Nekromanti Serinenae hur ovanlig?

[LutherHex]

Re: Elit och elit...

För det första: den rustning du tycks föreställa dig på en riddare från 1200-talet verkar mera vara en 1400-tals rustning eller senare.

För det andra: Det finns sårbara punkter på ALLA rustningar. Rörlighet är viktigast i strid, inte tjock rustning.

För det tredje: Även hollywodd kan göra rätt ibland. Man kan lära sig saker av filmer också, fast det jag hävdar i denna tråd inte huvudsakligen grundar sig på filmer.

För det fjärde: Samurajer tränade på stick också. Jag har själv tränat kendo, så jag vet.

För det femte: En katana kan hugga rätt igenom en oxkropp med ett enda hugg och kan också ganska lätt huggas igenom en bildörr. (Rätt hanterad).

Det är historiens tåligaste svärd. En japansk svärdssmed på 1200-talet vek metallen 5000-6000 gånger och kunde härdningstekniker som européerna aldrig hört talas om. En europeisk svärdssmed vek metallen något tiotal gånger.

MVH

Stormästaren på rollspel,
han som nådigt uppfyller universum.

 

[Simon]

Re: Elit och elit...

Oh, well...

Jag var otydlig och tar om det hela. Och jag lämnar alla jämförelser mellan specifika elitförband i vår värld, och mellan europeiska och ex-vis japanska krigare, därhän.

Jag vill inte att det ska ligga i yrkesbeskrivningen (den speltekniska alltså) vilken kulturs elitkrigare som är bäst, mycket därför att de yrkesbeskrivningarna (med enheter hit och dit) är avsedda för rollpersoner, och det ska inte vara vilken ras eller kultur som en spelare väljer som avgör hur bra rollpersonen är. Det som avgör är hur spelaren placerar sina enheter, vad som kommer av tärningsslag med mera, samt ifall spelledaren väljer att starta med mäktigare rollpersoner genom att dela ut fler enheter, fler bakgrundsslag, högre GE-snitt eller något annat.

Tänk så här: en bra och erfaren rollperson som är fotsoldat kan naturligtvis klå upp en medioker slp-riddare (så länge inte riddaren är beriden och dundrar mot honom med lans och rustning!). Det handlar ju om rollpersonerna, berättelsens huvudpersoner!

Likaså, kan inte en fantastiskt begåvad månniskoriddare vara bättre än den mest misslyckade av tirakbanemännen, även om mediokra tirakbanemän kanske är bättre än bra riddare i genomsnitt?

Alltså, vad jag vill ha sagt är att en rollpersons förutsättningar för att bli bra är ungefär samma mellan olika elitkrigaryrken (riddare, gladiator, tirakbaneman, liljegardist etc). Sedan må det de facto vara skillnad mellan genomsnittliga slp som är det ena eller det andra, men även där beror det ju på hur bra sl vill ha dem. Och även om vi säger att det är kanon i spelet att liljegardister (ex-vis) är de absolut bästa och överlägsna alla andra elitkrigare, så vill jag då säga att den speltekniska förklaringen (om vi ser dem skapade som rollpersoner) är att de i så fall har mycket mer in-game träning och erfarenhet än sina motsvarigheter hos andra raser och kulturer.

Visst är det här till en viss del spelbalanspolitik, precis som kanonreglerna inte gör någon större skillnad av hög ålder när man skapar rollperson, men så må det vara.

Sedan bör du komma ihåg att alver lever länge. Många av Liljegardisterna är sannolikt rätt gamla. Ålderdom på alver innebär mer efarenhet.

Ja, men om det är premisser som inte helt ryms inom ramarna för en nyskapad rollperson enligt kanonregler? Om vi nu säger att yrkeskonceptet är att de är de allra allra bästa krigarna i världen, med både mer spetskompetens och flexibilitet än någon annan, innebär det att spelarna enligt kanon har tillgång till ett yrke som trollar upp de på ärkehjältenivå från början? Nä. Antingen så får man sänka nivån på hur bra en startrollperson som är liljegardist är, på nivå med andra elitkrigare, eller låta bli att beskriva yrket bland andra tillgängliga yrken.

Nej, nu ältar jag, så det är bäst att sluta innan jag säger samma sak fyra gånger!

Säg ifrån om nåt är oklart...

/S

 

[Krille]

The making of japanese cutlery

"Det är historiens tåligaste svärd. En japansk svärdssmed på 1200-talet vek metallen 5000-6000 gånger och kunde härdningstekniker som européerna aldrig hört talas om. En europeisk svärdssmed vek metallen något tiotal gånger."

Fniss. Blanda inte ihop antalet skuggor (lager) med antalet vällningar.

Stålet i basen välldes fem gånger, stålet i sidorna välldes tio gånger, och stålet i eggen välldes femton gånger. Dessa tre sorters stål arbetades samman till en klinga.

Härdningen var speciellt för att hantera skillnaderna i kvaliteten i stålet. Hade man härdat basen på samma sätt som eggen så hade klingan spruckit - härdlinjen i hamon är faktiskt ett synligt tecken på "nästan-sprickor" i skarven mellan den hårt härdade eggen och den mjukt härdade basen. Därav den differentierade härdningen.

Vill du ha mer information om tillverkningen av japanska svärd så rekommenderas Yushi Yukawas bok "Japanska svärd" (ISBN 91-502-1012-2).

Jämför nu detta med ett normalt europeiskt hantverk, genomvällt ca 10-15 ggr rätt igenom och ofta så väl att man inte ser några skuggor alls. Det härdas inte differentierat eftersom det inte behövs differentieras - den får en skarp egg i alla fall och behåller sin seghet ändå.

Kom igen när du har något mer på fötterna än populära nippofila myter.

 

[ripperdoc]

Slitz och källor [OT]

Ett tips om du vill få seriösa svar: källreferera inte till Slitz. Även om den tidningen mot förmodan skulle ha kollat sina källor och dessutom skriver objektivt (mot förmodan, återigen) så ser det aldrig bra ut att hänvisa till Slitz. Hänvisa i sådana fall till Slitz eventuella källor.

Att jämföra moderna elitförband, "vilket som är bäst" hit och dit är ett ganska meningslöst göra, eftersom väldigt få faktiskt vet särskilt mycket om förbanden (däribland jag), eftersom väldigt många tror sig veta väldigt mycket och för att moderna elitförband brukar vara specialiserade på olika saker och alltså inte bör jämföras allt för mycket; äpplen och päron, liksom.

Att sedan jämföra dessa i en redan urspårad Eon-tråd passar sig inte särskilt bra (en allmän uppmaning till alla som känner sig träffade).

/RipperDoc - som vet att Slitz innehåller nakna flickor, sextips, smaskiga beskrivningar av våld, vapen, kriminella samt... nakna flickor

 

[LutherHex]

Re: Elit och elit...

Jag har inte använt någon film som bevis, bara som ett medel för att ge en vink om vad jag menar.

Att KULT skulle vara nedlusat med felaktigheter hör inte hit. Jag hänvisade dit för den som ville veta vad jag menade med KI-krafter / Qi-krafter. Om du vill redogöra för felaktigheterna i KULT, så mejla gärna det till mig på shastregor@yahoo.se.

Varför jag gjorde jämförelsen? Jo för att den person jag svarade på ansåg att alla yrkeskrigare är lika bra. Ta bättre reda på var en debatt startade nästa gång...

Jag har inte nämt Musashi i denna tråd...

För att bli samuraj var du förpliktigad att vara Buke och mästare i Ju-jutsu. (Minns tyvärr inte var jag lärt mig det). Erik Lustbaader kanske?

Dina jämförelser med soldater hit och dit blåser bort som löv i vinden om du förstår med VAD debatten startade. Den startade med ett svar från "Simon" på en fråga jag ställde till Ljusets riddare. Där gjordes det vilda påståendet att alla yrkeskrigare är elitkrigare och att alla elitkrigare (alltså även yrkeskrigare) är lika skickliga. Dvs de har lika god utbildning.
Därav min jämförelse.

Jag jämförde dessutom samurajer med européiskt fotfolk vid 1200-talet, varför dina hänvisningar till senare tid är helt omotiverade.

Vi diskuterar dessutom krigaryrken, deras utbildning inte fältslagsstrategier eller vapen. Fast det var intressant att läsa ditt inlägg om detta. Du briljerar med dina kunskaper, tyvärr är de dock lite felplacerade i debatten. Redogör gärna varifrån du lärt dig att bågen var samurajernas själ, ända fran till 1500-talet. (Jag är intressserad av Japan och samurajer mm). Mina lärare i Kendo lärde oss att det var Katanan och Wakisashin som var samurajens själ, men kanske hade de fel?

Var kan man läsa om Sir William the Marshal?

MVH

Stormästaren på rollspel,
han som nådigt uppfyller universum.

 

[LutherHex]

Re: Elit och elit...

Bra. Ditt inlägg 12.45 var kristallklart.

Du har en hel del intressanta synpunkter och du tycks ha tänkt igenom det hela ordentligt. Jag har till och med skrivit ut detta inlägg från dig.

I stort sett håller jag med dig om ditt resonemang.

I min kampanj fungerar det dock faktiskt att olika kulturer har olika bra krigare på grund av kulturens nivå. Faktiskt bygger min kampnaj till stor del på detta faktum. Det blir balans ändå eftersom inget enda rike kan dominera helt. Vi har ett antal "supermakter" och en del mittemellan dessa och "U-länderna". Eftersom jag eftersträvar realism så tyckte jag det var konstigt med en spelvärld där alla kulturer har lika bra krigare.

Eftersom det finns så mycket annat än yrken som avgör hur farlig man kan bli eller hur farliga personer rollpersonerna kan möta, så fungerar det mycket bra för oss med "superyrken" (som naturligtvis har extrema krav). Alla kan ändå inte ha dessa yrken på grund av kraven. dessutom har vi spelarlicens efter erfarenhet på spelarna, så vilken spelare som helst får inte spela vilken ras eller yrke som helst.

Att ni spelar på ett helt annat sätt är helt förståeligt, helt ok och faktiskt också intressant.

Eftersom jag har satt ribban extremt högt på hur mäktig man kan bli i min kampanj, så KAN vi faktiskt starta spelet som Gudafödda hjältar. (Inlånad idé från drakar o demoner, äventyrsspel). Coolt som attan, tycker vi.

Med vänliga hälsningar

Stormästaren på rollspel,
han som nådigt uppfyller universum.

 

[LutherHex]

Re: The making of japanese cutlery

Wow, är du smed eller nåt? Eller sitter du i ett referensbibliotek?

Att ett européiskt svärd gjord på 1200-talet skulle ha högre kvalitet än en Japansk Katana från samma tid, det får du nog dock jobba mer för att övertyga mig om.

MVH

Stormästaren på rollspel,
han som nådigt uppfyller universum.

 

[Selly]

Re: The making of japanese cutlery

"den får en skarp egg i alla fall och behåller sin seghet ändå."

60rc går att göra vassare än 50, så det var näppeligen fråga om ett fall av ren överbästhet. 60/40 jämfört med 50 rakt igenom är varken bättre eller sämre överlag. Att man inte ville ha en hårdhet av 60rc rakt igenom var för att det skulle blivit alldeles för bräckligt. Japanskt stål hade gått utmärkt att göra "european-style" svärd av (med en hårdhet av 50rc rakt igenom), och jag vill bestämt minnas att detta dessutom gjordes på den tiden då japanerna använde raka svärd.

För övrigt så gjorde man inte alltid sidorna annorlunda än ryggen; det fanns ett antal olika metoder. Jag hade en bild med olika tvärsnitt illustrerade, men jag hittar den tyvärr inte just nu. Ah well.

 

[Krille]

Re: Elit och elit...

"Om du vill redogöra för felaktigheterna i KULT, så mejla gärna det till mig på [email:shastregor@yahoo.se."]shastregor@yahoo.se."</span>[/email]

En del av dem finns redovisade här.

"För att bli samuraj var du förpliktigad att vara Buke och mästare i Ju-jutsu. (Minns tyvärr inte var jag lärt mig det). Erik Lustbaader kanske?"

Ah. Jag skulle inte lita på Lustbader heller.

Att vara buke var att tillhöra adeln. Termen "samurai" ("att tjäna") tillkom till en början för de adliga som stod i tjänst hos länsherrar, och kom sedan (ca 1400) att omfatta hela adeln.

Termen ju-jutsu fanns inte ens före 1532, och de beskrivningar av konsten som har överlevt betecknar den som en i mängden obeväpnade stridstekniker i japan (det fanns över 7000 vid tillfället, varav över 6000 var tillägnade någon form av vapen). Det var aldrig något krav för samurajer, utom hos nutida ju-jutsu-utövare som velat göra sin konst ballare än den är.

"Redogör gärna varifrån du lärt dig att bågen var samurajernas själ, ända fran till 1500-talet. (Jag är intressserad av Japan och samurajer mm). Mina lärare i Kendo lärde oss att det var Katanan och Wakisashin som var samurajens själ, men kanske hade de fel?"

Rent historiskt sett så kom katana och wakizashi inte till förrän ca 1400. Innan dess kan de inte ha varit samurajens själ - de fanns inte ens. Svärden som bars innan dess kallades tachi och betraktades vid tiden som en del av en rustning. Det finns en del exempel på hur svärd och rustning matchar varandra, på samma sätt som katana och wakizashi matchade varandra.

Tittar man på tidiga samurajillustrationer (före 1400) så ser man oftare att den ideala samurajen sitter till häst och skjuter båge. Det finns även gott om beskrivningar av bågskyttedueller mellan samurajer som på så långt avstånd som möjligt försöker pricka varandra med sina pilar, men svärdsfajter är det ont om, än så länge.

I och med sengoku-eran så kom ett nytt vapen in på det japanska slagfältet: musköten. I och med det så kom eldkraft på avstånd i händerna på helt vanligt folk. Det kunde ta tiotals år att bli en kompetent bågskytt, men för att bli en kompetent musketör så räckte det med ett par veckor. Plötsligt var bågskyttens plats på slagfältet så ruckad att den helt enkelt rasade samman. Detta var dessutom en mycket våldsam tid, så det fanns inte tid för filosofiska floskler om själar och annat jox. Ville du ha titeln shogun så var du helt enkelt tvungen att ha fler soldater som var bra på att ha ihjäl folk.

Allt detta ändrades vid slaget vid Sekigahara. Tokugawa Ieyasu tog makten i Japan, stängde in västerlänningarna i Nagasaki och lade ett slags statligt monopol på musköterna. Krigen upphörde, fred rådde, de inkallade bönderna åkte hem och odlade ris eller stack in till städerna och blev rika, och helt plötsligt var den adliga krigarkasten arbetslös.

Grejen med "samurajens själ" är en konstruktion som kom till under Tokugawa-shogunatet, dels som omskrivning av hur en samuraj bör vara (prisad för sin konst, alltid i bästa skick, men oftast nersatt i sin skida och alltid till tjänst för dess herre), och dels under den mer filosofisk vinkling av krigskonsten då den faktiskt inte användes på slagfältet. Under Edo-perioden så rådde trots allt fred i riket, och det sista man ville ha var bråkstakar. Ett rätt bra sätt att stävja detta var att omstöpa krigskonsten från att helt enkelt dräpa fienden till en teknik att bemästra sig själv.

Nånstans i den här vevan så kom katana och wakizashi att bli mode. De kunde nämligen bäras utan rustning (något som de äldre tachi inte kunde), så samurajerna gjorde det till sitt adelsmärke att bära svärd till vardags. Ett långt svärd var hippt och inne, och ett kort svärd var praktiskt inomhus.

Det är inte svårt att hitta dessa fakta. Det räcker faktiskt med att leta lite utanför de skrifter och hemsidor som diverse svenska och internationella budoförbund producerar som försöker förklara varför just deras stridskonst är äldst, finast, ballast och mest effektiv. Hade jag varit hemma så hade jag kunnat namedroppa en klase med boktitlar.

"Var kan man läsa om Sir William the Marshal?"

Här, till exempel.

 

[Selly]

Varför högre?

Duger det inte med likvärdig kvalitet? Japanerna har aldrig varit bättre på att tillverka mordverktyg än européer - människor har en imponerande talang för dylika konster oavsett härkomst.

För övrigt så använde man inte katana på 1200-talet. Att hitta ett europeiskt svärd från den tiden som höll samma kvalitet som en samtida tachi är antagligen inte nån nämnvärd bedrift, däremot.

 

[Krille]

Re: The making of japanese cutlery

"Wow, är du smed eller nåt? Eller sitter du i ett referensbibliotek?"

Om man säger så här: för femton år sedan så satt jag i samma nippofila fällor som du sitter i nu.

Och ja, jag har ett referensbibliotek och har utan vidare ansträngning tillgång till ett större referensbibliotek, utöver Skövde Stadsbibliotek.

"Att ett européiskt svärd gjord på 1200-talet skulle ha högre kvalitet än en Japansk Katana från samma tid, det får du nog dock jobba mer för att övertyga mig om."

Apsimpelt. Katana fanns inte ens då.

Katana började komma till i mitten på 1400-talet, och blev riktigt populärt först i slutet av sengoku-eran (dvs senare halvan av 1500-talet).

 

[Selly]

Fel.

"Munkarna är mycket bättre, kanske de värsta krigarna de hade."

Fel respektive fel. Och vilka är dessa "de" du talar om? Samurajer och Shaolin-munkar tillhör två helt olika kulturer, och har ingenting med varandra att göra!

 

[Krille]

Re: The making of japanese cutlery

"60rc går att göra vassare än 50, så det var näppeligen fråga om ett fall av ren överbästhet. 60/40 jämfört med 50 rakt igenom är varken bättre eller sämre överlag. Att man inte ville ha en hårdhet av 60rc rakt igenom var för att det skulle blivit alldeles för bräckligt."

Nu har man inte samma hårdhet genom ett europeiskt svärd heller. Europeiska svärd hade olika hårdhet i klingans olika delar. Dessa egenskaper kom dock till på annat sätt än genom differentierad härdning och olika mycket vällt stål, då man arbetade med ytan på ett helt annat sätt i Europa än i Japan.

För att illustrera: i Japan gör man olika stål för de olika delarna först och sätter ihop till ett svärd, som för att kunna härdas måste härdas differentierat med den där skojjiga pastan som japanska svärdssmeder använder. Hade man inte använt den pastan så hade klingan spruckit.

I Europa gör man stål först och formar klingan sedan. I formandet av klingan så arbetas ytan ut och får andra egenskaper än kärnan, vilket tillsammans med klingans varierande tjocklek ger olika härningsegenskaper i klingans delar när den färdiga klingan härdas, och det utan pastan. Klingan spricker inte trots detta.

 

[Selly]

Re: Elit och elit...

"En samuraj skulle vara mästare på Ju-Jutsu och Kenjutsu. Dessa två stridskonster är totalt överlägsen medeltida européisk stridskonst."

Snicksnack. Samurajer praktiserade bujutsu, eftersom det liksom passade sig för krigare att kunna slåss. Dessutom så finns det inga som helst belägg för att japansk stridskonst skulle vara överlägsen europeisk. Att den överlevt i högre grad säger absolut ingenting. Vad är det som är så överlägset? Faktum är att de är mer lika än man tror - i princip varenda kamae har ju (minst) en europeisk motsvarighet. Vilket inte är särskilt konstigt, eftersom människor alltid varit bra på att komma på optimala metoder för att banka ihjäl varandra.

"Se filmen "den siste samurajen""

Filmen där ingen kan dra ett svärd ordentligt (*SCHWING*)? Filmen där Tom Cruise blir samurai och hugger av gevärspipor (eller ok, gevärspipa, men ändå...)? Filmen där det dyker upp ninjor? ...jotack, jag har sett den. Underhållande rulle, men knappast särskilt lämplig att hänvisa till i en sån här diskussion, nej.

"Begreppet Qi var också välkänt för samurajerna och de behärskade sin Qi. De utvecklade i vissa fall Qi-krafter."

För det första så heter det Ki. Qi är kinesiska. För det andra, om nu samurajer får en massa nifty Ki-krafter, bör inte riddarna få nåt slags krafter från sin Gud då? ¬_¬

 

[Selly]

Re: The making of japanese cutlery

"i Japan gör man olika stål för de olika delarna först och sätter ihop till ett svärd, som för att kunna härdas måste härdas differentierat med den där skojjiga pastan som japanska svärdssmeder använder. Hade man inte använt den pastan så hade klingan spruckit."

Kommer det här från boken du refererade till i det tidigare inlägget? Jag känner inte igen det över huvud taget. Flera olika delar? ¿Que? Härdleran (den där skojiga pastan) använder man för att få olika hårdhet i stålet; man lägger på olika mycket på olika delar. Det är också (delvis) därför den kröks. Differentierad härdning har aldrig varit ett krav i sig, och klingan skulle knappast spruckit utan den. Härdningen är ett medvetet val för att kunna få en skarpare egg. Det enda man egentligen verkar ha behövt göra är att vika stålet, för att få bort föroreningar. Det här med flera olika delar låter ju bara befängt, men jag kanske missuppfattar vad du menar.

"I formandet av klingan så arbetas ytan ut och får andra egenskaper än kärnan, vilket tillsammans med klingans varierande tjocklek ger olika härningsegenskaper i klingans delar när den färdiga klingan härdas, och det utan pastan."

Det fanns ju faktiskt mer än en metod, men point taken. Att kärnan och ytan hade olika egenskaper verkar dock inte alltid sant, enligt min källa (jag har inget utomordentligt referensbibliotek här just nu, men jag lyckades gräva fram Peter Johnssons bok Svante Nilsson Stures Svärd - Ett försök till rekonstruktion). För att citera ett stycke; "Det finns också exempel från sen medeltid på att man använt ett enda olaminerat stycke stål med relativt homogen struktur till bladet". Men med tanke på hur det där är skrivet så kan man väl antaga att detta inte var normen. Nåväl, man kan inte alltid ha rätt.

"Klingan spricker inte trots detta."

Det betvivlas dock att svärdet skulle spruckit redan vid tillverkning även om man härdade hela klingan till en hårdhet av 60rc. Att så skulle skett vid bruk av svärdet i fråga råder det väl däremot inga som helst tvivel om.

 

[walium]

Re: Elit och elit...

Till att börja med vill jag ge dig rätt, visst vanligt fotfolk är i princip alltid underlägsna elitsoldater i strider man mot man. Men den gamla myten att samurajerna skulle vara fullständigt överlägsna sina europeiska motsvarigheter har gång efter annan blivit avslöjad som rena fantasierna på den här sidan. Nu är jag fortfarande ingen expert i ämnet men jag har trotsallt hängt här i krokarna i snart tre år och då plockar man upp en del saker som andra mer insatta har skrivit.

"Nej, det är ingalunda någon myt att samurajer är så hårda krigare. Se filmen "den siste samurajen" så får du en vink om skillnaden mellan en européisk och en japansk stridsmentalitet."

Att de var hårda krigare är det ingen som betivlar, dock är jag inte så säker på att de var hårdast. Dessutom är filmen tveksam som exempel eftersom den inte innehåller särskilt mycket medeltida europeisk stridskonst. Sedan kan man tycka att det är orättvist att en bunte elitkrigare som tränat sedan barnsben blir nedmejade av en grupp gröngölingar med gevär, men det är en bra mycket mer lönsam ekvation för den som ska finansiera och ordna fram armén. I krig krockar ofta ideal med den hårda verkligheten.

"Begreppet Qi var också välkänt för samurajerna och de behärskade sin Qi. De utvecklade i vissa fall Qi-krafter."

Jaha...du menar att de förutom att vara elitkrigare även hade magiska krafter?

"Har du förresten sett Shaolin-munkar ha uppvisning någon gång. Det är INTE humbug det som de gör. De gör sina otroliga manövrer och motstånd mot eld, vapen, mm på RIKTIGT. De kan stå emot ett spjut som trycks mot bröstet med hjälp av sin viljekraft (sin Qi). "

Jo, jag har sett dylika uppvisningar på tv, men jag är osäker på vad de egentligen har med krig och verklig stridskonst att göra. Jag tror inte att viljekraft är ett särskilt bra skydd mot en målmedveten krigare med en vass metallbit även om det funkar under deras uppvisningar som sker under väldigt kontrollerade former.

 

[Pendragon]

*Slår ihjäl lite dumhet*

Skojar du eller? Tror du verkligen att en soldat är jämförbar med en tempelriddare? Läs isåfall Jan Gouillous (ursäkta eventuell felstavning av författarens namn) svit om Arn Magnusson.

Ursäkta mig, menar du på fullt allvar att vi ska ta Arn-sviten, hur underhållande den än är, som historiska fakta?

Alla som läst om diverse medeltida och / eller antika fältslag vet att det verkligen är skillnad på krigare och krigare.

Det har jag. Ett litet slag som stog vid Agincourt t ex. De tunga franska riddarna blev i mångt och mycket nedgjorda av orustade bågskyttar som rusade in i striden med hammare, yxor och dolkar.

Det finns massor med andra exempel. Man behöver bara läsa på lite.

Tror du också att en svensk soldat på 1200-talet skulle haft en chans mot en samuraj? Sluta nu, du får mig att skratta ihjäl mig snart.

Sluta själv. Jag trodde den nipponofila eran var över. Bara det faktum att den svenske soldaten använde sköld och samurajen inte gjorde det, skulle jag hävda gav svensken en fördel, även om samurajen var skickligare.

Dessutom: Då alverna väljer ut aspiranter till Liljans Garde föreställer jag mig att de har stenhårda test som bara en Sanarialv på kanske 100 klarar av. Sedan tränas de av de skickligaste krigare alverna har i 4-5 år. Dessutom har de ständiga vidareutbildningar under hela karriären.

Å andra sidan är de i första hand ett livvaktsgarde, snarare än en offensiv militär styrka. Hur ofta tror du de är i strid? På det hela taget så tror jag deras samlade stridserfarenhet är ganska låg, och träning är ett ganska taskigt substitut för erfarenhet. Däremot har de nog massvis med krigarmagiker i sina led.
Det vettigaste sättet att plocka ut liljegardister borde vara att välja personer som redan har utmärkt sig och skaffat sig erfarenhet på annat håll. Mycket mer praktiskt än att träna upp oerfarna slynglar från grunden och ger en bredare kunskapsbas inom gardet. Därmed försvinner också kravet på 1337 yrkesbeskrivning efter de från början har haft ett "vanligt" krigaryrke som de visat dugliga inom. Om man talar i metagaming-termer då.

Ålderdom på alver innebär mer efarenhet. (Sedan kan de bli inåtvända ja, men deras Qadosh kan vara högre än normalt).

Qadosh höjs av religös nit, något Sanari inte är kända för. Däremot är Sanari kända för att vara magiker, vilka i sin tur tenderar att ha en lägre Qadosh än vanligt.

Stormästaren på rollspel

Den var ju en fin och oprententiös titel...

/Joel - trött på dumheter

 

[Krille]

Re: The making of japanese cutlery

"Kommer det här från boken du refererade till i det tidigare inlägget? Jag känner inte igen det över huvud taget."

Hur hade du annats tänkt att man skulle kunna använda stål vikt olika antal gånger i egg, sidor/rygg och kärna? Stålet i kärnan välldes (veks) normalt 5 ggr, sidor och rygg 10 ggr och egg 15 ggr. Och ja, det kommer från den boken och andra böcker på ämnet.

 

[Pendragon]

Re: Elit och elit...

Bara en liten anmärkning på ditt i övrigt superba inlägg, sverige har inga yrkessoldater.

Ähum... ursäkta mig. Trodde du att officerarna var värnpliktiga? Utöver det finns det en del anställda underbefäl, ofta sådana som hjälper till med värnpliktsutbildning mellan sin egen värnplikt och en officersutbildning, och förutom det finns SSG, men de är inte så många.

Sen vete fanken vad vi ska klassa KFOR och dylikt som.

/Joel

 

[Ymir]

Nomader vs Civilisationen

I min kampanj fungerar det dock faktiskt att olika kulturer har olika bra krigare på grund av kulturens nivå. Faktiskt bygger min kampnaj till stor del på detta faktum. Det blir balans ändå eftersom inget enda rike kan dominera helt. Vi har ett antal "supermakter" och en del mittemellan dessa och "U-länderna". Eftersom jag eftersträvar realism så tyckte jag det var konstigt med en spelvärld där alla kulturer har lika bra krigare.

Ehrm...okej. Och hur förklarar du då att primitiva ryttarfolk i vår värld gång på gång på gång på gång gjort fullständigt mos av rika, civiliserade och mäktiga högkulturer?

- Ymir, undrande