@Evokee: Jag tyckte din lista med anledningar var jättebra! Om inte annat så påvisar den (och den efterföljande diskussionen med chrull) att man verkligen kan se och uppleva spel på helt olika sätt beroende på vad man har för personliga preferenser, spelstil och erfarenhet.
Jag spelade som sagt Eon under väldigt många år och höll väl egentligen med om ganska mycket i den listan en gång i tiden. Nu har tycker jag annorlunda, så jag tänkte kommentera din lista ändå
Bear in mind att jag inte provat Eon IV, som sagt.
- Har ett regelsystem med t6or som i grunden är väldigt smart och smidigt
Jag är mer på chrulls linje här, idag. En gång i tiden upplevde jag Eons regler som smidiga, framförallt i kontexten att man kan få varierade utfall som känns realistiska med vad jag då tyckte var ganska lite effort. Idag tycker jag snarare att det är - som Arfert sa - "väldigt mycket input för väldigt lite output." Man rullar tärningar i evigheter och får egentligen inte veta något direkt intressant.
- Har en fantasyvärld som bygger på den klassiska tolkeinska, men där inga raser är goda eller onda.
Det här gillar jag fortfarande. Världen Mundana är något min nuvarande spelgrupp ofta återvänder till, även om det idag är helt vår egen tappning. Däremot tycker jag inte idag att varken tiraker, dvärgar eller alver i Mundana är det minsta charmiga och tilltalande. I princip alla i vår spelvärld är vanliga människor, med olika hudfärg och kultur. Det är ytterst sällan andra raser finns med, och i princip aldrig längre som rollpersoner.
- Har ett enorm korpus. Besparar SL och spelare en väldigt massa jobb. Funderar man på hur ett Tokonbarbarerna i Consaber bygger sina hus, eller vad de äter för mat? Ja då kollar man bara upp det (vilket ofta blir bättre än egna idéer som sen ändå bara glöms bort).
Well... jag kom till en punkt där jag inte upplevde att den enorma textmassan sparade mig just något jobb alls. Vill jag veta hur Tokonbarbarerna bygger sina hus, eller vad de äter för mat? Googla/kolla wikipedia efter medeltida skotska hus och mattraditioner. Är det inte viktigt eller centralt? Då är det som sten-/lerhusen i Braveheart, och de äter haggis just när rollpersonerna råkar vara där.
- Spelet genererar fantastiska intressanta och roliga rollpersoner.
Njaa. Spelet
kan generera fantastiska intressanta och roliga rollpersoner. Efter många års spelande upplevde jag snarare att det var en jäkla massa tärningsslag för att generera en helt vanlig människa. Som har blivit hundbiten, adopterat ett barn eller tidigare ägt en affärsverksamhet som brunnit ned.
- Spelet blandar smutsig realism med högtravande epik på ett väldigt balanserat sätt.
Det här håller jag inte med om, och är nog en av få punkter jag aldrig har hållit med om. Eon har aldrig varit högtravande epik för mig. Det upplever jag inte att det är gjort för alls. Du får hemskt gärna utveckla det, för jag har aldrig sett den aspekten av spelet.
- Tirakerna (spelets orcher) är fantastisk bra.
Det är de. Jag älskar att de är en vildsint barbarkultur som är utsatt i mänskliga samhällen, men faktiskt har en plats i världen och en egen syn på moral. Däremot upplever jag inte längre att de är intressanta nog att ha med i spel, tyvärr. När de är onda miffon som vill döda allt så är de iaf en given fiende. Nu är de... jag vet inte... de bara är. Tiraker: Mörkrets Döttrar upplever jag fortfarande som en otroligt intressant modul; den var länge en av mina favoritmoduler. Tyvärr är tiraker, alver och dvärgar raser som egentligen är ganska dysfunktionella i en spelgrupp och alltid hamnar i sociala svårigheter i typ alla samhällen de är i. Efter ett tag lessnade jag på det. Det är inte intressant att spela någon av raserna för mig längre.
- Spelets innehåller det bästa rollspelslandet ever i Asharien.
Agree to disagree. Jag har aldrig tyckt att Asharien är intressant på nästan något sätt alls
Möjligtvis för att det är en blandning av feodalism och demokrati i någon mån. Jag tycker att Soldarn och Consaber är mycket roligare.
- Finns sjukt bra äventyr till spelet. Visst man kan göra egna, men ärligt talat, hur bra blir dem på en skala?
Det här påståendet förvånar mig ganska mycket. Jag har läst Diamantäpplet och Jarla och faktiskt spellett Sorgernas brunn. Och de sög. Stenhårt. Alla tre. Aldrig någonsin har jag kommit på något själv som blivit så dåligt när jag spellett det
När jag konstruerat egna äventyr till Eon så har det aldrig varit till
spelet Eon, so to speak. Det har varit till
min Eon-kampanj med mina spelare. Dem känner jag och kan hyffsat förutse. Det har hela tiden gjort att jag kunnat göra äventyr som funkat skitbra och varit jätteroliga för oss. De skulle säkert inte funka bra för andra grupper om jag gav ut dem som äventyrsmoduler, men de har varit oändligt mycket bättre för oss än några köpeäventyr vi tittat på. Det sagt så har mina äventyr i högre grad följt spelets regler och värld än de tre äventyr jag listade ovan... Vilka äventyr har getts ut till Eon som varit bra? Och vad gör dem bättre än något man kan göra själv? Äventyrsskribenter är ju inte annat än spelledare som skriver ned sina tankar ändå, egentligen
