Ymir
Liten kantbaron
Re: Öh...
Det är mycket roligare att rollspela en människa man kan relatera till och känna för; sympatisera med. I ett regelsystem där folk riskerar att dö av knivhugg i ryggen, precis som i vår värld, blir jag lika rädd som min rollperson för det. I ett regelsystem där det krävs en drake, 13 ogres och 75 kobolder för att ha ihjäl mig upphör jag helt enkelt att bry mig.
- Ymir, tycker till igen.
Våra kampanjer innehåller gott om spänning och faror, men våra rollpersoner är sällan bättre än vanliga människor. Över genomsnittet, visst, ganska ofta, men det finns rollpersoner som är under det med. Självklart har alla starka sidor och goda egenskaper, men alla är ju bra på något - varför man måste vara 'bättre än en vanlig människa' för att kunna rollspela spänning och faror övergår ärligt talat mitt förstånd. Mina rollpersoner har då sällan varit det. Det handlar helt enkelt om att kunna ta sig ur farorna utan att kasta sig huvudstupa in i dödens käftar och lita på att ens bisarra mängd KP gör att man kan slakta goblinhorden utan problem. Vad är det för roligt med det, egentligen? Jag vill ju rollspela, rollspela min rollpersons uppfinningsrikedom, handlingskraft och taktiska tänkande för att ta mig ur problem. Att lösa alla problem genom att hugga sig igenom dem sedan man dödat tillräckligt mycket för att uppnå level 20 eller så är enbart skittråkigt.En kampanj som innehåller spänning och faror måste enligt mitt tycke innehålla rollpersoner som är bättre än vanliga människor.
Det är mycket roligare att rollspela en människa man kan relatera till och känna för; sympatisera med. I ett regelsystem där folk riskerar att dö av knivhugg i ryggen, precis som i vår värld, blir jag lika rädd som min rollperson för det. I ett regelsystem där det krävs en drake, 13 ogres och 75 kobolder för att ha ihjäl mig upphör jag helt enkelt att bry mig.
- Ymir, tycker till igen.