Nekromanti Viktoriansk visdom

[Svarte Faraonen]

Pfah, drömmar uppfylls i två fall -- om de sammanfaller med vad som passar in i samhället, eller om drömmaren har makt och privilegier nog att tvinga till sig framgång. Annars tror jag ärligt talat att snacket om att alla har en chans att uppfylla sina drömmar gör mer skada än nytta -- majoriteten lyckas aldrig, och förväntningarna föder bara förgrämelse. Det känns mer som ett sätt att skyla över omvärldens grymhet med en vag förhoppning än ett sätt att skänka folk framgång och lycka.

 

[Mekanurg]

Jag tänker inte ens försöka ta den debatten; det känns poänglöst. Jag nöjer mig med att säga att anti-Jante och anti-defaitism är två grundstenar i mitt liv.

 

[Rising]

jag hävdar att det finns en viss procentsats i populationen som per definition är "onda" (vansklig term men jag hoppas att vi kan vara överens om ungefär vad som avses). Dessa har och kommer att ignorera saker som samhälliliga välgärningar, alltruism, jämlikhet, greater-good, etc. De besitter en hög riskbenägenhet och hänsynslöshet. Dessa människor kommer att parasitera på andra.

Frågan är: "Är då Afrikaner mer ondskefulla än oss västerlänningar (eller åtminstone sämre på att motarbeta denna ondska?)" Och om inte, vad har ondskan då att göra i denna diskussion att göra, om skillnaden mellan olika kulturer/civilisationer?

Jag tror att de flesta instinktivt - när de läser ovanstående stycke - vill säga "nej, det är klart att inte somliga folkslag är mer onda än andra, det vore ju extremt rasistiskt att hävda något sådant", men faktum är att studier visar att så faktiskt är fallet. Inte nog med det - skillnaderna är mer regionala än så!

Vi behöver bara sluta tänka på det anlag och det beteende som du pekat på såsom varandes "ondska", och istället välja ett snällare ord: Egoism. Egenintresse. Ett mindre Socialt Kapital, helt enkelt.

Ett känt exempel på sådana skillnader är de olika kulturerna i norra respektive södra Italien. När det görs utfrågningar eller experiment som handlar om altruism/egoism (såsom Fångarnas Dilemma) så blir nämligen resultaten tydligt olika mellan italienare från nord resp. syd, då de nordliga italienarna är avsevärt mer altruistiska/naiva än de från söder. Detta hänger ihop med djupt rotade ideologier om individ kontra kollektiv; att se sig själv som en tävlare gentemot de övriga, eller som en samarbetare för det gemensamma goda.

Varför är väst bäst?
Det är en förenklad spekulation från min sida, men jag tror att de västerländska framgångarna genom historien till stor del kan tillskrivas just det som Nietzsche föraktfullt kallade slavmoral (=alltså altruism som ideologi). Vi har traditionellt sett varit mycket duktiga på att hitta på idéer som medför att individen blir till ett verktyg för kollektivet, såsom i fallet med nationalism eller såsom hur kristendomen har fungerat. Men dit räknar jag också idéer som utmanat rådande ideologier och som strävat efter större inklusion, såsom Upplysningen och Feminismen. Större socialt kapital, större grupper, mer samarbete, mer altruism.

Vad vi varit särskilt bra på genom historien - det är att hitta på till synes irrationella skäl för att bry sig om andra människor, inte bara oss själva eller vår familj. Nationalismen gav oss konstgjorda skäl att bry oss om människor vi aldrig hade träffat. Kristendomen predikade att vi skulle hjälpa även dem som vi inte kunde förvänta oss något i gengäld från (och sedan ersatte vi det konstgjorda skälet med ett helt annat konstgjort skäl, när vi via Upplysningen såg en möjlighet att ytterligare kunna utvidga gruppen av människor som vi skulle känna samförstånd med!).

Vi är naturligtvis inte ensamma om att vara altruistiska, men genom historien så har vi varit bäst på att utvidga altruismen. Vi satte i system att hela tiden förädla och vidareutveckla det via olika ideologier.

Jag tror alltså inte att mentaliteten riktigt fungerar lika väl i Afghanistan eller Afrika. De har av olika skäl inte lika högt socialt kapital som vi. Där tyr man sig mer - gissar jag - till ens släkt och ens andra omedelbara grannar. Grupperingar är således mindre, varpå även det sociala kapitalet blir mindre och det uppstår mer konkurrens och slitningar som drabbar folken.

Men... Vad leder det oss till för slutsats? Rasism eller värderelativism?
Att påstå att afrikaner skulle vara mer egoistiska än västerlänningar är väl ändå rasisitiskt, är det inte? Det låter dock som en framjäktad slutsats; eftersom det jag talar om ju även syns mellan norra och södra Italien. Uppenbarligen talar jag alltså inte i första hand om en skillnad mellan "raser" utan snarare om olika mentaliteter och beteenden. Jag menar att vissa gruppmentaliteter är mer fördelaktiga än andra.

Men, då kommer förstås frågan: "Har vi då inte ett ansvar att fortsätta sprida vår typ av gruppmentalitet till andra kulturer?" Och... nja, det är faktiskt inte säkert. Ty det enda vi har sett är att vår västerländska modell visat sig vara framgångsrik när den kan bre ut sig på andra modellers bekostnad.

Det kan liknas vid att den västerländska civilisationen åker bil till jobbet, medan de andra kulturerna tar cykeln. Vi kommer snabbare fram, medan de andra får andas in våra avgaser. Eller om vi översätter till vår liknelse om färdmedel: Vår demokrati och vår inklusion gör att många som delar våra ideal och/eller som har god ekonomi/goda kunskaper, de har valt att resa till vår del av världen. Vår effektivitet bygger alltså till stor del på deras ineffektivitet, genom att vara de mest inkluderande så kan vi ta tillvara på alla lyckosamma entreprenörer, djärva konstnärer och genialiska forskare, oavsett varifrån de än kommer. Det ger oss ett övertag gentemot dem, men ser också till att de hela tiden urlakas de progressiva krafter som skulle kunna få dem att resa sig på egen hand och uppnå en mer långsiktig utveckling.

Tveklöst så har en massa genialiska forskare legat bakom uppfinningen med kärnfria meloner, och melonätandet i väst kan säkert anses ha förbättrats via denna evolution. Men gynnar det världen i stort att väst lockar till sig världens bästa forskare för att utveckla produkter som främst kommer västs konsumenter till gagn?

I Zimbabwe odlas numera ringblommor i stora monokulturer. Blommorna används som en ingrediens i hönsfoder och exporteras till oss – allt för att för att våra ägg ska se gula och fina ut. När Zimbabwes resurser tillfaller vår västerländska inklusion och spelar med i vår marknadsekonomi så kommer de alltså oss till gagn (vi får fina, gula ägg), medan det tidigare var så att jorden användes till grödor åt det egna folket.

Alltså: Om alla skulle ta den symboliska "bilen" till jobbet så skulle denna fördel försvinna. Vi skulle få en massa trafik på vägarna, samt svårigheter att parkera. Hey, det där låter som en modell av Fångarnas Dilemma, inte sant?

Ja, trots att vi från början konstaterade att den västerländska civilisationen präglades av altruism, så kan vi paradoxalt nog betraktas såsom varandes egoister om vi bara tar tillräckligt många steg bakåt och ser på det hela i global skala. Vår västerländska kapitalism är alltså en stor Egoistisk grupp som består av Altruistiska individer. Vi torkar filtret efter oss i torktumlaren; men efter tsunamikatastrofen så brydde vi oss endast om att bygga upp de delar av världen som vi ville åka på semesterresa till. Vi kritiserar diktaturer, men vi vill fortsätta kunna köpa billiga skor från Kina. Vi subventioner vårt inhemska jordbruk, men konkurrerar ut den tredje världens.

Om vi sprider denna egoistiska gruppmentalitet världen över så kan resultatet alltså bli att vi alla blir förlorare. Eller - för att göra symboliken med bil väldigt konkret: Alla på jorden kan inte bli medelklass enligt västerländsk modell och köra bil till jobbet, för då kommer vi alla att förlora, via avgaserna och resursslöseriet.

Lösningar, då?
Det finns förstås en lösning som skulle kunna vara hållbar i global skala: Global altruism. Alltså att vi faktiskt såg till att bry oss om alla. Inte som potentiella allierade i ett konkurrenskrig mot några utomstående - såsom vi i väst fungerar idag - utan att vi faktiskt gjorde allvar av våra anspråk på att vara "goda".

Det är svårt, dock. Tillåt mig att fortsätta symboliken med bilåkande; om det bara är du och tre till som bestämmer er för att samåka till jobbet, så gör ni varken någon skillnad på miljön eller på trafiken, och det innebär främst mer besvär för er tre. Men ju fler som samåker, desto mindre trafik blir det på vägarna och desto snabbare kommer alla fram till jobbet.

Det är lätt att kalla egoism och egenintresse för "ondska" i små sammanhang, fastän man samtidigt är en del av det egna samhällets egoism i ett större perspektiv. "Väst är bäst" endast i bemärkelsen att vara inkluderande och altruistisk för att få allierade i konflikter mot utomstående. Vi är bra på att vara inkluderande i bemärkelsen att locka till oss forskare som kan hjälpa oss utveckla produkter med vilka vi skall kunna konkurrera ut andra länders produkter, men är vi verkligen inkluderande när det gäller att betrakta nyttan av hela den där konkurrensen i ett tillräckligt stort sammanhang?

Svårigheterna är tudelade: Dels så kommer varje försök till global altruism att vara en förlorare i tävlan mot global egoism. Även om den sovjetiska kommunismen inte omedelbart hade shanghajats av fascister, så hade den varit ineffektiv gentemot marknadsekonomin. Om man bara är tre som samåker till jobbet så löper alla tre att bli försenade, och nästa löneförhöjning kommer förmodligen istället att gå till någon av lirarna som åker bil själv till jobbet.

Det andra problemet är att altruism är sårbart. Det utnyttjas lätt och uppmuntrar gärna egoister. Det är lättare att vara inbrottstjuv i ett samhälle där ingen låser sin ytterdörr. Frågan är om altruism verkligen kan expanderas hur stort som helst, eller om vi människor har en yttre gräns för hur många människor vi egentligen kan bry oss om och känna samförstånd med. Människor bortom denna gräns betraktar vi som "främmande", och dem misstänkliggör vi gärna, eller anser oss ha väldigt litet gemensamt med.

Kanske är det så att vår "godhet" - vår altruism - har vissa gränser, och att det snarast är det som Mekanurg så tydligt känner, och som dikten han citerat beskriver?

 

[Mekanurg]

Nagot at det har hallet >>>

 

[Mekanurg]

Intressant att se hur diskussionen har glidit langt ivag fran det jag skrev i borjan. Da var afrikaner inte ens "pa bordet" eftersom jag skrev om mina erfarenheter av Afghanistan. (Afrika har jag noll personlig erfarenhet av.) Ondska var inte heller "pa agendan".

Nar det galler individen som kollektivets redskap sa ar denna ide nog som starkast i varldens storsta kulturkrets: den kinesiska.

 

[Rising]

Pfah, drömmar uppfylls i två fall -- om de sammanfaller med vad som passar in i samhället, eller om drömmaren har makt och privilegier nog att tvinga till sig framgång. Annars tror jag ärligt talat att snacket om att alla har en chans att uppfylla sina drömmar gör mer skada än nytta -- majoriteten lyckas aldrig, och förväntningarna föder bara förgrämelse.

Självklart är båda sidor av det myntet två platta propagandaideologier.

Det är inte så enkelt att man kan titta på en person som farit illa i livet och säga varken att hon helt och hållet är en produkt av sin omvärld, eller att hon helt och hållet har sig själv att skylla.

Eftersom det inte går att ensidigt hylla friheten och integriteten utan att samtidigt skuldbelägga och förakta misslyckande, så får man två riktigt fula sidor av ett och samma mynt. Elitistisk renhetsideologi - eller uppgiven defatism.

Om man inte är full av välpolerat skitsnack och intetsägande floskler så kan man förstås se mer nyktert på saken: Individen har vissa möjligheter till självförverkligande, och tvingas till viss del leva under villkor som dikterats åt henne utifrån. Vissa saker hon önskar sig är sånt hon faktiskt, innerligen vill ha, medan det i många andra fall kommer att finnas en avgörande skillnad på vad hon vill och vad hon skulle vilja vilja, givet hypotesen att hon själv hade kunnat få bestämma vad hon skulle komma att önska sig innan hon existerade (heroinister skulle ju inte vilja vilja ha heroin mer och mer ju mer beroende de blev).

Jag tror att vi kan lämna alla floskler och slogans utanför i den här diskussionen. Varenda intelligent människa begriper att Den Fria Viljan - i benämningen spöke i maskineriet - är en myt, men att det ändå finns viss frihet och visst ansvar vi kan tillskriva individen.

Vi har vissa möjligheter att uppnå våra drömmar. Tillräckligt stora för att vi skall gynnas av att försöka, men inte så stora att vi skall bortse från slumpen som spelar in. Man skall inte tro att man är förmer än andra när man vunnit på roulette, liksom, och man kan inte skuldbelägga alla som farit illa i livet.

 

[Mekanurg]

Jag divergerar delvis med en meninglos anekdot. Jag forsokte en gang i tiden forklara den fornnordiska livsstilen for en av mina indisk-amerikanska slaktingar: "A Norseman does not submit to Fate. He spits Fate in the face and goes down fighting."

 

[Rising]

Nar det galler individen som kollektivets redskap sa ar denna ide nog som starkast i varldens storsta kulturkrets: den kinesiska

Fast deras idé stagnerade, och så började de bygga en stor mur. Murbyggande är liksom hela motsatsen till den typen av inklusion, altruism och expanderande kollektivism som jag menar har kännetecknat väst.

Det är lätt hänt att man tänker på Kina så fort man nämner ordet "kollektivism", men då missar man mitt perspektiv. Jag såg på TV om en razzia på en kinesisk bordell, efter vilken de prostituerade leddes ut på gatan för att bli offentligt uthängda och hånade. Det var ett tydligt utslag av den "vi mot dem"-mentalitet som råder i landet; och visar hur deras kultur skapar och håller igång inre konflikter. Alltså raka motsatsen till vad jag har talat om.

Kinas ledare ser individerna som redskap. Därför bestraffas undermåliga redskap såsom de nyss nämnda prostituerade. Det är inte riktigt samma sak som att individerna själva ser sig och andra som redskap för allmännyttan.

 

[Mekanurg]

Det är inte riktigt samma sak som att individerna själva ser sig och andra som redskap för allmännyttan.

Aha, Rosseau och la volonte generale. Jo, det ar en vasterlandsk ideskola (som leder till Lenin IIRC fran forelasningarna i idehistoria for 25 ar sedan). Det postrevolutionara Frankrike med dess republikanism och la mission civilisatrice. Vi pratar tung upplysningstid har.

 

[Rising]

Läs Flykting korsar sitt spår av Aksel Sandemose innan du prisar Jantelagen. Denne norsk-danske författare formulera denna förskräckliga företeelse i den romanen: "Du ska ikke tro at du er noget."

Det är ganska många personer som borde ta och läsa den boken. När folk i vanligt tal använder ordet "jantelag" så talar de ju om någon sorts blind strävan efter jämlikhet; att ingen har rätt att anses vara förmer någon annan. Således brukar det förknippas med (eller åtminstone användas som nedvärderande term för) socialdemokrati.

Men samhället som Sandemose beskriver är ju ett utpräglat klassamhälle med tydlig hierarki, och lagarna är nästan alltid riktade uppifrån och ned.

Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mera än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

...och den som tänker att Aksel Sandemose måste vara en typisk libertarian som levererat sådan här dräpande kritik mot den småsinta mentalitet som förhindrar någon från att sticka upp och vara annorlunda - den blir säkert förvirrad när Aksel argumenterar för att människor skapas av sina omgivningar. Aksel skriver nämligen att han tycker det är fel att det enbart är mördaren som straffas för ett mord, när man borde ställa alla de som skapat mördaren till svars.

Oj, oj! Vad låter det som, om inte Det Sociala Arvet!? Det är alltså fel att tro att Sandemose framhöll individens integritet gentemot kollektivet.

---

Nå. Eftersom det är så stor skillnad på Sandemoses Jantelag, och det vi vanligtvis menar när vi talar om Jantelag, så bör man hålla isär begreppen. Detta bör man vara särskilt noga med när någon framhåller Jantelagen som något bra, eftersom de då uppenbarligen måste mena något aningens annorlunda än hur de vanliga, nedvärderande termerna brukas.

 

[Gäst.]

Om vi sprider denna egoistiska gruppmentalitet världen över så kan resultatet alltså bli att vi alla blir förlorare. Eller - för att göra symboliken med bil väldigt konkret: Alla på jorden kan inte bli medelklass enligt västerländsk modell och köra bil till jobbet, för då kommer vi alla att förlora, via avgaserna och resursslöseriet.

Varför inte?

Om jag tolkar dig rätt så verkar det som om du påstår att världsekonomin är ett nollsummespel. Att inga framsteg kan göras utan att någon annan får det sämre. Turligt nog är den tesen helt felaktig.

Just nu håller vi på att visa asiaterna (och tvärt om, på många områden har de redan sprungit om oss) hur man bygger ut cykelbanorna till motorvägar. När vägen är klar och kineser och indier kan ta bilen till jobbet så kommer vägen ha mångdubblerat sina filer. Alltså blir det inga köer eller försämringar för västerlänningarna. Tvärt om kan vi ta till oss deras nya idéer och själva vinna på deras framgång. Precis som vi lärt oss mycket om hur man skall arrangera industrin från japaneserna.

 

[Rising]

Aha, Rosseau och la volonte generale

Rousseaus "Allmänvilja" kan absolut anses vara ett utslag av den här mentaliteten. Åtminstone så länge som den fungerar underifrån och upp (= såsom när man i ett demokratiskt val röstar för vad man tror kommer att vara "bäst för Sverige" snarare än blott "bäst för mig"), jag tycker dock att Rousseau slirar och landar på huvudet när han argumenterar för att en upplyst elit skulle kunna uttolka allmänviljan och agera i enlighet med denna. Man kan ju fråga sig huruvida en ledare kan påstå sig vara en "man för folket" om han inte är en "man av folket", men framförallt så är Rousseaus förslag vanskligt eftersom det gör det väldigt lätt för den styrande eliten att stämpla sina kritiker såsom varandes fiender till såväl folket som till det allmäna goda. Och det leder ju bara till samma sorts "vi och dem"-mentalitet och misstänkliggörande av varandra som i Kina, med de prostituerade.

Så... Jag skulle vilja säga att idén om Allmänviljan är ett typiskt fall av hur det ofta går för altruistiska spelare i Fångarnas Dilemma: Det börjar som ett irrationellt skäl för varje enskild individ att hjälpa varandra, och så länge som alla tror på skälet så fungerar det. Men deras naivitet utnyttjas lätt och egoistiska spelare kan vinna stora framgångar på de andras godtrogenhet. Rousseaus idealism gjorde hans idéer lockande och populära, men de bidrog också till att spelare som Lenin så enkelt kunde shanghaja idéerna och använda dem för sina egna ändamål.

Fallet med Allmänviljan illustrerar alltså ett av många steg som den procedur jag talar om har tagit. Styrkan i denna procedur är att vi inte har givit upp om altruismen, trots att så många av stegen på vägen har inneburit att egoistiska spelare tagit kontrollen över idealen vi använt oss av (det är inte svårt att hitta liknande exempel på hur Nationalismen och Kristendomen tagits över av egoistiska spelare). Men att vi hela tiden har fortsatt att utöka den sfär av människor som vi väljer att lita på och känna medkännande för - trots fallgroparna på vägen - beskriver tydligt den procedur jag söker peka på.

 

[Ymir]

Ja, för vi behöver verkligen 2 miljarder personbilar till som släpper ut växthusgaser i atmosfären. Det låter mer som ett recept på total katastrof. Vilket väl också var vad Rising åsyftade; ditt argument bemöter inte ens det.

- Ymir, trötter

 

[Gäst.]

Eller 4 miljarder elbilar som går på förnyelsebar energi? Vi kommer inte stå kvar på samma plats som nu i all evighet. Tittar vi på just bilindustrin så ser vi just nu en total omstöpning av hela marknaden.
Jag vet självfallet inte hur det kommer se ut imorgon, men en gissning är att det inte kommer se ut som det gjorde igår.

 

[Mekanurg]

En dalig formiddag i Kabul denna den elfte februari:

Afghan justice ministry attacked
The Afghan justice ministry building in Kabul has been attacked by two suicide bombers and five armed men, officials say. Mohammad Ali, a justice ministry official, said on Wednesday that some of the attackers were believed to be still inside the building in central Kabul. The Taliban has reportedly claimed responsibility for the attack.

Also on Wednesday, several people were reportedly killed in a double suicide attack in the north of Kabul.
The assailants targeted the prison directorate, according to the AFP news agency.
"There are lots of dead," a police official said on condition of anonymity.
"At least eight people must have been killed," another police official said, also on condition of anonymity.

Dessa illdad illustrerar mina tankar.

 

[krank]

Eller 4 miljarder elbilar som går på förnyelsebar energi?

Å andra sidan verkar ju ingen särdeles intresserad av att utveckla riktig förnyelsebar energi. man går bara från ett idiotiskt förtslag till ett annat. Som att byta olja mot uran, till exempel - hur pantat är inte det?

"Förnyelsebart", pfah. Det enda som kan få bolagen att tycka att det är en bra idé med förnyelsebara energikällor vore om de både vore billiga på lån sikt, men framförallt också på kort.

 

[krank]

Detta bör man vara särskilt noga med när någon framhåller Jantelagen som något bra, eftersom de då uppenbarligen måste mena något aningens annorlunda än hur de vanliga, nedvärderande termerna brukas.

Hur menar du nu? Om jag gillar jante, och det gör jag, kan jag då inte helt enkelt mena i stort sett sdamma sak som de som ogillar den? Kan jag inte tycka, att det är en bra grej att man inte ska vara förmer än varandra, att jämlikhet alltid är absolut eftersträvansvärt?

Eller tolkar jag dig snett nu? Det hoppas jag, för annars tycker jag att du har haft jävligt vettiga grejer att säga i den här tråden.

 

[krank]

Vi har vissa möjligheter att uppnå våra drömmar.

Själv tycker jag egentligen att det är mer intressant att fundera kring i hur stor grad våra drömmar formats av vår uppväxt och omgivning...

Mekanurgs inställning till det hela vet jag redan att jag inte alls kan med; för mig ter den sig omänsklig och nästintill obegriplig, för att inte tala om elitistisk och föraktfull (observera att jag inte talar om mekanurg som person, utan om hans inställning/åsikt). Kort sagt, för mig är det den typen av tänkande som är en del av problemet...


//Krank, altruist

 

[Rising]

Om jag tolkar dig rätt så verkar det som om du påstår att världsekonomin är ett nollsummespel.

Då har jag varit otydlig. Vad jag har gjort är enbart att dra de logiska konsekvenserna av Fångarnas Dilemma, och den modellen poängterar ju tydligt att världen inte är ett nollsummespel.

Vad du talar om är något helt annat. Översatt till Fångarnas Dilemma så ifrågasätter du huruvida tävlande och konkurrens egentligen bör anses vara ett egoistiskt drag, eftersom alla vinner på det. Jag förnekar inte detta, utan valde rentutav att undvika den frågan helt och hållet. Fångarnas Dilemma är en fin modell, och jag tyckte att den kunde ge ett intressant perspektiv på det som Marco hade skrivit om ondska - men den är samtidigt en väldigt simpel modell och den innehåller knappast svaret på universums alla gåtor.

På det som du talar om säger den alltså varken det ena eller det andra. Den ger oss enbart vägledning efter att vi bestämt dess parametrar.

Så: Om det är så att en stor del av våra framgångar beror på att vi spenderar begränsade resurser eller för att vi släpper ut en massa avgaser; eller på annat sätt beter oss på ett sätt som skulle leda till att levnadsstandarden sänktes för oss alla om de blev praxis, då skulle det vara ett misstag om vi spred vår kultur vidare. Och vi måste se upp med detta, eftersom det är lätt att tro att man har ett framgångsrecept när ens framgångar i själva verket beror på att man utnyttjar andras altruism. I det stora perspektivet är det inte alltid man kan se huruvida man är en altruistisk eller en egoistisk spelare.

När det gäller utsläpp och resursspendering så kan vi visserligen göra ganska goda gissningar och estimeringar kring huruvida vårt beteende är hållbart eller inte. Men när det gäller många andra parametrar (såsom gällande koncentrationen av forskare och andra specialkompetenser i ett fåtal olika kulturer) så är det omöjligt att veta. Jag tänker inte spekulera i dessa frågor, utan nöjer mig blott med att berätta vad som gäller om min premiss vore sann.

 

[Mekanurg]

Mekanurgs inställning till det hela vet jag redan att jag inte alls kan med; för mig ter den sig omänsklig och nästintill obegriplig, för att inte tala om elitistisk och föraktfull (observera att jag inte talar om mekanurg som person, utan om hans inställning/åsikt). Kort sagt, för mig är det den typen av tänkande som är en del av problemet...

Omsesidig obegriplighet, alltsa.
Jantelagen sager: "Du skall inte tro att du duger till något."
Jag sager: "Skitsnack, ty jag vet att jag duger till mycket." Det ar detta jag vill lara mina barn, och alla andra barn ocksa.

Naja, jag har lite storre bekymmer idag, sasom fyra bombexplosioner ett par km bort, skottlossning, och mer skit pa gang. (Snuten jagar en bombsprangare pa huvudvagen utanfor kontoret just nu.) Att leva i en krigszon forandrar ens syn pa vad som ar vasentligt och att diskutera Jantelagen och elitism kanns lite banalt.