Thermight said:
Jag anser att feminismen leder till något som inte ens feminismen själv anser vara önskvärt. Jag tror feministiska tankesätt leder till mindre jämställdhet, och hårdare tvång att passa in i stereotypa könsroller. Med andra ord; att feminismen är kontraproduktiv.
Exakt. Jag tror jag håller med av andra skäl, men ändå, det här påminner mig om vad det är som ofta gör mig arg när det diskuteras genusfrågor.
(följande blir en något överdriven framställning. jag vet det, men behöver det för att göra min poäng tydlig)
Jag har aldrig upplevt mig själv som underpriviligerad för att vara kvinna, inte inom rollspelssammanhanget och inte utanför. Jag vet att jag är priviligerad i att det är så och att inte alla har det så bra, och helt klart är det bra att vilja hjälpa dem som har det svårt.
Men om det händer jättemycket, särskilt i ett sammanhang som jag, jämfört med andra saker som kvinnor råkar ut för, anser som relativt trivialt, slår min reaktion om i något som liknar vrede och jag vill skrika “Jag känner mig ff inte förtryckt. Jag har inga problem. Om jag behöver hjälp säger jag till, thank you very much”.
Det ger mig en oangenäm smak av förmynderi. Vem är de där priviligerade svenskar, än värre: svenska MÄN, att de tror att de kan bedömma om jag känner mig förtryckt eller inte? Och ja, jag känner mig personligt tilltalad när det pratas om kvinnor i allmänhet.
Jag använder mig av något som Recca sade. Recca - det betyder inte att jag har ett problem med det du sade där, det är bara en utgångspunkt för mitt exempel:
Om jag ville spela en kvinnlig smed i fantasy setting, och min spelgrupp/någon i min spelgrupp tyckte att det inte passar sig – då är de idioter. Då får de sluta vara idioter eller jag får lämna gruppen (inte att något sådant någonsin har hänt mig).
Men: varför behöver jag en rollspelsbok som ger kvinnliga smeder som exempel för att känna mig bekväm att spela en sådan? Det behöver jag inte. Skulle jag behöva det, DÅ vore jag förtryckt.
Eller tror folk att de hypotetiska idioterna i min hypoptetisk spelgrupp skulle då ha lättare att acceptera att jag spelar en kvinnlig smed? Kanske, men vad vinner jag då? Om de bara accepterar det för att en regelbok visar det, är de fortfarande idioter och jag vill inte spela med dem.
Om jag bläddrar i en rollspelsbok och den har bilder med karaktärsexempel, då lägger jag märke till vilka sorter som finns, vad man kan göra med dem, och kanske om jag tycker att ritningerna är snygga eller inte, men jag aktar inte alls på vilket kön de har.
Förstår mig nu inte fel, jag har inget som helst emot att regelböcker visar kvinnliga karaktärer, om det nu är till 50% eller till 100%, allt fine by me, jag tycker helt enkelt att det inte spelar någon roll alls. Jag tycker att det inte BORDE spela någon roll.
Jag skulle tycka att jag befinner mig i en jämnställd omgivning om ingen brydde sig om vilket kön exempelkaraktärerna i ett rollspelsbok hade. Det betyder för mig att folk inte tycker att genus har något inflytande på vilken typ karaktär man spelar. ATT folk bryr sig om hur många procent kvinnor det finns med i boken, och att det diskuteras överhuvudtaget, visar mig att folk tydligen tycker att det spelar roll. Det gör mig besviken.
Sedan: Även om jag såg någon relevans i frågan 50% kvinnor, har ni lagt märke till HUR denna fråga diskuteras? Den diskuteras enbart från en sida: Kvinnor är missgynnade, för att de inte förekommer tillräckligt ofta eller för att de porträtteras på ett visst sätt.
Ser ni inte vad ni gör? Genom att påstå att det (som författaren antagligen inte gjorde med onda tankar) är FEL, pekar ni på att kvinnor har ett problem. Jag blir arg. Vem är ni (nu menar jag er manliga feminister) att påstå att vi (kvinnor) är missgynnade? Det är just detta som påverkar hur världen ser på kvinnor. Måste man då vara förvånad att kvinnor då och då verkligen blir förtryckta, när ni (säkert med god avsikt) pekar ut om och om hur de ÄR svaga och förtryckta? Det är inte en regelbok som gör det, det är ni som diskuterar den.
Varför diskuteras det inte att MÄN är missgynnade för att de avbildas för mycket, eller för sättet de avbildas? För det är ju så att de också avbildas på ett visst sätt. Klagar det någon? Nej. Varför inte? För att de avbildas på ett positivt sätt jämfört med kvinnorna?? Hmmmm. Vem är det som avgör vad som är positivt? Vem är det då som påverkar vad som allmänt uppfattas som positivt?
Igen, ser ni inte vad ni gör? Motsatsen till vad ni vill göra. Det är ni som bidrar till själva problemet ni är emot. Ni väljer att peka ut sättet hur kvinnor porträtteras som negativt och orättvist. Ni väljer att inte se sättet hur män avbildas som negativt.
Är det smickrande att porträtteras som dum kvinnlig blondin? Säkert inte. Är det smickrande att porträtteras som dum manlig barbar? Säkert inte. Vilket av de två bilderna anklagas mest i genustrådar här? Jag har inte räknat, men jag har mina misstankar om vad resultatet skulle vara.
Ser ni vad jag menar? Om man bara lät det vara, båda två, då skulle båda vara praktiska lättspelda karaktärsklicheer, inget mer inget mindre. Diskuterar man (och särskilt män) i längd och bredd kvinnoporträtten som nedsättande gör man ett val, genom utelämnandet, som bidrar till att det uppstår en generell atmosfär som om kvinnor allmännt är förtyckta. Jag vill inte känna mig förtryckt när jag inte ens är förtryckt.
DET är det som är ojämnställt för mig här. Ibland känner jag mig förtryckt när jag känner att de där feminister tvinger på mig en bild av förtryckthet. Som om det vore en nackdel att vara kvinna. Som om om det var någon fel på oss som man måste vara snäll och hjälpa till att kompensera.
Det börjar redan med ordet feminist. Vadå? Hur kan man vara för JÄMNställthet och kalla sig för FEMINIST? Vilket budskap sänder man då? Det feminina behöver stöd och hjälp. Det feminina är svag och klarar sig inte själv. Ja, det är rätt så tungt och orättvist att vara född en kvinna.
Hörni, nej tack. Jag är helt säker på att det måste finnas situationer och områden där det är män som är missgynnade. Bara det pratas inte om det. Det passar inte i bilden. Det skulle ju se ut som om män kanske har problem och behöver stöd. I alla situationer där det är skillnad mellan män och kvinnor tittar man på hur det visar att kvinnans situation är den som är mindre önskvärd. ÄR det verkligen så? Eller är det bara så samhället väljer betrakta det? Och därmed färger allas uppfattning av vad som är önskvärt och vad som inte är det?
Och måste det alltid vara negativt att det finns en skillnad? Kanske är det ok, då och då?
Samma med ordet en/hen. Jag själv har inget som helst problem med att känner mig inkluderat i en beskrivning där ordet han eller man används allmänt. Jag tycker mig kunna skilja om det är menad allmänt eller om det är menad exkluderande. Jag har rent teoretiskt inte heller något emot ordet hen. Jag känner mig inte mer och inte mindre inkluderat i en beskrivning som använder ”hen”.
Men: denna stora diskusison om ordet ”hen” är ett sorts tryck utifrån som försöker tvinga mig att känner mig ”fel” som känner mig inkluderat i det neutralt menade ordet ”man” eller ”han”. DET är det som retroaktivt exkluderar mig från texter jag innan perfectly well kunde känna mig inkluderat i. Och vems fel är det? Inte författarens som skrev ett neutralt "han" utan ond avsikt, som jag kände mig helt ok tilltalad av. Det är feministernas fel som tvingar mig i en exkluderad roll som jag annars inte skulle ha.
Jag håller med att det iofs inte är något fel på att införa ett ord som "hen" som helt enkelt inte KAN missförstås som oneutralt. Men igen: Märker ni från vilken sida det diskuteras? Kvinnornas sida i det hela är den som är negativt. Ni är ju FEMINister.
Kolla på skillnaden, samma outcome:
1) Ordet "man" används neutralt. Oj, men det exkluderar ju kvinnor. Stackars kvinnorna. Hur orättvist är det! Låt oss ändra det till ”hen”.
2) Ordet "man" används neutralt. Oj, det diskriminerar ju män. Varför ska just män användas som det neutrala, det vanliga, medan kvinnor framställs som det speciella, "mer" än det vanliga genomsnittet. Stackars män. Hur orättvist är det! Låt oss ändra det till ”hen”.
Ja, jag vet det här inlägget är polemiskt, jag vet absolut att man kan hitta alla möjliga hål i min argumentation, och jag skulle förmodligen inte kunna hålla något emot. Men ändå tycker jag att diskussionerna ofta sitter fast i en och samma synvinkel, jag vill bara skaka lite på den.