krank said:
Det kallas "att se strukturer". Individen är inte allt; individen existerar i skärningspunkten mellan ett antal olika grupper/dimensioner, där de flesta har privilegier i vissa dimensioner men saknar dem i andra. Det är det här som kallas "intersektionalitet".
Jag tycker att Alexandra har alldeles rätt i det citat du återger. Eller ja, om hennes mål var att få Alice att bli sin bästa kompis och stryka henne medhårs kanske det var fel, men jag tycker definitivt att en hel del priviligerade personer med förvrängd världssyn a' tunnelseende behöver få sina privilegier påpekade för sig ibland.
Lite som när Maria Abrahamsson inte tyckte att man var höginkomsttagare vid 36 000 kronor i lön, "för att hunddagis är så dyrt".
Fatta mig inte fel nu, jag tycker att man ska vara taktisk i hur man argumenterar. Men att vara taktisk betyder inte att man i alla lägen ska gulla med de som uttalar sig aningslöst utifrån en privilegierad position.
Jaså, det förklarar en hel del.
Så, säg att normen är att Sverige är strukturellt rasistiskt, vilket jag skulle kunna anta att Alexandra skulle kunna stötta. Jag tycker det är ett maktutövande hon pysslar med om en åsikt som knappt utmanar denna norm yttras och vars röst behöver påminnas om sin plats.
Snacka om intersektionalitet. Här har vi alltså en vit kvinna som berättar för en vit kvinna att hennes åsikt är dum för att hon är en vit kvinna och därför kanske inte har en aning om hur andra känner.
Skulle inte Jimmie Åkesson kunna dra till med att invandrare borde inte yttra åsikter därför att de kommer från en annan kultur och har ingen förståelse för vårt land?
Visst, han är privilegierad som Alexandra inom vissa kategorier, men i andra så kan han helt enkelt hänvisa till massornas oförståelse. Låter smart.
1) Sverige är strukturellt rasistiskt. (vet du inte?)
2) Ingen märker det (förutom vi) vilket bevisar punkt 1.
2b) Människor märker det men vill inte göra något för 1.
Diskutera så om du vill, men det kommer vi inte så långt på.