NYHET Fria Ligan och Bonnier Carlsen ger ut bokserie för Drakar och Demoner

[Stämma]

Ägde författare mod att skriva dialog på fornsvenska vore samtidens litteratur bra mycket mer intressant.

Men trovärdigt är ju helt godtyckligt.

För vissa är "dimmornas fucking dal" trovärdigt, för andra är "den förbannade dimmornas dal" trovärdigt, och för några är det inte bra förrän det är "then forbannat ware dimmr dalr" eller varför inte "treminorath somneries garthu!" på ett påhittat språk som författaren la ett decennium på att utveckla.

Rent anekdotiskt verkar personer från min generation tendera att tänka att "fucking" låter amerikanskt och ungdomligt (som i att ungdomar överanvänder det), medan många i den yngre generationen tänker att det är ju bara hur man pratar.

Jag tycker inte det är det minsta godtyckligt att vilja gifta stil och ämne. Oavhängigt ords och uttrycks faktiska ålder har vissa av långvarigt litterärt bruk ingjutits en forntida klang
Det finns knappast en enda svensktalande för vilken "dimmornas fucking dal" äger denna klang. Snarare framstår uttrycket, för både äldre och yngre som extremt modernt. Man ska inte underskatta ungdomens språkkänsla; Jag hör till en generation där "fucking" är en ingrodd del av språket, men det är, även för oss, helt uppenbart ett modernt lån från engelskan.

Så nej, jag tycker inte man ska anta att yngre läsare helt saknar öra för stilvärden. Och jag tycker inte att en fantasyskildring gangnas av att slänga sig med slang och ungdomsspråk för att tilltala denna målgrupp

Jag ser det snarast som ett nedvärderande av den yngre generationen. Tanken att allt språkbruk måste hela tiden kräla i stoftet framför dess lärare för att fånga deras uppmärksamhet. Att man antar att yngre saknar intresse för allt som inte är till fullo anpassat till deras språkbruk.

Därtill ser jag det lite som en björntjänst, att man inte låter läsarna möta stil och språk av ett slag de inte är helt vana vid. Det finns en tendens, som varit förhärskande här i riket under det senaste århundradet, att modernisera allting. Allt som är gammalt ska i sin helhet städas undan så man får plats för det prydligt moderna. Denna tendens, att sopa bort äldre ting så de yngre aldrig får chansen att göra dem bekantskap, tror jag riskerar att beröva de yngre generationerna kulturhistorisk kännedom och en djupare förståelse av språkets art och möjligheter.
Och det är sorgligt.

 

[Gurgeh]

Språket är en del av världsbygget. Fantastik är fiktion som utspelar sig i andra världar, inte i vår samtid. Texten behöver upprätthålla den illusionen. Däri ligger dess trovärdighet.

Det handlar inte bara om att plocka in ett språkbruk från ett visst århundrade, utan mer om att skapa ett språk som känns trovärdigt. Då måste inte alla ord och ortsnamn komma från exempelvis 1600-talet. Det viktiga är att det känns som att de kommer från samma värld.

Tänk dig att Shagul i Granströms romaner plötsligt hade sagt ”fucking jävlar helvete”. Världsbygget hade omedelbart tappat sin trovärdighet. Helt enkelt för att vår samtid hade sipprat in i texten och gjort den löjlig.

Om Shagul hade sagt det hade det kanske inte varit trovärdigt, men om den som sa det var en gatunge i Tricilve, som hängde med de utländska köpmännen och hade anammat en del av deras språk, då hade det kunnat fungera hur bra som helst.

För att återgå till mitt ursprungsargument: INGET av orden kommer från en annan värld, och olika ord bryter illusionen för olika personer. Någon annan tycker att ordet "tjej" är oacceptabelt, eftersom det är ett låneord som tydligt markerar att det här utspelar sig på 1900-talet, och jag skulle kunna störa mig på ordet "sabotera" eftersom det inte skulle kunna förekomma i en fantasivärld såvida inte det franska språket fanns där och den industriella revolutionen hade ägt rum. Men ingen av oss har mer rätt än någon annan.

 

[Rangertheman]

Om man vill skriva för barn och unga, varför fyller man inte texten med chattförkortningar? lr e d inte k

Jag håller med @Stämma att det finns ett stort värde i att låta läsaren möta ett språkbruk som de kanske inte är så vana vid. Det behöver inte bli högtravande eller någon påhittad medeltidssvenska, utan bara korrekt. Shannaraböckerna är inte skrivna på något tillkrånglat språk, men ändå valde man att "modernisera" det till TV-serien, vilket blev, i mina ögon, vidrigt.

 

[Zire]

Tanken att allt språkbruk måste hela tiden kräla i stoftet framför dess lärare [läsare] för att fånga deras uppmärksamhet.

Men det är ändå vad som alltid sker. Jag tycker det är jättetydligt när jag hör förra och förrförra generationen. Språket, och känslan i språket, förändras hela tiden. Det går inte att läsa en text från 1800-talet och låtsas som att man uppfattar den som en människa skulle ha gjort på den tiden.

Det är därför en text från medeltiden är svår att förstå. Det är inte bara att orden förändrar betydelse, utan också hur man använder orden. Hur man uttrycker missnöje, beskriver en plats som vacker eller får läsaren att hoppa till av förfäran.

Och vill man verkligen läsa äldre texter så finns de där. Men tanken på att allt språkbruk måste kräla i stoftet för de traditionella formerna att uttrycka ålderdomlighet låter väldigt stelt och tråkigt (och omöjligt).

Sedan kan man alltid fundera på hur man väljer att göra det, och det finns alltid en avvägning. Och det kommer alltid att finnas de som inte håller med om avvägningen som tycker att "fucking" eller överhuvudtaget användande av svordomar för att beskriva en plats är för modernt, eller att "jävla" är för ovårdat för svenskt språkbruk riktat till barn, eller att "jäkla" är för kraftlöst, eller att "där horor och sodomiter bor" är för respektlöst etc.

 

[Zire]

Menar du alltså att världsbyggande är godtyckligt? Jag tror att vissa fiktiva världar av många uppfattas som mer trovärdiga än andra. Rimligen har språkbruket med trovärdigheten att göra.

Jag menar att uppfattningen av världsbygget är godtyckligt. Och eftersom man förmedlar världsbygget genom språket så påverkar språket uppfattningen av värdsbygget. Jag säger inte att det inte har någon betydelse om man väljer "dimmornas fucking dal" eller "förbannade dimmornas dal", men det kommer att uppfattas olika av olika öron.

I just det här specifika fallet - den nya bokserien för Drakar och Demoner - så tror jag att ”ungdomsspråket” (alla unga talar ju inte på samma sätt) har rent kommersiella orsaker. Många unga läser tyvärr inte böcker över huvud taget. Då är förmodligen (den vuxna) tanken att de ska lockas till litteraturen med ett språk de känner igen. Om det verkligen funkar vet jag inte.

Det har jag ingen aning om, men jag har väldigt svårt att tro att man tjänar mer pengar på boken genom att använda "fucking". Men jag antar att det föll inom författarens (och redaktörens och korrekturläsarnas) bedömning av att det var en nog trovärdigt inom världsbygget för att vara kvar.

 

[Sömniga Isaac]

Jag ser det snarast som ett nedvärderande av den yngre generationen. Tanken att allt språkbruk måste hela tiden kräla i stoftet framför dess lärare för att fånga deras uppmärksamhet. Att man antar att yngre saknar intresse för allt som inte är till fullo anpassat till deras språkbruk.

Det här tycker jag känns som ett underligt argument. Att litteratur som skrivs idag anpassas efter den målgrupp som vi möter i samhället är inte på något sätt underligt. De gamla verken har inte försvunnit och finns kvar, de finns där och kan läsas av nya och gamla läsare än idag. Vad som däremot måste skapas är verk av vår tid som speglar vår tidsanda och syn på olika genrer.

Fantasy genren står i förändring liksom alla andra genrer. Jag vet till exempel att jag skulle aldrig läst eller fått upp ett intresse för fantasy om fantasy var Tolkien till exempel, för jag står inte ut med det språkbruket och jag är inte ensam om att sitta i den båten. Det är enkelt att se till sin egen ingång till en genrer och tro att den är allmängiltig, men så är sällan fallet. Med det sagt så tycker jag det finns plats för såväl litteratur som påminner om den Tolkien skrev såväl som litteratur som har ett mer nutida språkbruk som verkar vara i den nya bokserien baserad på drakar och demoner. Jag själv hade valt den senare alla dagar i veckan om de ställts upp framför mig, för jag klarar verkligen inte av Tolkiens språkdräkt.

 

[erikt]

Menar du alltså att världsbyggande är godtyckligt?

Nej, men vad som uppfattas som trovärdigt är godtyckligt. I synnerhet när det gäller språkbruk.

Språkbruk är viktigt, men mer i att det måste vara genomtänkt än att det skall följa någon specifik modell.

Är 1820-tals svenska mer trovärdig än 2020-tals svenska? Utspelar sig berättelsen i 1820-talets Sverige, så ja. Annars nej.
Är akademikersvenska mer trovärdig än tonårssvenska? Beror ju på vem den tänkta talespersonen är.

Och sedan så är det ju stor skillnad på om det är något som en person i berättelsen säger, eller om det är "vanlig" text.

 

[McAber]

På tal om arkaiskt språkbruk?

... Tryffera gärna med någon (pseudo)arkaisk svordom eller så för att säkra känslan av 'länge sen/långt bort' ...

"Tryffera"? Menar du "krydda med" eller är det någon nyans jag missar?

 

[Oscar Silferstjerna]

Om Shagul hade sagt det hade det kanske inte varit trovärdigt, men om den som sa det var en gatunge i Tricilve, som hängde med de utländska köpmännen och hade anammat en del av deras språk, då hade det kunnat fungera hur bra som helst.

För att återgå till mitt ursprungsargument: INGET av orden kommer från en annan värld, och olika ord bryter illusionen för olika personer. Någon annan tycker att ordet "tjej" är oacceptabelt, eftersom det är ett låneord som tydligt markerar att det här utspelar sig på 1900-talet, och jag skulle kunna störa mig på ordet "sabotera" eftersom det inte skulle kunna förekomma i en fantasivärld såvida inte det franska språket fanns där och den industriella revolutionen hade ägt rum. Men ingen av oss har mer rätt än någon annan.

Men du verkar fortfarande inte ha förstått vad jag menar. Självklart kommer inte något av dessa ord från en annan värld - hur skulle det gå till? Det vi talar om är fiktion, en textlig konstruktion av en påhittad värld. Den behöver vara trovärdig för att fungera. Trovärdig är inte detsamma som verklig.

Vad som är trovärdigt är självklart en tolkningsfråga, men det är inte helt godtyckligt. De flesta skulle rimligen hålla med om att en nutida rapptext blir ett stilbrott om den förekommer som en dikt i en fantasyroman. Rapptexten passar inte in i den genrebundna stilen.

 

[Oldtimer]

Om man vill skriva för barn och unga, varför fyller man inte texten med chattförkortningar? lr e d inte k

Du hade med för många bokstäver där. Det bör vara "lr e d it k" enligt vad jag har sett.

 

[Zire]

Vad som är trovärdigt är självklart en tolkningsfråga, men det är inte helt godtyckligt. De flesta skulle rimligen hålla med om att en nutida rapptext blir ett stilbrott om den förekommer som en dikt i en fantasyroman.

Om du är författaren är det godtyckligt. Vissa kommer att gilla det, andra kommer att hata det. Man får göra sin egna bedömning, det finns inget rätt eller fel.

Annars antar jag att det alltid är fel att spela Queen i film om medeltida riddare?

 

[Oscar Silferstjerna]

Om du är författaren är det godtyckligt. Vissa kommer att gilla det, andra kommer att hata det. Man får göra sin egna bedömning, det finns inget rätt eller fel.

Annars antar jag att det alltid är fel att spela Queen i film om medeltida riddare?

En roman har den skrivna texten (och möjligen även illustrationer) som sina enda narrativa verktyg. Med de verktygen skapas trovärdigheten.

Film är ett annat medium, som arbetar med andra premisser. Det går inte att säga att det alltid är fel att spela Queen i en film om medeltida riddare eftersom det beror på hur filmen i övrigt ser ut. Jag tror dock att de som tittar ofta är överens om när trovärdigheten bryts. Det är inte godtyckligt.

 

[Gurgeh]

Men du verkar fortfarande inte ha förstått vad jag menar. Självklart kommer inte något av dessa ord från en annan värld - hur skulle det gå till? Det vi talar om är fiktion, en textlig konstruktion av en påhittad värld. Den behöver vara trovärdig för att fungera. Trovärdig är inte detsamma som verklig.

Jag förstår precis vad du menar -- jag tycker bara att du har fel. Modern ungdomsslang är inte automatiskt fel, och saboterar inte automatiskt trovärdigheten. Det beror på vad författaren vill uttrycka, och jag kan tänka mig många omständigheter där det skulle vara helt rätt.

Vad som är trovärdigt är självklart en tolkningsfråga, men det är inte helt godtyckligt. De flesta skulle rimligen hålla med om att en nutida rapptext blir ett stilbrott om den förekommer som en dikt i en fantasyroman. Rapptexten passar inte in i den genrebundna stilen.

Kul att du tog upp det som exempel, när du tidigare har nämnt Shagul, och vad han kan säga eller inte säga för att inte göra texten löjlig. Hur tycker du att det skulle fungera om han började citera en smörig popballad från 80-talet?

Spoiler

Vilket sker i Slaktare små, där Shagul och stenväktaren i Eskrovion använder sången Eternal Flame av Bangles som ett slags lösenord.

 

[Badmojo]

Viss skillnad, just den bokserien (Svavelvinter) har ju en säregen postmodern stil, som genom litterära referenser, ordlekar och kulturhistoriska inslag utmanar gränserna för vad fantasylitteratur är.

Lotta Olsson, DN:
»Det är som om Granström har klippt sönder vår civilisation till en oändlig mängd fragment och vävt en ny, rik berättelse om en främmande värld som är märkligt bekant.

 

[Badmojo]

Vad föredrar läsare av en fantasyroman egentligen:

Dvärgarnas fest i kumlet hördes vida kring. Det lät som om självaste Tora Bergatrollsdräpare hade återuppstått och bankade på skölden med sin jättelika stridsyxa.

Dvärgarnas fest i kumlet hördes vida kring. Det lät som den gången kommunfullmäktige i Skövde tömde representationskortet i hotellbaren.

Jag kan bättre relatera till den senare formuleringen så klart, men skulle sluta läsa direkt om den meningen dök upp i en bok som utger sig för att skildra t ex DoD:s värld.

 

[Franz]

The Hobbit har väl en del moderna referenser som åtminstone jag inte tycker stör

 

[Badmojo]

The Hobbit har väl en del moderna referenser som åtminstone jag inte tycker stör

Som Tolkien ångrade senare...

 

[Franz]

Som Tolkien ångrade senare...

Fast vad författaren ångrar om sitt eget verk har noll att göra vad jag uppskattar med det

 

[erikt]

Vad som är trovärdigt är självklart en tolkningsfråga, men det är inte helt godtyckligt. De flesta skulle rimligen hålla med om att en nutida rapptext blir ett stilbrott om den förekommer som en dikt i en fantasyroman. Rapptexten passar inte in i den genrebundna stilen.

Om det är ett stilbrott eller inte beror ju helt på hur resten av boken är skriven. Fantasy är inte bundet till någon särskild stil av skrivande - om det är fantasy eller inte beror på innehållet, inte språkbruket.

JRR Tolkien skrev på sitt sätt, vilket många har försökt (och oftast misslyckats) med att imitera.
Andra fantasy-författare skriver på helt andra sätt. Jämför t.ex. Chronicles of Amber av Roger Zelazny med Lord of the Rings av Tolkien.
Bägge är fantasy av välkända författare, men helt olika språkbruk.

 

[Kexet]

Tryffera"? Menar du "krydda med" eller är det någon nyans jag missar?

Bra fråga. Jag var tvungen att kolla mot SAOL (exempel mellan 1862-1998) men noterar att jag nog använder ordet med något pejorativ konnotation, ofta använt i dagspress som ex i SvD (första 11 träffarna från 2023)

Med det sagt så är jag i mitt dagliga språkbruk kanske något arkaisk i ordvalet utöver gemene man; "böfvelen" går på tomgång och kan jag få in ett "yttermera visso" så är min dag gjord. Jag kan därmed exempelvis uppskatta mina besök i Skåne litet extra där "härförleden" i större utsträckning (än vad jag uppfattar om landet i övrigt) lever i dagligt språkbruk. Bruket av "eljest" (nordlig landsända) gör mig rent upprymd.

Orsaken till ordvalen är mest för att jag tycker det är roligt, finns en faslig massa roliga ord i svenskan, särskilt för våra 'moderna öron'. Tänk bara på ecklesiastikminister som gick ur tiden för inte särskilt länge sedan, vår sista hade vi i Sverige till december den 31:e 1967 om jag inte missminner mig. Men lyss! Ecklesiastikminister, mmm...Mumma! I samma fina division som gårdfarihandlare och framstjärt. Jag brukar säga det, som den stofila reaktionär jag faktiskt är att, det var bättre förr - och ju förr desto bättre!

Vad jag menar i inlägget är dock att det stundom litet 'slarvigt' kastas in något "gammalklingande" uttryck (rubank, vagnslider) för att skänka en air av "länge sedan", litet billigt på något vis. Men det kanske bara är jag, bitter och förgrämd av mitt litterära fantasytrauma. David Eddings är ett oskick som bör stävjas.

Förövrigt anser jag att Mallorea bör förstöras.

Vänligen / Prokonsul Kaka