Stämma
WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Ägde författare mod att skriva dialog på fornsvenska vore samtidens litteratur bra mycket mer intressant.
Det finns knappast en enda svensktalande för vilken "dimmornas fucking dal" äger denna klang. Snarare framstår uttrycket, för både äldre och yngre som extremt modernt. Man ska inte underskatta ungdomens språkkänsla; Jag hör till en generation där "fucking" är en ingrodd del av språket, men det är, även för oss, helt uppenbart ett modernt lån från engelskan.
Så nej, jag tycker inte man ska anta att yngre läsare helt saknar öra för stilvärden. Och jag tycker inte att en fantasyskildring gangnas av att slänga sig med slang och ungdomsspråk för att tilltala denna målgrupp
Jag ser det snarast som ett nedvärderande av den yngre generationen. Tanken att allt språkbruk måste hela tiden kräla i stoftet framför dess lärare för att fånga deras uppmärksamhet. Att man antar att yngre saknar intresse för allt som inte är till fullo anpassat till deras språkbruk.
Därtill ser jag det lite som en björntjänst, att man inte låter läsarna möta stil och språk av ett slag de inte är helt vana vid. Det finns en tendens, som varit förhärskande här i riket under det senaste århundradet, att modernisera allting. Allt som är gammalt ska i sin helhet städas undan så man får plats för det prydligt moderna. Denna tendens, att sopa bort äldre ting så de yngre aldrig får chansen att göra dem bekantskap, tror jag riskerar att beröva de yngre generationerna kulturhistorisk kännedom och en djupare förståelse av språkets art och möjligheter.
Och det är sorgligt.
Jag tycker inte det är det minsta godtyckligt att vilja gifta stil och ämne. Oavhängigt ords och uttrycks faktiska ålder har vissa av långvarigt litterärt bruk ingjutits en forntida klangMen trovärdigt är ju helt godtyckligt.
För vissa är "dimmornas fucking dal" trovärdigt, för andra är "den förbannade dimmornas dal" trovärdigt, och för några är det inte bra förrän det är "then forbannat ware dimmr dalr" eller varför inte "treminorath somneries garthu!" på ett påhittat språk som författaren la ett decennium på att utveckla.
Rent anekdotiskt verkar personer från min generation tendera att tänka att "fucking" låter amerikanskt och ungdomligt (som i att ungdomar överanvänder det), medan många i den yngre generationen tänker att det är ju bara hur man pratar.
Det finns knappast en enda svensktalande för vilken "dimmornas fucking dal" äger denna klang. Snarare framstår uttrycket, för både äldre och yngre som extremt modernt. Man ska inte underskatta ungdomens språkkänsla; Jag hör till en generation där "fucking" är en ingrodd del av språket, men det är, även för oss, helt uppenbart ett modernt lån från engelskan.
Så nej, jag tycker inte man ska anta att yngre läsare helt saknar öra för stilvärden. Och jag tycker inte att en fantasyskildring gangnas av att slänga sig med slang och ungdomsspråk för att tilltala denna målgrupp
Jag ser det snarast som ett nedvärderande av den yngre generationen. Tanken att allt språkbruk måste hela tiden kräla i stoftet framför dess lärare för att fånga deras uppmärksamhet. Att man antar att yngre saknar intresse för allt som inte är till fullo anpassat till deras språkbruk.
Därtill ser jag det lite som en björntjänst, att man inte låter läsarna möta stil och språk av ett slag de inte är helt vana vid. Det finns en tendens, som varit förhärskande här i riket under det senaste århundradet, att modernisera allting. Allt som är gammalt ska i sin helhet städas undan så man får plats för det prydligt moderna. Denna tendens, att sopa bort äldre ting så de yngre aldrig får chansen att göra dem bekantskap, tror jag riskerar att beröva de yngre generationerna kulturhistorisk kännedom och en djupare förståelse av språkets art och möjligheter.
Och det är sorgligt.
Last edited: