Så, tänkte att jag kunde dra en liten allmän reflektion över första säsongen nu när jag tittat på allt och fått lite tid att fundera. Dessa reflektioner kommer alltså från någon som tycker om bokserien väldigt mycket, som även vet att den innehåller stora brister, och som inte har något emot stora ändringar i en adaption och ibland kanske till och med föredrar det framför att adaption som är trogen källmaterialet.
Som jag tidigare sagt, jag ser ingen mening med att göra stora jämförelser mellan denna serie och The Witcher. Dels för att serierna, förutom att de båda är fantasyserier, är så pass olika att en jämförelse bara blir konstigt. Vidare så tycker jag att det är awesome att det kommer mycket fantasy av bra kvalitet, det är lite en barndomsdröm som går i uppfyllelse, så jag fattar inte poängen med att liksom tävla om vilken serie som är bäst.
Generellt så gillar jag denna serie väldigt mycket! Överlag håller den hög kvalitet, och framförallt håller den högre kvalitet än vad den hade behövt göra. Det hade varit lätt att göra en young adult-serie av det hela i stil med Cursed eller Shannara, men istället gjorde det någonting som var bra på riktigt, någonting där de trots att de hade med unga huvudpersoner (vilka de gjorde äldre i serien just för att förundra att det skulle bli young adult) men för det mesta undvek de tropes som brukar komma med karaktärer i den åldern.
Det som jag nog är mest imponerad över är hur spot on alla skådespelare är! Personen som är ansvarig för castingen ska verkligen ha en eloge, alla är sanslöst duktiga! Och än en gång, musiken är alldeles fantastisk! Den bästa filmmusiken i fantasysammanhang jag hört sen Lord of the Rings (visst introt till Game of Thrones är klassiskt, men bortsett från just introt).
Fotot vill jag även ge en eloge för! Som jag sa tidigare, det är så mycket bättre än vad det hade behövt vara! Ta bara vanliga scener där Nynaeve letar örter för att hjälpa Morraine eller när Rand och Mat går över bergen. Det är ambitiöst, snyggt och något där man i stället för att ta en genväg gör fotot vackert och stämningen episk. Överlag tycker jag att det är väldigt fina miljöer.
Generellt tycker jag naturligtvis att storyn är bra, jag är ju ett fan av bokserien!
Sen kommer vi till de saker som jag tycker är mindre bra. Jag tycker att säsongen tyväärr tappar lite på tre viktiga punkter. För det första handlar det om antal avsnitt och för det andra handlar det om under vilka omständigheter som de två sista avsnittet spelades in under. För det tredje handlar det om källmaterialet.
Om vi börjar med den förta punkten. Rafe Judkins har sagt att han hade velat att säsongen skulle ha tio avsnitt, inte åtta. Och det märks. På en del ställen känns klippningen något märklig, som om man haft mer material men varit tvungen att ta bort mycket på grund av utrymmesbrist. Detta märks mest i avsnitt 5. Jag har redan redogjort för de saker i avsnittet jag tycker skaver så jag ska inte gå in på detaljer, men redigeringen känns konstig. Och då blir det ännu märkligare att avsnittet fokuserar på en karaktär som dör och aldrig blir särskilt viktig. Säsongen överlag hade tjänat på att trimma ner sidospåret med den sörjande väktaren så mycket som möjligt och ge huvudpersonerna tid att utveckla sina inbördes relationer i detta avsnitt, för det var något jag hade velat se mer av.
Vidare så var det mycket som hände rörande inspelningen av de två sista avsnitten som jag tror hade stor inverkan på kvalitén. För det första kunde som sagt Barney Harris som spelar Mat inte medverka. Jag tycker att det märks tydligt i de två sista avsnitten att de fick skriva om manuset i panik. Det är rätt uppenbart att Padan Fain skulle ha en konflikt med Mat och att ge dessa repliker till Perrin kändes väldigt konstigt. Och jag tror att det kändes konstigt för skådisarna med då de vanligtvis är duktiga, men här kändes obekväma på helt fel sätt. Jag gissar också på att hela den konstiga storyn om att Perrin skulle vara kär i Egwene kom ifrån omskrivningar i panik. Jag gissar på att konflikterna mellan karaktärerna snarare skulle handlat om Mat men att de var tvungna att lägga in något annat i all hast.
Vidare så hade de inte bara en försvunnen skådespelare att hantera utan även rigorösa coronarestriktioner. För även om de fick filma igen efter en lockdown så hade de stor begränsning i hur många statister de fick ha på plats samtidigt. Jut när de ska filma ett stort episkt fältslag… Det förklarar ju varför fältslaget i det sista avsnittet var så konstigt. Jag tyckte att det var något som kändes väldigt off i det, och det faktum att de bara kunde ha en handfull skådisar på plats samtidigt och var tvungen att filma runt det torde ju förklara det hela.
Så ovan nämnda faktum att en skådis saknades och att de fick jobba under väldiga restriktioner torde ju förklara dippen i kvalitet rörande det sista avsnittet. Men en förklaring gör ändå inte avsnittet bättre. Jag tycker inte att det går att komma runt att detta avsnitt inte är bra, och det tycker jag är väldigt trist.
En annan uppförsbacke som de hade att jobba med är källmaterialet. Nu kommer ganska andra fans av serien att bli sura på mig, men trots att jag gillar Wheel of Time tycker inte jag att den första boken är bra. Tempot är jättehackigt, ibland är det segt som sirap. Karaktärerna är i denna bok lövtunna och består av typ en egenskap. Mat en ett busfrö. Perrin är tyst och försiktig. Eqwene är ambitiös. Rand har typ ingen personlighet än så länge. Någon sa tidigare i tråden att man har ändrat karaktärernas motovation från boken. Jag håller inte med om detta. Jag tycker att karaktärerna inte har någon motivation i denna bok, de gör saker för att handlingen kräver det. Och slutet i boken är så märkligt, så vagt att jag trots att jag läst om boken ett otal gånger fortfarande inte riktigt förstår vad som händer. Jag tycker att storyn lyfter något enormt i senare böcker, men jag tror att om bara denna bok hade kommit ut hade ingen kommit ihåg den med värme idag.
Med andra ord måste det varit en utmaning att jobba med ett så bristfälligt källmaterial. Men här tycker jag att skaparna av serien verkligen gjorde sitt bästa. De lyckas föra in de politiska intrigerna från senare böcker som gör serien mer intressant än dussinfantasy (och tillslut tar över så mycket att den nästan förstör serien, men det är en annan diskussion) och de lyckas göra karaktärerna mer djupa och mer intressanta än källmaterialets lövtunna ursäkter till karaktärer (sen gillar jag vad karaktärerna blir i kommande böcker, men det tar sin tid för karaktärerna att få ett djup i böckerna. Den Mat vi älskar får vi inte se förrän i Shadow Rising).
Så allt som allt måste jag säga att serien har brister, men att de positiva sakerna väger långt tyngre än bristerna! Och i och med att bristerna hade mycket att göra med omständigheterna kring hur de sista avsnitten filmades så är jag riktigt optimistisk inför nästa säsong!