Projekt Conan!

[Khan]

Drums of Tombalku (1966?)
Då var det dags för nästa utkast att redigeras av DeCamp och ges ut som egen grej. Fast ändå inte - för det är originalet jag läst, till vilken DeCamp även skrev en fortsättning och tejpade ihop. Det tror jag inte behövdes, för det här är en helt okej historia i sig, om än väldigt tydligt ett första utkast.


Ännu en bild från en sentida serieversion. Jag kunde inte hitta någon bild från originalpubliceringen. Notera dessutom tryckfelet där Amalric kallas för Conan. Fniss.

Handling, etc
Novellen börjar tyvärr rätt så vedervärdigt. Det är en fet bit om fyra män som slåss om vem som ska få våldta vår historias ena huvudperson, den bortsprungna kvinnan Lissa. Hon är ett klassiskt Howardskt våp, endast iförd flortunnt tyg och spenderar en överraskande stor del av storyn spritt näck. Suck.

Hur som, slagsmålet mellan fyra män i början vinns av Amalric, den andra huvudpersonen. Han är en aquilonier som hamnat på villovägar. Han är dock en officer och en gentleadelsman, så givetvis vill han inte göra det alla nyss slogs om.

Lissa berättar att hon rymt hemifrån, och att hon är ungefär två dar från sin hemstad Gazal. Dit tar de sig, och Gazal visar sig vara en mycket mystisk och eventuellt hemsökt stad. När de kommer fram är det uppenbart att något är fel. Ingenting har hänt på 900 år, folk är märkligt sävliga och ointresserade av någonting. Någonting mystiskt är på gång i det Röda Tornet dessutom.

Amalric ger sig förstås in i Röda Tornet, och möter där en mystisk jätte som sägs vara en uråldrig gud från en glömd tidsålder. Jag är osäker om det är en faktisk staty som börjar leva, eller om det är en sorts metafor för jättegudens utseende, men ball fiende är det. Med hjälp av en magisk trollformel han bara råkar kunna besegrar Amalric monstret och räddar den (förstås) kidnappade Lissa från tornets ondska.

När de flyr blir de förföljda av sju nazghûlermystiska män i mörka kåpor. Utanför staden dyker plötsligt en behjälplig främling upp och nedgör dem - Conan! Först nu dyker han upp, i novellens sista sjundedel.

Conan och Amalric är gamla polare, och Conan erbjuder dem rast och vila i sitt rövarläger. Han berättar om sina planer framåt, och vill ha med sig Amalric förstås. Men han har fått en märklig känsla i hjärtat nu när Lissa somnat i hans knä - är han kanske redan nöjd?

Utkast? UTKAST!
Ja, det här är nog mer tydligt att den inte var färdig än någon annan novell. Amalric plockar lösningar på stora problem ur rôven, skurkgudens bakgrundshistoria är ytterst skissartad och språkligt är det många upprepningar, och slarviga formuleringar jämfört med Howards vanliga drag i texten.

Vi är tillbaka i öknen, och jag gissar att novellen är skriven något före The Slithering Shadow, eftersom den innehåller rätt mycket samma idéer. En mystisk gud i en ökenstad långt bort från alla vanliga färdstråk, ovanpå det en sorts letargi (även om den i tSS är fyrtio tusen gånger mer extrem där) och många andra bitar som nästan känns igen. Men grunden är klart lik.

Amalric då? Ja, Amalric är en krigare och en man långt hemifrån, precis som Conan brukar vara. Men han är gladare, mindre självsäker och dessutom villig att använda trolleri på ett sätt Conan nog aldrig skulle göra. Kanske att farbror Howard tänkte att det här nästan skulle bli en spinoff? Eller att Conan skulle vara med till och med mindre än i A Witch Shall be Born? Vem vet. Amalric är i alla fall tillräckligt egen och intressant för att bära en novell själv, även utan Conan som gammal vän. Lissa är tyvärr ett tomt våp, men har åtminstone en gnutta själ, då hon faktiskt började historien med att fly och försöka bygga sig ett nytt liv utanför Gazal. Men nä. Hon är inte bra.

Lite annat och sånt
Det här är mer kul ur en generell litteraturhistorisk synvinkel - hur jobbade Howard egentligen? Här är det språkligt en del underligheter, som jag tror han jobbar bort över tid. Men framför allt är det trist att se att rasismen ligger rotat i grunden här. Det är många saker att peta på, främst i första delen där tre icke-vita framställs som nästan monster, precis innan Lissa räddas av den blonde och vite Amalric. Hmpf. Det är inte det enda exemplet, men det är rätt övertydligt.

Jag tror den här hade kunnat hoppa upp flera placeringar om Howard hade fått jobba igenom den lite mer. Plantera Amalarics trollformel tidigare i berättelsen, tex. Många paragrafer känns som om allt bara kommit i ett enda flöde, och att det är tur att vi ens fått det rättstavat. Men men. Vissa frågor får vi aldrig veta svaret på.

För övrigt är det här kaaaaanske samma Amalric som förekommer i Black Colossus som Conans chef. Kanske till och med samma Amalric som i the Hour of the Dragon om de blivit ovänner. Men jag tror inte det. Att Amalric senare lyckas bli general och anställer Conan som kapten i Black Colossus låter alls inte orimligt. Värt att tänka på. Eventuellt.

Summa summarum
Helt okej, med inslag av kass. Inget jag ångrar jag läst, men nog heller inget jag tänker läsa om.

Rankning

1. The Scarlet Citadel
2. The Tower of the Elephant
3. The Hour of the Dragon
4. Beyond the Black River
5. Shadows in the moonlight
6. Jewels of Gwahulr
7. The God in the Bowl
8. A Witch Shall Be Born
9. The Black Stranger
10. The People of the Black Circle
11. Rogues in the House
12. The Phoenix on the Sword
13. Black Colossus
14. Drums of Tombalku
15. The Devil in Iron
16. Red Nails
17. The Slithering Shadow
18. Queen of the Black Coast
19. The Pool of the Black Ones
20. The Frost-Giant's Daughter
21. Shadows over Zamboula

 

[Khan]

The Vale of the Lost Women (1967?)
Nu är Howard gubbsjuk igen, och dessutom flödar rasismen. Suck.


Två bilder denna gång, en från originalpublicering och en från serieversion. Serieversionen ger en ballare bild av striden än texten.

Irritationen tilltar
Allt börjar med att vi följer Livia, en kidnappad kvinna någonstans i djungeln i Kush. Hon är tillfångatagen av en rasistisk stereotyp till “svart infödingsstam”. Stammen får besök av Conan, ledare för ett helt annat gäng, och de har kalas med Livias kidnappare. Hon inser att hon kan lita Conan eftersom han är vit. Suck.

Hon rymmer från sin lilla bambuhydda, tar sig in till Conans gästrum, och sliter av sig sin klänning för att övertala honom att ta henne med sig ut från sina kidnappares läger. Här har vi misogynin, gubbsjukan och rasismen i ett enda gytter. Blä.

Det finns också ett tydligt tema av förräderi och att inte lita på någon här. Conan är inbjuden som potentiell allierad, för kidnapparna vill förråda och plundra en allierad stam med Conans hjälp. Men Conan räknar med att bli förrådd och mördad, och Livia förråder honom och försöker fly på egen hand. Ingen håller sitt ord och ingen går att lita på i längden. Hej och hå.

Livia flyr, spritt näck på en häst (hej farbror Freud! Vad säger du om den cigarren, va?) och hamnar i De Förlorade Kvinnornas Dal, en liten bit från byn. Där finns det fullt med blommor och “brown-skinned women”. Jag får lite känslan av den där ön i grekisk mytologi, där det bara bor lättklädda kvinnor och nymfer som bjuder på ambrosia och vindruvor dagar i ända. Givetvis är de också sexuellt intresserade av Livia. Gubbsjukt var ordet sa Bull.

De Förlorade Kvinnorna lurar upp Livia på ett altare, och påbörjar en ritual där hon ska offras till någon onämnbar gudom. Conan hör hennes rop på hjälp och besegrar det monster / den gudom som nedkallats. Det är någon sorts jättefladdermus med inslag av Lovecraft. Han räddar henne, och de tar följe ut från dalen.

Inte bra alls
Även om byggstenarna borde funka på pappret överskuggas det helt av misogynin, gubbsjukan och rasismen. Jag har rullat med ögonen så många gånger att jag fått ont i muskler jag inte ens visste fanns där i ögonhålorna.

Se nedanstående citat, som samlar ihop alla de tre grejerna i ett fint stycke. Det inringade säger dessutom rakt emot vad som hände i The Frost-Giant’s Daughter alldeles nyss. Hej och hå och framförallt blä.


Men för HELVETE Howard. Vad håller du på med?

Jag lär mig ingenting nytt om Conan, får inte se en ny bra actionscen, och ingenting intressant runtomkring heller. Howard kan skriva skitbra grejer trots urusel världsbild ändå - The Pool of the Black Ones innehåller riktigt bra action, även om den göms i en historia full med äckelrasism och gubbsjuka den med. Men här ger Howard sig själv inte ens chansen att göra något ballt.

Slutkläm
Nä. Den här kan man med gott samvete skippa. Enda anledningen till att den inte är sämst är att det finns andra som är sämre. Jag förstår att den aldrig gavs ut under Howards levnad.

Rankning

1. The Scarlet Citadel
2. The Tower of the Elephant
3. The Hour of the Dragon
4. Beyond the Black River
5. Shadows in the moonlight
6. Jewels of Gwahulr
7. The God in the Bowl
8. A Witch Shall Be Born
9. The Black Stranger
10. The People of the Black Circle
11. Rogues in the House
12. The Phoenix on the Sword
13. Black Colossus
14. Drums of Tombalku
15. The Devil in Iron
16. Red Nails
17. The Slithering Shadow
18. Queen of the Black Coast
19. The Vale of the Lost Women
20. The Pool of the Black Ones
21. The Frost-Giant's Daughter
22. Shadows over Zamboula

 

[Kungfetti]

Tack för att du tar både en och annan för laget!

 

[Khan]

The Snout in the dark (1930? 1969?)
Det här är en liten skvätt oavslutad utkast till en novell om Conan, som enligt någon sorts kol 14-datering ska vara påbörjad 1930, men första gången syntes i verkligheten 1969. Jag vill översätta den på svenska till Snuten i mörkret men det är inte riktigt rätt hur kul det än vore.

Allt börjar
Allt börjar med en rivstart. Det första kapitlet är kort, men ger en riktigt fin liten skräckscen. Fången Amboola vaknar i sin cell. Han är egentligen en höjdare i militären, så han har en lyxig cell, men upptäcker steg för steg att han är inlåst med ett monster. Amboola dör när monstret anfaller. Tjosan.

Sen får vi reda på att den onda Tananda har trollat fram detta monster och använt den för att mörda Amboola, eftersom hon inte vågade utföra en ordinarie avrättning pga politik.

Sedan följer det i rask takt en upptakt till ett äventyr med Conan. Det blir politiskt intrigerande, det blir action, det blir monsterfajt (jag föreställer mig monstret ungefär som Bebop i TMNT) och det rullar på rätt bra. Även om vi inte får mer än första akten av ett äventyr.

Och rasism förstås. Så in i helvete mycket rasism.

Men ändå
De Camp har hamrat om utkastet och byggt en egen novell utifrån det, men självklart creddat Howard då. Det är svårt att hitta info om originalet på nätet, märker jag, så direkta citat får ni klara er utan.

Det här kunde ha blivit bra. Det kunde ha blivit dåligt. Mest är det bara ett enda stort kanske och det är rätt svårt att ta ställning till. Med tanke på mängden fulrasism tror jag att jag skulle tyckt illa om den om den blivit klar.

Det här blir den första novellen som jag inte petar in i rankningen. Det känns fel att göra det med något så ofärdigt.

Undvik.


Men vi kan väl ta en liten serietidningsversion av monstret va?

 

[God45]

The Snout in the dark (1930? 1969?)
Det här är en liten skvätt oavslutad utkast till en novell om Conan, som enligt någon sorts kol 14-datering ska vara påbörjad 1930, men första gången syntes i verkligheten 1969. Jag vill översätta den på svenska till Snuten i mörkret men det är inte riktigt rätt hur kul det än vore.

Allt börjar
Allt börjar med en rivstart. Det första kapitlet är kort, men ger en riktigt fin liten skräckscen. Fången Amboola vaknar i sin cell. Han är egentligen en höjdare i militären, så han har en lyxig cell, men upptäcker steg för steg att han är inlåst med ett monster. Amboola dör när monstret anfaller. Tjosan.

Sen får vi reda på att den onda Tananda har trollat fram detta monster och använt den för att mörda Amboola, eftersom hon inte vågade utföra en ordinarie avrättning pga politik.

Sedan följer det i rask takt en upptakt till ett äventyr med Conan. Det blir politiskt intrigerande, det blir action, det blir monsterfajt (jag föreställer mig monstret ungefär som Bebop i TMNT) och det rullar på rätt bra. Även om vi inte får mer än första akten av ett äventyr.

Och rasism förstås. Så in i helvete mycket rasism.

Men ändå
De Camp har hamrat om utkastet och byggt en egen novell utifrån det, men självklart creddat Howard då. Det är svårt att hitta info om originalet på nätet, märker jag, så direkta citat får ni klara er utan.

Det här kunde ha blivit bra. Det kunde ha blivit dåligt. Mest är det bara ett enda stort kanske och det är rätt svårt att ta ställning till. Med tanke på mängden fulrasism tror jag att jag skulle tyckt illa om den om den blivit klar.

Det här blir den första novellen som jag inte petar in i rankningen. Det känns fel att göra det med något så ofärdigt.

Undvik.


Men vi kan väl ta en liten serietidningsversion av monstret va?
View attachment 20734

Conans ansiktsuttryck på serietidningsbilden är amazing!

 

[JohanL]

"Snouts in the Dark" känns som ett lovande rollspelsprojekt.

 

[Khan]

The hall of the dead (1930? 1967?)
Här har vi bara en liten synopsis och inte ens en påbörjad novell. Knappt ett helt uppslag, alltså. Först publicerad 1967 som färdig novell i De Camps regi, utifrån Howards synopsis, men antagligen skrevs förlagan mitt i Howards mest aktiva period precis i början av Conan-skriverierna.


Monster? Monster! Bild från OttoB63 på DeviantArt.

Vad handlar det om?
Conan är återigen en tjyv, och förföljs av soldater. Men Conan lurar in soldaterna i ett jordskred och alla dör utom Conan och Nestor, soldaternas chef. De slåss i utkanten av gigantisk uråldrig stad #5011, och Nestor får en så hård smäll i hôvet att Conan tror han dött. Hjälmen var dock bättre än beräknat, så Nestor vaknar till igen efter en stund.

Nestor hittar Conan igen just som Conan besegrar mystiskt monster #5012 (men en jättesnigel, så lite nyskapande ändå), och han blir övertalad att hjälpa Conan plundra stället. De råkar väcka ett gäng vandöda krigare och flyr med skatten i fickorna på sina höftskynken. På vägen ut smäller en jordbävning till och de båda kommer ifrån varandra.

Efter detta episka knallar Conan in i ett värdshus och firar, men hans byte (en hel påse med juveler) har förvandlats till damm, undantaget ett ormsmycke. Det har blivit en riktig orm istället, som biter polisen som kommit för att arrestera Conan. I tumultet lyckas Conan fly.

Kontinuitet?
Nestor är en av få av Conans många medhjälpare / sidekicks som överlever sitt äventyr. Det är kul, men det är synd att han aldrig fick återkomma i andra noveller. Det är ofta Conan möter gamla fiender, eller folk som hört talas om honom, men inte direkta vänner och allierade. Undrar varför.

Jag trooooor att den här i någon sorts kontinuitet ska klämmas in tidigt i Conans liv. Det känns som om den passar bra när han fortfarande är ung och någorlunda oerfaren, kanske bara tonåring som i Tower of the Elephant.

Även den här får stå utanför rankingen, men känns som om den har mer potential än Osnuten i mörkret, på ren avsaknad av rasism och misogyni. Det finns heller inte alltför många gånger i novellen Howard skulle kunna klämma in det om han skrivit färdigt, tänker jag.

Såatte… Kolla in om ni vill. Kul utkast till ett äventyr i valfri fantasyvärld om inte annat.

 

[God45]

Ormen som biter polisen låter onekligen helkul

 

[Khan]

Själv är jag rätt fascinerad av att det finns onda jättesniglar i Conans kanon. Det känns så... mesigt jämfört med andra jättemonster. Jätteorm är coolt. Gorillor och jätteapor är coolt. Men jättesnigel? Njae...

 

[Leon]

Själv är jag rätt fascinerad av att det finns onda jättesniglar i Conans kanon. Det känns så... mesigt jämfört med andra jättemonster. Jätteorm är coolt. Gorillor och jätteapor är coolt. Men jättesnigel? Njae...

Nu får jag en inre bild av Ur-fantasyförfattarna som sitter och går igenom alla trädgårdskryp och rankar dem som monster för sin nya genre:
- Jättesnigel? 3/5
- Jättespindel? 5/5
- Jättegråsugga? 6/5
- Jätteharkrank? 4/5

 

[Khan]

Hand of Nergal (193X? 1976?)


Inget på den här bilden har med utkastet att göra. Utom möjligen Conan.

Ja, här är det inte så mycket att prata om. Vi har ett namnlöst första utkast till första kapitel och inte mer än så. Enda anledningen till att den här förekommer i diskussionen är att Lin Carter (som samarbetat mycket med De Camp) tog den lilla setupen och sprang hela vägen till banken med den.

Originalutkastet har inte ens en titel, liksom. Till och med den hittade Carter på.

Även om det är kul med Conan som likplundrare på ett slagfält som start är det inte mycket att prata om. Jag hade gärna haft mer. Vi vet ingenting om skurkar, monster, krigare, etc. Ingenting om vart äventyret tar Conan eller om han har någon plan. Mindre handling än i The Hall of the Dead, till och med.

Tror inte den här kläms in i rankningen heller.

 

[Oldtimer]

Själv är jag rätt fascinerad av att det finns onda jättesniglar i Conans kanon. Det känns så... mesigt jämfört med andra jättemonster. Jätteorm är coolt. Gorillor och jätteapor är coolt. Men jättesnigel? Njae...

Mesig??

 

[Khan]

Hand of Nergal (193X? 1976?)


Så här ser första sidan ut i Carters version, som jag inte läst. Nu vet ni det.

Ja, här är det inte så mycket att prata om. Vi har ett namnlöst första utkast till första kapitel och inte mer än så. Enda anledningen till att den här förekommer i diskussionen är att Lin Carter (som samarbetat mycket med De Camp) tog den lilla setupen och sprang hela vägen till banken med den.

Originalutkastet har inte ens en titel, liksom. Till och med den hittade Carter på.

Även om det är kul med Conan som likplundrare på ett slagfält som start är det inte mycket att prata om. Jag hade gärna haft mer.

Tror inte den här får klämmas in i rankningen heller.

 

[Khan]

Notes on the various peoples (1977?)

Ballt omslag? Ballt omslag. För mina tankar till Robin Hood av Howard Pyle, som jag slukade om och om igen i ungdomen.

Här har vi något som mest liknar en kort rollspelsmodul direkt till valfritt Conan-rollspel. Ursprungligen publicerad i Howards byrålåda, men utgiven första gången för allmänheten i en samling 1977, ihop med en hel drös annat skapat av fans.

Några få sidor rasbiologiskt snack om några av den hyboriska ålderns folkgrupper. Tyngd läggs vid saker som hår- och ögonfärg, om de är renblodiga eller inte, och varifrån de kommer. Aquilonier, gundermän, cimmerier och västermarkare avhandlas.

Liten parentes, men varför i hela friden är Västmark / Västermark det absolut vanligaste namnet på en plats i fantasy? Långt mycket vanligare än östmark, södermark eller norrmark. Slut parentes.

Nä, det här var lite fånigt. Mest obekväm rasbiologi om tex hur cimmerier “utvecklats genom egen ansträngning från apmänniskor”, och liknande. Varför skrevs det här? Jag gissar att det är egna anteckningar, för att Howard skulle hålla lite ordning på ett och annat.

Men behöver det läsas? Svar nej.

Kommer inte in i rankingen då den inte är en novell även om det var Howard som skrev den.

 

[God45]

Notes on the various peoples (1977?)
View attachment 20849
Ballt omslag? Ballt omslag. För mina tankar till Robin Hood av Howard Pyle, som jag slukade om och om igen i ungdomen.

Här har vi något som mest liknar en kort rollspelsmodul direkt till valfritt Conan-rollspel. Ursprungligen publicerad i Howards byrålåda, men utgiven första gången för allmänheten i en samling 1977, ihop med en hel drös annat skapat av fans.

Några få sidor rasbiologiskt snack om några av den hyboriska ålderns folkgrupper. Tyngd läggs vid saker som hår- och ögonfärg, om de är renblodiga eller inte, och varifrån de kommer. Aquilonier, gundermän, cimmerier och västermarkare avhandlas.

Liten parentes, men varför i hela friden är Västmark / Västermark det absolut vanligaste namnet på en plats i fantasy? Långt mycket vanligare än östmark, södermark eller norrmark. Slut parentes.

Nä, det här var lite fånigt. Mest obekväm rasbiologi om tex hur cimmerier “utvecklats genom egen ansträngning från apmänniskor”, och liknande. Varför skrevs det här? Jag gissar att det är egna anteckningar, för att Howard skulle hålla lite ordning på ett och annat.

Men behöver det läsas? Svar nej.

Kommer inte in i rankingen då den inte är en novell även om det var Howard som skrev den.

Det här är texten som jag önskar jag inte hade läst för den gör all annan Conan värre…

 

[Khan]

The Hyborian Age (1936?)
Eventuellt är det här den tidigaste texten som skrivits av Howard, som en sorts rättesnöre eller kom-ihåg-lista för hans skriverier. Den publicerades postumt i The Phantagraph (från början medlemstidning till The International Science Fiction Guild), och inte i Conans vanligaste hem Weird Tales. Hur hänger Conans värld ihop? Det får vi reda på här.


Första publiceringen av essän, men omslaget lämnar en del övrigt att önska. Jag har ingen aning om vad vi ens tittar på.

Det är en lite träig läsning att beta av. Det är att tugga igenom namn och platser, sekler som hoppar hit och dit, och rasbiologi som puttar folk åt olika håll i sin “utveckling”. Allt börjar med kung Kulls tid, strax efter Atlantis undergång. Sedan galopperar vi fram genom tiden. Imperier föds och dör, folk vandrar över enorma områden, nya kulturer uppstår och faller.

Det är väl inte så värst historiskt rimligt eller ens rationellt - men bättre än jag trodde. Howards värld är ett klassiskt lapptäcke, där saker med inspiration från vitt skilda tidsåldrar och teknologinivåer ligger bredvid varandra. Men här visar han att han åtminstone tänkt lite mer än jag var beredd på. Det enda jag tycker är genuint skumt i hans världsbygge är att han förlagt sina fantasyvikingar på en plats utan kust. Inga vikingabåtar här inte.

Överlag rätt gammaldags rollspeligt
Det känns som om många lite äldre rollspel har utgått från det här när de pratar världsbygge. Jag skulle inte bli förvånad om Carl-Johan Ström och de andra i det äldsta Eon-gänget var Conan-fans. Vad jag minns från första boken om Mundana är stilen väldigt lik det Howard har skrivit här.

Att gamla Äventyrsspel gillade Conan är ju ingen hemlighet, men där har jag för dålig koll för att ha en åsikt. Men jag skulle inte bli förvånad om det finns stora högar av just denna essä även i böckerna om Ereb Altors bakgrundshistoria.

Men måste man läsa den här? Jag tycker nog inte det. Det är rätt ointressant om man inte är superinne på Conan och vill veta exakt allt. Jag gled iväg i andra tankar flera gånger när jag läste själv. Såatte… Njae.

Slutomdöme
Endast för supernörden. Räknas inte in i rankningen för min del.

 

[Theo]

Jag trooooor att den här i någon sorts kontinuitet ska klämmas in tidigt i Conans liv. Det känns som om den passar bra när han fortfarande är ung och någorlunda oerfaren, kanske bara tonåring som i Tower of the Elephant.

I Äventyrsspels första Conan-samling (den som inledde deras romanutgivning), som jag vill minnas var sorterad i vagt in-universe-kronologisk ordning låg den mycket riktigt rätt tidigt. Det var den fjärde eller femte novellen eller så, efter Tower of the Elephant men inte långt efter.

 

[Khan]

I Äventyrsspels första Conan-samling (den som inledde deras romanutgivning), som jag vill minnas var sorterad i vagt in-universe-kronologisk ordning låg den mycket riktigt rätt tidigt. Det var den fjärde eller femte novellen eller så, efter Tower of the Elephant men inte långt efter.

Det finns ett helt gäng olika versioner av Conans kronologi på nätet. Många variationer verkar bero på om de inkluderar extra noveller / böcker skrivna av andra, Carters / De Camps utbyggnader av Howards oavslutade grejer, etc.

Därför körde jag (ungefärlig) publiceringsordning. Kanske inte smartast, men kändes enklast.