Jag vet inte om det är designfilosofi eller rollspelsfilosofi i allmänhet, men på 80-talet fanns det ett sätt att spela rollspel. I spelen och i Sinkadus beskrevs hur rollspel går till, hur man skulle hantera olika saker som hemligheter mellan rollpersonerna, eller om en rollperson blir medvetslös.
Idag är det inte så längre. Olika spel har olika fokus. Det finns spel för den som gillar strid, för den som gillar inlevelse, för den som vill dela makten över världen med spelledaren, eller för den som inte vill ha en spelledare alls. Det finns helt andra möjligheter att spela på olika sätt än det fanns förr i tiden.