okänd said:
Jag gillar din version, men den passar inte mitt sätt att spela på.
2011-10-17
Så här uttryckte nån sig i den här tråden. Jag vill bara påpeka att spelsätt kan förändras.
Att ha öppet intrigerande så att andra kan spinna vidare på det är bra. Det är dock viktigt att bestämma innan hur någonting ska spinnas vidare på. Ska spelarna tänka 'egoistiskt' och försöka utnyttja det de har hört från andra scener för att underlätta för sina karaktärer, eller ska det här begränsas? Jag ser inte något negativt i att spelare utnyttjar information som ännu inte fastslagits att karaktären har tillgång till (och det är det här jag menar med 'egoistiskt'), för det underlättar för intrigerandet och kan ställa karaktärerna i ordentligt trubbel. Egentligen är det typ det här som ger upphov till konflikterna i spelet. Men det behöver preciseras innan att spelet är tänkt att spelas så här, med öppen information som vem som helst får spinna vidare på. Viss information som spinns vidare på kommer även förändra någon annans planer och karaktär, och det vinner spelet på att i så fall tydligt förklara.
Ett exempel är den coola konflikten mellan mig och Han i vår spelsession:
Jag har en kontakt som är vampyrjägare. Jag använder den här vampyrjägaren för att röja undan vampyrer som står i vägen för mig. I en scen etablerar jag att vampyrjägaren känner mig under ett annat namn än mitt riktiga och givetvis vet inte vampyrjägaren att jag är vampyr.
I Han's scen med vampyrjägaren etablerar Han att vampyrjägaren har fått Han's namn på listan för likvidering. I den här scenen lägger även Han ihop att det förmodligen är jag som har gett vampyrjägaren i uppdrag att röja undan Han. Jag spelar för övrigt vampyrjägaren i den här scenen och har således större möjlighet att påverka mötet. Resultatet av mötet blir att vampyrjägaren skonar Han (egentligen slutade scenen med att Han skonade vampyrjägaren) för att vampyrjägaren hade större intresse i att ta reda på vem jag egentligen var och om det Han sade var sant.
I det här exemplet använde Han information som jag redan hade etablerat, spann vidare på det och skapade en stor och cool konflikt i sessionen, men han gjorde det på bekostnad av mitt tolkningsföreträde över min roll (även om jag godkände det hela genom att överväga möjligheten att jag ville se Han död). Jag spelade litegrann på vad som skulle vara bäst för min karaktär genom att göra vampyrjägaren väldigt misstänksam mot Han, men hade jag fullt utgått från att underlätta för min egen karaktär hade jag försökt döda Han. Det hade blivit mycket tråkigare om jag hade försökt döda Han. Berättarmässigt blev det en fullträff som vi gjorde mycket av senare.
Vem vill du ge tolkningsföreträde? Går det att ge spelaren tolkningsföreträde över sin roll och samtidigt spinna vidare så här för att få till coola konflikter, eller ska spelarna ge upp tolkningsföreträdet över sin roll och koncentrera sig på en snygg berättelse istället?
Hur stort inflytande ska andra spelare ha på andras rollpersoner?
Står berättelsen eller rollpersonerna i fokus?
De här frågorna tror jag behöver förtydligas och lyftas fram för att minska missförstånd över hur spelet ska spelas.
/
Mukwa, som lånar
Han's signatur för att klargöra att det den här gången blev riktigt bra, men att det finns ett potentiellt problem i det här om inte alla spelare uppfattar spelet på samma sätt