Nekromanti Viktoriansk visdom

[Rising]

Hur menar du nu? Om jag gillar jante, och det gör jag, kan jag då inte helt enkelt mena i stort sett sdamma sak som de som ogillar den?

Det vore svårt, menar jag, eftersom de som ogillar termen använder den så hårt vinklat.

De som ogillar termen menar ju nämligen att Jante beskriver något i stil med "blind jämlikhet, missunnsamhet och en kollektivism där alla får det lika dåligt. Jante är de aspekter av jämlikhet som inte är någon till gagn; när alla de som är annorlunda trycks ned och stöts ut, eller med våld tvingas bli som alla andra."

Det går inte att invända mot en sådan vinklad definition och exempelvis säga "Åh, men jag gillar jämlikhet". Då blir svaret "jamen jämlikhet kan vara bra, men Jante är den sortens jämlikhet som ingen gillar."

Nedvärderande termer är helt enkelt platta truismer. Jag anser att när Jante används rent allmänt, så brukar det vara just som en sådan truism.

Vad du (och andra som använder termen positivt) gör är alltså - i min mening - en sorts reclaimande av termen. Att föra tillbaka dess betydelse till något konkret som man ska kunna ha olika åsikter om.

Jag tycker alla förhållningssätt är okej, så länge som man diskuterar en och samma sak. Men när två personer använder varsina definitioner och pratar förbi varandra, så blir det mest bleh.

 

[ripperdoc]

Alltså; finns det något vi kan lära oss av historien då är det att slutsatser om framtiden utifrån dåtiden är ett vanskligt projekt vad gäller människor. För inte alltför länge sedan (och i ganska god mån fortfarande) fanns det folk som inte trodde att kvinnor var kapabla till lika hög grad av intellektuellt tänkande som män. Det var heller inte särdeles länge sedan mörkhyade sågs som självklart underlägsna. Och varför? I båda fallen, deras "natur".

Du får gärna raljera mot rasbiologi och kvinnoförtryck, men jag förstår inte varför du drar in det nu och som svar till mig. Jag pratade förstås om saker som människan som helhet gör. Jag menar att alla människor är lika. Jag ser själv tillräckligt med indikationer för en mänsklig natur, men jag påstår inga vetenskapliga bevis.

Så; jag blir alltid misstänksam så snart någon börjar skylla på "människans natur" som en ursäkt för att inte eftersträva förbättring. Det är hemskt bekvämt med den såkallade "mänskliga naturen"; det som kan hävdas höra till den finns det nämligen ingen anledning att försöka förändra.

Det var inte en ursäkt utan en förklaring. Det är vattnets natur att stiga och sjunka med månen. Trots det stödjer jag att man bygger vallar eller skydd mot det. Bara för att något är benäget att upprepas betyder det inte att man inte ska kämpa mot det. Vad jag däremot inte tror på är att man permanent kan ändra människans natur på kort sikt. Vi kan arbeta med symptomen, men inte med källan (än).

 

[Dante]

Vem bestämmer vad som är »fel«? …

[… låt oss spendera forskningspengar på att identifiera det som är fel och låt oss sedan utveckla genterapier man kan applicera i livmodern innan barnet är fött […]

Brr … det här tycker jag är creepy!

Vem avgör vad som är »fel«? Vem avgör vad som är en sjukdom eller ett oönskat beteende som ska genmanipuleras bort?

Tänk om denna möjlighet till »fosterrening« funnits när ex. homosexualitet fortfarande betraktades som en sjukdom? Hade det då varit okej att avlägsna eventuella homosexgener från ofödda barn?

Som sagt: Brr!

 

[krank]

Omsesidig obegriplighet, alltsa.
Jantelagen sager: "Du skall inte tro att du duger till något."
Jag sager: "Skitsnack, ty jag vet att jag duger till mycket." Det ar detta jag vill lara mina barn, och alla andra barn ocksa.

Jantelagen säger: Du ska inte tro att du är förmer(/bättre än någon annan). och det är du inte. Ingen av oss är bättre eller sämre eller mer/mindre värd än någon annan. Det finns inget egenvärde i att "lyckas", om man i "lyckas" låter ingå såna banala saker som att uppnå maktposition, bli ledande inom något fält, eller bli berömd etc. Givetvis kan man "lyckas" leva ett bra liv som inte trampar någon på tårna i högre grad än nödvändigt, men det är ganska sällan folk stoppar in den betydelsen i ordet.

kort sagt, jag ser ingen anledning att förakta den svenska jantelagsmentaliteten; den säger bara att vi alla är och bör vara lika. Följer man den slipper man egoism, högfärdighet och om den drogs till sin spets skulle vi dessutom inte ha något klassamhälle.

Naja, jag har lite storre bekymmer idag, sasom fyra bombexplosioner ett par km bort, skottlossning, och mer skit pa gang. (Snuten jagar en bombsprangare pa huvudvagen utanfor kontoret just nu.) Att leva i en krigszon forandrar ens syn pa vad som ar vasentligt och att diskutera Jantelagen och elitism kanns lite banalt.

Det förstår jag; själv tycker jag att elitism och antijantelag och tillhörande framgångsdyrkan, individualism och ta-för-sig-anda är globala problem som ligger bakom de allra flesta konflikter i världen idag.

 

[Gäst.]

Tack för förtydligandet.

 

[Mekanurg]

och det är du inte.

Dar ar vi overens. Du ar inte former an nagon annan, inte heller jag.

Daremot ar jag och alla andra dugliga, duger till mycket och har mycket att lara varandra. (Vilket gar rakt emot flera Jante-paragrafer.)

Pa samma satt ar barn inte foraldrarnas egendom (ingen foralder jag kanner havdar motsatsen), vilket falsifierar ditt tidigare pastaende i saken.

Jag har lyckats som rollspelforfattare och pa satt skankt gladje at manga andra. Denna framgang har givit mig en inre tillfredsstalle som jag vagrar att skammas for.

 

[Gäst.]

Eller 4 miljarder elbilar som går på förnyelsebar energi?

Å andra sidan verkar ju ingen särdeles intresserad av att utveckla riktig förnyelsebar energi. man går bara från ett idiotiskt förtslag till ett annat. Som att byta olja mot uran, till exempel - hur pantat är inte det?

"Förnyelsebart", pfah. Det enda som kan få bolagen att tycka att det är en bra idé med förnyelsebara energikällor vore om de både vore billiga på lång sikt, men framförallt också på kort.

Det har ju satsats en hel del kosing på förnyelsebar energi, inte minst från elproducenternas håll. Vill du ha ett konkret exempel kan du titta på vilka alternativ för uppvärmning som en villaägare har idag jämfört med hur det såg ut för 40 år sedan.

Och att vissa politiska grupperingar har skapat sin identitet genom att utmåla tekniska framsteg som en modern variant av moralens förfall är knappast en anledning till att avfärda kärnkraften som energikälla.

 

[krank]

Pa samma satt ar barn inte foraldrarnas egendom (ingen foralder jag kanner havdar motsatsen), vilket falsifierar ditt tidigare pastaende i saken.

Inte öppet, kanske - men ganska många föräldrar anser det t.ex vara deras rätt att bestämma hur deras barn ska uppfostras - man vill t.ex uppfostra "till en tro" med mera. Det jag vill göra är att upplösa den traditionella kärnfamiljen helt och istället göra det till en social angelägenhet att uppfostra barnen. Det finns ingen anledning alls att tro att föräldrar är kapabla att ge sina barn vettiga värderingar, men om barnet aktivt utsätts för många olika värderingar under hela sin uppväxt ökar chansen att det skapar sig en mer mångfacetterad bild av världen. Det är därför jag t.ex är emot framförallt religiösa friskolor och andra "exklusiva" grejer under barns uppväxt.

Jag har lyckats som rollspelforfattare och pa satt skankt gladje at manga andra. Denna framgang har givit mig en inre tillfredsstalle som jag vagrar att skammas for.

"Ett väl utfört arbete är en källa till inre tillfredsställelse och den grund på vilken samhället vila"? =)

 

[Mekanurg]

Anti-Jante

Du skall inte tro att du är lika god som vi. Jo, det ar jag.

Du skall inte tro att du är klokare än vi. Jo, ibland, fast ibland inte.

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Korrekt.

Du skall inte tro att du vet mera än vi. Jo, ibland gor jag det.

Du skall inte tro att du är förmer än vi. Korrekt

Du skall inte tro att du duger till något. Jo, det gor jag -- ofta dessutom.

Du skall inte skratta åt oss. Varfor inte; humor livar upp alla.

Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Jo, det finns massor av manniskor som bryr sig mycket om mig.

Du skall inte tro att du kan lära oss något. Jo, ibland kan jag det.

 

[Mekanurg]

Inte öppet, kanske - men ganska många föräldrar anser det t.ex vara deras rätt att bestämma hur deras barn ska uppfostras

Det ar mitt ansvar att uppfostra mina barn. Det ar en skyldighet, inte en rattighet.

 

[krank]

Det har ju satsats en hel del kosing på förnyelsebar energi, inte minst från elproducenternas håll. Vill du ha ett konkret exempel kan du titta på vilka alternativ för uppvärmning som en villaägare har idag jämfört med hur det såg ut för 40 år sedan.

Det har satsats, men inte ens i nä'rheten av tillräckligt mycket. Och mer lär det inte bli, nu när man öppnat dörrarna för mer kärnkraft - när nu energibolagen kan vara ordentligt kortsiktiga så har de inte längre något incitament att tänka långsiktigt och hitta energikällor som är förnyelsebara på riktigt.

Och att vissa politiska grupperingar har skapat sin identitet genom att utmåla tekniska framsteg som en modern variant av moralens förfall är knappast en anledning till att avfärda kärnkraften som energikälla.

Jag skiter i politiska grupperingar; grejen är den att kärnkraften 1) skapar avfall och 2) har risker som, även om de är väldigt små, fortfarande existerar och vars effekter är lite för stora för min smak.

Återkom när du har en kärnkraft där brytningen inte innebär miljöförstöring och där avfallet blir ofarligt inom en generation, så kanske vi kan diskutera.

Jag är nämligen inte alls emot fortsatt forskning på området - just den delen av kärnkraftspolitiken är helt bisarr - men däremot är jag emot fortsatt etablering av en enligt mig ännu inte tillräckligt säker och långsiktigt försvarbar energikälla.

Vad vi egentligen behöver i energifrågan är ju, som varje vettig människa inser, att 1) bli färre och 2) använda vår energi bättre, så att vi kan minska mängden el som behöver produceras. Vi slösar energi nåt grönjävulskt idag.

 

[Mekanurg]

Det finns ingen anledning alls att tro att föräldrar är kapabla att ge sina barn vettiga värderingar,

Problem 1: Vad menas med "vettiga varderingar"?

Problem 2: Vilken grund finns for att presumera nagot som generellt och drastiskt?

Problem 3: Jaha, och vilka skulle kunna gora ett battre jobb, da?

 

[krank]

Det ar mitt ansvar att uppfostra mina barn. Det ar en skyldighet, inte en rattighet.

...Och jag anser att det är samhället ansvar, inte ditt. Och det är definitivt inte, som vissa hävdar, en rättighet att bestämma över hur barnet uppfostras.

 

[krank]

Problem 1: Vad menas med "vettiga varderingar"?

Tja, jag tycker att mångfacetterade och accepterande värderingar är bättre än inskränkta och ensidiga, vad tycker du?

Problem 2: Vilken grund finns for att presumera nagot som generellt och drastiskt?

De flesta föräldrar har knappast någon kunskap om barns utveckling, vad barn behöver, etc. man går på tradition.

Dessutom finns det ganska många typer därute som fortfarande gör misstaget att sätta likhetstecken mellan sina egna åsikter och Absoluta Fakta, och därmed gör sitt allra bästa för att överföra dessa åsikter på sina barn. Att såpass många barn växer upp till altruistiska, vettiga, medkännande och medvetna individer ser jag som ett resultat av den åtminstone i sverige ganska utbrett utnyttjade kommunala skolan...

Problem 3: Jaha, och vilka skulle kunna gora ett battre jobb, da?

Det handlar inte om att person A skulle göra ett bättre jobb än B, utan om att A+B(+C+D+E+F+G) gör ett bättre jobb än A och B ensamma.

Framförallt, tror jag, om man skulle plocka in lite forskning om barns utveckling och allmänna kunskaper i den riktningen i det hela.

 

[Mekanurg]

...Och jag anser att det är samhället ansvar, inte ditt. Och det är definitivt inte, som vissa hävdar, en rättighet att bestämma över hur barnet uppfostras.

Du och jag kan aldrig motas i den har fragan. Vad ar detta samhalle och varfor skulle denna abstrakta entitet veta battre om barnuppfostran an vad jag gor?

Jag ar pappa till tre underbara dottrar och jag har frivilligt och med gladje tagit pa mig den stora absvaret att uppfostra dem till vidsynta toser fulla med sjalvfortroende, karlek till medmanniskorna och tillforsikt.

Jag alskar mina barn. Samhallet -- denna vaga foreteelse -- har inga sadana kanslor, kramar dem inte nar de grater, laser inga godnattsagor, tillrattavisar dem inte nar de har stulit saker fran andra barn, och sa vidare.

 

[Mekanurg]

Tja, jag tycker att mångfacetterade och accepterande värderingar är bättre än inskränkta och ensidiga, vad tycker du?

Jag haller med, vilket de flesta andra foraldrar ocksa gor. Vi jobbar hart med att formedla just den sortens varderingar till vara barn.

De flesta föräldrar har knappast någon kunskap om barns utveckling, vad barn behöver, etc. man går på tradition.

For det mesta har man valdigt god insikt om vad barn behover och traditionen ar ofta klok, jamfort med de manga modenycker som finns bland s.k. experter.

Det handlar inte om att person A skulle göra ett bättre jobb än B, utan om att A+B(+C+D+E+F+G) gör ett bättre jobb än A och B ensamma.

A + B ar inte ensamma. farfar, farmor, mormor, faster D, faster E, kusin Q, och goda vanner X + Y + Z ar ocksa deltagare. (Till exempel har mina tre barn en farmor, en farfar, en mormor, en reservmormor, och fler andra viktiga vuxna som tar aktiv del i deras uppvaxt. Plus lekkamrater och kusiner. Och detta ar inte unikt, inte ens i Sverige.)

 

[krank]

Du och jag kan aldrig motas i den har fragan. Vad ar detta samhalle och varfor skulle denna abstrakta entitet veta battre om barnuppfostran an vad jag gor?

Många vet mer än den enskilde. Jag är övertygad om att två gör ett bättre arbete än en, och att tre gör ett bättre arbete än två eller en. Vad gäller barnuppfostran tror jag bestämt att personer som vigt sina liv åt studiet av barns utveckling etc vet mer än vad du gör; och skulle man göra barnuppfostran till samhällelig snarare än individuell skulle man kunna utgå från konkret forskning kombinerat med gruppens altriusm snarare än individens åsikter och egna anekdotiska erfarenheter.

Att låta en ensam individ eller två ensamma individer sköta ett barns uppfostran är som att lägga alla sina ägg i samma korg. Om man hamnar hos bra föräldrar, går det bra. Hamnar man hos kassa föräldrar, går det kasst. "It takes a village to raisa a child" är ju en gammal hippiegrej, men jag gillar den. Självklart vore det bättre om ett barn fick ett helt grannskaps kärlek och omsorg!

Jag alskar mina barn. Samhallet -- denna vaga foreteelse

Samhället är ingen vag företeelse. Samhället är du och jag och alla andra. Samhället är större än summan av individerna. Samhället är mångfacetterat och fantastiskt.

 

[Mekanurg]

Som jag skrev ovan: du och jag kan inte motas i denna fraga. Vara synsatt och varldsbeskrivningar ar oforenliga. De elitistiska ideer som forekommer i dina inlagg strider mot min positiva syn pa mina medmanniskor.

En avgrund skiljer oss salunda at.

 

[krank]

Jag haller med, vilket de flesta andra foraldrar ocksa gor. Vi jobbar hart med att formedla just den sortens varderingar till vara barn.

Fast jag tror att det vore bättre om det vore mer heltäckande; dvs om varje barn fick möjligheten att skapa sig en sådan värdegrund och inte bara de som råkat födas av rätt föräldrar.

For det mesta har man valdigt god insikt om vad barn behover och traditionen ar ofta klok, jamfort med de manga modenycker som finns bland s.k. experter.

Tradition är bara summan av ens fördomar, så den litar jag inte ett dugg på. Det finns mängder av traditioner inom barnuppfostran som är helt bisarra - det mest uppenbara exemplet är väl agan, som ju som bekant var en självklarhet från väldigt många håll fram till ganska nyligen.

A + B ar inte ensamma. farfar, farmor, mormor, faster D, faster E, kusin Q, och goda vanner X + Y + Z ar ocksa deltagare. (Till exempel har mina tre barn en farmor, en farfar, en mormor, en reservmormor, och fler andra viktiga vuxna som tar aktiv del i deras uppvaxt. Plus lekkamrater och kusiner. Och detta ar inte unikt, inte ens i Sverige.)

Problemet är att alla du nämner är en del av samma kulturella krets. Visst finns det undantag, men inom släkter brukar kulturen ändå vara relavtivt heterogen. om vi ser t.ex till problemet kring att vissa barn tvingas växa upp i gravt kristna hem (och nu menar jag inte välvilliga mjäkkristna som "tror på 'nånting'" utan hardcore Phelps-och-knutbykristna) - där är lekkamrater, kusiner, mor- och farföräldrar etc väldigt ofta en del av den heterogena skadliga kulturen. jag vill minska risken för detta genom att öppna upp för en bredare barnuppfostran där inte bara en släkt är inblandad.

Och jovisst finns det släkter som är väldigt diversa, på samma sätt som det finns regnbågsfamiljer - men de är ganska få. Heterogeniteten inom släkter vad gäller värderingar är mer regel än undantag, vad jag erfarit.

 

[Mekanurg]

Problemet är att alla du nämner är en del av samma kulturella krets.

Fnyyys. Inom den krets som jag namner finns svenskar, indier, iranier, finlandare, amerikaner, afghaner, bosnier, thailandare.