Triggervarningar i Rollspel

[Magnus Seter]

Det man också får komma ihåg att CW, diskussioner om säkerhetsverktyg och att prata om innan är ett sätt att ge konkreta verktyg för att visa hänsyn.

Jag tänker på uttrycket, tillskrivet Volatire, att "common sense is not so common". Så att ge konkreta verktyg är ju bra så att man inte förutsätter att alla har "common sense" när de spelleder.

Det är rätt mycket som jag gjort som spelledare som jag inte hade gjort om bara någon hade uttryckligen sagt att det inte var bra. Inte på UKGE-nivå på långa vägar, men lite tips till mig som 15-årig spelledare om vad som kunde vara bra att tänka på när det gäller spelarnas trygghet hade nog varit bra.

 

[Theo]

Det är väl mer det som sådana här varningar ofta blir, en sorts friskrivning från tillverkarens sida? I det fallet, något du kan peka på när en upprörd mamma ringt en reporter?

Visst, det också, men i det här fallet tänkte jag särskilt på att "det här är en tuff produkt som bara passar 15-åringar och äldre" traditionellt är ett bra trick för att locka 13-åriga grabbar som kunder.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag tänker på uttrycket, tillskrivet Volatire, att "common sense is not so common". Så att ge konkreta verktyg är ju bra så att man inte förutsätter att alla har "common sense" när de spelleder.

Precis! Dessutom handlar ju mycket sådana här diskussioner att man behöver bemöta eller prata om trauma, fobi eller andra saker som är väldigt personliga. Vilket inte är lätt, speciellt då skam är en av de vanligaste reaktionerna folk har på sitt eget trauma. Så att förvänta sig att någon ska säga "jag vill inte att det här kommer upp" funkar sällan i praktiken, men att både kommunicera saker som förekommer och även fråga "är det något som någon här inte vill kommer upp?" ger en möjlighet att faktiskt säga till innan det är för sent.

Jag brukar också säga att vill man så kan man prata med mig i enrum eller skriva om man inte vill berätta något för alla andra vid bordet.

En annan sak jag också poängterar är att det är OK att ändra sig. Man kan inse att något känns dåligt, så kan man droppa det men andra kan vilja undvika ett element de är obekväma med men kan inse att de är mer bekväma än de kände sig från början och vilja introducera det!

Jag brukar också följa upp det med "finns det också annat ni vill säga till andra spelare?" T ex om man doodlar medan man spelar, eller jag brukar nämna att jag hör dåligt.

 

[Quadrante]

Kan tycka att det alltid skall finnas möjlighet att komma åt information utan att behöva kommunicera att man vill komma åt den.

 

[Robert Jonsson]

Skillnaden är att allergener kan döda. Känslor, hur traumatiska de än är, dödar inte.

Kanske inte, men de kan trigga dåliga minnen och trauman som kan vara med en hela livet.

Även om man skulle ha med ett helt kapitel med TW/CW i rollspelsprodukten så är det till syvende och sist spelledaren och medspelarna som håller i nyckeln.

Vem talar om kapitel?

Du skriver själv att till sist är det spelgruppen och det är så klart sant. CW är ett verktyg för spelgruppen. Det är inte ett vattentätt automatiserat verktyg som utesluter diskussionen. Det hjälper till i diskussionen. Spelgruppen måste fortfarande diskutera med varandra. Med CA får du en bra ingång till det.

Kag förstå ärligt talat inte motviljan till XW i rollspelen. Varför är man emot verktyg som kan hjälpa spelare att undvika obehagliga upplevelser? Funkar de inte för just dig? Fine, använd den inte. Men de fungerar bevisligen för många andra så varför argumenterar man mot andras positiva spelupplevelsen runt spelbordet? Det har inte framförts ett enda vettigt motargument mot dem i denna tråd (av vad jag läst i alla fall).

 

[Gabrielle de Bourg]

Även om man skulle ha med ett helt kapitel med TW/CW i rollspelsprodukten så är det till syvende och sist spelledaren och medspelarna som håller i nyckeln.

Ja och det här tycker exakt alla. TW/CW är i praktiken bara ett extra verktyg för olika spel och scenarion. För de där det spelar roll finns det där, för de där inte spelar roll så vet de vad de innehåller. Dessutom har ju ingen pratat om kapitel. Jag har argumenterat för att jag ibland tycker att man borde vara mer utförlig men då har längden blivit en ruta eller en spalt. Dessutom föreslår jag mer längd för att ge mer förslag till spelledare/gruppen för hur man kan hantera det. I de så är det också just ganska tydligt "så här kan ni göra, men ni får avgöra". Knepet är mest att få folk att tänka på det.

Tänk så här: När det kommer till något som gör folk obekväma är det snårigt hur man ska hantera det. Att ha med CW eller förslag på hur man kan hantera de ämnena är att iaf ge spelarna och spelledarna en kompass. Men de måste fortfarande hitta vägen själva, men de fumlar iaf inte runt i mörkret.

Jag har en spelare som tycker det är väldigt obehagligt med blod och äckel, och därför tonar jag ner det till en nivå som hen är ok med, även när beskrivningarna i vissa äventyr går långt mycket längre.

Och hur kom det på tal att spelaren ogillade detta? Berättade de själva, frågade du, eller hur?

Jag tycker det är bra hanterat och det är ett bra exempel på det som är grunden för diskussionen, så förstår inte varför du verkar motsätta dig CW eller TW?

 

[Rangertheman]

Kag förstå ärligt talat inte motviljan till XW i rollspelen. Varför är man emot verktyg som kan hjälpa spelare att undvika obehagliga upplevelser? Funkar de inte för just dig? Fine, använd den inte. Men de fungerar bevisligen för många andra så varför argumenterar man mot andras positiva spelupplevelsen runt spelbordet? Det har inte framförts ett enda vettigt motargument mot dem i denna tråd (av vad jag läst i alla fall).

Jag argumenterar mot att skaparna av rollspelsprodukter ska sätta innehållsvarningar på dem, för att jag ser vissa risker med det. Jag är inte emot information som sätter en rimlig förväntan på innehållet, i synnerhet om det avviker från andra produkter av samma typ ("Kult-äventyret" till DoD, som togs som exempel). Jag är absolut inte emot verktyg som motverkar negativa spelupplevelser. Men jag ser inte CW/TW på produkten som ett sådant verktyg.

En risk är att varningen i sig får tankarna att rusa och triggar trauman på ett sätt som själva innehållet inte gör, i synnerhet om det filtreras genom en hänsynsfull spelledare. Det man tror man ska möta kan många gånger vara värre än det man faktiskt möter. En annan risk är att överdrivna varningar riskerar att påverka även personer som inte utsatts för några trauman och göra dem sämre rustade att klara verkligheten. När man till exempel ser filmer på amerikanska universitetsstuderande som bryter ihop och gråter för att någon med andra politiska åsikter än dem ska tala på Campus, funderar man på om inte tillrättaläggningen av verkligheten gått alldeles för långt. Märk väl att jag inte förespråkar någon gammalmodig bit-ihop-filosofi, utan bara ser att listan över vad som kan anses som triggers vuxit på ett okontrollerat sätt och att man kanske inte bör ta hänsyn till allt på den listan.

 

[Quadrante]

Att ha med CW eller förslag på hur man kan hantera de ämnena är att iaf ge spelarna och spelledarna en kompass.

Man kan även se det som pedagogik. HeadsUp.

Det här är ett ämne som borde, eller kan orsaka bekymmer, väcka obehag. Här är varför. Här är hur man skulle kunna prata om det. Här är hur det var tänk att användas i spel och varför det är med.

 

[Rangertheman]

Tänk så här: När det kommer till något som gör folk obekväma är det snårigt hur man ska hantera det. Att ha med CW eller förslag på hur man kan hantera de ämnena är att iaf ge spelarna och spelledarna en kompass. Men de måste fortfarande hitta vägen själva, men de fumlar iaf inte runt i mörkret.

Är man som skapare av rollspelsprodukter extra lämpad för det, menar du? Vad gör de förslagen bättre än de som gruppen hittar själva? Produktskaparen kan ju rent av komma med dåliga, okunniga förslag som tillkommit bara för att "man ska ju ha CW/TW i sina produkter".

Och hur kom det på tal att spelaren ogillade detta? Berättade de själva, frågade du, eller hur?

Vi pratade om det, på samma sätt som vi hade gjort om vi var en grupp vänner som skulle välja film att titta på eller vilken annan aktivitet som helst.

 

[Gerkub]

Jag argumenterar mot att skaparna av rollspelsprodukter ska sätta innehållsvarningar på dem, för att jag ser vissa risker med det. Jag är inte emot information som sätter en rimlig förväntan på innehållet, i synnerhet om det avviker från andra produkter av samma typ ("Kult-äventyret" till DoD, som togs som exempel). Jag är absolut inte emot verktyg som motverkar negativa spelupplevelser. Men jag ser inte CW/TW på produkten som ett sådant verktyg.

En risk är att varningen i sig får tankarna att rusa och triggar trauman på ett sätt som själva innehållet inte gör, i synnerhet om det filtreras genom en hänsynsfull spelledare. Det man tror man ska möta kan många gånger vara värre än det man faktiskt möter. En annan risk är att överdrivna varningar riskerar att påverka även personer som inte utsatts för några trauman och göra dem sämre rustade att klara verkligheten. När man till exempel ser filmer på amerikanska universitetsstuderande som bryter ihop och gråter för att någon med andra politiska åsikter än dem ska tala på Campus, funderar man på om inte tillrättaläggningen av verkligheten gått alldeles för långt. Märk väl att jag inte förespråkar någon gammalmodig bit-ihop-filosofi, utan bara ser att listan över vad som kan anses som triggers vuxit på ett okontrollerat sätt och att man kanske inte bör ta hänsyn till allt på den listan.

Jag tycker det finns en legitim kritik mot drev och moralpanik, speciellt amerikanska universitet verkade ha varit drabbat av det, men även i Sverige fanns det exempel. Jag tror det verkar ha lugnat ner sig lite på senare tid, men jag kan ha fel.

Men jag tycker att man får skilja på de fenomenen och det praktiska användandet vid bordet med riktiga människor. Jag menar att de här verktygen i rollspel handlar om att skapa mindre självcensur och ängslighet och mer ärlighet och transparens. Jag ser inte riktigt skillnad på det och hur du skickligt anpassar ditt spelledande till en spelare, förutom att själva ordet ”triggervarning” verkar ha fått negativa associationer.

 

[Gabrielle de Bourg]

Är man som skapare av rollspelsprodukter extra lämpad för det, menar du? Vad gör de förslagen bättre än de som gruppen hittar själva? Produktskaparen kan ju rent av komma med dåliga, okunniga förslag som tillkommit bara för att "man ska ju ha CW/TW i sina produkter".

Man är väl lika lämpad som skapare att föreslå det som exakt allt annat man som skapare skriver i rollspel? Det här är ju ett av de få medierna där att frångå skaparens text är vedertaget.

De förslag jag skrivit in i äventyr är ju dessutom medvetet vaga och tydliga med att ”ni får prata och lösa det här själva”. Men bara att säga prata om det kan vissa behöva.

Och att förslagen kan bli fel pga okunniga skapare som tycker ”det ska finnas där” är inte direkt vanligt: det är ju därför vissa t ex har “sensitivity readers” för att undvika att trampa i klaveret. Får jag killgissa tror jag också att de skapare som skulle ”göra fel” med CW/TW kanske inte heller är typerna som bryr sig om det.

Däremot saknar jag en “best practices” på det. Det är lite rock n’ roll liksom. Tror något förslag på form skulle gynna många, inte minst skapare.

Vi pratade om det, på samma sätt som vi hade gjort om vi var en grupp vänner som skulle välja film att titta på eller vilken annan aktivitet som helst.

Jättebra! Hade den personen sagt det till en helt främmande spelledare eller spelgrupp? För det är i stor del i de sammanhangen som diskussionen om CW/TW uppstått.

 

[Lukas]

CW fungerar ju utmärks som konsumentupplysning också
Jag har en spelare som inte klarar Body horror, så om ett äventyr är märkt med CW body Horror så vet jag att det inte är något jag ska köpa om jag ska spela med den spelaren.
Har man tight budget och faktist vill spela det man köper så suger det om ett spel man köpt visade sig inte fungera för att det överraskande innehöll triggers som gör att det inte fungerar för din spelgrupp.

Så även om man tycker att CW är onödiga ur ett "skydda någon" perspektiv så är det ändå bra ur ett konsumentupplysning synpunkt.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag tycker det finns en legitim kritik mot drev och moralpanik, speciellt amerikanska universitet verkade ha varit drabbat av det, men även i Sverige fanns det exempel. Jag tror det verkar ha lugnat ner sig lite på senare tid, men jag kan ha fel.

Men jag tycker att man får skilja på de fenomenen och det praktiska användandet vid bordet med riktiga människor. Jag menar att de här verktygen i rollspel handlar om att skapa mindre självcensur och ängslighet och mer ärlighet och transparens. Jag ser inte riktigt skillnad på det och hur du skickligt anpassar ditt spelledande till en spelare, förutom att själva ordet ”triggervarning” verkar ha fått negativa associationer.

Sist jag kollade är det också snarare de där som säger ”Oh are you triggered?!” som blir triggade… och då inte ens av triggande saker utan bara antydan att kvinnor kan ha agens, transpersoner finns och det är ok att icke-vita kan få säga något.

Känner också att oron om ”moralism” och censur med CW och TW, precis som du säger är absurd. De som är engagerade i det är ofta personer som tycker det är viktigt för de skriver saker på gränsen, så det behövs. @ceruleanfive och @APM pushade t ex mig skitmycket att inte backa för något i Den vita natten med diskussionen att ”vi hittar bra läsningar för säkerhet sen”.

Något jag, Micke och Gunilla pratar jättemycket om är säkerhetsverktyg, för att då kan vi ha mycket mörkare berättelser, med mer av allt, just för att vi kan ge förslag på hur man hanterar det. Delen om antisemitism i Räddaren i Nöden var t ex för att vi ville våga visa mer av tiden i Nöden och kontrasten mot den utbredande fascismen. Det var ett sätt att säga ”tona inte ner, våga ha mer!”

Jag skulle också vilja se någon försöka argumentera för att Micke och Gunilla skulle vara några ”censurivrare” när det gäller teman…

 

[Gabrielle de Bourg]

CW fungerar ju utmärks som konsumentupplysning också

Jupp! Jag är ibland osäker på om jag ens gillar varningsnamnet, för jag känner ofta att det är mer information. Därför föredrar jag t ex CW snarare än TW, för det är mindre laddat.

 

[Hägerstrand]

Är man som skapare av rollspelsprodukter extra lämpad för det, menar du? Vad gör de förslagen bättre än de som gruppen hittar själva? Produktskaparen kan ju rent av komma med dåliga, okunniga förslag som tillkommit bara för att "man ska ju ha CW/TW i sina produkter".

Om man under speltest upptäcker att vissa spelare reagerar starkt mot något men andra spelare tycker att det försämrar upplevelsen om det exkluderas, så är det väl schysst att även nämna det för framtida spelare. Särskilt då om man kommit på något tips på hur man kan lösa det i ett spel där så behövs.

Att bara rada upp varningar i äventyrstexten utan vägledning till hur man kan hantera det är kanske inte så konstruktivt, men det är heller inte något jag kommit i kontakt med.

Varningar i produktbeskrivningen är då mycket mer användbara för mig. Där saknar jag ibland distinktionen mellan:
Innehåll som hela äventyret bygger på.
Innehåll som vissa scener bygger på.
Innehåll som finns tillgängligt att inkludera i scener.

 

[Selly]

När man till exempel ser filmer på amerikanska universitetsstuderande som bryter ihop och gråter för att någon med andra politiska åsikter än dem ska tala på Campus, funderar man på om inte tillrättaläggningen av verkligheten gått alldeles för långt.

[…] själva ordet ”triggervarning” verkar ha fått negativa associationer.

Det är nog inte ovanligt att folk himlar med ögonen och tänker »amen lägg av för fan« tyst för sig själva när de ser den sortens videoklipp, och det är väl lite därför som »triggervarning« just fått de där negativa associationerna; för att det uppfattas som överdrivet och oproportionerligt att använda PTSD-terminologi för typ »milt ogillande« eller »det där är jag inte helt bekväm med«.

Men man kan ju bara kalla det för nåt annat. »Content Warning« är ett alternativ, men det behöver nog inte ens kallas för varning överhuvudtaget egentligen, utan bara ren konsumentupplysning. »You should expect: […]«, eller nåt, inte vet jag.

 

[Gerkub]

Varningar i produktbeskrivningen är då mycket mer användbara för mig. Där saknar jag ibland distinktionen mellan:
Innehåll som hela äventyret bygger på.
Innehåll som vissa scener bygger på.
Innehåll som finns tillgängligt att inkludera i scener.

Ja och det kanske också kan vara skillnad på grader av innehåll, typ
Detaljerad skildring av X
Omnämnande av X

Att man kan vara mer okej med det sistnämnda än det första.

 

[Gerkub]

Men man kan ju bara kalla det för nåt annat. »Content Warning« är ett alternativ, men det behöver nog inte ens kallas för varning överhuvudtaget egentligen, utan bara ren konsumentupplysning. »You should expect: […]«, eller nåt, inte vet jag.

“Content Awareness”? Vet inte vad det skulle vara på svenska, ”Innehållsdiskussion” eller nåt sånt.

 

[Quadrante]

Innehållsmedvetenhet, alternativt innehållsupplysning.

 

[Mekanurg]

Man kanske bör skriva konsumentinformation istället för content/trigger warning för att undvika trigga personer som går igång på sådana ord.

Som jag ser handlar det om att informera köparna, ungefär som den där innehållsförteckningen på livsmedel som @Magnus Seter nämnde tidigare i tråden. Svårt att se det som kontroversiellt.