Nekromanti TV/film/webb-serieklubben 2016

[zonk]

Såg just klart Sakamichi no Apollon (animeserie, 12 avsnitt, 2012). Tre ungdomar på kant med tillvaron hittar en tillflykt i jazz. Flyhänt berättad, överraskar, grym jazz. Den låg på betyg 8 men fick betyg 4. Anledning:

Spoiler

Melankoliskt, "life sucks"-aktigt jävla slut. Fan vad jag hatar det.

 

[Krille]

Alla mina tv-serie-projekt har stannat. Jag har nämligen fastnat i Kerbal Space Program: Interstellar Quest., en videocast-serie när Scott Manley (vilket namn) spelar Kerbal Space Program med målet att gå igenom hela tech-trädet till interstellära resor och rollspelar sina kerbalnauter och berättar intressanta anekdoter om rymden och rymdprogram och rymdresor från verkligheten och all teknik som ingår.

Den är hejdlöst rolig, informativ, lärorik, ibland till och med spännande. Den är dessutom hur lång som helst: drygt 100 avsnitt om 20 minuter vardera, de flesta i time acceleration eller 4x inspelad hastighet och ibland båda. Hur många timmar har karln lagt på KSP?

 

[DeBracy]

Jag såg om två OVA:er förra veckan.

Gunbuster (1988-1989), sex delar. Något av en klassiker i mecha/desperat rymdfajt mot aliens-genren. Kretsar främst kring två unga kvinnor som tränar för att bli robotpiloter för militären och väljs ut för att delta i ett specialproject.

Det som slog mig var att de kvinnliga huvudrollerna faktiskt får riktigt riktigt bra behandling i den här, sett till handlingen, hur de beter sig och så vidare. Som kontrast så trillar "oskyldiga tuttar" fram då och då, något jag tydligen inte la på minnet första gången jag såg den. Fanservice nå så jeeevulst, känns inte alls motiverat.

Rymdskeppsflottor som skjuter enorma kaskader av väldigt rosa laser är fränt.


Cyber City Oedo 808 (1990-1991), tre delar. Jävligt cyberpunkig serie som var en av de tre serierna Mange Entertainment la in i sin "Cyber Punk Collection" (trailer på YouTube, NSFW). Tre brottslingar med skyhöga straff får jobba som poliser för att kunna reducera sina straff. Runt halsen har de varsin bomb. Weee!

Var och ett av avsnitten kretsar kring någon av huvudpersonerna och ett fall de blir extra insyltade i. Jag vet inte om det fanns minsta tanke på att ta det här konceptet vidare, men jag tror inte det. Det känns som att de tutar och kör utan hänsyn till att huvudpersonerna eller deras situation ska hålla mer än till avsnittets slut. Jag gillar't.


Härnäst i omtittningen skulle jag tro att det blir AD Police Files (också med i Cyber Punk Collection), vilket är en blodigare och skitigare spin-off från Bubblegum Crisis ((och på sätt och vis prequel).

 

[zonk]

Jag såg om Cyber City Oedo 808 förra veckan.

Ah, den är verkligen fantastiskt lökig! Inte så dålig heller!

 

[anth]

Sola
Japansk anime, eng. SUB
Genres: drama, romantik, slice of life, övernaturligt
1 säsong från 2007, 15 st 25-minuters avsnitt (serien ser ut att ha 13 avsnitt men det finns avsnitt 0 och 4,5 med)

Det japanska titeln är Sora som betyder himmel (the sky). Av någon anledning har författaren till originalmangan beslutat sig för den engelska stavningen Sola istället, antagligen som något internt skämt då japaner inte kan skilja på r och l uttalsmässigt.

Handling
Huvudpersonen Yorito Morimiya är en pojke i gymnasieåldern vars största intresse är att fotografera himlen: allt från soluppgångar, till den blå himlen mitt på dagen, till solnedgångar. Han bor ensam i ett hus och den som brukar ta hand om honom är hans vän och klasskamrat Mana Ishizuki. Anledningen till att hon är hans vän och tar hand om honom är för att bägge två har varsin syster (Aono Morimiya (vithårig storasyster som viker origami) och Koyori Ishizuki (lillasyster som alltid säger fel: Mana-San istället för Onee-Chan (Onee betyder storasyster))) inlagda på sjukhus och de tillsammans brukar besöka sina systrar nästan varje dag.
En tidig morgon, när Yorito ska fotografera soluppgången, stöter han på Matsuri Shihou, en konstig flicka i vinröd basker, som sedan bara försvinner.
I en annan del av staden letar Takeshi Tsujidou, en man med glasögon och bockskägg, varje kväll efter Mayuko Kamikawa, en liten flicka som är uteliggare och flyttar runt mellan olika kartonger och soptunnor. Och varje kväll ger han henne mat.
Någon kväll senare kommer Yorito till en övergiven kyrka för att fotografera, när han får se hur Takeshi försöker mörda Matsuri med ett svärd. Yorito räddar livet på Matsuri och när han får reda på att hon är hemlös låter han henne bo hemma hos honom. Sakta får vi reda på hur alla dessa personers liv hör samman och varför Matsuri bara går ut på natten och därför aldrig kan se den blå himlen som Yoriko älskar att fotografera. Och lika sakta börjar en kärlekshistoria att spira mellan Yorito och Matsuri.
Slutet på denna anime är väldigt speciellt och om det är glatt eller ledsamt är en tolkningsfråga, antagligen är det både och.

Omdöme
Det första jag reagerade på var kvaliteten på animeringen, men det kan bero på att kopian jag såg var av dålig kvalitet - animen kändes lågupplöst som anime från 1990-talet, inte som anime från 2010-talet.
Det andra jag reagerade på var att den var så trögstartad och det var väldigt nära att jag fimpat serien, vilket jag är glad att jag inte gjorde. Den här serien är som en berg-och-dalbana: i början kämpar sig serien sakta sakta uppåt som en berg-och-dalbanevagn mot toppen, för att sedan fullkomligt explodera när den tar fart och man tror sig veta vad animen handlar om. Tyvärr får man vänta till avsnitt 5-6 innan det börjar hända saker. Jag säger "tror sig veta" för den här serien har ett par plot-twists som är helt omöjliga att räkna ut.
Står man ut med anime som börjar långsamt och tycker man om att bli överraskad kan jag varmt rekommendera denna serie.

Tyvärr hittade jag inte något bra videoklipp så ni får nöja er med trailern.

Betyg
Jag ger denna anime 8/10.

 

[Arazand]

Sola
Betyg
Jag ger denna anime 8/10.

Åh jag älskar den här... måste se om den...

 

[Arazand]

Kantai Collection
Japansk anime.
Genre: Action, slapstick, fanservice, uhm...

Baserat på spelet med samma namn. Baserat är väl bara ett milt uttryck. Spelet saknar en direkt story. Utan baserat som i vi tar karaktärerna och gör hittar på en story.

Handling:
Serien handlar om japanska militär skepp, eller snarare om deras personfikationer och ett krig emot inkräktarna de bara kallar för Abyssal. Dvs de har tagit ett skeppsmoto, deras namn och gjort en personifikation på detta skepp. Det hela cirkulerar kring Fubuki, Special Destroyer Class och hur hon tar sig ifrån zero to hero. Hon valdes specifikt av admiralen (en karaktär man bara får se skuggan av så man vet inget om personen mer än att han/hon tar alla beslut) och hon skulle tränas för ett specielt uppdrag.

Fubuki har inte många positiva drag som båt; hon är klumpig, långsam och nervös. Men hon har kämparglöd så det räcker och blir över. Hon introduceras till flera andra skepp stora som små. Hennes möten med Kongou, Nagato, Akagi och Yamato med flera.

Kuriosa:
Alla karaktärer är olika stridsskepp circa 1920 till 1940. Mest fokus ligger runt andra världskriget. Så det kommer inte som en shock när man läser teorier om att Abyssal fienderna skulle kunna vara amerikanerna. Något som i spelet blivit dementerat då flera skepp USS Iowa var ett av de senaste skeppen som lades till i vad i essens är ett kortsamlingsspel. Ett av slagen i spelet är dock fortfarande battle for midway där en av fienderna heter Midway Hime.

Hur sorterar man små skepp som Jagare till stora Hangar fartyg när alla är personfikationer... det är japan så givetvis är Jagare loli-karaktärer medan stora Slagskepp är storbystade med långa ben osv. Det hela är löjligt men samtidigt ganska roligt.

(Battleship Yamato avfyrar sina kanoner.)

Animation:
Serien blandar 3D och 2D animation med styrka. Oftast med väldigt högkvalité i båda fallen. De har en tendens att låta action scener animera kroppar och hår i samt 3D medan de animerar ansikten och bakgrunder i 2D. Det är en mix som för mig är fräsch och trevlig att se då det annars blir sådan stark skillnad mellan scener där de hoppar mellan 2D och 3D. Det blandar det rätt mycket.

(Var tar 2D slut och 3D börjar?!)

Omdöme:
Den här serien tycker jag är väldigt underhållande. Det ger bara små små hintar kring skeppens bakgrunds historia i hur de agerar, t.ex att en karaktär/skepp älskar natten för hon användes mest för nattstrider osv. Vissa skepp står varandra extremt nära då de stred alltid tillsammans och många av dem sjönk också tillsammans. Eller vara inte Kongou som är ett britisk tillverkat skepp och därmed blandar in raspig engelska då och då samt kräver 'tea time'.

Det är inte en serie för alla men det är en serie för mig. Tycker den är stört skön och har god självdistans. Fullt medveten om att det är en fanservice serie men trots det inte särskilt mycket ecchi i den, möjligen hur de reperareras genom att bada kan kännas som ett undantag... men även det gör de humor på för i spelet spenderar ens skepp väldigt långtid i dockan för reperation något som gör att vissa skepp måste spendera timmar i badet...

Så detta är den underbara världen av "boat girls". Hoppas det blir mycket nöje.

 

[anth]

Kantai Collection

Kuriosa:
Alla karaktärer är olika stridsskepp circa 1920 till 1940. Mest fokus ligger runt andra världskriget. Så det kommer inte som en shock när man läser teorier om att Abyssal fienderna skulle kunna vara amerikanerna. Något som i spelet blivit dementerat då flera skepp USS Iowa var ett av de senaste skeppen som lades till i vad i essens är ett kortsamlingsspel. Ett av slagen i spelet är dock fortfarande battle for midway där en av fienderna heter Midway Hime.

Jag såg den här serien, men läste just det du skriver att det skulle vara någon form av dold anti-amerikansk propaganda. Men om du säger att den är bra ska jag ta mig en titt.

 

[Ymir]

Kantai Collection och Upotte!! är sakerna som fortfarande, efter alla mina år av Asien-inriktade högskolestudier, mediaupplevelser och faktiska erfarenheter, fortfarande får mig att undra VAD FAN SOM ÄR FEL MED JAPAN.

 

[Arazand]

Jag såg den här serien, men läste just det du skriver att det skulle vara någon form av dold anti-amerikansk propaganda. Men om du säger att den är bra ska jag ta mig en titt.

Det läggs tyvärr inget fokus på detta i serien. Utan det är som jag klurat ut ifrån spelet och genom att läsa reddit trådar. Serien cirkulerar nästan helt kring båtarna och är nästa bara fanservice material... Jag gillar det dock. Designen får mina fingrar att klia för jag vill göra fanart... Så gillar man inte vad man ser är det egentligen en tuff nöt att knäcka. Men ta en titt. Värsta som kan hända är att det är anus.

Men en Kancolle figur vill jag ha... XD

 

[Arazand]

Kantai Collection och Upotte!! är sakerna som fortfarande, efter alla mina år av Asien-inriktade högskolestudier, mediaupplevelser och faktiska erfarenheter, fortfarande får mig att undra VAD FAN SOM ÄR FEL MED JAPAN.

Du får gärna utveckla mer specifik vad du menar. Är det personifikationen som är störande eller? Jag menar vi pratar om en nation som gick ifrån massorgier på gatan till man kan knappt hålla handen på mindre än 100 år... Tog romarna bättre halvan av 1000 år att göra samma sak och påvens biskopar verkar ju fortfarande ganska besvärade över det hela... XD

Nej men skämt o sido. Utveckla gärna.

 

[zonk]

Kantai collection var en såndär anime som man verkligen undrade varför i h-ete man hade tankat ner när man försökte ta sig igenom första avsnittet..

Annars får jag säga att jag i efterhand rankat upp Sakamichi no Apollon till 8/10. Vafan. Passade ju jazzen egentligen, kändes det som efter ett par dagars betänktetid.

 

[Ymir]

Jag har sett igenom årets mest anticipated tv-serie för min del, nämnligen Wolf Creek:

Wolf Creek är alltså en ~5 timmar lång uppföljare på slasherfilmserien med samma namn. I korthet är Wolf Creek posterchild för outback horror-vågen som präglar australiensisk film just nu, och har sedan 2005 gjort för backpackers vad Hostel gjorde för alla eurotrips. Långt, långt ute i ödemarken finns skrävlande rednecks med knivar och jaktgevär. De är misogyna, rasistiska och våldsamma, och värst av dem alla är Mick Taylor. Mick Taylor är vad du får när du tar Michael Myers känslor för knivar och korsar med Ted Bundys fetischer och Herman Görings gemyt. Han är den bästa slashermördaren någonsin, därför att han inte är en stum, ansiktslös zombie, utan en trovärdig, verbal, ascreepy snubbe av kött och blod, som blandar realistiska seriemördarbeteenden med slasher rampages och sadistiska mind games.

Men detta gör också att Mick Taylor är lite känslig för bad writing. Det är väldigt viktigt att hans trovärdighet inte ruckas på för mycket, och det är ett av tv-seriens problem. Han verkar stundtals ha lite för mycket av en Plot Armor, och hans beräknande, sadistiska modus operandi från filmerna är ersatt med en hämningslös killing spree. Borde inte det vara en förbättring, då, att han liksom inte är rapey längre? I'd say no, dels för att den typen av seriemördar-beteenden helt enkelt kändes trovärdiga, men framförallt för att det känns inkonsekvent, i synnerhet med tanke på hans megaobehagliga torture dungeon i Wolf Creek 2 (en av de bästa grejer jag sett i slashers överhuvudtaget, för att den var så fruktansvärt jävla hardcore).

Mick Taylor har fördelen av en fantastiskt dedikerad skådis i form av John Jarratt, och karaktären kommer palla flera filmer till innan han känns trött (Wolf Creek 3 är redan på g). Men han är inte at his best i Wolf Creek tv-serien.

Det är däremot protagonisten, as it were, Eve, spelad av Lucy Fry. Seriens sega tempo och långa running time låter oss bekanta oss med henne på ett plan man normalt sett inte hinner med slasher-protagonister, och då hon är väldigt konfliktfylld, utsatt och välspelad är det lätt att engagera sig i henne och heja på henne. Hon är intressant och kool, och får dessutom ge ett på film så mobbat vapen som spjutslungan en workout.

Seriens stora svaghet är dess plott. Essentiellt består den av en roadmovie-struktur där Eve åker runt i the badlands och hamnar i mer eller mindre osannolikt trubbel involverande olika färgstarka karaktärer. Dessa följer generellt två mönster - rapey rednecks, och sympatiska, spirituella mentorer som är aboriginer. Kvalitén på skådespeleriet och dialogen håller skeppet flytande, men at the end of the day kan man inte riktigt sluta tänka på hur meningslöst och random det är. Först i -femte- avsnittet börjar det egentligen på allvar byggas upp till konfrontationen med Mick Taylor.

Seriens främsta styrka är dess stämning. Och skam vore annars, eftersom det är halva grejen med outback horror. Massor av tid ägnas åt kontemplativa panoreringar över the outbacks dystra, uråldriga, spöklika landskap, och fotot är gorgeous rakt igenom. Det finns också ett feministiskt anslag som är ganska intressant - flera av manusförfattarna verkar vara kvinnor, Eve får under resan en intressant kvinnlig förebild och stöttepelare, och eventuell sexual tension med polisen som förföljer henne dekonstrueras på ett rätt kul sätt. Å andra sidan kan man diskutera alla rapey rednecks, men jag vet inte, jag tror det är en ganska korrekt skildring av snubbar i the outback.


Wolf Creek är en must-see om du gillar slashers, utsatta protagonister, och kontemplativt foto av ödemarker. Om du hatar road movies och randomness, emellertid, bör du kanske kolla på något annat istället.

 

[Max Raven]

Megazone 23

Gillar du motorcykel-robotar? Gillar du rymdskepp och 80-talsanime och 80-tal? Då kan du skatta dig lycklig för Megazone 23 har allt detta och lite därtill. Här är en filmtrilogi (två delar och en uppföljare, tbqh) där motorcyklisten Shogo i 80-talets Tokyo får tag i en militär prototyprobotmotorcykel (den transformerar sig) och blir jagad av alla auktoriteter.

Den här filmserien skriker 80-tal - stilen skiftar så man får whiplash mellan filmerna (alla är variationer på 80-talsstilar) men det är 80-tals-kläder, kassettbandspelare, bergsprängare, färgglada motorcykelgäng och en Militär Med Ond Konspiration (För Allas Bästa). De har till och med referenser till Silverhawks, vilket är extremt 80-tal.

Som anime är det inte det bästa, men det är klart underhållande, särskilt om man gillar 80-talsreferenser (vilket förstås var "nutidsreferenser" då det begav sig), och motivationen för att de har transformerande robotar fungerar. Den är lite ojämn - speciellt Part III växlar mellan bra kvalité och lite mer dassiga scener. Det finns förstås en anledning - serien var inte särskilt framgångsrik, ens under den japanska animationsboomen under 80-talet, och från början skulle det varit en 12-delars TV-serie. Det fungerar, jag har sett bättre.

Sammanfattning: Sex, våld och 80-tals rock and roll.

 

[Max Raven]

Mobile Suit Gundam

Filmtrilogin för TV-serien som startade "Real Robot" som genre och Gundam som fenomen. En av få i hela Gundam-franchisen där annat än mechas är värda något i strid och ett krig som har några dussin spinoff-historier.

Universal-århundrade 0079 så förklarar Hertigdömet Zeon, tidigare Side 3s rymdkolonier, frihetskrig mot Jordens Federation. Efter 8 månaders intensivt krig har båda sidor förlorat över hälften av sina befolkning. Kriget har blivit desperat, och Zeons innovation med mobile suits (Zakus) dominerar Federationen, trots dennas överläge i produktionsförmåga och resurser. Desperat skapar Federationen egna mobile suits i tidigare neutralt territorium, Zeon anfaller och i ett desperat läge griper Amuro Ray, en briljant ung man, in och tar kontrollen över Gundam vilket drar in honom i kriget på Federationens sida. Efterhand som kriget försöker mala ner dem får Gundam och dess hemskepp, White Base, ett rykte om att vara befolkad av Newtypes, men säkerligen är det bara ett rykte..?

Den första Gundam gjorde mycket rätt. Vi har två fraktioner, båda med förståeliga motiv och en maktbalans mellan högteknologisk (Zeon) och rik/massiv (Federationen). Vi har Newtypes, "nästa steg i evolutionen" som har förhöjd mental förmåga och ESP. Vi har en maskerad antagonist som har en hemlig agenda (Char). Bland annat. Flera försök har gjorts att fånga magin, men det som försökte mest (Seed) blev mest en OK kopia med usel uppföljare och några spinoffs - och originalseriens universum får nya serier inom sig än idag (även med allmänt fallande tittarsiffror), som Gundam Unicorn:

TV-serien på 43 avsnitt är... ok. Det finns en del grymma grejer men det är väldigt mycket monster of the week och animationsstandarden är enbart bra för sin tid. Filmtrilogin gör några ändringar och slätar över några detaljer men lägger till ny fräsch animation och har med alla väsentliga delar - jag saknar väl mest det heltrippiga samtalet mellan Lalah och Amuro över té, men det är onödigt i berättelsen. Det värsta klagomålet jag har vad gäller filmtrilogin är att den är lite ojämn i tempo, men å andra sidan är berättelsen också förbättrad.

Se filmtrilogin om du ska se Mobile Suit Gundam så får du den definitiva upplevelsen, plus soundtrack. Därefter kommer Zeta Gundam, som kan vara den bästa Gundam:iga Gundam-serien och värd att se TV-serien av*.

Betyg: Klart sevärd och ett stycke robothistoria.

*Det finns flera serier innan Zeta kronologiskt, men Zeta och Char's Counterattack är "serietrilogin". Gundam ZZ, å andra sidan, är den sämsta UC-serien, och är sämre än Seed - kanske inte Destiny, men heh. Den har sina stunder.

 

[anth]

Flying Witch
Japansk shounen (pojk) anime, eng. SUB (den är för ny för DUB)
Genres: Slice of Life, Iyashikei, Magi, Övernaturligt
1 säsong från 2016, 12 st 25-minuters avsnitt

Handling
Makato Kowata är en 16-årig häxa. Hon flyttar in med sin svarta katt Chito hos sina sysslingar Kuramoto på landet. Här lever hon ett helt vanligt häx-liv, men för hennes jämnåriga syssling Kei, hans yngre syster Chinatsu och deras klasskamrat Nao blir det en fantastisk upplevelse.

Omdöme
Det här är en "häx"-anime på ungefär samma nivå som Kickis Delivery Service. Vi får följa Makoto i hennes dagliga liv där inget speciellt händer. Faktum är att jag höll på att dumpa serien för att den saknade handling - tills jag insåg att jag blev lycklig av att se den. Jag fick även lära mig ett nytt ord: det här är en "iyashikei"-anime (som betyder helande/läkande). Det närmaste vi har är nog "feel good", eller som någon beskrev det: "ingenting händer, men på ett bra sätt".
Det här är en sån där serie som man antingen älskar eller hatar: antingen står man inte ut med att ingenting händer eller så sitter man bara och myser och blir på gott humör.

Jag hittade två klipp som jag tycker fångar känslan i serien.
I det första klippet är Makoto nyinflyttad. Hon och Chinatsu just varit och handlat och Chinatsu har inte riktigt förstått vilken konstig tjej som flyttat in.

I det andra klippet ska de åka buss ut i skogen för att plocka örter.

Betyg
Jag är medveten om att den här animen inte faller alla i smaken, men jag tycker att den är fantastisk och ger den 9½/10.

 

[Jocke]

Halt and Catch Fire
Det är Dallas. Det är 80 tal. Gordon Clark är en ingenjör på Cardiff Electric. Han har en minst sagt blek syn på tillvaron och har inte återhämtat sig från floppen när han och hans fru Donna Clark försökte lansera en egen dator för några år sen.
Joe MacMillan stormar in på Cardiff Electric, han är en visionär säljare med ett förflutet på IBM som vill göra nått nytt och grandiöst stort och eget.
Joe övertalar Gordon om att de kan bygga en ny och bättre hem-pc och tillsammans plockar de isär en konkurerande manskin och reverse-engineerar ihop en ny.
Men det finns ett krux, av nån anledning som jag glömt så måste det skrivas ett nytt BIOS till den nya datorn, som ingen som känner till det gamla får skriva. Joe rekryterar Cameron Howe -en ung och briljant kvinnlig programmerare - för att skriva BIOS åt dem.

Det blir massor av tjafs, Joe är en psykopatisk megaloman dåre, Gordon är aggressiv, klantig och har nån slags psykoser, Donna står varken ut på jobbet (hon har nån slags kunsultjänst på Texas Instruments) eller hemma utan känner sig bara som sig själv när hon antingen försöker stryka Gordon ur sitt liv eller faktiskt jobbar ihop med honom på den nya datorn. Cameron är arg och hård och skiter i sociala koder och allt sånt där.

Första säsongen handlar om att de bygger och lanserar datorn Gigant, för att sedan efter pressen av att jobba tillsammans gå skilda vägar (även om paret Clark fortsätter vara tillsammans så ser det osannolikt ut att de kommer att jobba ihop igen)
I säsong två så försöker Cameron och Donna driva Mutiny - en slags tidig onlinetjänst, Gordon går mest runt hemma och drar, men ibland drar han en lina kola eller försöker skriva nått bra program. Joe söker efter något som för honom är sant och äkta men hittar en strordator i källaren på ett oljeföretag. Givetvis måste han börja tänka stort igen och snart har han nästlat sig in i de andras liv igen.

Jag gillar Halt and Catch Fire, men det gjorde jag inte när den kom, då gav jag av nån anledning upp efter fyra - fem avsnitt. Jag tror att jag förväntade mig nån slags Mad Men om 80-talet och det är inte vad serien är. Den har inte särskilt mycket att säga om 80-talet, det är mer så att den bara utspelar sig där. Det är mer som ett äldre och seriöst syskon till komediserien Silicon Valley, nått som blir ännu tydligare i S2 när Mutiny också har start-up relaterade problem.

FYRA av FEM

Nu ska jag se sista avsnittet av s2


spoiler:


Den bästa scenen i hela serien hittills är när de är på Comdex mässan och Joe, sårad av att de har slitit själen ur deras dator för att få den marknadsduglig, råkar gå in i en annan hotellsvit där ett gäng människor andaktsfullt ser en Mac Clasic boota upp. I hans ögon ser man hur han förstår felet i sina egna tankar. Att vara IBM-kompatibel gör att det aldrig blir som man vill. "IT SPEAKS!" ryser han fram när macen drar igång och sen måste han kapitulera, helt tillintetgjord.

 

[Krille]

Jag snubblade över Kazemakase Tsukikage Ran från ca 2000,

Det är nån gång i Tokugawa-erans Japan, och ronin Tsukigage Ran dräller omkring på landet, för det mesta pank och ibland hungrig, tillsammans med den kinesiska stridskonstnärskan lady Myao från järnkattnäve-skolan av kung-fu. De råkar ut för allehanda trubbel, som till exempel småskurkar, storskurkar, målare, illasinnade älskarinnor, andra ronin, barn, och inte minst att spriten då och då tar slut!

Jag tycker verkligen om den här! Den är typ... Sju samurajerna, eller Yojimbo, eller Sanjuro, fast två istället för sju/en, och kvinnor, och bra mycket vimsigare. Den har inget hämnd-tema, bara tillfälliga trubbel som kommer insnubblande och stör kringdrällandet ("Fullständigt oförlåtligt!" som Ran skulle säga) – ofta i form av banditer som mobbar en stackars vän fröken vars trolovade har gjort något banditerna tycker illa om, varvid Ran som står bakom hörnet spöar upp banditerna och på så sätt dras in i problemet. Och är det inte det så är det att lady Myao slänger sig in i en situation på grund av sårad stolthet (direkt eller by proxy) och inte riktigt kan reda upp det.

Kazemakase Tsukikage Ran är inte flashigt animerat med mycket effekter. Tvärtom är animering och bakgrund rätt oldschool och tillbakadragen, men med snygga och välanimerade fajter, och en riktigt skön och vältajmad humor och skön personkemi mellan Ran och Myao!

 

[Arazand]

Okej. Tänkte summera lite intryck ifrån föra säsongens anime. Inga direkta recensioner.

Bokstavsordning:

Big Order. http://anilist.co/anime/21445/BIGORDER
Från skaparna av Mirai Nikki, jag såg fram emot denna p.g.a det. Lite mer av den där galna personkemin, yandere osv. Men icke. Fick istället en serie som hade en intressant premis men ett utförande som var fullkomligt värdelöst. I kort handlar serien om Eiji som fick förmågan att kontrollera världen. Dvs alla fysiska lagar, personer osv. Men han kunde inte kontrollera förmågan som gjorde att en stor del av världens population dog. En organisation får nys om han och bestämmer sig för att utnyttja hans förmåga.
Serien innehåller lite incest och i allmänhet rätt så dålig.

Gakusen Toshi Asterisk 2. http://anilist.co/anime/21390/GakusenToshiAsterisk2
Fortsättningen på serien med samma namn, fast utan en 2'a. Tar vid där den andra slutar, och avslutar den nuvarande arken samt öppnar upp nästa. Det är en helt ok serie. En typisk "battleschool" anime med elever som slåss emot andra skoler i turneringar. Fast i en sci-fi miljö. Karaktärerna är intressanta, musiken är underbar, storyn är helt ok, en del av den är mer intressant än de andra, men de rör inte vid det så mycket.

Kiznaiver. http://anilist.co/anime/21421/Kiznaiver
Serien handlar om en grupp gymnasie elever som utsätt för ett experiment där de delar varandra smärta. Blir en skadad känner alla av den smärtan. Det är en stört cool idé och är riktigt bra presenterad i serien. Karaktärerna har mer djup än vad som först syns och sakta så utvecklas deras personligheter och motivationer. Det leder in i flera interaktioner som känns lite överdramatiserade men genuina på samma gång. Serien förtjänar en full recension, senare kanske. Men jag rekommenderar den.

Koutetsujou no Kabaneri (Kabaneri of the iron fortress). http://anilist.co/anime/21196/KoutetsujounoKabaneri
Jag såg fram emot denna serien som en 10 åring ser fram emot julafton. Allting var så rätt, ifrån teamet bakom till designen till temat! Den börja underbart... men blev sämre och sämre och sämre... och sluta med ett avsnitt som bara gjorde mig förbannad... jag vill att folk ska se den men samtidigt kan jag inte rekommendera den... suck, årets besvikelse...

Kuromukuro. http://anilist.co/anime/21516/KUROMUKURO
Handlar om en samuraj som vaknar upp ur en apparat i moderna japan och som måste slåss emot utomjordingar. Ja, det är premissen. Det finns mer i det än så men utvecklingen är seg och serien är inte avslutad ännu.

Re:zero. http://anilist.co/anime/21355/Re:Zer...IsekaiSeikatsu
Se den se den se den se den. Detta är nog serien som kom ut ur föra säsongen starkast, Men en start som var meh men som senare blommade ut. Den är inte heller avslutad men fy fan vad bra den är än så länge, med sin vrickade estetik. (Viewers will understand).
Det finns lite info här redan om den.

Och det är väl dessa som är värda att säga något om av de jag har sett. Sett fler men de är inte värda orden...

 

[zonk]

Jag snubblade över Kazemakase Tsukikage Ran från ca 2000,

Var det jag som tipsade på irc kanske? Fina grejer, håller just på och ser om serien.. jävligt rolig. Enka i OP är ju gjutet med.