Search results

Helt riktigt och jag är ju egentligen medveten om detta, här borde jag använt termen kollaborativt berättande vilket alla rollspel har som gemensam stomme, där samberättande antyder mer om själva maktförhållandet.

Ah nu är jag med på banan känner jag. Jag tappade delen som handlade om spelarnas makt utanför rollpersonen då jag tänkte på samberättande. Mitt missförstånd kan ligga vid att den spelgrupp jag spelar med i huvudsak gärna ger spelarna makt över saker utöver deras rollpersoner även i spel som DnD...

Sett till vad jag vill ha när jag spelar så är det extremer för mig. Antingen 8-10 eller 1-3. Jag vill att om spelet ska vara komplext ska det vara tydligt, rigoröst och ge djup åt systemet som resulterar i intressanta val. I andra änden, om spelet inte erbjuder komplexitet, så ska det vara så...

Det här är väl ett av problemen med all form av valuta som spelledaren kan dela ut där det inte finns klara riktlinjer om hur valutan ska delas ut? Tänker till exempel på inspiration i DnD 5 som kan tendera att hamna i spelledarens godtycke istället för att hängas upp på tydliga kriterier (nu...

Spännande att du sätter det på 10. När jag läser din förklaring och motivering förstår jag dig dock helt. DnD 5 är verkligen oerhört opedagogiskt skrivet och i regel så är detta inget som man ser om man kikar på spelet inifrån. Hade en vän som väldigt länge hävdade att DnD 5 var enkelt att lära...

Pathfinder 2 (7 eller 8, lite osäker faktiskt). Finns flera regler som samspelar med varandra vilket ökar spelets komplexitet. Finns även olika subsystem som interagerar med varandra liksom förmågor som förändrar/påverkar grundreglerna i olika utsträckning tillsammans med olika modifikationer...

Jag är med på hur du tänker nu, men hur skiljer sig det från andra former av rollspel utöver samberättande då? Samberättande vet jag är en genrer som bryter mot det flödet då det lyfter fram andra kvalitéer i rollspel. Jag ser dock inte hur OSR och samberättande nödvändigtvis behöver stå i...

Vilken läsning och mer djup i en rollperson än jag sett på länge i traditionella rollspel, om jag ser till grupperna jag spelat med. Det här får mig att fundera på om det inte är DT djupet hos rollpersonen kan utvecklas genom en levande berättelse som tar sitt spjärn i det som hände under...

Drakar och demoner, främst för att vi roterade spelledare ganska ofta som unga och gärna bytte rollpersoner mellan mötena. Jag hade inte samma lockelse att hålla tag i en rollperson på den tiden och gjorde gärna en ny som jag kunde spela efter ett eller två spelmöten. Nu för tiden byter jag inte...

Samma här, mentalt kändes det dock väldigt påfrestande. Inte på ett dåligt sätt, bara påfrestande då jag samtidigt ville kunna förklara resonemanget.

Jag känner att det är väldigt många som står som motsättningar vilket inte behöver vara fallet. För att utforska frågan hade det varit bättre att ställa öppna frågor om olika kategorier och låta folk svara. Jag märker själv att min hjärna går på högvarv och säger *men det du kryssar nu motsäger...

Saknar ett alternativ som handlar om tydlig målsättning utan seger tillstånd. De rollspel jag uppskattar som mest har tydliga kopplingar till mål på såväl individ som gruppnivå.

Jag kan ibland uppleva att brädspel med sina strukturer kan uppmana till mer rollgestaltning än rollspel då reglernas tydlighet frigör och möjliggör fokus på andra delar. Vet med mig själv, att även om det är med skämtsam ton, att jag har lättare att se mig i en roll i ett brädspel som pandemic...

Tomt kan vara ett spännande utfall beroende på hur det görs. Är du beroende av skatten för att få dina kära EXP så kan en tomma kista resultera i att du kikar efter spår på vem som lagt händerna på skatten före dig och snart har du en fiende för livet att jaga ned. Den där djäveln som kom ned...

Är det verkligen så? Jag har alltid tänkt att OSR, tillskillnad från trad, hänger upp mycket mindre vid slumpen om spelarna kan visa på list?

Förlåt mig, men det här hör väl till allmänt hyfs oavsett aktivitet?

Medspelare, helt klart.

En spelledare som ger riktning eller en situation att agera/reagera mot. Har suttit i en spelgrupp där ingen riktning gavs och det kändes mest som att gruppen vandra runt i ett vakuum där ingen in-put gav out-put. Aldrig mer. Så en spelledare som åtminstone skapar situation eller reagerar på...

Kanske bryter tråden, men kommer inte detta från litteraturen att det är resan till målet som är viktig. Resan hem sker ofta med någon mening som beskriver hemkomsten där hjälten återvänder och cirkeln sluts?

Jag skulle inte säga att ondska finns. Men jag tänker inte ta den diskussionen för den faller utanför ämnet. Däremot så håller jag med om att jag uppskattar good and evil i DnD. Jag ser inget problem med det, i en fantasy värld kan ondska och godhet vara två element som finns tydligt...