Sebastian Andersson
Hero
Mot storkonsumtion och tobaksbolag?
Som svar på frågan:
Som svar på frågan:
Nekromanti Alvernas erfarenheter!
- Thread starter Jimmy_SL
- Start date
Jimmy_SL
Warrior
Re: Drakar vs Alver
Och vem är du?
Och vem är du?
drakar (spolier)
leta i Encoclypeida så länge...
där står t.ex. att Consabers mest fruktade drake slutade hunsa folk när Verdurakh(sp?) blev regentförsamlingens talman(rätt va?)
tror inte att ett land var kulturella bakgrund handlar om drakdyrkan. och ett ställe där det har bott en drake i en massa år fruktar drakar längre... klart dom e rädda, men det har nog mer att göra med kroppshydda osv..
leta i Encoclypeida så länge...
där står t.ex. att Consabers mest fruktade drake slutade hunsa folk när Verdurakh(sp?) blev regentförsamlingens talman(rätt va?)
tror inte att ett land var kulturella bakgrund handlar om drakdyrkan. och ett ställe där det har bott en drake i en massa år fruktar drakar längre... klart dom e rädda, men det har nog mer att göra med kroppshydda osv..
Jimmy_SL
Warrior
Re: Drakar vs Alver
Trevligt...
Trevligt...
Sebastian Andersson
Hero
Klok som en bok
Kan man verkligen läsa FÖR mycket? *visste inte*
Jimmy_SL
Warrior
Re: Klok som en bok
Ja det kan man, men det är värre med folk som läser för lite.
Ja det kan man, men det är värre med folk som läser för lite.
Re: Nikotindrake?
"Mjae, minst 5, faktiskt."
Fem? Uj.. det var några.
(Samt att jag glömde Khakra då jag hade mina tankar uppe i Consaber.. eller så kanske det är så att jag blandade ihop Khakra med Vädur-akh - jag har stora problem med att komma ihåg namn och sätta dem på ansikten och det blir mycket svårare då folket har drakpansar fulla ansiktet.)
"Röka den, kanske?"
Mjo, men som jag sade sedan så lär det krävas ganska rejält med tobaksvaror och fylikt. Vilket kan försämra statens kassa ganska rejält om draken blir riktigt beroende av det.
Visst är det lite tufft, men jag vet inte riktigt om jag gillar det. (Predikar lite dubbelmoral här.) Det känns lite jobbigt att föreställa sig en enorm drake med en (ganska stort i och för sig) pipa.. men samtidigt är det en störtskön idé.
"Mjae, minst 5, faktiskt."
Fem? Uj.. det var några.
(Samt att jag glömde Khakra då jag hade mina tankar uppe i Consaber.. eller så kanske det är så att jag blandade ihop Khakra med Vädur-akh - jag har stora problem med att komma ihåg namn och sätta dem på ansikten och det blir mycket svårare då folket har drakpansar fulla ansiktet.)
"Röka den, kanske?"
Mjo, men som jag sade sedan så lär det krävas ganska rejält med tobaksvaror och fylikt. Vilket kan försämra statens kassa ganska rejält om draken blir riktigt beroende av det.
Visst är det lite tufft, men jag vet inte riktigt om jag gillar det. (Predikar lite dubbelmoral här.) Det känns lite jobbigt att föreställa sig en enorm drake med en (ganska stort i och för sig) pipa.. men samtidigt är det en störtskön idé.
Krille
Super Moderator
Drakar vs rollpersoner
- Hot.
- Demonstrationer.
- Fagra löften.
- Smör.
- Fler fagra löften.
- Vänliga erbjudanden.
- "Vänliga" erbjudanden.
- Ömsesidig vinning.
- Rena affärserbjudanden.
- Utpressning.
- Våld.
- Hot om våld.
- Vänliga "erbjudanden".
- Spela båda sidor mot varandra.
- Utnyttjande.
- Mer utpressning.
- Köpslående.
- Massor med sprit.
- Magi.
- Kunskap.
- Din fiende.
- Din fiendes fiende.
- Din fiendes fiendes fiende.
- Och om ovanstående inte räcker så kan draken sätta sig på dig. Det lär övertyga de flesta.
Jimmy_SL
Warrior
Re: Drakar vs rollpersoner
Min käre Jimmy_SL, det verkar som att du ser på drakar som rollpersonernas eviga nemesis, ett monster som rollpersonerna måste slå ihjäl, som ondskan personifierad och som spelledarens ultimata verktyg för att slaska rollpersoner. Gör inte det. Var inte så begränsad. I så fall underskattar du drakar, något som ofta är det första misstaget man gör när man sysslar med drakar, och förvånansvärt ofta också det sista misstaget.
Min käre Kristoffer Sundelin, att tala mot dig är som att tala mot gud... naturligtvis så borde en av Eons skapare ha rätt i de han säger, så jag kan inte argumentera att de du säger är fel... Självklart har du rätt.
Men när jag pekade ut Drakarna på det sättet menade jag ur lokalebefolkningens ögon, de ser en drake som de tror jag gör det, som ett monster!
Jag vet att Drakar är intelligenta, och de har obegränsade kunskaper och bla bla bla, det vet jag...
Men de som irriterar mig är, att Drakarna måste vara så maximalt bäst...
Min käre Jimmy_SL, det verkar som att du ser på drakar som rollpersonernas eviga nemesis, ett monster som rollpersonerna måste slå ihjäl, som ondskan personifierad och som spelledarens ultimata verktyg för att slaska rollpersoner. Gör inte det. Var inte så begränsad. I så fall underskattar du drakar, något som ofta är det första misstaget man gör när man sysslar med drakar, och förvånansvärt ofta också det sista misstaget.
Min käre Kristoffer Sundelin, att tala mot dig är som att tala mot gud... naturligtvis så borde en av Eons skapare ha rätt i de han säger, så jag kan inte argumentera att de du säger är fel... Självklart har du rätt.
Men när jag pekade ut Drakarna på det sättet menade jag ur lokalebefolkningens ögon, de ser en drake som de tror jag gör det, som ett monster!
Jag vet att Drakar är intelligenta, och de har obegränsade kunskaper och bla bla bla, det vet jag...
Men de som irriterar mig är, att Drakarna måste vara så maximalt bäst...
Jimmy_SL
Warrior
Re: Drakar= Värdelösa?
Det är de ogillar...
Ogillar Drakarmodulen med, det känns som att Drakar vart mindre viktiga, och sedan när modulen släpps så huxflux ändras ens syn på Mundana, för då ska Drakarna vara med och nächa öevrallt!
Det är de ogillar...
Ogillar Drakarmodulen med, det känns som att Drakar vart mindre viktiga, och sedan när modulen släpps så huxflux ändras ens syn på Mundana, för då ska Drakarna vara med och nächa öevrallt!
Pendragon
Swashbuckler
Re: Även drakar har sina begränsningar
Jag tycker du hoppar över, eller missar, några saker här. Vad säger att drakens planer bara innefattar den själv? Den kanske kidnappar en prinsessa för att se till att någon lämpligare hamnar på tronen, eller för att hålla henne i säkerhet tills hon ska sättas på tronen. Och visst, en riddare är i stort sett chanslös mot en drake. Kruxet är bara att "i stort sett" är kanske inte tillräckligt bra för en försiktig drake. Ett mångtusenårigt med tillhörande planer vill man nog inte riskera i onödan, oavsett hur liten risken är.
Sen är det dumt att bortse från de faktumet att riddaren kanske inte är en idiot, och också inser hur pass liten chans att han har, och därför tar med sig sina tvåhundra närmaste vänner, beväpnade till tänderna.
Dessutom får vi inte glömma att drakarnas förlagor från böcker och sagor har en oroväckande tendens att bli ihjälslagna av en ensam hjälte...
/Joel
Jag tycker du hoppar över, eller missar, några saker här. Vad säger att drakens planer bara innefattar den själv? Den kanske kidnappar en prinsessa för att se till att någon lämpligare hamnar på tronen, eller för att hålla henne i säkerhet tills hon ska sättas på tronen. Och visst, en riddare är i stort sett chanslös mot en drake. Kruxet är bara att "i stort sett" är kanske inte tillräckligt bra för en försiktig drake. Ett mångtusenårigt med tillhörande planer vill man nog inte riskera i onödan, oavsett hur liten risken är.
Sen är det dumt att bortse från de faktumet att riddaren kanske inte är en idiot, och också inser hur pass liten chans att han har, och därför tar med sig sina tvåhundra närmaste vänner, beväpnade till tänderna.
Dessutom får vi inte glömma att drakarnas förlagor från böcker och sagor har en oroväckande tendens att bli ihjälslagna av en ensam hjälte...
/Joel
Re: Även drakar har sina begränsningar
Måste bara påpeka en kort sak...
/Hartland - phun?
Måste bara påpeka en kort sak...
Om jag fick välja skulle jag nog ta med mig ca tvåhundra legoknäcktar som jag knappt känner bara för att slippa se mina vänner bli förvandlade till ungnsbakade pomfrites.
/Hartland - phun?
Simon
Swashbuckler
Okej, nu har jag plöjt de fyra fem trådar som det länkas till häromkring, och är klar att lägga mig i... (Puh!)
De som med stor auktoritet och väl vägda ord argumenterar för att flerhundraåriga alver inte har bättre färdigheter än framgångsrika nybörjarkaraktärer missar ändå ett par grejer, IMHO.
Huvudargumentet är att ju mer man kan desto mer tid måste man lägga på att upprätthålla sina kunskaper. Ett annat argument är att ju äldre man blir desto sämre blir man på att lära sig nytt. Ett tredje är att Förbannelsen gör alverna särdeles dåliga på det där med inlärning, särskilt när det har gått ett tag.
Naturligtvis köper vi de här argumenten, men vad de innebär vill jag ta med en nypa salt. Som jag ser det så är innebörden av detta att De Långlivade inte fortsätter sin inlärning i oförminskad takt från barndomen och framåt, men det är bara självklart för då skulle varenda hundrafemtioåring ha över trettio på varenda hobbyfärdighet.
Men att inte folk skulle fortsätta lära sig efter fyrio, eller femtio eller hundrafemtio, det är bara löjligt. Jag vet en språkvetare (in real life) som kan fjorton språk flytande och som, vid över sextio års ålder, lär sig behärska ett helt nytt språk okej på runt två veckor. Eller se på sjuttioåriga skådespelare som fortfarande blir bättre och bättre. Och så skulle alver sluta lära sig helt och hållet? Kom igen!
Jag föreslår att vi enas kring att inlärningen saktar in sådär lagom fort för människor och ex-vis dvärgar (och möjligen aningen snabbare för alver om man vill att deras natur ska vara på det viset). Nu pratar jag med avseende på verklig ålder, endast verklig ålder, och de första femtio-hundra åren. Efter det så kommer inlärningsförmågan att långsamt fortsätta gå ned för De Långlivade allteftersom tiden går... Vad som faktiskt händer med färdigheterna är dock helt individuellt och beror på vad en given person sysslar med och hennes inställning till det hon gör. Ni vet, personer är olika intresserade av att kämpa för personlig utveckling...
Jag tror att det är svårt att göra schabloner för det här, men om jag ska göra det ändå, så kan jag tänka mig att en ”standardmänniska” ägnar de första trettio åren åt att tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter, och sedan är ”yrkesverksam” i kanske mellan tjugo och fyrtio år. Under den första tiden höjer hon aktivt sina färdigheter, men under den senare perioden säger vi att hon arbetar mer eller mindre på ”löpande band” och därför höjs inte färdigheterna mer än mycket långsamt.
Istället kan jag tänka mig en ”standardalv” som ägnar de första femtio till hundra åren åt att aktivt bli bättre, och sedan är löpande band-verksam i allt från femtio till tvåhundrafemtio år. Efter det kanske hon orkar vara inåtvänd i omkring hundra år eller lite längre innan hon ger upp.
Det här tar ingen hänsyn till ”extraordinära” individer, typ rollpersoner.
Om vi godtar det här som en mycket schablonmässig norm, och tänker oss att alver har ungefär samma inlärningsförmåga som människor när de är unga (tycker jag verkar rimligt) så skulle det innebära att den genomsnittlige alvisk yrkesutövaren är något men inte överdrivet bättre än det mänskliga genomsnittet. Kanske har den genomsnittlige mänsklige yrkesutövaren 11-12 på sina viktigaste färdigheter, medan den alviske dito har 14-15. Utöver detta kommer naturligtvis Mästarna. De personer som inte ägnar sig åt löpande band-verksamhet utan dedikerar sina liv åt perfektion inom sina områden. De når naturligtvis mycket högre än så här.
Vi kan tänka oss att den mänskliga Mästaren ägnar typ 50-60 år åt att bli bättre och att hon hamnar på 18-20 i sina bästa färdigheter. Här märks det mer att alverna lär sig långsammare, för under det första seklet av Standardalvens liv har hon bara nått upp i omkring 15 i sina färdigheter. Sen beror det bara på hur länge hon orkar hålla på. Som hundrafemtioåring skulle jag låta den alviske Standardmästaren vara på nivå med sin mänskliga dito på 50-60 år, och ge henne 18-20. Om hon ännu inte förfaller till det löpande bandets tillvaro, så skulle jag ge henne omkring 22 som tvåhundraåring, 24 som trehundraåring och kanske 25 som fyrahundraåring. Men nu är det nog inte fler alver som orkar driva på så här än vad som kan räknas på en amöbas fingertoppar.
Självklart är varje mästare unik, men det här kanske kan tjäna som ett slags referens. Rollpersonsystemet är aldrig menat att skapa standardpersoner, men frågan är om någon över hundra år kan kallas för standardperson. Jag föreslår att man hittar individuella lösningar för varje Asgammal rollperson man vill skapa, och kommer överens med in spelledare om vad hon ska ha för värden.
Jo, en sak till: Inåtvända alver.
Med påpekandet att Förbannelsen gör att alla händelser minns som om de var igår i färskt minne tycker jag att det skulle vara synd att säga att inåtvända alvers färdigheter skulle sjunka särskilt fort alls. Mycket coolare då att säga att de är kvar där de är, men att alven bara inte använder sig av sina färdigheter. Då skulle en alv som lockas ur sin inåtvändhet in i en ny lidande fas vara väldigt grym, men olycklig. Och det är kul. Tycker jag.
/Simson
De som med stor auktoritet och väl vägda ord argumenterar för att flerhundraåriga alver inte har bättre färdigheter än framgångsrika nybörjarkaraktärer missar ändå ett par grejer, IMHO.
Huvudargumentet är att ju mer man kan desto mer tid måste man lägga på att upprätthålla sina kunskaper. Ett annat argument är att ju äldre man blir desto sämre blir man på att lära sig nytt. Ett tredje är att Förbannelsen gör alverna särdeles dåliga på det där med inlärning, särskilt när det har gått ett tag.
Naturligtvis köper vi de här argumenten, men vad de innebär vill jag ta med en nypa salt. Som jag ser det så är innebörden av detta att De Långlivade inte fortsätter sin inlärning i oförminskad takt från barndomen och framåt, men det är bara självklart för då skulle varenda hundrafemtioåring ha över trettio på varenda hobbyfärdighet.
Men att inte folk skulle fortsätta lära sig efter fyrio, eller femtio eller hundrafemtio, det är bara löjligt. Jag vet en språkvetare (in real life) som kan fjorton språk flytande och som, vid över sextio års ålder, lär sig behärska ett helt nytt språk okej på runt två veckor. Eller se på sjuttioåriga skådespelare som fortfarande blir bättre och bättre. Och så skulle alver sluta lära sig helt och hållet? Kom igen!
Jag föreslår att vi enas kring att inlärningen saktar in sådär lagom fort för människor och ex-vis dvärgar (och möjligen aningen snabbare för alver om man vill att deras natur ska vara på det viset). Nu pratar jag med avseende på verklig ålder, endast verklig ålder, och de första femtio-hundra åren. Efter det så kommer inlärningsförmågan att långsamt fortsätta gå ned för De Långlivade allteftersom tiden går... Vad som faktiskt händer med färdigheterna är dock helt individuellt och beror på vad en given person sysslar med och hennes inställning till det hon gör. Ni vet, personer är olika intresserade av att kämpa för personlig utveckling...
Jag tror att det är svårt att göra schabloner för det här, men om jag ska göra det ändå, så kan jag tänka mig att en ”standardmänniska” ägnar de första trettio åren åt att tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter, och sedan är ”yrkesverksam” i kanske mellan tjugo och fyrtio år. Under den första tiden höjer hon aktivt sina färdigheter, men under den senare perioden säger vi att hon arbetar mer eller mindre på ”löpande band” och därför höjs inte färdigheterna mer än mycket långsamt.
Istället kan jag tänka mig en ”standardalv” som ägnar de första femtio till hundra åren åt att aktivt bli bättre, och sedan är löpande band-verksam i allt från femtio till tvåhundrafemtio år. Efter det kanske hon orkar vara inåtvänd i omkring hundra år eller lite längre innan hon ger upp.
Det här tar ingen hänsyn till ”extraordinära” individer, typ rollpersoner.
Om vi godtar det här som en mycket schablonmässig norm, och tänker oss att alver har ungefär samma inlärningsförmåga som människor när de är unga (tycker jag verkar rimligt) så skulle det innebära att den genomsnittlige alvisk yrkesutövaren är något men inte överdrivet bättre än det mänskliga genomsnittet. Kanske har den genomsnittlige mänsklige yrkesutövaren 11-12 på sina viktigaste färdigheter, medan den alviske dito har 14-15. Utöver detta kommer naturligtvis Mästarna. De personer som inte ägnar sig åt löpande band-verksamhet utan dedikerar sina liv åt perfektion inom sina områden. De når naturligtvis mycket högre än så här.
Vi kan tänka oss att den mänskliga Mästaren ägnar typ 50-60 år åt att bli bättre och att hon hamnar på 18-20 i sina bästa färdigheter. Här märks det mer att alverna lär sig långsammare, för under det första seklet av Standardalvens liv har hon bara nått upp i omkring 15 i sina färdigheter. Sen beror det bara på hur länge hon orkar hålla på. Som hundrafemtioåring skulle jag låta den alviske Standardmästaren vara på nivå med sin mänskliga dito på 50-60 år, och ge henne 18-20. Om hon ännu inte förfaller till det löpande bandets tillvaro, så skulle jag ge henne omkring 22 som tvåhundraåring, 24 som trehundraåring och kanske 25 som fyrahundraåring. Men nu är det nog inte fler alver som orkar driva på så här än vad som kan räknas på en amöbas fingertoppar.
Självklart är varje mästare unik, men det här kanske kan tjäna som ett slags referens. Rollpersonsystemet är aldrig menat att skapa standardpersoner, men frågan är om någon över hundra år kan kallas för standardperson. Jag föreslår att man hittar individuella lösningar för varje Asgammal rollperson man vill skapa, och kommer överens med in spelledare om vad hon ska ha för värden.
Jo, en sak till: Inåtvända alver.
Med påpekandet att Förbannelsen gör att alla händelser minns som om de var igår i färskt minne tycker jag att det skulle vara synd att säga att inåtvända alvers färdigheter skulle sjunka särskilt fort alls. Mycket coolare då att säga att de är kvar där de är, men att alven bara inte använder sig av sina färdigheter. Då skulle en alv som lockas ur sin inåtvändhet in i en ny lidande fas vara väldigt grym, men olycklig. Och det är kul. Tycker jag.
/Simson
Pendragon
Swashbuckler
Re: Drakar vs rollpersoner
Å andra sidan lär sättet du beskriver dem på vara vanligare i länder som t ex Jargien, där de bara (såvitt jag vet) har den där vinglösa mortuachen uppe i norr som härjar och har sig. Dessutom lär drakarna då och då utpekas som Malgoars tjänare och dylikt, vilket förvisso kan få vissa av de mer ortodoxa sammanslutningarna i Consaber att inte gilla Verduhrakh så mycket. St Eoboths orden till exempel
.
Vilket kanske också förklarar varför Verduhrakh har skaffat sig en såpass framstående position i Consaber jämfört med vad Khakra har i Thalamur. Verduhrakh har mer lokalt motstånd att konkurrera med och är därför i större behov av en traditionell politisk maktposition.
/Joel - som tror att Jimmy_SL nog skulle vara nöjd med Jargiens syn på drakar.
Varför skulle de se drakar på det viset? Den enda plats jag kan dra mig till minnes att de behandlas på ett allmänt sätt är Tokon, där de i praktiken dyrkas. I Consaber och Thalamur kan de knappast vara monster, då de är högt uppsatta rådgivare inom statsapparaten. Snarare är det så att de är beundrade för sin visdom.
Å andra sidan lär sättet du beskriver dem på vara vanligare i länder som t ex Jargien, där de bara (såvitt jag vet) har den där vinglösa mortuachen uppe i norr som härjar och har sig. Dessutom lär drakarna då och då utpekas som Malgoars tjänare och dylikt, vilket förvisso kan få vissa av de mer ortodoxa sammanslutningarna i Consaber att inte gilla Verduhrakh så mycket. St Eoboths orden till exempel
.Vilket kanske också förklarar varför Verduhrakh har skaffat sig en såpass framstående position i Consaber jämfört med vad Khakra har i Thalamur. Verduhrakh har mer lokalt motstånd att konkurrera med och är därför i större behov av en traditionell politisk maktposition.
/Joel - som tror att Jimmy_SL nog skulle vara nöjd med Jargiens syn på drakar.
Re: Skippa drakarmodulen?
Vad är det som säger att den skulle vara orolig för en stackars riddare - inget, den bara inser att noll riddare som fiender är bättre än en.
Varför?
Dessutom handlar det med all säkerhet aldrig om bara en riddare utan naturligtvis flera.
Detta är även relevant för riddarens chans att lyckas.
Aha, så det är bättre att inte släppa boken alls då bara för att det gått ett par år eller? Tror liksom inte att alla de som väntat på den troget skulle uppskatta om neogames efter flera års av utannonsering plötsligt väljer att INTE ge ut den. I så fall skulle man ju inte kunna släppa några nya böcker över huvud taget då ju alla innebär en viss vidaredefinering av världen. Nä, ditt argument förefaller mig absurt även om jag ser en röd tråd med dina tidigare inlägg förespråkandes liknande tankar.
Vad pratar du om? Jag påpekade bara att det skulle vara konstigt att helt ändra grunden för världen (t.ex. genom att plötsligt introducera drakar som styr allt) ett långt tag in i dess existens. Det hindrar inte att man ger ut en modul om drakar som faktiskt passar ihop med den värld som redan finns.
Vad är det som säger att den skulle vara orolig för en stackars riddare - inget, den bara inser att noll riddare som fiender är bättre än en.
Varför?
Dessutom handlar det med all säkerhet aldrig om bara en riddare utan naturligtvis flera.
Detta är även relevant för riddarens chans att lyckas.
Aha, så det är bättre att inte släppa boken alls då bara för att det gått ett par år eller? Tror liksom inte att alla de som väntat på den troget skulle uppskatta om neogames efter flera års av utannonsering plötsligt väljer att INTE ge ut den. I så fall skulle man ju inte kunna släppa några nya böcker över huvud taget då ju alla innebär en viss vidaredefinering av världen. Nä, ditt argument förefaller mig absurt även om jag ser en röd tråd med dina tidigare inlägg förespråkandes liknande tankar.
Vad pratar du om? Jag påpekade bara att det skulle vara konstigt att helt ändra grunden för världen (t.ex. genom att plötsligt introducera drakar som styr allt) ett långt tag in i dess existens. Det hindrar inte att man ger ut en modul om drakar som faktiskt passar ihop med den värld som redan finns.