Search results

Jag älskar religionen i "A thousand thousand islands"-zinen. Gränsen mellan religion och magisk ritual är väldigt flytande. Bitvis motsägelsefulla gudaberättelser.

Analysen är helt ok tycker jag. Det handlar ju inte alls om att vanliga rollspel skulle vara farliga (trots vad den clickbaitiga rubriken antyder). Det är helt sant att det är farligt när fascister säljer drömmen att "bli hjälte" till män som känner att deras liv saknar mening i det...

I DCC-modulen "Intrigue at the court of chaos" kräver en av utmaningarna att spelarna skulpterar något av lera och spelledaren uppmanas att ha faktisk modellera på plats de kan använda.

Och vilken bit av den där hästteckningen är det som är charmig och minnesvärd? Chronopia-delen!

"Nyckeln till frihet". Träigt sentimental. Tim Robbins är ointressant perfekt och Morgan Freeman verkar bara finnas där som en slags hyllningskör. "Tillbaka till framtiden". Den tråkigaste tidsresefilmen?

Druillet! <3

Mycket "tuttbrud och muskelknutte"-konst är sexistisk. Absolut! Men ligger det inte också något i att det är en skämmig lågstatusfantasi? Stereotypen om "det manliga geniet" gör massvis med skada. Och visst påpekas det ibland när popkultur analyseras. Men om du gillar Sherlock eller Dr. House...

Valiant Quest är ett rollspel som verkligen fokuserar på stridstaktik och det har inte så mycket komplicerade regler eller odds att plugga. Det är mer att du ska kunna komma på smarta drag att göra utifrån ganska lätta regler...

Rita en bild av Patrick Stuarts rollspelsgubbe och du kan vinna första nivån av en trädmegadungeon: http://monstersandmanuals.blogspot.com/2021/05/art-contest-and-prize.html (Tycker det är snålt i överkant att bara vinnaren får något - konst är ju arbete det med. McGrogan gör bra...

Det första rollspel jag ägde! (Eller samberättarspel, men ja ja). Crazy men sant! Edit: Andra utgåvan verkar mycket spännande!

Min starkaste åsikt om cartoony bilder är att det borde släppas fler barnspel utan cartoony bilder. Barn älskar ofta riktigt svulstig realistisk fantasykonst. Det är föräldrar som gillar när det är stilrent (som Hjältarnas Tid) eller snällt (som Sagospelet Äventyr).

Skulle HEMSKT gärna lyssna på en sådan podd.

För mig blir det ju något lockande... att det antyder att spelarna mer skall vara lokala original med överdrivet intresse för kyrkofäderna än några matrix-lirare.

Vänta? Du använder ju själv ordet kuf i Best (sidan där man rullar fram värderingar)? Är det alltså enbart som titel det ger fel vibbar?

Jag tänker att ibland när 2097 förklarar "såhär skulle jag gjort" så uppfattas det som "detta är minimumkriterierna för blorb" medan jag läser det som "såhär kan du maximera blorb". Hennes grundsystem för att strukturera samtal mellan RP och SLP där någon vill "ha något" av den andra parten...

Välkommen!

Jag känner liknande om RPs möten med SLP. Samtidigt som regler som styr gruppers konflikter, planer och manövrar spontant känns blorbigare än att SL bestämmer sådant efter eget huvud. Kanske SLPer med politisk makt måste behandlas annorlunda än en vätte i en grotta som kanske klarar sig med...

Ära-pluppar är ett så vackert ord. Whiplashen mellan det allvarstyngda "ära" och det sorglösa "pluppar". Jag vill kalla alla sådana små glasmarkörer för ära-pluppar nu!

krank: 2097 kritiserade Rangerthemans sätt att spela Symbaroum för ett tag sedan. Eftersom 2097 tycker att alla borde spela blorb - nu precis som då - så vill Rangertheman argumentera emot idén att blorb skulle passa alla. Jag vill helst släppa det spåret. Jag tycker den här tråden handlar om...

Edit: 2097 svarade visst redan på detta på ett trevligare sätt Tycker du spelaren i ett traddspel är en robot bara för att det finns regler som styr hur de kan interagera med spelvärlden? "Det står klart att spelarna skall transcendera till det känslolösa "to hit"-slaget som felfritt...