Rivers Run Red - Spelmöte #5
Under hösten och vintern år 4712 expanderade Grönbälte ordentligt, och gränserna utvidgades till att innefatta både Olegs handelsstation och Paroks skogspatrulls vakttorn. Man byggde och slet i Gränbältes städer, både i Hjorthamn och i Brutus Brygga, allt under Baron Farran Greycloaks vakande ögon.
"Hamnkaptenen" Iakobia skickade med rådets stöd Pox och Bosman för att tillbringa vintern som spioner i Pitax, det flodkungadöme som låg bakom barden och upprorsmakaren Grigoris försök till att rubba friden i Hjorthamn.
Det blev AR 4713, och Farran, Phelan och Ellori insåg att de nu tillbringat ganska exakt två år i de stulna länderna. De hade åstadkommit mycket.
I staden började det muttras om att Kobolderna tog för mycket plats. De kobolder som flyttat in i Hjorthamns södra hamnkvarter kläckte under våren kull efter kull med ungar, och då staden erbjöd en långt tryggare miljö än koboldernas naturliga habitat överlevde så gott som alla av de små fjälliga varelserna. Koboldkvaretern växte, och man slog återigen upp kåk-, och tältkvarter vilket fick den mänskliga befolkningen att knorra ilsket.
Det ryktades om en stråtrövare, Korpen, som gäckat både skogspatrullerna och resande handelsmän. Han tycktes vara en skicklig tjuv och våldsman, med talang för att undgå rättvisan.
---
Under månaden Pharast gav sig Farran, Iakobia, Phelan och Ellori ut för att utforska och äventyra.
Tidigt sprang man samman med två troll. Men trots att hjältarna nog satte hjärtat i halsgropen så kunde inte ens två av de livsfarliga bestarna sätta emot Elloris vrede, och magikernas eld!
Utanför en grotta i sydöstra Grönbälte hittade sällskapet uggelbjörnsfjädrar. Vid närmare inspektion av fjädrarna insåg man plötsligt att den ugglebjörn som här levde var stor som ett vakttorn, och mycket diskret följde äventyrarna sina egna spår tillbaka, tills de var utanför hörhåll och satte av i vild galopp från besten.
I ett övergivet alvslott, i Grönbältes västra vildmark råkade man så i strid med en samling outhärdligt onda févarelser. Tur då att jägaren Phelan visste allt som var värt att veta om just sådana varelser - särskilt hur de tas av daga! Efter mästerligt pilbågsskytte av Phelan, och vilt svingande med Elloris fédödarsvärd gick man segrande, och kunde plundra ruinerna på smakfulla konstföremål.
Som avslutning på månaden, och efter att ha vilat upp sig från den krävande striden med féerna tg sällskapet en eka och rodde ut till den påstått hemsökta ön i den påstått hemsökta sjön
Candlemere. En ondeskefull aura omgav ruinen, och våra hjältar blev överfallna av de vederstyggelser som där bodde. En oformlig massa av babblande munnar och ögon, som bet tag i, och sög blodet ur Ellori, och två tentakelförsedda hjärnor med fågelnäbbar som paralyserade stackars Iakobia såväl som Phelan. Elloris muskler, och Farrans magi kom väl till pass i striden, som slutade väl, trots allt. I ruinen fann man ristningar med blasfemiska böner till bortglömda gudar som av Hjorthamns prästerskap kunde spåras till entitet kallad "Yog-Sothtoth".
---
Några bilder från spelmötet:
Striden mot févarelserna. Ser inte spelarna lätt uppgivna ut?
Och i tornet på Candlemeres ö.
Dante visar hur stor plats hans trollformel tar! (det visade sig att han räknat fel; den tog mycket större plats egentligen!)