Man Mountainman
Storsvagåret
Tagga ner!
Inlägg vars enda syfte är att förolämpa en annan forumit, undanbedes.
/Karl
Inlägg vars enda syfte är att förolämpa en annan forumit, undanbedes.
/Karl
Nekromanti De där vampyrrollspelen, va?
- Thread starter solvebring
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Vad de flesta "system does matter"-personer gör, är nog att inte bry sig särskilt mycket om huruvida de själva blir rädda, utan nöja sig med att berätta historier om hur rädda rollpersonerna blir.
/Karl
/Karl
Man Mountainman
Storsvagåret
Ursäkta mig om jag har fel, men är inte hela poängen med "system does matter" att systemet ska passa gruppens spelstil, inte nödvändigtvis spelets setting eller tema? Liksom, är inte det hela vitsen med den där GNS-grejen?
Om Vampire och liknande system nu råkar passa Kranks spelstil av en eller annan anledning, vari ligger problemet, rent teoretiskt? Vad är det som gör att Vampire ändå inte kan inordnas i "system does matter"-paradigmet?
Att Ron Edwards har anklagat Vampire för att ge folk hjärnskador, grundat i det faktum att det utger sig för att faciliera skapandet av berättelser, men inte gör det, spelar ju i sammanhanget föga roll. Krank är ju, som upprepade gånger konstaterats på detta forum, inte ute efter att skapa berättelser.
/Karl
"//Flurtis som dock inte spelat mycket vampire, utan mest emotsäger sig skitargument."
Jag tycker att det är en olycklig och tråkig utgångspunkt att du utgår ifrån att mina argument är skit. Det gör mig inte särskilt motiverad att besvara dina argument (som jag för övrigt inte anser är skit).
"Och vilka argument har du lagt fram för att det skulle vara så som du säger förutom klassika fördommar. Enligt din premiss så är Vampire och WW systemet ett rent "hack ´n slah" spel med grova optningsmöjligheter. Jag håller inte med. Faktum är att du inte har gett något konkret argument för att så är fallet förutom klara fördomar. Visst jag håller med om att systemet har sina brister, och att det finns bättre system men att säga att Vampire systemet är "
Jag har sagt vad min erfarenhet av "Vampire" är. Mitt mål är inte att på ett vetenskapligt och objektivt sätt "bevisa" att jag har rätt. Dessutom har jag väl minst lika goda argument som du har?
Jag föredrar små, tajta regelsystem som inte är för komplicerade eller detaljistiska. Av den anledningen så tycker jag att WW har för många och för snarlika grundegenskaper och för många och för smala färdigheter. En brist som jag för övrigt finner hos många rollspel. Det är min uppfattning som du så klart kan bemöta med din egen. Däremot så kan du svårligen få det till att min uppfattning är felaktig.
Jag tycker att "Vampire" är för spretigt och ofokuserat eftersom jag föredrar smalare och mer fokuserade spel. När jag läser igenom grundboken så blir jag osäker på vad WW egentligen vill med sitt spel. Är det kampen mot den inre besten som är det primära eller är det intrigerna inom vampyrernas värld? Vad är det meningen att man ska göra med sina imponerande krafter? Det är klart att WW av kommersiella skäl inte vill göra för snäva spel, men jag hade föredragit att de begränsade sig mer.
"är bara en fördom och inget annat. För systemet uppmuntrar inte optning och powergaming som D&D, inte heller ger det en den frihet som det finns i t:ex Feng shi* som behövs för att vara en Vampire-action á la "Blade"."
Jag är inte lika övertygad som du är och delar inte din uppfattning i den här frågan. Jag tycker nog att det finns gott om utrymme för både optning och action i "Vampire" och att det inte är ett spelsätt som WW aktivt bekämpar. Att sedan du inte har spelat "Vampire" på det sättet är en annan sak. Det har inte jag gjort heller.
"Och det kan inte vara så att du har förutfattade meningar om spel på grund utav dåliga personliga erfarenheter?"
Tja, jag tycker inte att jag har särskilt dåliga erfarenheter av spelet. De äventyr som jag har upplevt i det har varit underhållande och trevliga och jag hade en bra spelgrupp. Däremot så känns det som sagt onödigt omständigt i jämförelse med många andra spel som jag har erfarenhet av.
Vad säger du om de "skitargumenten"?
Jag tycker att det är en olycklig och tråkig utgångspunkt att du utgår ifrån att mina argument är skit. Det gör mig inte särskilt motiverad att besvara dina argument (som jag för övrigt inte anser är skit).
"Och vilka argument har du lagt fram för att det skulle vara så som du säger förutom klassika fördommar. Enligt din premiss så är Vampire och WW systemet ett rent "hack ´n slah" spel med grova optningsmöjligheter. Jag håller inte med. Faktum är att du inte har gett något konkret argument för att så är fallet förutom klara fördomar. Visst jag håller med om att systemet har sina brister, och att det finns bättre system men att säga att Vampire systemet är "
Jag har sagt vad min erfarenhet av "Vampire" är. Mitt mål är inte att på ett vetenskapligt och objektivt sätt "bevisa" att jag har rätt. Dessutom har jag väl minst lika goda argument som du har?
Jag föredrar små, tajta regelsystem som inte är för komplicerade eller detaljistiska. Av den anledningen så tycker jag att WW har för många och för snarlika grundegenskaper och för många och för smala färdigheter. En brist som jag för övrigt finner hos många rollspel. Det är min uppfattning som du så klart kan bemöta med din egen. Däremot så kan du svårligen få det till att min uppfattning är felaktig.
Jag tycker att "Vampire" är för spretigt och ofokuserat eftersom jag föredrar smalare och mer fokuserade spel. När jag läser igenom grundboken så blir jag osäker på vad WW egentligen vill med sitt spel. Är det kampen mot den inre besten som är det primära eller är det intrigerna inom vampyrernas värld? Vad är det meningen att man ska göra med sina imponerande krafter? Det är klart att WW av kommersiella skäl inte vill göra för snäva spel, men jag hade föredragit att de begränsade sig mer.
"är bara en fördom och inget annat. För systemet uppmuntrar inte optning och powergaming som D&D, inte heller ger det en den frihet som det finns i t:ex Feng shi* som behövs för att vara en Vampire-action á la "Blade"."
Jag är inte lika övertygad som du är och delar inte din uppfattning i den här frågan. Jag tycker nog att det finns gott om utrymme för både optning och action i "Vampire" och att det inte är ett spelsätt som WW aktivt bekämpar. Att sedan du inte har spelat "Vampire" på det sättet är en annan sak. Det har inte jag gjort heller.
"Och det kan inte vara så att du har förutfattade meningar om spel på grund utav dåliga personliga erfarenheter?"
Tja, jag tycker inte att jag har särskilt dåliga erfarenheter av spelet. De äventyr som jag har upplevt i det har varit underhållande och trevliga och jag hade en bra spelgrupp. Däremot så känns det som sagt onödigt omständigt i jämförelse med många andra spel som jag har erfarenhet av.
Vad säger du om de "skitargumenten"?
"En mycket simpel lösning på det problemet torde ju vara att helt enkelt låta bli att göra en sådan rollperson, förutsatt att det är ångest du är ute efter – det är liksom inte spelets fel att du gör olämpliga rollpersoner."
Så kan man också se det, men då tycker jag att man istället lägger allt ansvar på spelgruppen och ingenting på spelet. Rimligtvis så kan "rätt" spelgrupp spela tusen olika saker med ett och samma regelsystem, oavsett vad det ursprunligen är konstruerat för. Jag tycker att den bild och det fokus som spelet ger betyder något och ger en tydlig vink om vilken sorts spel som det är tänkt för.
"Vidare så kan man ju ifrågasätta huruvida det är mer lämpligt för ångesten att spela spöken än vandöda (poängen varandes att ”superkrafter” finns med i lika hög grad i bägge fallen)."
Och det är samma regler också för den delen.
Så visst, det är nog världen och upplägget som jag tänder mer på. Sedan framställs väl inte spöken som lika "sexiga" i populärkulturen som vampyrer gör? Om vampyrerna är de coola lajvarna som får alla brudar så är spökena svettluktande och finniga Magic-spelare som bor i sina föräldrars källare.
De gånger som jag faktiskt har spelat "Vampire" har varit mysiga, främst på grund av spelgruppen. Men min kontakt med regelsystemet och hur spelet framställs i grundboken (jag tror att vi spelade tredje utgåvan) har avskräckt mig. Jag upplever spelet som "föråldrat" och ofokuserat (och som synes så tycker jag egentligen inte att det är särskilt häftigt att spela just vampyr av alla mytologiska varelser). Det är inte utan potential och jag hade velat ha mer fokus på kampen mellan besten och den mänskliga sidan. Mer av personlig skräck. Visst, visst sådant kan man så klart ordna på egen hand, i den egna spelgruppen. Men jag hade ändå uppskattat om spelet hjälpte mig mer på traven.
Så kan man också se det, men då tycker jag att man istället lägger allt ansvar på spelgruppen och ingenting på spelet. Rimligtvis så kan "rätt" spelgrupp spela tusen olika saker med ett och samma regelsystem, oavsett vad det ursprunligen är konstruerat för. Jag tycker att den bild och det fokus som spelet ger betyder något och ger en tydlig vink om vilken sorts spel som det är tänkt för.
"Vidare så kan man ju ifrågasätta huruvida det är mer lämpligt för ångesten att spela spöken än vandöda (poängen varandes att ”superkrafter” finns med i lika hög grad i bägge fallen)."
Och det är samma regler också för den delen.
Så visst, det är nog världen och upplägget som jag tänder mer på. Sedan framställs väl inte spöken som lika "sexiga" i populärkulturen som vampyrer gör? Om vampyrerna är de coola lajvarna som får alla brudar så är spökena svettluktande och finniga Magic-spelare som bor i sina föräldrars källare.
De gånger som jag faktiskt har spelat "Vampire" har varit mysiga, främst på grund av spelgruppen. Men min kontakt med regelsystemet och hur spelet framställs i grundboken (jag tror att vi spelade tredje utgåvan) har avskräckt mig. Jag upplever spelet som "föråldrat" och ofokuserat (och som synes så tycker jag egentligen inte att det är särskilt häftigt att spela just vampyr av alla mytologiska varelser). Det är inte utan potential och jag hade velat ha mer fokus på kampen mellan besten och den mänskliga sidan. Mer av personlig skräck. Visst, visst sådant kan man så klart ordna på egen hand, i den egna spelgruppen. Men jag hade ändå uppskattat om spelet hjälpte mig mer på traven.
Ja, uppenbarligen.
...och här visar du ovanstående rätt tydligt...
Själv hade jag gillat spelet mer om man kapat bort just de där delarna. Nature/Demeanor lider av samma karaktärsbegränsande nackdelar som D&D's Alignment, även om det är aningen mer komplext. När jag själv spelleder WW's system brukar jag glatt skita i de delarna, eftersom de är att systematisera sånt som i mina ögon mår mycket bättre av att inte systematiseras. Rising har för övrigt skrivit bättre om den saken än vad jag kan.
Jag, å andra sidan, går inte med på att "system matters" betyder att "system is the only thing that matters". Ett system behöver inte säga särdeles mycket om hur ett spel ska spelas alls, egentligen. Faktum är att jag nog tycker att ju mindre ett system säger om hur jag ska spela min karaktär desto bättre.
Vill man bara ha ett system som simulerar strid och användning av krafter, men som inte lägger sig i hur ens rollperson reagerar eller känner, så innebär inte det att man vill ha ett rollspel där ens rollperson inte känner någonting utöver strid och användning av krafter. Systemet är inte allt.
Det gör, å andra sidan, alla övriga medlemmar av hobbyn också. På det här forumet, exempelvis, är det svårt att hitta några som känner sig så våldsamt överlägsna som Forge-anhängarna.
Tja, det är ju ditt val att skapa en sådan rollperson, det är ditt val att spela på det viset.
Det är sant att det är upp till spelaren och spelgruppen att skapa mörkret och ångesten, men till skillnad från i t.ex D&D så begränsas man inte av regelsystemet från att spela på det viset. Som sagt, WoD-systemet uppmuntrar genom att inte lägga sig i, vilket enligt många, däribland mig, är något bra.
Systemet är viktigt, men är inte allt. Du är ute på mycket farlig is om du hävdar att systemet är allt ett rollspel är.
Du också.
ABsolut. Det har jag aldrig sagt något om. Men jag tror att bra, anpassade regler i mina ögon är regler som håller sig undan eftersom att tänka på siffror och tärningar inte är att tänka som karaktären.
Jodå, men letar jag efter guld är det ingen idé att gå ner i silvergruvan, liksom. Jag tror inte att de narrativistiska spelen som finns stödjer min immersionistiska agenda, så att säga.
Jag kommer att testa Supergänget, absolut. Kommer jag att anända systemet till någon mer seriös kampanj? Jag tvivlar, eftersom systemet använder för mycket "meta" för min smak.
Ödmjukhet går åt båda hållen, vettu.
...vilket är anledningen till att man kämpar ihärdigt för att slippa bli blodsbunden överhuvudtaget, och har enorm ångest om man får veta att man kommer att bestraffas med det, och om man blir bestraffad med att blodsbindas till nivå 1 någon så lever man i ständig rädsla för att fucka upp igen och blir mer blodsbunden...
Det gör spelet. Kanske inte reglerna, men spelet. Om man ser till spelet som helhet, alltså, med spelvärld, stämningstexter, och så vidare. System's not all that matters.
Du får hemskt gärna beskriva hur regler ser ut, som inte bara bestämmer hur rollpersonerna ska känna utan faktiskt ger spelarna en känsla av ångest och mörker. Dvs, inte bara ger berättelsen ångest och mörker etc, utan faktiskt förmedlar denna känsla till spelarna.
Att jag är ute efter personlig upplevelse snarare än att skapa en berättelse är ingen anledning för dig att sätta dig på några höga hästar; min agenda är inte mindre värd än din. Jag har heller inte sagt att din agenda är mindre värd, eller att du har fel utifrån din agenda - utifrån en narrativ agenda har du rätt. Problemet är att du framställt det hela som att du är den som sitter inne med den Enda Rätta Agendan. Du har bestämt att WoD-systemet inte bara inte passar dig och din agenda, utan du har dessutom bestämt att systemet inte passar mig och min agenda. Det är det jag har svårt för - eftersom det tycks basera sig på missuppfattningar både om min agenda och regelsystemet som sådant.
Mogger
Hipsteranka
Jo, men det verkar som att du utgår från ett system som inte funkar. Om man istället utgår från, säg, ett humor spel där systemet faktiskt gör spelet roligare, så är det ju att föredra framför ett som snarare simulerar köttsår. Om man nu inte anser att köttsår är höjden av humor.
Jag menar inte hellar att system är det enda som spelar roll. En korrekt översättning av system does matter är system spelar roll. Alltså att det spelar roll för spelupplevelsen vilket system du använder. Du tar i för mycket med andra ord.
Sedan handlar det naturligtvis även vad spelets system vill uppnå.
Jag menar inte hellar att system är det enda som spelar roll. En korrekt översättning av system does matter är system spelar roll. Alltså att det spelar roll för spelupplevelsen vilket system du använder. Du tar i för mycket med andra ord.
Sedan handlar det naturligtvis även vad spelets system vill uppnå.
Mogger
Hipsteranka
[ QUOTE ]
Ursäkta mig om jag har fel, men är inte hela poängen med "system does matter" att systemet ska passa gruppens spelstil, inte nödvändigtvis spelets setting eller tema? Liksom, är inte det hela vitsen med den där GNS-grejen?
[/ QUOTE ]
Nej, hela poängen med System does matter är att systemet, tillsammans med annat, är abgörande för hur spelandet till slut ser ut. Givetvis bör du spela med ett system som gör sådant du tycker om.
[ QUOTE ]
Om Vampire och liknande system nu råkar passa Kranks spelstil av en eller annan anledning, vari ligger problemet, rent teoretiskt? Vad är det som gör att Vampire ändå inte kan inordnas i "system does matter"-paradigmet?
[/ QUOTE ]
Problemet ligger i att WW påstår att spelet gör något som det inte gör. Att Krank gillar systemet är jättebra, för system does matter. Det är alltså samma resonemang som ovan.
[ QUOTE ]
Att Ron Edwards har anklagat Vampire för att ge folk hjärnskador, grundat i det faktum att det utger sig för att faciliera skapandet av berättelser, men inte gör det, spelar ju i sammanhanget föga roll. Krank är ju, som upprepade gånger konstaterats på detta forum, inte ute efter att skapa berättelser.
[/ QUOTE ]
Ja, det spelar föga roll för Krank, men inte för mig. Många har redan korrekt påpekat att Setting också är en viktig del, och det är bara tack vare den som Vampire klarar sig. För Kranks del räcker det, för mig gör det att spelet missar målet. System does matter.
Ursäkta mig om jag har fel, men är inte hela poängen med "system does matter" att systemet ska passa gruppens spelstil, inte nödvändigtvis spelets setting eller tema? Liksom, är inte det hela vitsen med den där GNS-grejen?
[/ QUOTE ]
Nej, hela poängen med System does matter är att systemet, tillsammans med annat, är abgörande för hur spelandet till slut ser ut. Givetvis bör du spela med ett system som gör sådant du tycker om.
[ QUOTE ]
Om Vampire och liknande system nu råkar passa Kranks spelstil av en eller annan anledning, vari ligger problemet, rent teoretiskt? Vad är det som gör att Vampire ändå inte kan inordnas i "system does matter"-paradigmet?
[/ QUOTE ]
Problemet ligger i att WW påstår att spelet gör något som det inte gör. Att Krank gillar systemet är jättebra, för system does matter. Det är alltså samma resonemang som ovan.
[ QUOTE ]
Att Ron Edwards har anklagat Vampire för att ge folk hjärnskador, grundat i det faktum att det utger sig för att faciliera skapandet av berättelser, men inte gör det, spelar ju i sammanhanget föga roll. Krank är ju, som upprepade gånger konstaterats på detta forum, inte ute efter att skapa berättelser.
[/ QUOTE ]
Ja, det spelar föga roll för Krank, men inte för mig. Många har redan korrekt påpekat att Setting också är en viktig del, och det är bara tack vare den som Vampire klarar sig. För Kranks del räcker det, för mig gör det att spelet missar målet. System does matter.
Jag har en fråga.
Det är en sak om man säger att det finns och kan finnas system som gör att berättelsen blir roligare för en tänkt "publik", eller att det finns och kan finnas system som gör att berättelsen blir mer fylld av individer som har ångest eller att berättelsen blir mörkare.
Det jag däremot ställer mig frågande till är huruvida det kan eller finns system som i enlighet med en immersionistisk agenda ger spelarna ångest när deras rollpersoner känner ångest, och som för den delen får rollpersonerna att också känna ångest.
Jag är lite skeptisk till att ett system skulle kunna skapa ångest hos rollpersonen och förmedla denna ångest till spelaren, men jag är öppen för möjligheten - och om det finns ett sådant system som fungerar är jag beredd att stiga ner, be om ursäkt, och erkänna mig ha fel på alla punkter.
"...och här visar du ovanstående rätt tydligt..."
Så du menar att jag har fel för att jag inte har spelat tillräckligt mycket Vampire?
Du vet väl att folk kan läsa igenom precis samma rollspel och spela det precis lika mycket utan att få samma uppfattning av det? Förlorar jag automatiskt alla diskussioner om "Vampire" mot dig för att du har spelat det mer? I så fall så tycker jag att vi kan diskutera något annat rollspel (som till exempel Eon) så att jag också kan få "vinna" några ronder.
"Nature/Demeanor lider av samma karaktärsbegränsande nackdelar som D&D's Alignment, även om det är aningen mer komplext."
Men det beror väl på vad spelgruppen gör av det? Du vet väl att regler inte är det enda som betyder något?
"Jag, å andra sidan, går inte med på att "system matters" betyder att "system is the only thing that matters". Ett system behöver inte säga särdeles mycket om hur ett spel ska spelas alls, egentligen. Faktum är att jag nog tycker att ju mindre ett system säger om hur jag ska spela min karaktär desto bättre."
Tja, du vet väl att D&D säger rätt mycket mindre om din karaktärs känsloliv än vad "Vampire" gör? Särskilt om du rensar bort "Alignment".
"På det här forumet, exempelvis, är det svårt att hitta några som känner sig så våldsamt överlägsna som Forge-anhängarna."
Vilka är det som räknas dit då? Alla de som av någon anledning ständigt hamnar i diskussion med dig? Det skulle väl vara hemskt bekvämt i så fall.
Jag har personligen helkass koll både på "The Forge", indiescenen och innovativa regeltermer som folk strör omkring sig. Men jag har i alla fall börjat lära mig vad jag gillar och vad jag inte gillar genom många års spelande av ett antal olika spel.
"Det är sant att det är upp till spelaren och spelgruppen att skapa mörkret och ångesten, men till skillnad från i t.ex D&D så begränsas man inte av regelsystemet från att spela på det viset."
Hur begränsar D&D spelarna ifrån att spela ångest och mörker? Hur uppmuntrar "Vampire" det? Du verkar ju dessutom skära bort de regeldelar som försöker styra rollpersonernas känsloliv och då återstår bara världen, settingen och kampanjen som styrmedel. Även i D&D går det att skapa världar, upplägg och kampanjer som är fulla av ångest och moraliska val.
"Tja, det är ju ditt val att skapa en sådan rollperson, det är ditt val att spela på det viset."
I många andra trådar så hånskrattar du åt de som hävdar att människan skulle ha en fri vilja, men när det gäller ditt eget favoritspel så handlar det enbart om spelgruppens fria val.
"Systemet är viktigt, men är inte allt. Du är ute på mycket farlig is om du hävdar att systemet är allt ett rollspel är."
Vilket jag iofs inte hävdar någonstans heller.
"Jodå, men letar jag efter guld är det ingen idé att gå ner i silvergruvan, liksom."
Fast någon gruva måste du i alla fall gå ner i.
"Du också."
Om du läser vad jag skriver i tråden (möhöhöhö) så märker du att jag spelade "Vampire" med en mycket trevlig spelgrupp och att jag inte har några dåliga erfarenheter av Vampire-spelledare eller spelare. Det skulle vara en och annan Vampire-fanboy i så fall.
Faktum är att jag har varit välsignad med genomgående bra spelgrupper och spelupplevelser under de senaste fem-sex år. Det har bara varit på konvent som jag råkat ut för ett och annat stolpskott, men det är ju inte mer än vad man kan förvänta sig.
"Ödmjukhet går åt båda hållen, vettu."
Och är säger jag att något vitsigt och du svarar med något vitsigt och i slutändan så har vi båda undvikit att ens reflektera och än mindre förändra vårt eget beteende. Hardcore.
Så du menar att jag har fel för att jag inte har spelat tillräckligt mycket Vampire?
Du vet väl att folk kan läsa igenom precis samma rollspel och spela det precis lika mycket utan att få samma uppfattning av det? Förlorar jag automatiskt alla diskussioner om "Vampire" mot dig för att du har spelat det mer? I så fall så tycker jag att vi kan diskutera något annat rollspel (som till exempel Eon) så att jag också kan få "vinna" några ronder.
"Nature/Demeanor lider av samma karaktärsbegränsande nackdelar som D&D's Alignment, även om det är aningen mer komplext."
Men det beror väl på vad spelgruppen gör av det? Du vet väl att regler inte är det enda som betyder något?
"Jag, å andra sidan, går inte med på att "system matters" betyder att "system is the only thing that matters". Ett system behöver inte säga särdeles mycket om hur ett spel ska spelas alls, egentligen. Faktum är att jag nog tycker att ju mindre ett system säger om hur jag ska spela min karaktär desto bättre."
Tja, du vet väl att D&D säger rätt mycket mindre om din karaktärs känsloliv än vad "Vampire" gör? Särskilt om du rensar bort "Alignment".
"På det här forumet, exempelvis, är det svårt att hitta några som känner sig så våldsamt överlägsna som Forge-anhängarna."
Vilka är det som räknas dit då? Alla de som av någon anledning ständigt hamnar i diskussion med dig? Det skulle väl vara hemskt bekvämt i så fall.
Jag har personligen helkass koll både på "The Forge", indiescenen och innovativa regeltermer som folk strör omkring sig. Men jag har i alla fall börjat lära mig vad jag gillar och vad jag inte gillar genom många års spelande av ett antal olika spel.
"Det är sant att det är upp till spelaren och spelgruppen att skapa mörkret och ångesten, men till skillnad från i t.ex D&D så begränsas man inte av regelsystemet från att spela på det viset."
Hur begränsar D&D spelarna ifrån att spela ångest och mörker? Hur uppmuntrar "Vampire" det? Du verkar ju dessutom skära bort de regeldelar som försöker styra rollpersonernas känsloliv och då återstår bara världen, settingen och kampanjen som styrmedel. Även i D&D går det att skapa världar, upplägg och kampanjer som är fulla av ångest och moraliska val.
"Tja, det är ju ditt val att skapa en sådan rollperson, det är ditt val att spela på det viset."
I många andra trådar så hånskrattar du åt de som hävdar att människan skulle ha en fri vilja, men när det gäller ditt eget favoritspel så handlar det enbart om spelgruppens fria val.
"Systemet är viktigt, men är inte allt. Du är ute på mycket farlig is om du hävdar att systemet är allt ett rollspel är."
Vilket jag iofs inte hävdar någonstans heller.
"Jodå, men letar jag efter guld är det ingen idé att gå ner i silvergruvan, liksom."
Fast någon gruva måste du i alla fall gå ner i.
"Du också."
Om du läser vad jag skriver i tråden (möhöhöhö) så märker du att jag spelade "Vampire" med en mycket trevlig spelgrupp och att jag inte har några dåliga erfarenheter av Vampire-spelledare eller spelare. Det skulle vara en och annan Vampire-fanboy i så fall.
Faktum är att jag har varit välsignad med genomgående bra spelgrupper och spelupplevelser under de senaste fem-sex år. Det har bara varit på konvent som jag råkat ut för ett och annat stolpskott, men det är ju inte mer än vad man kan förvänta sig.
"Ödmjukhet går åt båda hållen, vettu."
Och är säger jag att något vitsigt och du svarar med något vitsigt och i slutändan så har vi båda undvikit att ens reflektera och än mindre förändra vårt eget beteende. Hardcore.
Ny rubrik, ba’f’att.
”Sedan framställs väl inte spöken som lika ’sexiga’ i populärkulturen som vampyrer gör?”
Äh, Patrick Swayze rockar din båt, och det vet du om.
”Jag upplever spelet som ’föråldrat’[…]”
Tja … den tredje utgåvan var ju egentligen bara en reviderad version av andra utgåvan. Den andra utgåvan kom ut 1992. Så att det inte känns så modernt med dagens mått mätt, sexton år senare, är väl egentligen inte alltför förvånande.
”Det är inte utan potential och jag hade velat ha mer fokus på kampen mellan besten och den mänskliga sidan. Mer av personlig skräck. Visst, visst sådant kan man så klart ordna på egen hand, i den egna spelgruppen. Men jag hade ändå uppskattat om spelet hjälpte mig mer på traven.”
Det finns ju faktiskt regler som hanterar det där. Nu kan man ju tycka att reglerna för blodtörst, Frenzy och Conscience-slag för att se om ens karaktär mår dåligt eller skall tappa Humanity är trubbiga verktyg (jag tycker väl att det hela kunde ha gjorts bättre, men ser det samtidigt inte som sämre än någon godtyckligt vald skräcktabell, Mental balans, Sanity eller vad man nu vill ta för exempel), men verktyg är de ju nonetheless.
Det här är ju också en sak som egentligen omöjliggör att man spelar Vampire (out of the box) som glättig action a la Blade – håller man på och jiddrar på det viset så dimper man förmodligen ner till Humanity 0 och blir av med sin rollperson innan första spelmötet är över (och i de fall då man faktiskt lyckas med Conscience-slagen så mår rollpersonen dåligt, oavsett hur mycket spelaren skriker om att hans rollperson minsann är djävelhård och inte bryr sig, vilket inte heller stämmer särskilt bra överens med hela Blade-köret).
Som sagt, man måste ju inte tycka att de verktyg som erbjuds är bra, but their presence in the rules is undeniable.
”Sedan framställs väl inte spöken som lika ’sexiga’ i populärkulturen som vampyrer gör?”
Äh, Patrick Swayze rockar din båt, och det vet du om.
”Jag upplever spelet som ’föråldrat’[…]”
Tja … den tredje utgåvan var ju egentligen bara en reviderad version av andra utgåvan. Den andra utgåvan kom ut 1992. Så att det inte känns så modernt med dagens mått mätt, sexton år senare, är väl egentligen inte alltför förvånande.
”Det är inte utan potential och jag hade velat ha mer fokus på kampen mellan besten och den mänskliga sidan. Mer av personlig skräck. Visst, visst sådant kan man så klart ordna på egen hand, i den egna spelgruppen. Men jag hade ändå uppskattat om spelet hjälpte mig mer på traven.”
Det finns ju faktiskt regler som hanterar det där. Nu kan man ju tycka att reglerna för blodtörst, Frenzy och Conscience-slag för att se om ens karaktär mår dåligt eller skall tappa Humanity är trubbiga verktyg (jag tycker väl att det hela kunde ha gjorts bättre, men ser det samtidigt inte som sämre än någon godtyckligt vald skräcktabell, Mental balans, Sanity eller vad man nu vill ta för exempel), men verktyg är de ju nonetheless.
Det här är ju också en sak som egentligen omöjliggör att man spelar Vampire (out of the box) som glättig action a la Blade – håller man på och jiddrar på det viset så dimper man förmodligen ner till Humanity 0 och blir av med sin rollperson innan första spelmötet är över (och i de fall då man faktiskt lyckas med Conscience-slagen så mår rollpersonen dåligt, oavsett hur mycket spelaren skriker om att hans rollperson minsann är djävelhård och inte bryr sig, vilket inte heller stämmer särskilt bra överens med hela Blade-köret).
Som sagt, man måste ju inte tycka att de verktyg som erbjuds är bra, but their presence in the rules is undeniable.
Mogger
Hipsteranka
Re: Det borde väl vara förhållandevis enkelt…
Jo, du har rätt till viss del. Humanity handlar om The Beast Within och allt vad den vill ha. Men det är relativt lätt att i spel hamna helt utanför detta. Spelar du en snäll Louis-vampyr är du safe. Det är inte vampyrångest för mig. Var finns lockelsen att begå massmord?
Jo, du har rätt till viss del. Humanity handlar om The Beast Within och allt vad den vill ha. Men det är relativt lätt att i spel hamna helt utanför detta. Spelar du en snäll Louis-vampyr är du safe. Det är inte vampyrångest för mig. Var finns lockelsen att begå massmord?
Re: Ny rubrik, ba’f’att.
Jag kan bara buga mig och hålla med om det du skriver. Det är väl mer korrekt att säga att verktygen är trubbiga än icke-existerande och det är därför som jag säger att jag upplever att spelet har en potential som inte utnyttjas. På sin tid så kan säkert även dessa trubbiga verktyg varit väldigt nyskapande, idag känns de dock föråldrade. Men hur ser då den senaste utgåvan ut? Vad har förändrats och var ligger fokus?
Jag kan bara buga mig och hålla med om det du skriver. Det är väl mer korrekt att säga att verktygen är trubbiga än icke-existerande och det är därför som jag säger att jag upplever att spelet har en potential som inte utnyttjas. På sin tid så kan säkert även dessa trubbiga verktyg varit väldigt nyskapande, idag känns de dock föråldrade. Men hur ser då den senaste utgåvan ut? Vad har förändrats och var ligger fokus?
Flurtis
Hero
Jag måste säga att jag är imponerad av din debattstil här. Jag sumpade bort mig genom att vara för aggresiv vilket du vände mot mig, snyggt.
Vilka mekanismer i spelet anser du lyfter fram just hack ´n slash och blade känslan? Optningen kan jag till viss del se men det är svårt att peka ut nått rollspel som inte möjligheter för optning finns.
//Flurtis
Nja, jag har ju egentligen inte försvarat min premiss än, bara ifrågasatt din.
Vilka mekanismer i spelet anser du lyfter fram just hack ´n slash och blade känslan? Optningen kan jag till viss del se men det är svårt att peka ut nått rollspel som inte möjligheter för optning finns.
Här skjuter du dig lite i foten då du försöker få kranks uppfatning att vara felaktig.
Som nämnt tidiagre i mitt inlägg så skulle det vara bra ifall du stödde upp din åsikter med en förklaring vilka mekanismer du anser att systemet gynnar Hack ´n Slash a la Blade. Som jag nämnt tidigare kan jag ge medhåll till att systemet tillåter optning, vilket jag i och för sig inte kan se något fel med, men det är en annan diskussion.
Att dom börjar arta sig men jag skulle fortfarande vilja se mer "argument" istället för åsikter.
//Flurtis
Man Mountainman
Storsvagåret
Så vad sjutton är det egentligen ni diskuterar? Krank gillar ett slags system, du ett annat. Vad är problemet?
/Karl
Tja, jag ber massor om ursäkt. Du är tydligen ingen Forgeanhängare, bara en narrativist på en hög häst...
Genom att inte ha en setting som främjar det, och genom att ha urlöjliga Alignment-regler.
Genom att ha en setting som främjar det, och ett system som, även de gånger det lägger sig i, pekar i den riktningen. Jag skulle föredragit ett system som inte lade sig i alls, men om man nu ska ha ett system som lägger sig i så föredrar jag ett som lägger sig i åt rätt håll.
Immersionismgruvan skulle jag vad det verkar få gräva själv, för det regnar inte direkt spel som stödjer min agenda.
Det närmaste jag hittat är friformsgruvan, men dit vill inte många hänga med. Så jag får ytterligare anpassa mig och använda de system jag hittar som i största möjliga mån bara håller käft och håller sig undan.
Jag var fullständigt allvarlig. Hur kommer det sig att folk med narrativistisk agenda aldrig behöver vara ödmjuka? Är det en ny forumregel? Hur kommer det sig att det bara är de med en annan agenda som måste vara ödmjuka?