Re: kort, bara
""Ska vi gå åt vänster eller höger?" är till exempel inte en konflikt som löses på olika sätt beroende på RP'ens karaktär."
Jodå, det finns ett talessätt i 101:a Werlden på dubbelkontinenten som säger att "Höger är vägen". Skrockfulla som de är brukar rollpersonerna gå efter det. Ett annat alternativ är att låta de rolpersoner med spårningsförmågor, bättre syn eller bättre hörsel och liknande avgöra. Sen finns andra saker, som kultur som spelar in. "Dvärgarna begraver alltid sina döda åt öster, alltså tar vi höger som leder dit".
""Ska vi slåss eller lfy?" -ja ni ser ju själva."
Ska vi slåss, tillfångata, försöka vara diplomatiska, gömma oss eller fly" Och hur ska man gå till v'äga i vart fall?
"Snarare är det så att grottäventyr FÖRUTSÄTTER vissa sorters rollpersoner (sådana som VILL gå in i grottor, öppna sarkofager och slåss mot monster) medans ett äventyr med konflikter som inte kan simuleras i en dator eller ett solospel ger betydligt mer nyanserade möjligheter för spelarna."
Det förutsätter inga speciella typer av rollspersoner alls. Vi har Colonial Marines som undersöker ett stort skeppsvrak på kurs mot en koloni. De har alla sin motivering varför de gick med i kåren och egna personligheter som kommer till uttryck på olika sätt men de har ett jobb att göra. Vi har de stackars privatdeckarna och journalisten som bara skulle undersöka ett enkelt försvinnande av en ung adelsdam från sitt gods. Ovetandes att det är varelser bortom tid och rum som gjort otäcka saker ger de sig in i herrgården. Återigen motivation och personligheter.
Även i dataspel kan man lägga upp taktik och sånt men spelarnas fantasi och spelledarens överträffar än så länge vad datorer och programmerare klarar av.
"Vi måste övertyga borgmästaren om att hans ögonsten till dotter är en vampyr, hur gör vi det utan att förlora huvudet?"
Varför måste vi det? Har vi inget eget val?
"Gangsterbossen Torrino börjar bli misstänksam mot er två. Vi måste hitta på något så att han villkorslöst börjar lita på er, annars är planen förstörd!"
Elementartempel ledaren Anso börjar bli misstänksamma mot er fyra. Vi måste göre något etc etc.
"Okej, Evelyn ser UT som alvprinsessan, men inte ens med blonderat hår och uppklädd i hennes finaste klänningar kommer vi kunna lura adeln om hon börjar äta med fingrarna mitt under galakvällen. Hur ska vi göra?"
Ja hur ska vi göra i detta dungeonäventyr, slottet är ju liksom en stor grotta, med korridorer av vissa mått.
"Att låta rollpersonerna sköta konflikthanteringen är "mer rollspel" än när det är helt och hållet upp till spelarna, enligt min syn på rollspel. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis skulle vara "roligare" eller "bättre".
För det första kan inte rollpersoner göre någonting utan spelarna. Allt de gör kommer från dem. Om man inte sitter som SL och styr dem förstås. Det innebär att det är i spelvärlden alltid rollpersonerna som sköter konflikthanteringen. Och till exempel att slå för övertalning då rollpersonen är sämre än spelaren på det ÄR att låta rollpersonen sköta det eftersom spelaren inte ligger på samma nivå.
Jag tror *tror* att vad du menar att "mer rollspel" är när rollprsonerna är den mest utlösande faktorn och där spelarna har störst makt genom kontrollen av sina rollpersoner. Jag tror dessutom att du föredrar muntlig konfliktlösning och samtalande med karaktärernas röst och motivatin när de planerar saker, framför att till exempel låta spelarna tala till varandra med sina egna röster och personlighet i sagda diskussion.