jag hävdar att det finns en viss procentsats i populationen som per definition är "onda" (vansklig term men jag hoppas att vi kan vara överens om ungefär vad som avses). Dessa har och kommer att ignorera saker som samhälliliga välgärningar, alltruism, jämlikhet, greater-good, etc. De besitter en hög riskbenägenhet och hänsynslöshet. Dessa människor kommer att parasitera på andra.
Frågan är: "Är då Afrikaner
mer ondskefulla än oss västerlänningar (eller åtminstone sämre på att motarbeta denna ondska?)" Och om inte, vad har ondskan då att göra i denna diskussion att göra, om skillnaden mellan olika kulturer/civilisationer?
Jag tror att de flesta instinktivt - när de läser ovanstående stycke - vill säga "nej, det är klart att inte somliga folkslag är mer onda än andra, det vore ju extremt rasistiskt att hävda något sådant", men faktum är att studier visar att så faktiskt är fallet. Inte nog med det - skillnaderna är mer regionala än så!
Vi behöver bara sluta tänka på det anlag och det beteende som du pekat på såsom varandes "ondska", och istället välja ett snällare ord: Egoism. Egenintresse. Ett mindre Socialt Kapital, helt enkelt.
Ett känt exempel på sådana skillnader är de olika kulturerna i norra respektive södra Italien. När det görs utfrågningar eller experiment som handlar om altruism/egoism (såsom Fångarnas Dilemma) så blir nämligen resultaten tydligt olika mellan italienare från nord resp. syd, då de nordliga italienarna är avsevärt mer altruistiska/naiva än de från söder. Detta hänger ihop med djupt rotade ideologier om individ kontra kollektiv; att se sig själv som en tävlare gentemot de övriga, eller som en samarbetare för det gemensamma goda.
Varför är väst bäst?
Det är en förenklad spekulation från min sida, men jag tror att de västerländska framgångarna genom historien till stor del kan tillskrivas just det som Nietzsche föraktfullt kallade slavmoral (=alltså altruism som ideologi). Vi har traditionellt sett varit mycket duktiga på att hitta på idéer som medför att individen blir till ett verktyg för kollektivet, såsom i fallet med
nationalism eller såsom hur kristendomen har fungerat. Men dit räknar jag också idéer som
utmanat rådande ideologier och som strävat efter
större inklusion, såsom Upplysningen och Feminismen. Större socialt kapital, större grupper, mer samarbete, mer altruism.
Vad vi varit särskilt bra på genom historien - det är att hitta på till synes irrationella skäl för att bry sig om
andra människor, inte bara oss själva eller vår familj. Nationalismen gav oss konstgjorda skäl att bry oss om människor vi aldrig hade träffat. Kristendomen predikade att vi skulle hjälpa även dem som vi inte kunde förvänta oss något i gengäld från (och sedan ersatte vi
det konstgjorda skälet med ett helt
annat konstgjort skäl, när vi via Upplysningen såg en möjlighet att ytterligare kunna utvidga gruppen av människor som vi skulle känna samförstånd med!).
Vi är naturligtvis inte ensamma om att vara altruistiska, men genom historien så har vi varit bäst på att utvidga altruismen. Vi satte i system att hela tiden förädla och vidareutveckla det via olika ideologier.
Jag tror alltså inte att mentaliteten riktigt fungerar lika väl i Afghanistan eller Afrika. De har av olika skäl inte lika högt socialt kapital som vi. Där tyr man sig mer - gissar jag - till ens släkt och ens andra omedelbara grannar. Grupperingar är således mindre, varpå även det sociala kapitalet blir mindre och det uppstår mer konkurrens och slitningar som drabbar folken.
Men... Vad leder det oss till för slutsats? Rasism eller värderelativism?
Att påstå att afrikaner skulle vara mer egoistiska än västerlänningar är väl ändå rasisitiskt, är det inte? Det låter dock som en framjäktad slutsats; eftersom det jag talar om ju även syns mellan norra och södra Italien. Uppenbarligen talar jag alltså inte i första hand om en skillnad mellan "raser" utan snarare om olika mentaliteter och beteenden. Jag menar att vissa
gruppmentaliteter är mer fördelaktiga än andra.
Men, då kommer förstås frågan: "Har vi då inte ett ansvar att fortsätta
sprida vår typ av gruppmentalitet till andra kulturer?" Och... nja, det är faktiskt inte säkert. Ty det enda vi har sett är att vår västerländska modell visat sig vara framgångsrik när den kan bre ut sig på andra modellers bekostnad.
Det kan liknas vid att den västerländska civilisationen åker bil till jobbet, medan de andra kulturerna tar cykeln. Vi kommer snabbare fram, medan de andra får andas in våra avgaser. Eller om vi översätter till vår liknelse om färdmedel: Vår demokrati och vår inklusion gör att många som delar våra ideal och/eller som har god ekonomi/goda kunskaper, de har valt att resa till vår del av världen. Vår effektivitet bygger alltså till stor del på deras ineffektivitet, genom att vara de mest inkluderande så kan vi ta tillvara på
alla lyckosamma entreprenörer, djärva konstnärer och genialiska forskare, oavsett varifrån de än kommer. Det ger oss ett övertag gentemot dem, men ser också till att de hela tiden urlakas de progressiva krafter som skulle kunna få dem att resa sig på egen hand och uppnå en mer långsiktig utveckling.
Tveklöst så har en massa genialiska forskare legat bakom uppfinningen med kärnfria meloner, och melonätandet i väst kan säkert anses ha förbättrats via denna evolution. Men gynnar det världen i stort att väst lockar till sig världens bästa forskare för att utveckla produkter som främst kommer västs konsumenter till gagn?
I Zimbabwe odlas numera ringblommor i stora monokulturer. Blommorna används som en ingrediens i hönsfoder och exporteras till oss – allt för att för att våra ägg ska se gula och fina ut. När Zimbabwes resurser tillfaller vår västerländska inklusion och spelar med i vår marknadsekonomi så kommer de alltså
oss till gagn (vi får fina, gula ägg), medan det tidigare var så att jorden användes till grödor åt det egna folket.
Alltså: Om
alla skulle ta den symboliska "bilen" till jobbet så skulle denna fördel försvinna. Vi skulle få en massa trafik på vägarna, samt svårigheter att parkera. Hey, det där låter som en modell av Fångarnas Dilemma, inte sant?
Ja, trots att vi från början konstaterade att den västerländska civilisationen präglades av altruism, så kan vi paradoxalt nog betraktas såsom varandes
egoister om vi bara tar tillräckligt många steg bakåt och ser på det hela i global skala. Vår västerländska kapitalism är alltså en stor Egoistisk grupp som
består av Altruistiska individer. Vi torkar filtret efter oss i torktumlaren; men efter tsunamikatastrofen så brydde vi oss endast om att bygga upp de delar av världen som vi ville åka på semesterresa till. Vi kritiserar diktaturer, men vi vill fortsätta kunna köpa billiga skor från Kina. Vi subventioner vårt inhemska jordbruk, men konkurrerar ut den tredje världens.
Om vi sprider denna egoistiska gruppmentalitet världen över så kan resultatet alltså bli att vi
alla blir förlorare. Eller - för att göra symboliken med bil väldigt konkret: Alla på jorden kan inte bli medelklass enligt västerländsk modell och köra bil till jobbet, för då kommer vi
alla att förlora, via avgaserna och resursslöseriet.
Lösningar, då?
Det finns förstås
en lösning som skulle kunna vara hållbar i global skala: Global altruism. Alltså att vi faktiskt såg till att bry oss om
alla. Inte som potentiella allierade i ett konkurrenskrig mot några utomstående - såsom vi i väst fungerar idag - utan att vi faktiskt gjorde allvar av våra anspråk på att vara "goda".
Det är svårt, dock. Tillåt mig att fortsätta symboliken med bilåkande; om det bara är du och tre till som bestämmer er för att
samåka till jobbet, så gör ni varken någon skillnad på miljön eller på trafiken, och det innebär främst mer besvär för er tre. Men ju fler som samåker, desto mindre trafik blir det på vägarna och desto snabbare kommer
alla fram till jobbet.
Det är lätt att kalla egoism och egenintresse för "ondska" i små sammanhang, fastän man samtidigt är en del av det egna samhällets egoism i ett större perspektiv. "Väst är bäst" endast i bemärkelsen att vara inkluderande och altruistisk för att få allierade i konflikter mot utomstående. Vi är bra på att vara inkluderande i bemärkelsen att locka till oss forskare som kan hjälpa oss utveckla produkter med vilka vi skall kunna konkurrera ut andra länders produkter, men är vi verkligen inkluderande när det gäller att betrakta nyttan av hela den där konkurrensen i ett tillräckligt stort sammanhang?
Svårigheterna är tudelade: Dels så kommer varje försök till global altruism att vara en förlorare i tävlan mot global egoism. Även om den sovjetiska kommunismen inte omedelbart hade shanghajats av fascister, så hade den varit ineffektiv gentemot marknadsekonomin. Om man bara är tre som samåker till jobbet så löper alla tre att bli försenade, och nästa löneförhöjning kommer förmodligen istället att gå till någon av lirarna som åker bil själv till jobbet.
Det andra problemet är att altruism är sårbart. Det utnyttjas lätt och uppmuntrar gärna egoister. Det är lättare att vara inbrottstjuv i ett samhälle där ingen låser sin ytterdörr. Frågan är om altruism verkligen kan expanderas hur stort som helst, eller om vi människor har en yttre gräns för hur många människor vi egentligen kan bry oss om och känna samförstånd med. Människor bortom denna gräns betraktar vi som "främmande", och dem misstänkliggör vi gärna, eller anser oss ha väldigt litet gemensamt med.
Kanske är det så att vår "godhet" - vår altruism - har vissa gränser, och att det snarast är
det som Mekanurg så tydligt känner, och som dikten han citerat beskriver?