Re: Så här görs det...
Problemet är att grepp och hakning låser _dig_ också. Om du greppar motståndaren så är det en hand mindre på ditt eget svärd. För att avväpna på det viset måste du dessutom övervinna hans/hennes dubbelhänta grepp med din (kanske sekundära) hand.
Om du hakar motståndarens vapen är även ditt vapen ihakat. Det kan lika gärna vara du som blir avväpnad i en sådan situation.
Det finns tre saker som talar för att jag kan lyckas utan att sätta mig i för stor risk (att vara i en strid är en risk till att börja med, så utom fara är man aldrig):
1. Jag gör det snabbt och bestämt. Att greppa/haka och rycka vapnet går fort och tanken är att motståndaren ska bli överraskad och inte hinna reagera. Misslyckas jag (motståndaren håller för hårt eller jag missar lite) så återgår jag genast till min vanliga fattning. Någon dragmatch ställer jag inte upp på.
2. Jag gör det inte om inte situationen är tillräckligt bra för det. Det är precis som med hugg, jag hugger inte mot en uppenbar parering. På samma sätt försöker jag mig inte på en avväpning som verkar osäker. Ibland när man är nära sin motståndare så finns det inte möjlighet för något bra hugg, men däremot finns det en öppning för avväpning, det är då det ska göras.
3. Jag gör inte endast en avväpning utan jag gör alltid mer också. Ofta kombinerar jag en avväpning med t.ex. ett slag mot hans ansikte med min andra hand. Det avleder uppmärksamhet och gör att avväpningen lyckas lättare. Något jag blivit irriterad på i kampsport där man tränar avväpning är att de ibland glömmer bort värdet av avledning av uppmärksamhet.
Det blir ofta lite fel i rollspel där man bara säger att man ska göra en avväpning. Det är liksom inte något man "bara gör" i en RL situation utan det är något som oftast blir som en följd av en annan teknik som gör att man har övertaget och möjligheten att avväpna. Jag skulle inte vilja gå in i en strid med avsikten att enbart avväpna, det skulle kännas väldigt svårt. En duktig kämpe skulle säkert kunna göra det också (mot en sämre) men inte jag, i alla fall inte utan stor risk.
"Om det är ett svärd så trampa på bredsidan. Om det är skaftvapen så trampa på skaftet."
Däremot ser jag inte det solklara i att man lyckas med detta. Det krävs en ganska liten vridning av klingan (behöver inte ens vara avsiktlig från fienden) för att ens fot skall möta eggen i stället 
Ingenting är solklart i strid /images/icons/smile.gif, men man kan vara mer eller mindre säker på att lyckas. Ett tramp mot motståndarens vapen måste göras
direkt efter att motståndaren antingen missat grovt eller jag själv har huggit ner hans vapen i marken. Det måste ske omedelbart, annars är det inte möjligt att lyckas för motståndarens första reaktion kommer att vara att dra upp vapnet så fort som möjligt (annars har han inget att skydda sig med) och då är det för sent. Gör man det omedelbart så kommer inte motståndaren att hinna vrida bladet.
Men visst risken finns att du skadar dig, men den finns alltid i striden så det är bara frågan om att göra det bästa möjliga.
/Faehrengaust
