Precis som andra har skrivit så kan du ju basera personer på arketyper (Som exempel: Jag googlade "batman jungian archetype" och fick upp det här, men du kan säkert byta ut "batman" mot någon annan favoritfilm för andra exempel.)
En annan grej är att beskriva rollpersonernas drömmar när de...
Efter att på skoj rekommenderat 3:16 för unga med koncentrationssvårigheter tittade jag nostalgiskt mot bokhyllan. För två år sen sisådär sålde jag halva min (modesta) rollspelssamling, men 3:16 var ett av spelen jag behöll, för det är ju så underbart.
Men när vi faktiskt spelade spelet så blev...
Sen vill jag starkt rekommendera 3:16, Carnage among the stars! Det kommer lätt att fånga hyresgästernas uppmärksamhet, och att massakrera en planet går lätt på 1-2 timmar och tar bara 10 minuter att förbereda!
Tyvärr så misslyckas det kapitalt på inget vålds-kriteriet, så glöm det. :gremwink:
Hey, Primetime Adventures, kanske? Jag tyckte det var skithäftigt när det kom ut, sedan har det försvunnit lite från min radar. Men på många sätt är det den perfekta introduktionen till rollspel.
Primetime Adventures har ingen speciell spelvärld, man tänker sig att det man spelar är en TV-serie...
Oooooooh, jag ville inte vara neggo, men eftersom du frågar: När vi (ett gäng rollspelserfarna 20-plussare) provade Mouse Guard kände vi oss överväldigade ("hur funkar scripting egentligen?!") och gav upp på det. Så jag skulle inte rekommendera det till en rollspelsoerfaren personal och unga med...
Mitt topptips: Archipelago.
http://norwegianstyle.wordpress.com/2012/09/20/archipelago-iii/
Det uppfyller alla dina kriterier. Eller, precis som livet självt kan man inte garantera våldsfrihet, men spelet i sig stödjer sig inte på våldsam konflikt eller ägnar specifika regler för det. Man kan...
Uppskattar erfarenheterna!
Jag håller med dig om att det är lite meh att sätta mål för att vart man vill ta sin karaktär eller storyn. Jag har lämnat det ganska öppet vad målen kan innebära, bara ett fokus att fokusera sin skills på (lite flowteori där), men spelarna satte på första sessionen...
Bitches please!
Jag förnedras gärna, men om jag ska vara med på varulvsspel måste det fan vara på semestern eller mellan jobb. Mitt liv är nog stressigt som det är. :gremlaugh:
Varje tisdag och fredag när jag har tid postar jag en artikel om en av Apocalypse World's playbooks. Idag har turen kommit till The Angel.
The Angel
When you’re lying in the dust of Apocalypse World guts aspilled, for whom
do you pray? The gods? They’re long gone. Your beloved comrades...
Vi kommer nog utvärdera dem efter varje session iallafall.
Och en stor del i det för mig är att bara jag kommer ihåg dem, så att jag vet vad spelarna vill ha och är okej med, och så jag kan påminna om dem när de behövs. Men då kommer det vara en påminnelse om vad vi vill, inte ett gnäll om vad...
Ja vafan, varför måste vi börja måla saker i svart och vitt? Till exempel, jag och krank har positionerat oss i motsatt hörn i den här diskussionen, men det är ju tydligt att vi bägge är fascinerade av cyberpunken och vill utforska den och problematisera den.
Vi behöver inte tillskriva...
Oavsett om de är vaga eller ej, så är de våra mål, inte våra tillvägagångssätt. Jag blir lite avtänd när jag frågar om era erfarenheter och tankar om ramar och mål för en rollspelskampanj och du svarar med "använd spelstrukturer istället". Det är inte det jag vill göra just nu.
Jag tycker...
Jag rodnar! Eller nej, jag erkänner, jag gottar mig!
Det var pretty fuggin sweet, och fett med cred till Larsson som testade smicker som en strategi, ballsy move! Det var Larsson, alltså, inte Basse.
Rise to the challenge! Kan det finnas ett ädlare syfte i livet?
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/btPJPFnesV4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/btPJPFnesV4"...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.