Re: Vad är rollspel?
Men då kan man ju mena att eftersom en producent / regissör / manusförfattare bestämmer innehållet i en teater så är det rollspel, eftersom det är gestaltning styrt av regler (manus med bitvis accepterad improvisation).
Där tycker jag att improvisationen har en alldeles för liten del för att få kallas rollspel (jepp, det är en bedömningsfråga). Improvisationsteater tycker jag dock gott kan hamna under kategorin rollspel.
Citat:
Jag tycker att det du gör urlakar begreppet regler, mest för att de flesta anser att friform är rollspel. Du anpassar definitionen i efterhand, så att säga. Med andra ord, att en person bestämmer vad som sker i en berättelse kan knappast ses som en regel (då är ex. många barnlekar rollspel...o.s.v.)
Tror att jag redan nämnt i tråden någonstans att jag tycker att barnlekar skulle kunna vara rollspel, men jag är inte säker, då jag inte riktigt kan se några regler som följs av samtliga deltagare (men jag är inte så haj på barnlekar, då jag varken är eller har barn). Att "SL bestämmer" är en regel tycker jag bevisas av det faktum att det finns rollspel som inte har den regeln. Samma sak gäller "spelare kan inte påverka spelvärlden annat än genom sin rollperson". Båda två är strikta regler. Jag tycker att du begränsar konceptet "regler" till att det måste handla om tärningar eller kort eller liknande. Eller vad tycker du gör att "SL bestämmer" inte är en regel? Vilket kriterium uppfylls inte? Ta en titt på Court of the Empress. Skulle du säga att det har regler? Om så, vad skiljer det från friformsspel?
Citat:
Jag tycker förstås att friform är rollspel ändå, men jag tror tyvärr inte det finns en enkel definition som inkluderar allt folk kallar rollspel och exkluderar allt annat.
Det tror inte jag heller, och jag vill påminna om att det inte är min definition vi diskuterar. Jag har tidigare i tråden sagt att jag inte har någon definition, men att "jag känner igen det när jag ser det".
(Däremot verkar definitionen funka hyfsat väl, med utrymme för att den kräver subjektiva bedömningar, fast man kan säkert hitta saker som spräcker den. Friformsspel är dock inte en av dem.)
Enligt en artikel i speltidningen Fenix (nr 3, 2006) av Ola Jansson är definitionen av rollspel följande:
1. Rollspel är regelbaserade.
2. Rollspel har varierande kvantifierbara resultat. Med detta menas ungefär att spelarna har en viss (oftast skissartad) uppfattning av vad de förväntas att göra i en viss typ av situation.
3. Ett värde kopplat till resultatet. T. ex att uppnå ett specifikt mål för sin rollperson.
4. Spelaren anstränger sig för att påverka resultatet. Detta kan vara problemlösning eller rollgestaltande.
5. Spelarna är känslomässigt engagerade i resultatet.
6. Rollspel påverkar ibland det verkliga livet. Det kan vara något så banalt som att man får vänner av att spela rollspel.
Ola Jannson har med denna definition utgått från spelforskaren Jesper Juuls definition av vad som är ett spel.
Ola Jannson sammanfattar att rollspel alltså
inte är teater med tärningar eller ett slags strukturerat berättande.
Alltså är inte improvisationsteater rollspel och personligen anser jag inte att friform är det heller. Isåfall är ju även filmmakande rollspel, liksom teater.
En bra definition ur en
akademisk synvinkel skall vara så
exkluderande som möjligt - inte
inkluderande. Anledningen till detta är att om alltför mycket kan innefattas i definitionen så tappar man fokus på vad man har definierat. Om vi säger att allt som har hjul som snurrar är bilar har vi inkluderat alltför mycket i vår definition av bilar. Inkluderar vi friform, improvisationsteater, film, teater, barnlekar i rollspel så säger vår definition inte ett smack om vad vi sysslar med, än mindre vad rollspel är. Rollspel är en spelform, det är inte en teaterform eller lek. Det är att försöka omvandla definitionen av rollspelandet till något det inte är på bekostnad av vad som egentligen är rollspel. De som gillar teater, friform mm skall absolut ägna sig åt det, utvecklas och ha kul. Att somliga vill kalla det rollspel är dock flummigt helt enkelt.
Låt inte rollspel bli en "slaskdefinition" på alla umgängesformer som har med rollgestaltande att göra. Innan rollspelen uppfanns på 50-talet användes definitionen rollspel bl.a på improvisationsteater. Vid år 2007 borde detta begrepp förädlats och fått en ny betydelse. Vissa här tycks definiera rollspel på samma sätt som min gamla mormor.
Det är olyckligt, eftersom hon inte förstår ett smack vad jag sysslar med.
Vidare står det i Ola Janssons artikel att det är skillnad på historieberättande och spel. Jansson hänvisar till speldesignern Raph Koster, som sammanfattat skillnaderna mellan spel (läs: rollspel) och storytelling:
1. Spel lär genom spelarnas direkta erfarenheter. Historier lär genom
andras upplevelser. (Min kursivering).
2. Spel är bra på objektifiering. Historier är bra på empati.
3. Spel tenderar att kvantifiera, reducera och klassificera. Historier tenderar att fördunkla, fördjupa och göra subtila distinktioner.
4. Spel är externa, dvs människors
handlande står i centrum. Historier är interna, det vill säga handlar om människors
känslor och tankar.
Friform är inte rollspel för det har inte:
1. Särskilt mycket till regler. Regelbegreppet är så urholkat att det är som att kalla ett hjul för en bil.
2. Friform är internt. (se ovan).
3. I friform är empati centralt (att döma av vissa forumisters inlägg).
4. Friformare hatar att kvantifiera, reducera och klassificera.
5. Friformare har inga mål med sin rollperson och med äventyret. Resultatet saknar mening "det är vägen dit som räknas, inte målet".
Jag vill understryka att jag vill inte försöka få någon att sluta med friform. Har ni kul så, go for it. Fast jag ogillar starkt att min spelhobby förknippas med eran. Då jag berättar för en kollega på jobbet eller en främling att jag spelar rollspel frågar de ofta: "Så du är en sån där fjant som klär ut dig och springer omkring i skogen och viftar med plastsvärd?" Eller andra nedsättande frågor. Friformare bidrar för mig till detta problem, för de reducerar något som för mig är ett avancerat tidsfördriv till något som barn kan pyssla med. Många barn skulle säkert kunna bli asduktiga på att spela friform, eftersom de är naturligt begåvade på att skådespela. Inget barn är dock kapabel att spela min form av rollspel (om de inte är genier), för det fodras mer bildning och raffinemang i slutledningsförmåga och kreativitet, samt människokännedom. Samtidigt vill jag säga att om man vill bli skådespelare är nog friform överlägset
riktigt rollspel, fast teater torde vara överlägset friform om man vill bli en ny Johnny Depp.
Slutligen vill jag också säga att jag älskar teater och film. Jag vill dock inte att de kallas för rollspel.
