Nekromanti Shibetsu [Panty Explosion]

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Shibetsu OAV 2: Bekännelser ur hjärtat.

Jag föredrar Rene Artois, i så fall.
OK, så du gillar haremkomedier så länge huvudpersonerna är fega franska kaféägare under den tyska ockupationen? :gremelak:

Elaka skämt åsido, så vore det helt seriöst en rolig idé att låta en av er Rene-sammanfatta varje föregående spelmöte. :gremsmile:

Erik
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: Shibetsu OAV 2: Bekännelser ur hjärtat.

Hazumi är en bitch som vanligt

Lögn! Förtal! Förnekelse!

så bra att hela konflikten bordläggs.** Krille var ansvarig för beskrivandet, och bestämde sig för att bryta konflikten – han gjorde vad han tyckte var bäst för situationen. Ett intressant exempel på hur scener funkar – jag tycker inte alls det blev dåligt, men jag hade tänkt mig att det skulle få mycket längre när Fukuda utmanade Hazumi, och jag vet inte vad de övriga egentligen förväntat sig.

Tja, jag tyckte det funkade bra. Följden blev ju att konflikten trissades upp utan att få utlösning, så att läget verkligen är spänt inför den explosion som oundvikligen kommer att komma. Jag hade förstås "förväntat mig" att verkligen gå loss på Fukuda, och givetvis var det frustrerande att hindras, men på ett positivt sätt ("grrr! nästa gång så jäklar!").

Ito är lika läskig som vanligt och jag försöker definiera henne som ”Darth Vader spelad av Winona Ryder”

Underbar figur, måste sägas. Hon är verkligen tok-creepy. :)

Hazumi undrar varför Yuu inte verkar må bra*** Thark ville förstås få fram Yuus bekymmer i ljuset. Är inte mina spelare uuuuuurgulliga?

Hemligheter som kommer till ytan är mer dramatiska än de som hålls på helt enkelt...

men så småningom kryper sanningen fram: hon är kär i Hanbei.

...och den här karamellen hade sugits på länge nog, så jag ville skapa ett upplägg för att föra den till ljuset (och därmed också ge mig en ursäkt att komma med mitt eget bekännande).

vilket gör att jag och Dr_Graevling som ju spelar Tara kör duo i tjugo minuter, vilket är måttligt smart i sammanhanget. Lovar bättring till nästa gång.

Tja, så illa vet jag inte om det var. I det ganska långsamma IRC-sammanhanget är tjugo minuter ändå inte långt, så länge det händer roande saker och man kan komma med glada tillrop (och dåliga förslag) från sidlinjen. Men visst, det är bra i individuella scener att driva mot konflikter för att på så sätt involvera övriga.

Dataklubben fick tag i filmen från en webbsajt som säljer smygfilmade nakenbilder. Sajten har flera exempel just från Shibetsu och de kommer från en figur som kallar sig monkeyking62 och även känner till skamligt skvaller som sina offer.

Apkungen. Apklubben(?). Stulna hårborstar. Onda(re) Hazumi-kloner. Hur i hela sjutton hänger detta ihop egentligen? Aghaaah!?!?!? :)

jag börjar känna att jag skulle behöva nån sorts Anders Gernandt (ni minns väl Lödder?) som börjar varje spelmöte med att rabbla alla intriger

Fast nu har vi ju en fin sammanfattande spelrapport (som gör det lättare att friska upp minnet än att försöka vaska igenom loggen). ;-)

(Jag brukar skriva sammanfattningar av spelmötena i mina egna kampanjer av samma skäl—det händer så förbålt mycket, och fort, att om man inte har en punktlista så går det aldrig att hänga med i svängarna.)

Redan här etableras kvällens tema: Det händer saker. Mycket saker. På olika håll. Alla har sin egen lilla historia vilket vi (nästan) återkommer till.

Tycker det var en bra blandning av att utforska alla personproblem samtidigt som "huvudplotten" ändå fick utvecklas lite (och jag hoppas att "hotbilden" trappas upp lite nästa gång så vi börjar känna lite eld under baken utan att det helt utkonkurrerar de mer personliga drifterna).

Så länge som det faktiskt a) händer saker och b) kommer lite konflikter som drar in "publiken" funkar det IMO bra även när inte alla är närvarande. Kanske t o m på vissa sätt bättre, såtillvida att det är mindre förvirring kring vem som behöver säga något och man på något sätt kan åstadkomma mer när inte hela kattflocken behöver vallas till samtycke först.

(Det är också lättare att hålla tillbaka Hazumis tendens att brösta fram sig till frontalposition när hon inte är allerstädes närvarande...)

På det stora hela, bra, helt enkelt; jag satt och halvsov genom det mesta men det berodde helt på bristande utvilning.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Shibetsu OAV 2: Bekännelser ur hjärtat.

Hemligheter som kommer till ytan är mer dramatiska än de som hålls på helt enkelt...
Indeed! Det är därför det är gulligt av er att hjälpa SL och varandra med den saken.

Apkungen. Apklubben(?). Stulna hårborstar. Onda(re) Hazumi-kloner. Hur i hela sjutton hänger detta ihop egentligen? Aghaaah!?!?!? :)


Vi får hoppas att jag vet, åtminstone...

Jag brukar skriva sammanfattningar av spelmötena i mina egna kampanjer av samma skäl—det händer så förbålt mycket, och fort, att om man inte har en punktlista så går det aldrig att hänga med i svängarna.
Nog bra så, men det är värre än så - jag är orolig för att tappa bort era privata agendor, eftersom det skulle ge mig resurser som Demon. Så jag vill föra in dem alla på något sätt när det är grejer ni inte bara kan göra själva.

och jag hoppas att "hotbilden" trappas upp lite nästa gång så vi börjar känna lite eld under baken utan att det helt utkonkurrerar de mer personliga drifterna
Det är just att jämka samman det som kan bli svårt: om modersskeppet går ned över Shibetsu och säger att det är dags att leverera de årliga 100 sextonåringarna till deras sushirestaurang vid Beta Centauri kommer lätt engelskaprov och dylikt bort. :gremsmirk: Men vi får se. Jag har mina planer.

Erik
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Del 2: Skräck och avsky på badhuset

  • Hanbei är Mr Exposition; han vet vad som är på gång och har inget emot att förklara saker inom rimliga gränser. Jag tycker det är ett bekvämt sätt att gödsla med ledtrådar och mer därtill.
  • Yumikos attraktion till Katyusha blev tydligare, samtidigt som Aya lyckades bete sig så att hon gav intrycket av att känna likadant för Miho. Dessutom var folk näck. Mao, andelen masturberande manliga tittare mångdubblades i "kvällens avsnitt"...
  • Folk misslyckades som FAN. Och roligt var det.
  • Vissa Avslöjanden i det här avsnittet var nog så intressanta för den vanliga kampanjen. Det känns helmysigt att kunna släppa ledtrådar till spelarna i ett sammanhang som skulle verka krystat i den vanliga kampanjen. Å andra sidan spelar vi eftersom Dok inte kan vara med, och det känns kymigt mot honom...
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Del 2: Skräck och avsky på badhuset

"Yumikos attraktion till Katyusha blev tydligare, samtidigt som Aya lyckades bete sig så att hon gav intrycket av att känna likadant för Miho."

Ja, hon kramas. :gremshocked:

"Mao, andelen masturberande manliga tittare mångdubblades i "kvällens avsnitt"..."

Ewwwww...

"Vissa Avslöjanden i det här avsnittet var nog så intressanta för den vanliga kampanjen. Det känns helmysigt att kunna släppa ledtrådar till spelarna i ett sammanhang som skulle verka krystat i den vanliga kampanjen. Å andra sidan spelar vi eftersom Dok inte kan vara med, och det känns kymigt mot honom..."

Well, han får skylla sig själv om han har fel på internetanslutningen! Den skälmen! :gremsmirk:

"Efter att vi mobbat Storuggla tillräckligt försöker han ta reda på vem skvallerbyttorna är telepatiskt, så han ska kunna kasta en slungboll på dem."

Nu var det så att Mihos syfte var att få tyst på dem, vilket i och för sig fungerade, men... ja. Grundmotivationen var att så länge skvallerbyttorna håller på och viskar och har sig så kommer Aya att hålla låda om hur de konspirerar mot henne, vilket är jobbigt och irriterande. Så det var feckin' värt det, även om det sätter stackars Miho i klistret nu.

"Miho får panik och visar känslor, vilket antagligen är mer kusligt än när Wednesday Adams ler. Hunden håller en förvirrad monolog med spontana inpass från de andra som i princip förklarar vad den är för den som lyssnade. Miho rusar därifrån. Aya försvinner också."

Jag tyckte det var en bra lösning. "Attans, min hemlighet är avslöjad. Nu vet de. FLY!" Vad fan Aya skulle efter för vet jag inte. Hon är skum.

Either way, fun was had. Onsdag?


Storuggla, inte adams alltså
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: Del 2: Skräck och avsky på badhuset

Dr_Graevling har internettrubbel så vår session blev Gaiden istället. Alla var trötta, sjuka, sega eller en kombination men det gick ganska bra i alla fall.

Förvånantsvärt bra under omständigheterna. Jag satt ju med feber och konstant rinnande näsa så den kreativa energin var allt annat än på topp och det var flera tillfällen då jag kända att "här borde Aya få fnatt och göra något knäppt" men ganska snabbt utmynnade i "ööögh, orka tänka". (Se t ex snacket med Katya kring hemliga agenters vara eller inte vara där jag tappade ångan halvvägs och nte kände att jag hade någon vettig riktning att ta det från ett spelar/författarstans-perspektiv.)

I alla fall, folk trippar så småningom ned, men det är kusligt där nere och alla mer eller mindre freakar ut. I synnerhet när de ser liket bakom det mystiska altaret, som jag, enligt gamle Fille Lovecrafts metod, beskriver som obeskrivligt.

Extra fint eftersom alla kände sig tvugna att, mer eller mindre i tur och ordning, försöka trapsa fram och glo och snabbt misslyckas med sinnesnärvaro-slaget. :)

och innehåller rester av krossade glasrör och en skimrande brun vätska.

...och lyssnar hon på mitt telepatiska "IKKI! IKKI! IKKI!"? Intedå. :)

Folk kastar slungboll, eftersom SL är övertygad att japansk skolgymnastik ser ut som svensk på 50-talet,

Du har förmodligen inte specielt fel. :)

I alla fall, det kajkar fullständigt banan, och hon startar världens pyrotekniska psykofyrverkeri som leder till panik,

Rulle säger "FAIL! (-> Aya-chan)". Ett oroväckande leende sprider sig brett över tharks anlete.

Eftersom vi haft så klent med psi-action ville jag verkligen se till att ta tillfället i akt och bre på ordentligt och göra något maffigt av det. Nå, inte för inte så är det rivalen som narrerar alla psi-slag och därmed har fritt fram att kasta in otrevliga bieffekter även på lyckade slag, så jag hade gjort det nog så illa i vilket fall, men med ett faktiskt misslyckande så... mums.

Dessutom manifesterar sig spökhunden fysiskt för alla närvarande.

<3 spökhunden.

Hanbei är Mr Exposition; han vet vad som är på gång och har inget emot att förklara saker inom rimliga gränser. Jag tycker det är ett bekvämt sätt att gödsla med ledtrådar och mer därtill.

Tja, det var lite problematiskt i OAV1 eftersom det ledde till något av ett antiklimax. Här tyckte jag det var mer fungerande eftersom det bara var en infodump/exposition på vägen, inte ett faktiskt lösande av problematiken.

Jamenar, det finns ju anledningar till att Mr. Exposition är en etablerad trop; det är praktiskt att ha någon lättillgänglig källa att kasta ut infodumpar från, för utan information är det svårt att komma någonstans (jag är nu inte något större fan av "headless chicken"-plottar; det är vad man gör åt situationen som är det intressanta, inte att lista ut vad situationen är).

Och nu sitter de stackars Gaiden-flickorna inne på en del svar och publiken (om än inte de inblandade) har lite inblick på vad som är igång i huvudstoryn, men vart det faktiskt är på väg är helt öppet. Och en spännande fråga.

Folk misslyckades som FAN. Och roligt var det.

Folk som jag är rival åt lyckas alldeles för mycket; jag tycker inte jag haft tillräckligt med tillfälle (eller fantasi för) att kasta in riktiga elakheter. Jag, å andra sidan, har gett mina rivaler väldigt mycket spelrum kampanjen igenom...

En grej jag gör är ju att kasta in en hel del "tappar jag humöret? (1 tärning)" och liknande som förvisso ger upplägg för skoj psykbryt, men åas inte ger upphov till så mycket resultat på ett lyckat slag ("grattis, inget hände"), och det känns som läge att förklara det. Om jag vill misslyckas, varför slå tärning och riskera att lyckas?

Mja, vore jag säker på att jag vill psykbryta så kör jag förstås på det själv; ett tärningsslag gör att jag kasta in det i alla "hm, här vore det kanske skoj om..." utan att det blir en löjligt hög frekvens eftersom hälften faktiskt ändå lyckas. Samt, nog så viktigt, lämpa över ansvaret på rivalen att ge mig lite jävulskap att jobba med.

Problemet kvarstår dock att jag potentiellt belastar vännen med en narration som inte ger så mycket intressant att jobba med.

Yumikos attraktion till Katyusha blev tydligare, samtidigt som Aya lyckades bete sig så att hon gav intrycket av att känna likadant för Miho. Dessutom var folk näck. Mao, andelen masturberande manliga tittare mångdubblades i "kvällens avsnitt"...

Jag ser det som ett in-joke med glimten i ögat. That's my story and I'm sticking to it.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Del 3: Panting and Explosion

Efter psykokatastrofen dagen före är stämningen ännu mer tryckt. Polisen jagar runt efter vad som kan ha hänt och gympasalen är stängd. Aya, Katya och Yumiko sitter på skolgården och grubblar. Miho är hemma ("förkyld" - hon gömmer sig givetvis).

Parallelt med samtalet på skolgården ringer Ono, Mihos speciella irritationsmoment i Demonologiklubben. Hon påstår först att hon är där för att se om Miho mår bra, men snart visar sig detta vara knappt ens en bluff utan mer som ett skämt; hon antar formen av en mycket långhalsad demon och anfaller Miho. Efter en inledande skärmytsling dyker de andra upp (de var oroliga för Miho och anländer givetvis i grevens tid) och en brutal strid utbryter - Onos hals och tunga växer hela tiden, och snart är Mihos lägenhet fylld av den ringlande ormliknande halsen. Yumiko och Katya får in några rediga smällar men Ono har övernaturlig styrka och blir bara irriterad; Miho får tummen avbiten, Katya kastas runt i rummet som en vante, och till slut väller Onos kropp över den undsättande trion och pressar dem mot marken. Aya ägnar sig åt att få Miho att använda sina krafter, och det lyckas, det också, i grevens tid: med ett illtjut spränger hon Onos huvud, badar lägenheten i blod och hjärnmassa och krossar vartenda fönster i kvarteret. Ono förvandlas tillbaka till en vanlig flicka.

De föser undan tillrusande grannar med en blandning av Yumikos hot och Ayas svada, men polisen är på väg. I ett tillstånd av stum förvåning bestämmer de sig för att fly; den gatsmarta Yumiko tar ledningen och de lånar rena kläder av Miho. Miho försöker efter ett infall sätta fast sin tumme igen med sina krafter, och lyckas... men tummen är nu en likfärgad, förvriden klo, som rör sig på egen hand och tycks ha en egen vilja. Miho döper den till Lefty, eftersom det är hennes högra tumme.

Yumiko leder kvickt flickorna på en stöldräd efter väsentligheter: bil, nya kläder och - sprit! Deras tillflyktsort blir Katyas farfars fiskarstuga. Där börjar de, i nervositeten och förvirringen, att följa Yumikos exempel... och snart har vi fyra fulla sextonåringar i stugan.

Yumiko och Katya ute på bryggan... jag kan inte säga det här utan att det låter smaklöst, men Yumiko kysser Katya, Katya kysser tillbaka och... ja. Det var faktiskt genuint vackert. Jag kan inte säga mer utan att förstöra det, det var den bästa romantiska scen jag sett i rollspel.

Inne i stugan, däremot, blir såväl Aya som Miho fulla och hysteriska, släpper lös all sin avundsjuka, sina skuldkänslor, sin rädsla - och flyger på varandra. det slutar med att Aya knuffar Miho så hon slår sig blodig och medvetslös (eller, vad Aya vet, död eller kanske invalid för livet) - och Aya flyr ut i panik. Det var inte vackert på samma sätt som Yumikos och Katyas.... scen... var vacker, men det var skitsnyggt. Fattar ni?

Aya rusar it i panik, och möts, full, skräck- och blåslagen, av två andra medlemmar från Demonologiklubben... och de har också blivit demoner. Hungriga sådana. Snipp, snapp... klipp!

Jag kommer inte på några vettiga kommentarer. Skitbra spelmöte! tack för det, grabbar!

Erik
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Del 3: Panting and Explosion

Stämningen som jag fick under spelmötet var till stor del samma som i Thelma&Louise - så desperat, så olycksaligt, så det enda man kan göra är typ att hålla fast så hårt som möjligt i ens kamrater och hoppas att man inte kastas av i farten.

Liksom, jag kan inte se ett mundant slut på det här. Antingen blir det en roadmovie i japansk tappning som slutar med att den stulna Mazdan kör ut i Okhotska havet, eller så slutar de fyra tjejerna som yakuza-hitmen i Sapporo helt enkelt för att de inte har någon annanstans att ta vägen, eller så rekryteras de av ESP, tränas till stencoola agenter och skickas på internationella demonutrotaruppdrag som GIFs (Girls In Fuku) till Paris, London, Istanbul och Sydney. Men aldrig i helvete att de kommer hem till mamma å pappa igen och fortsätter sina tonårsliv, inte ens som japanska Lone Gunmen.

Vad Katya egentligen känner för Yumiko är ju dock osäkert. Hon är desperat, förvirrad, på flykt och dessutom full just nu. Men det är minst samma sak som i ordspråket "en bra vän betalar borgen, en sann vän sitter i finkan bredvid en och säger 'nu har vi allt skitit i det blå skåpet!'". Minst. Det kan till och med vara äkta.

De här Panty Explosion-kampanjerna är det bästa i rollspelsväg som jag har varit med om på hur länge som helst. Så här kul har jag inte haft med rollspel sedan... tja, tidigt nittital, minst. Tack för den här upplevelsen!
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: Del 3: Panting and Explosion

umiko och Katya ute på bryggan... jag kan inte säga det här utan att det låter smaklöst, men Yumiko kysser Katya, Katya kysser tillbaka och... ja. Det var faktiskt genuint vackert. Jag kan inte säga mer utan att förstöra det, det var den bästa romantiska scen jag sett i rollspel.
Ah, ung kärlek. Så gulligt.

Den bästa homosexuella kärleksscen som jag nånsin spellett finns bevarad i serieform. :gremgrin:

Det är något visst med stränder.

/Kalle
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Del 3: Panting and Explosion

"Parallelt med samtalet på skolgården ringer Ono, Mihos speciella irritationsmoment i Demonologiklubben. Hon påstår först att hon är där för att se om Miho mår bra, men snart visar sig detta vara knappt ens en bluff utan mer som ett skämt; hon antar formen av en mycket långhalsad demon och anfaller Miho."

En svandemon, sålunda.

"I ett tillstånd av stum förvåning bestämmer de sig för att fly"

Med liket. Inrullat i en matta. Såhär i efterhand kanske vi bara kunde ha fjuttat eld på kåken, vi verkar ändå ha ritat en stor återvändsgränd på våra liv...

"Yumiko och Katya ute på bryggan... jag kan inte säga det här utan att det låter smaklöst, men Yumiko kysser Katya, Katya kysser tillbaka och... ja. Det var faktiskt genuint vackert. Jag kan inte säga mer utan att förstöra det, det var den bästa romantiska scen jag sett i rollspel."

Det var jättesött! Jag gjorde sådarna där "aww"-läten här hemma.

"Inne i stugan, däremot, blir såväl Aya som Miho fulla och hysteriska, släpper lös all sin avundsjuka, sina skuldkänslor, sin rädsla - och flyger på varandra. det slutar med att Aya knuffar Miho så hon slår sig blodig och medvetslös (eller, vad Aya vet, död eller kanske invalid för livet) - och Aya flyr ut i panik."

Inte lika sött, nej. Men lika kul!

"Jag kommer inte på några vettiga kommentarer. Skitbra spelmöte! tack för det, grabbar!"

Tack själv, jag hade apkul trots att jag drabbades av misär efter misär :gremlaugh:


Storuggla, fred astaire
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Del 3: Panting and Explosion

"Liksom, jag kan inte se ett mundant slut på det här. Antingen blir det en roadmovie i japansk tappning som slutar med att den stulna Mazdan kör ut i Okhotska havet, eller så slutar de fyra tjejerna som yakuza-hitmen i Sapporo helt enkelt för att de inte har någon annanstans att ta vägen, eller så rekryteras de av ESP, tränas till stencoola agenter och skickas på internationella demonutrotaruppdrag som GIFs (Girls In Fuku) till Paris, London, Istanbul och Sydney. Men aldrig i helvete att de kommer hem till mamma å pappa igen och fortsätter sina tonårsliv, inte ens som japanska Lone Gunmen."

Att de inte kan återvända hem är ganska givet. Eller ja, för Miho är det väl omöjligt av rent fysiska skäl (all förödelse hemma hos henne kan inte gå oupptäckt) såväl som psykologiska (här tänkte jag påpeka att Miho är helt jävla trasig även om inte Aya inser det i sin avundsjuka, men så kom jag på att Aya fan i mig är ett måndagsexemplar hon med, two peas in a pond liksom). Yumiko och Katya kan dock räddas, de har bara flytt med ett lik, det gäller bara att de inte gör något dumt nu så kan de nog återvända hem... kanske. Det är möjligt. Sen om de faktiskt ser det på det viset är en helt annan femma...

Fast nu när din ide om att supa oss fulla lyckades och var så underhållande, vad är nästa steg? Teambuilding genom att bygga torn? Hinderbanor? Sleepovers? Gruppterapi?Eller mer sprit? :gremwink:


Storuggla, alkohol renar
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Del 3: Panting and Explosion

Teambuilding genom att bygga torn? Hinderbanor? Sleepovers? Gruppterapi?Eller mer sprit?
Ni måste ju rädda Aya (ni tror väl inte jag kommer att låta henne komma undan eller göra något så banalt som att döda henne?), så en sådan där "rustar sig för strid" sekvens med power metal i bakgrunden, följd av en power walk ut till Mazdan? :gremgrin:

Erik
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Del 3: Panting and Explosion

"Ni måste ju rädda Aya (ni tror väl inte jag kommer att låta henne komma undan eller göra något så banalt som att döda henne?), så en sådan där "rustar sig för strid" sekvens med power metal i bakgrunden, följd av en power walk ut till Mazdan?"

Du vet att jag har skräck för att Aya plötsligt ska visa upp sentaiuniformerna hon gjort åt gänget inför den kommande kampen mot Häxan?


Storuggla, kuddkrig!
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: Del 3: Panting and Explosion

Ja, vad kan man säga mer än—jösses så bra! Det här var verkligen ett sånt speltillfälle att jag önskar vi suttit runt ett bord så jag kunnat skaka era händer, hifivea och så vidare, och som gav upphov till en varaktig "rollspels-high" efter sitt avslutande.

Sen får väl sägas att just i skjulscenen såg vi prov på en fördel med IRC-spelet—nämligen att vi kunde ha två scener (och två konflikter) som utvecklade sig parallellt utan att det blev förvirrande, utan att behöva vänta på tur och utan att behöva oroa sig över huruvida man gör sig hörd eller inte. Kontrasten mellan det samtidigt utspelade gullgullet mellan Katya & Yumiko och den fula splittringen mellan Aya & Miho— snyggt!

För övrigt: Nackdelen med att bara ha en psioniker i sällskapet är att det bara är en person som får beskriva alla psiresultat. Det är nämligen riktigt kul att hitta på ORDENTLIGA hemskheter. :)
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Del 3: Panting and Explosion

"För övrigt: Nackdelen med att bara ha en psioniker i sällskapet är att det bara är en person som får beskriva alla psiresultat. Det är nämligen riktigt kul att hitta på ORDENTLIGA hemskheter. :)"

Det är inte mtt fel att din rollperson inte sugit i sig en psionikers hjärna för att få krafter än!


Storuggla, kontrast fint
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Del 3: Panting and Explosion

"....
OK, så vem har vilken färg?"


Jag trodde jag skulle slippa klassifiera det eftersom jag inte sytt uniformerna.


Storuggla, not much thought
 
Top