dig till meta-spelande här? Säg att det finns fummel-regler exempelvis. Är det upp till spelarna att försöka ignorera när de har mer (spelmekanisk) information än rollpersonen? Jag har inget emot meta-spelande i samberättande, då det i mångt och mycket är nödvändigt, men vill...

Jag vill protestera. Jag spelar för att spelarna ska få en utmaning att lösa mysteriet. Dessutom ligger agensen inte i att spelarna gör något, utan hur de gör något. Om de skjuter alla i en bar och får en ledtråd kommer det förmodligen att leda till en annan konsekvens än att spelarna mutat sig...

Det jag mer tänkte prata ta upp är hur man hanterar när spelaren frågar om spelledarpersonen är ärlig, slår ett slag och hur jag som spelledare hanterar om slaget lyckas, även om det inte finns något att säga. Visst kan man säga "Det finns inget mer" eller bara neka slag genom att säga detsamma...

Andra saker det kan bero på: Det är kul att skapa regler. Regelmakaren tror att man behöver de reglerna. Det finns en synergi i reglerna som makaren vill åt. Mekanik är ett sätt att skapa innehåll. Finns ett egenintresse att vilja simulera världen. Jag tänker mycket på den här artikeln i...

Visst, men hur hanterar du din rollgestaltning när rollpersonen har 50% chans att lyckas?

Ja, det var något jag lärde mig (att undvika) från gamla Drakar och Demoner: Expert, där reglerna för att Simma och Djurträning var lika komplexa som stridssystemet. Regelsnuttar som verkar vara enkelt i sin helhet blir komplext när man ser på hela systemet i sin helhet.

För mig är det tvärtom. :P Kan inte ljuga, för det är så uppenbart för mig att det är en lögn.

...eller så gör man tvärtom och slår först och alla gestaltar utifrån resultatet. För jag menar, rollpersonen är inte spelaren.

I radioklippet @Mogger länkade till så pratar de om att man blir nervös för att man tror att folk ser rakt igenom en. Det är antagligen vad som drabbat dig. :) Att ljuga kommer med ett stigma, eftersom det är skämmigt att behöva ta konsekvensen att man ljög. Personer utan skuldkänslor...

I forskning finns även "selektiv varseblivning", där man bara ser det man vill se. Till och titeln säger "Att avslöja en lögnare är svårare än vad du tror", inte "Det är omöjligt". Nu är det en annan person som skriver titeln, men är också vad som sägs i klippet. Det finns inga säkra tells...

Ja, klart man inte kan vara säker på att avläsa kroppspråk, precis som man inte kan vara säker på vittnesmål (eftersom hjärnan lägger till saker). Inte ens bekännelser går att lita på. Det visar forskning också på.

Att visa minspel är en social grej, som skapar förtroende. Det är inte någonting folk kan kontrollera, såvida de inte direkt tränat på det eller är mot den mer osociala/introverta aspekten. Det är inte bara att tänka "Jag ska inte avslöja något" och så är man en exceptionell lögnare. Folk...

Vad då "finns inga tells"? En lögn tar längre tid att formulera än en sanning, så att om någon tvekar (tillsammans med vissa minspel) så är en rätt tydlig tell. När jag spelade kortspel med familjen nyligen spelade frun ett kort som bara ett enda kort kunde trumfa och när pappa satt och...

Jag kör slentrianmässigt "DU är..." när frun säger något. Om hon tycker något är töntigt följer jag upp med "DU är töntig", men jag har låtit skämtet bli meta, där jag driver med hur slentrianmässigt jag säger det, så om hon säger exempelvis "Vad vackert detta är" så förolämpar jag henne med "DU...