Attribut genom bakgrund - Ymirmodellen?
Well...jag håller med och håller inte med. Vad jag inte håller med om är att adelsmän borde vara bättre på allting, definitivt inte - en bondens liv gör ju också sitt till för att ge honom erfarenhet, träning och härdning. Dessutom är det svårt att (i ett fullständigt pseudomedeltida samhälle) ta för givet att adelsmannen för en på alla sätt bättre tillvaro än bonden - så behöver inte alls vara fallet. (Vissa sjukdomar i Europas historia, som syfilis, har ju i första hand plågat adelskretsarna). Attribut, färdigheter, whatever...det beror alldeles för mycket på andra omständigheter, såsom ens uppväxt överlag. Huruvida man är adelsman, borgarson eller bonddräng spelar väldigt liten roll - miljön och förhållandena man växer upp i är viktigare, och att helt sonika ta för givet att alla adelsmän växer upp i de och de förhållandena tycker jag är väl stereotypt.
Ta ett attribut som 'Tålighet', tex...adelsmän är precis lika utsatta för sjukdomar och infektioner som bönderna (då förutsatt att världen är precis som vår medeltid, och det inte
finns någon sjukvård för adeln att ha tillgång till), så de bör därför inte få högre Tålighet för den sakens skull. Däremot kan bönderna mycket väl ha generellt högre Tålighet än adelsmännen eftersom de för ett hårdare liv och således härdas mera. Å andra sidan bör riddare och andra krigserfarna adelsmän ha fått en hel del Tålighet genom åren - men varför skulle väna adelsfröknar ha det?
På det hela taget har jag svårt att tänka mig att en liten blek adelsdam skulle vara bättre än en bondflicka på särskilt mycket alls, faktiskt. Niga fint, brodera och etikett förstås, men i övrigt är hon nog en ganska menlös varelse i jämförelse med bondflickan som inte bara kan ta hand om hemmet minst lika bra utan dessutom kan koka soppa på en spik, slåss, säga fula ord, bärga hö, ta hand om korna, valla får och ta både ett och två krafttag om det skulle behövas. Adelsflickan å andra sidan har aldrig gjort annat än att svimma.
Vad jag försöker säga är alltså att jag inte anser att det finns någon grund för att adelsmän generiskt skulle vara bättre än bönder på alls särskilt mycket, egentligen (märk väl - i en pseudomedeltida setting). Och färdigheter/attribut som 'Utbildning' brukar väl inte bara innefatta boklig lärdom utan också livets hårda skola?
Med andra ord: Varför skulle en adelsman ha bättre grundegenskaper? Är han starkare, generellt? Nej. Friskare? Jo, men marginellt. Mer härdad? Förmodligen inte. Mer bildad? Med all sannolikhet, men bönder har andra kunskapsområden. Etc etc.
Jag säger inte att det inte
finns olikheter - de är bara alldeles för individuella för att helt plumpt definieras som generella attributskillnader mellan olika samhällsklasser.
I "Efter Istiden", mitt allt mer avlägsna Eon-derivat i pseudofornnordisk flumflummiljö, tänkte jag basera attributen på ett otal faktorer: Ras, (kön), uppväxtmiljö, uppväxtförhållanden, tidigare sysselsättningar, erfarenheter och händelser. Jag vill försöka skapa en trovärdig grund för rollpersonens attribut, även om det blir tabellbögeri av stora mått. Vi tar ett exempel:
Krigaren Starkad Starke är en människa från Theibnsjard. Theibnsjards söner är kända vida omkring för sin mannakraft, så Starkad får +1 i Styrka, men också -1 i Storlek - Theibnsjardarna är generellt ganska små. Sedan får Starkad ytterligare +3 på Styrka eftersom han växt upp som smedson och både gjort en hel del grovarbete och tränat till krigare, och han får också +2 på Tålighet eftersom han levt i ganska fattiga förhållanden i Theibnsjards hårda kustklimat - Han är härdad mot väder och vind. Men han får också ytterligare -1 i Storlek på grund av att han inte fått särskilt god kost under uppväxten. Hans krigsträning ger honom +1 i Rörlighet, hans jaktvana ger +1 i Uppmärksamhet, men någon vidare utbildning har han aldrig fått - Bildning får han -2 på. Sedan har han varit en bister, vresig typ sedan hans bröder dog i Sunnanled; -2 i Personlighet, således. Theibnsjards ogästvänliga natur ger ytterligare -1 i Personlighet. (Det är faktiskt bevisat i undersökningar - folk i varmare trakter är socialare av sig IRL). Hans enda syster är däremot en väldigt charmerande och pratglad jänta som ägnat mycken tid åt att försöka tina upp sin storebrors hårda yta, och efter alla hennes tips får Starkad +1 i Personlighet - totalt -2, således.
Starkad slutar som en typisk Theibnsjardsk krigare - liten och bister, men ack så hård.
Ja...något sådant skulle det vara, iallafall. Återkommer när jag filat mer på det, givetvis - i nuläget är det definitivt inte utan brister. Men helt enkelt - se bortom klassgränserna och titta på individen. Somliga adelsmän behöver inte vara bättre än en specifik bonde på någonting, egentligen. Och tvärtom.
Och någonstans finns en liten vän adelsjänta som faktiskt
kan slåss
- Ymir, coladags