Tårar rinner ner för Jimmys kinder. Han noterar inte ens Lundes framfall. Han tittar bara rakt in hennes ögon. Står bara stilla och massa tanker passerar genom hans huvud. Saker som han borde göra med henne. Men någonstans vet han att hon har rätt. Någonstans inne i sitt hjärta så stämmer det säkert. Han var inte skapt till att bli en far. Han var inte tänkt att finnas överhuvudtaget. Men nu gör han det och han har gjort dumma val. Dumma val som kostat honom mycket och nu står han här och nu rämnar det lilla som finns kvar. Det finns inget kvar att leva för. Han ska bota sjukdomen och sen får det här jävla pisset vara över. Sen ska han få vila.
Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors
- Thread starter Anchorman
- Start date
Nicola:
Jag ser skärpan och ilskan rinna bort från Jimmy. Inombords känns det inte så bra som att säga de där orden kändes. Jag ville såra och det gjorde jag, ordentligt. Jag viker undan blicken och skakar lite på huvudet åt kvinnan som har rasat i backen. Hur fan kunde de här klåparna ta sig ända hit!?
Jag ser skärpan och ilskan rinna bort från Jimmy. Inombords känns det inte så bra som att säga de där orden kändes. Jag ville såra och det gjorde jag, ordentligt. Jag viker undan blicken och skakar lite på huvudet åt kvinnan som har rasat i backen. Hur fan kunde de här klåparna ta sig ända hit!?
Lunde
Jag håller ögonen slutna och trycker handen mot såret i huvudet. Tårarna bränner bakom mina ögonlock. Jimmy, lysnna inte på henne. Tänker jag. Vad vet hon? Hon har inte sett dig med Saga, jag såg idag. Jag såg hur lycklig hon var med sin pappa. Jag rör prövande på benen men bestämmer mig för att ligga kvar lite, lite till. Jävla idioter, hur svårt kan det vara att låta folk vara. Men det är typsikt såna som Nicky och Lollo. De ska alltid sparka på den som redan ligger... Översittare, det är vad dom är. Vi skulle aldrig kommit hit.
Jag håller ögonen slutna och trycker handen mot såret i huvudet. Tårarna bränner bakom mina ögonlock. Jimmy, lysnna inte på henne. Tänker jag. Vad vet hon? Hon har inte sett dig med Saga, jag såg idag. Jag såg hur lycklig hon var med sin pappa. Jag rör prövande på benen men bestämmer mig för att ligga kvar lite, lite till. Jävla idioter, hur svårt kan det vara att låta folk vara. Men det är typsikt såna som Nicky och Lollo. De ska alltid sparka på den som redan ligger... Översittare, det är vad dom är. Vi skulle aldrig kommit hit.
Mikael/LolloCissi said:
Jag gör ett nytt försök att komma på benen, rullar över på alla fyra. Och hamnar rakt ovanför Lunde som ligger på rygg på golvet. Vi tittar rakt på varandra medans jag vilar inför nästa ansträngning. Jag tror jag fått en hjärnskakning och hon ser helt förlorad ut. Jag ler ett trött leende "Ledsen älskling, men jag kan inte ikväll. jag har huvudvärk"
Lunde
Jag stirrar misstroget på Lollo i några ögonblick och spricker upp i ett varmt leende. SÅNA skämt kan jag hantera, det är när folk börjar verka seriösa som jag backar. Jag viskar tillbaka.
"Du skulle inte kunna hålla mitt tempo ändå, Mad Max. Följ med mig till polisstationen innan du får dig själv dödad..."
Jag stirrar misstroget på Lollo i några ögonblick och spricker upp i ett varmt leende. SÅNA skämt kan jag hantera, det är när folk börjar verka seriösa som jag backar. Jag viskar tillbaka.
"Du skulle inte kunna hålla mitt tempo ändå, Mad Max. Följ med mig till polisstationen innan du får dig själv dödad..."
</div>Laowai said:
Jesper springer fram till Lunde mär hon faller.
"LUNDE!"
Han vänder henne på rygg och håller hennes huvud stadigt, sådär som han lärde sig i lumpen.
"Lunde, är du okej?" </div></div>
Jag sliter blicken från Lollo och fascineras över att jag plötsligt har två karlar över mig.
"Jesper... Det är lugnt, det är bara ett köttsår." Jag ler men gör ingen ansats att sätta mig upp. Fortsätter: "Se till att Jimmy inte råkar illa ut. Jag tar med mig Lollo till polisstationen så han inte får sig själv dödad. Vi måste hålla ihop. Om du är här så kommer jag tillbaka."
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,850
Sjukhuset
[ni sköter er ju bra utan mig, men tänkte jag skriver lite vad de andra har gjort]
Lars har stått tillsammans med Bengt och mest kollat på spektaklet som har försiggått framför honom. Skulle dem inte rädda världen? Istället står dem här och bråkar...
Axel känner att stämningen här har blivit lite väl fientlig för hans smak och han erbjuder sig som frivillig att följa med till stationen.
Mohammad som i vanliga fall är van att vara i auktoritetsroll här på sextonde våningen när han tagit hand om psykpatienterna när dem har blivit lite för våldsamma. Här däremot har han tagit ett kliv tillbaka när Nicola och Jimmy har härjat.
Erdan
[behöver lite mer att gå på. Vad gör du? Hur gör du? Jag förstår att du ska slåss med dem, men vilka siktar du dig in på, dem framför, dem bakom? Gör du nån viss attack?]
Steve är inte lika självsäker som Erdan men kliver motvilligt av scootern när den stannar. Han har tydligen fått tag i en kökskniv under tiden som Erdan var knockad och han drar fram den när han klivit av.
De tre zombierna som sprungit efter scootern är bara ett tiotal meter bort, zombierna vid bilarna är ungefär det dubbla avståndet bort.
[ni sköter er ju bra utan mig, men tänkte jag skriver lite vad de andra har gjort]
Lars har stått tillsammans med Bengt och mest kollat på spektaklet som har försiggått framför honom. Skulle dem inte rädda världen? Istället står dem här och bråkar...
Axel känner att stämningen här har blivit lite väl fientlig för hans smak och han erbjuder sig som frivillig att följa med till stationen.
Mohammad som i vanliga fall är van att vara i auktoritetsroll här på sextonde våningen när han tagit hand om psykpatienterna när dem har blivit lite för våldsamma. Här däremot har han tagit ett kliv tillbaka när Nicola och Jimmy har härjat.
Erdan
[behöver lite mer att gå på. Vad gör du? Hur gör du? Jag förstår att du ska slåss med dem, men vilka siktar du dig in på, dem framför, dem bakom? Gör du nån viss attack?]
Steve är inte lika självsäker som Erdan men kliver motvilligt av scootern när den stannar. Han har tydligen fått tag i en kökskniv under tiden som Erdan var knockad och han drar fram den när han klivit av.
De tre zombierna som sprungit efter scootern är bara ett tiotal meter bort, zombierna vid bilarna är ungefär det dubbla avståndet bort.
Jag försöker slänga en blick på Axel när han erbjuder sig att följa med till polisstationen men kan inte röra huvudet på grund av Jespers händer. Stora, starka händer som håller fast mig så bestämt men mjukt. Jag tittar Jesper djupt i ögonen och särar alldeles lätt på läpparna. Han har så vackra ögon.
"Jesper..." viskar jag och ser honom som om jag sett honom för första gången. Jag skulle så gärna vilja säga att han är så fin och att jag tycker så mycket om honom men jag kan inte. Lollo är också där, alldeles för nära och jag vet att jag är helt vansinnig men han är så snygg, på ett helt annat sätt än Jesper. Men han är inget för mig, han har Nicky och de är som gjorda för varandra.
Här ligger jag, mitt i ett helvete, med en galet snygg kille på armlängds avstånd som jag inte kan få ur mitt huvud och som alldeles säkert skulle såra mig fruktansvärt om jag öppnade mig för honom men jag vet att jag nog skulle ge mitt hjärta till honom om han bad om det. Och sen Jesper... så himla snygg och världens gulligaste som får mig att bli alldeles varm inombords och som gör mig glad. Och jag vågar inte säga något till honom för att jag är en sån jävla fegis. Det här kommer sluta som det alltid gör. Att jag är ensam och tjejer som Nicky och Lina(?) som är säkra på sig själva, snygga och kaxiga och dryga, får de fina grabbarna.
Jag lyfter på den hand som jag inte håller mot huvudet för att stilla blodet och stryker Jesper över kinden.
"Jesper.." viskar jag och kan inte längre hålla tillbaka tårarna.
Tårarna rinner ner över mina kinder och jag gråter över hela vår situation, över Jimmy och hans dotter, över att vi är skadade, över sjukdomen som kanske eller kanske inte kan botas, över min egen litenhet och över min familj.
"Jesper..." viskar jag och ser honom som om jag sett honom för första gången. Jag skulle så gärna vilja säga att han är så fin och att jag tycker så mycket om honom men jag kan inte. Lollo är också där, alldeles för nära och jag vet att jag är helt vansinnig men han är så snygg, på ett helt annat sätt än Jesper. Men han är inget för mig, han har Nicky och de är som gjorda för varandra.
Här ligger jag, mitt i ett helvete, med en galet snygg kille på armlängds avstånd som jag inte kan få ur mitt huvud och som alldeles säkert skulle såra mig fruktansvärt om jag öppnade mig för honom men jag vet att jag nog skulle ge mitt hjärta till honom om han bad om det. Och sen Jesper... så himla snygg och världens gulligaste som får mig att bli alldeles varm inombords och som gör mig glad. Och jag vågar inte säga något till honom för att jag är en sån jävla fegis. Det här kommer sluta som det alltid gör. Att jag är ensam och tjejer som Nicky och Lina(?) som är säkra på sig själva, snygga och kaxiga och dryga, får de fina grabbarna.
Jag lyfter på den hand som jag inte håller mot huvudet för att stilla blodet och stryker Jesper över kinden.
"Jesper.." viskar jag och kan inte längre hålla tillbaka tårarna.
Tårarna rinner ner över mina kinder och jag gråter över hela vår situation, över Jimmy och hans dotter, över att vi är skadade, över sjukdomen som kanske eller kanske inte kan botas, över min egen litenhet och över min familj.
Jesper rycker till lite när Lunde stryker hans kind. Hans puls river upp i hundraåttio, och det känns som att hans mage ska vända sig ut och in.Cissi said:
Han tar hennes hand från sin kind, och håller din i sin egen. Han lyfter upp henne från golvet och håller henne mot sin axel.
'Vad fan gör jag nu?' Tänker han panikslaget.
Han kunde inte ha drömt om ett mer perfekt ögonblick, men när han finner sig i det bara stänger han ner.
Lunde är helt perfekt för honom. Vackrare än han nånsin trodde att han skulle kunna få, och stark, intelligent och händig.
Någon som han faktiskt har något gemensamt med.
Han stryker hennes hår, och börjar egentligen utan att tänka på det gunga lite, som för att vagga henne.
"Schhh. Allt kommer att ordna sig vännen."
Hans hand stryker över de snaggade sidorna av Lundes huvud, som troligtvis var helt renrakade för bara några dagar sedan.
Han påminns kort om sin tid i lumpen, och allt jävla skit han tvingades genomlida utan att kunna göra något åt saken.
Alla pissorder han tvingades följa utan att kunna säga emot, hans vidriga jävla bataljonskamrater som envisades med att runka bulle och all annan jävla lumparskit man hör talas om.
Alla gånger han blev utsatt för deras jävla terror för att han var som han var. Ensam, oskuld, och ännu inte nära hundra kilo arga muskler.
Han svor då att aldrig mer knuffas undan. Att inte bli nedtryckt eller förminskad av någon annan jävla gris för att de var starkare, eller i auktoritetsposition, eller snyggare...
"Lunde?"
Han lyfter henne upp från sin axel så att de sitter ansikte mot ansikte.
Och kysser henne
yjoben
Veteran
[Ok vi gör ett nytt försök]
Erdan går rakt fram mot zombies som står vid "blockaden" och måttar så hårda sparkar han kan mot magen/bröstet.
Erdan går rakt fram mot zombies som står vid "blockaden" och måttar så hårda sparkar han kan mot magen/bröstet.
Under spektaklet har Rutger berättat om deras... plan att göra en snatch and grab med ambulans och bytt nummer med poliskvinnan så att de kan nå varandras mobiler om så skulle behövas. De skulle försöka komma på något sätt att komma ut men Rutger skulle ringa när de var nära.
Men han bara suckar åt att de beter sig värre än hans elever, speciellt Nicola och Lollo som eggar de andra, han kanske kan fråga Lollo om det sedan om det nu blir de som åker.
Men han bara suckar åt att de beter sig värre än hans elever, speciellt Nicola och Lollo som eggar de andra, han kanske kan fråga Lollo om det sedan om det nu blir de som åker.
"Och du tror de har ett botemedel? I sådanna fall är de ju bara sadister. Själv tror jag att de var så korkade att de gjorde ett virus utan botemedel, annars skulle de själva inte ha zombiproblem. Fattar inte varför man gör ett sådant virus. Iditoter!"Recca said:
Nicola:
Jag håller Rutgers blick en lång stund. Killar blir lätt arga på mig eftersom jag tar för mig och det tycks påverka status quo. Folk har sina mönster och vanor, grupper upprättar sina roller - sånt här har jag läst om, man får roller när man är med i en grupp, man tar dessa roller helt omedvetet och väljer efter vad som återstår för roller i gruppen - flummigt.
Nånstans under dagen har Rutger förstått att jag inte är som alla andra, att jag inte ställer in mig i nån himla grupp-hierarki och nu är han förbannad bara därför. Jag studerar honom noggrant. Jag anade att han var ett kontrollfreak, och nu vet jag det.
"Är du klar nu?"
Jag ställer mig rakryggad med händerna på höfterna och tar vara på vilka ord jag använder.
"Ni kan dra nån annanstans och göra er grej. Jag och Lina stannar här, så ni lämnar Bergsfors' öde i våra händer. Vem som än vill stanna får göra det men en liten grupp rör sig smidigare än en stor grupp."
Jag tittar på Jimmy. "Du följer med oss, okay." Blicken vandrar över de som är här och når Jesper. "Ska du med eller ska du till polisstationen?"
Jag håller Rutgers blick en lång stund. Killar blir lätt arga på mig eftersom jag tar för mig och det tycks påverka status quo. Folk har sina mönster och vanor, grupper upprättar sina roller - sånt här har jag läst om, man får roller när man är med i en grupp, man tar dessa roller helt omedvetet och väljer efter vad som återstår för roller i gruppen - flummigt.
Nånstans under dagen har Rutger förstått att jag inte är som alla andra, att jag inte ställer in mig i nån himla grupp-hierarki och nu är han förbannad bara därför. Jag studerar honom noggrant. Jag anade att han var ett kontrollfreak, och nu vet jag det.
"Är du klar nu?"
Jag ställer mig rakryggad med händerna på höfterna och tar vara på vilka ord jag använder.
"Ni kan dra nån annanstans och göra er grej. Jag och Lina stannar här, så ni lämnar Bergsfors' öde i våra händer. Vem som än vill stanna får göra det men en liten grupp rör sig smidigare än en stor grupp."
Jag tittar på Jimmy. "Du följer med oss, okay." Blicken vandrar över de som är här och når Jesper. "Ska du med eller ska du till polisstationen?"
Rutger bara tittar frågande på Nicola, vad vill hon egentligen. Leka actionhjältinna och alla andra ska säga två ord?
Aja, orkar inte med henne, hon sticker iväg när det passar och blir förvånad när man inte uppskattar det.
"Vi kan inte åka för många, max 3 tror jag om vi inte ska fylla ambulansen och om nu Jesper är imun borde han nog gå upp med er. För sin egen överlevnads skull kanske Lollo skulle haka på."
Säger Rutger och tittar på Jimmys studsare.
Aja, orkar inte med henne, hon sticker iväg när det passar och blir förvånad när man inte uppskattar det.
"Vi kan inte åka för många, max 3 tror jag om vi inte ska fylla ambulansen och om nu Jesper är imun borde han nog gå upp med er. För sin egen överlevnads skull kanske Lollo skulle haka på."
Säger Rutger och tittar på Jimmys studsare.
Nicola:
"Immun!?" Jag stirrar vantroget på Jesper ett ögonblick. Sen nickar jag bara. Jag leder sedan blicken mot Bengt och hans eterblivna son, som verkar ha fått lite blod på händerna sen sist. Nåt i hans blick... "Hur gör ni?"
"Immun!?" Jag stirrar vantroget på Jesper ett ögonblick. Sen nickar jag bara. Jag leder sedan blicken mot Bengt och hans eterblivna son, som verkar ha fått lite blod på händerna sen sist. Nåt i hans blick... "Hur gör ni?"
Bengt tittar än åt ena hållet och lyssnar, än åt andra. Här kommer det nya saker hela tiden!
- Va??? Är det forskarna som skapat viruset? Hur i helv... varfö... va?
Bengt får en mycket arg rynka mellan ögonen och en lätt rödaktig ton. För att sedan byta till ett mer förhoppningsfullt anlete. Jag vrider mig och sägerförsiktigt för att liksom inte störa för mycket:
- Ehm, är du immun Jesper?
Och sen rakt ut:
- Om vi delar på oss så tycker jag att alla med fungerande telefoner bör byta nummer med varandra. Min egen blev dränkt. Ni kan ju börja, avslutar jag riktat mot turturduvorna.
Sneglar på min eviga singel till son. Jag vill ha barnbarn damnit! Nåja, de andra tre bör väl kunna fixa den detaljer snart.
Avslutar med att rikta mig mot Nicola:
- Jag följer med till forskarna, hoppas jag kan hjälpa till med att framställa botemedel. Jag gissar att din nya vän Mohammed [visst hette vakten så] kan leda oss exakt rätt?
Tittar mot Lina med det bloddrypande svärdet och får en kall kår.
- Och Nicola, jag skulle uppskatta om vi kan försöka göra det här lite mer som ett team härifrån. För vi vill väl samma sak?