SL som opartisk domare vs andra sätt

[MTW2junkie]

Jag kan bara förtydliga:
1) Det är inte så att jag är nöjd med det när jag ändrar ett tärningsslag, jag ser det som det mindre dåliga alternativet
2) Det är inte så att jag är övertygad om att jag gör eller har rätt.
3) Jag förstår att vägen till helvetet kantas av goda intentioner, och att jag kan vara på ett sluttande plan. (men det sluttar bara ifall det sluttar)

Jag brukar tycka att mitt spelledande fungerar ok. Ibland fungerar det sämre. Så tror jag det är för de flesta.

Den som har färdiga äventyr som dessutom är rätt anpassade för gruppen kanske kommer till en annan slutsats än jag.
Jag preparerar inte jättemycket. Det innebär att jag har behov av att anpassa under spelets gång. Ett av alla sätt är att ibland bestämma hur det går, men ändå slå en tärning.

Mycket av grejen med blorb är väl just att man vill ha ett konsekvent handlande, och att spelarna vill ha någon form av genomlyslighet, så att de faktiskt inte bara spelar SLs dröm.

Där tror jag att varje SL måste finna en egen lämplig nivå som fungerar i spelgruppen. Om jag minns 2097 ords rätt, var kanske en orsak till hennes reaktion att hon hade varit med om spel, där det kanske egentligen inte spelade någon roll vad som hände, SL fixade till det ändå.

Men jag tror inte att man alltid måste skriva ned regler/sanningar för att de skall kunna användas konsekvent. När jag spelar datorspel som Medieval II: Total War, finns det många olika sätt att spela på. Orsaken är att reglerna i praktiken inte fungerar så som de var tänkta att göra. Den erfarne spelaren kan hålla igång eviga korståg eller jihader, och använda gratistrupper till att invadera trosbröder. Det diplomatiska systemet är också sådant att man kan pungslå massor av länder på deras slantar varje runda, och man kan ofta inta städer med en snabb hästagobbe, även om man är 1 mot 20, för det är fånga flaggan kartor, och de som försvarar anfaller och springer ut i hörnet av kartan. Då fintar man dem och intar stadens centrum...

Men man kan spela utan att använda sig av det, och man behöver inte skriva ned det före, men man måste ha funderat igenom det före spelet börjar.

Vad jag vill komma fram till är att, oavsett vilken nivå man sätter sin objektivitet på, så kommer det ändå vara ett subjektivt val. Man kunde ha valt att spela ett annat spel, och de listor man preppar är självfallet inte skapade helt slumpartat.

Sedan undrar jag över hur mycket genomlyslighet spelarna egentligen vill ha. För mig personligen känns det som spelare bättre och mer spännande om man inte vet vad det kan bli för utfall.

Jag tror så här då, att man bör ha en diskussion med spelarna om vad de tycker om hur ofta de bör dö, och att man får anpassa spelandet till det. En del system är förstås sådana att de löjligaste saker leder till ond bråd död, men kanske man kan förklara det för spelarna, och att de accepterar det? Jag minns en grupp jag hade i början av 80-talet. En kompis var uppe på samma namn XII, och det gjorde inte honom något Till sist fick han en karaktär som överlevde allt.

Själv tycker jag att just den konsekvensen, och andra, är viktig. Spelarna vill gärna vinna, men om de vet att allt är uppgjort kommer de att tappa intresset.

Jämför med allt grindande i datorrollspel. Folk tycker bara det är intressant eftersom det finns klara regler för hur man skall få tag på saker, och vad man måste kunna för att få tag på den fantastiska saken.

En sak som har använts är att låta döingarna få slå nya joppar med hälften av sina xp. På det sättet slipper de nya karaktärerna att hamna i helt fel klass.

 

[Swedish Chef]

Det är en risk att det är så. Jag anser inte att det är bra att ändra tärningsslag ibland. Jag gör det om det är det mindre dåliga alternativet.

Nu tycker jag bara att du hittar på. Här står ex.vis inte ett enda ord om tärningar.

News Archive | Dungeons and Dragons

Read the full archives of Dungeons & Dragons news, Sage Advice, Unearthed Arcana, and D&D Studio Blogs.

dnd.wizards.com

Makten runt spelbordet är 100% SL och 0% spelarna. Allt annat är mer eller mindre självbedrägeri. Spelarna har möjlighet att lägga fram bra argument eller hänvisa till regler, det är inte makt.

Däremot har båda parter 100% möjlighet att lämna bordet.
Och alla parter har 0% makt att tvinga spelet att fortsätta.

Jag hittar inte på ett skit, en del av att vara opartisk är ju att man inte ändrar på saker för att det inte blir som man vill, vilket det ju är att ändra på träningsresultat i efterhand. Rulings är ju att man inte har regler för den situationen som uppstår och därför gör en bedömning på studs. Vilket är helt ok. Om jag gör det vid mitt spelbord diskuterar jag det med spelarna först så att de tycker att det känns rättvist, jag är alltså inte en domare.

Runt mitt spelbord är inte makten 100% hos SL, det där är bara rent jävla trams att det skall vara så överallt. Att man låter spelarna vara med och besluta är för mig helt självklart.

 

[Leon]

Jag hittar inte på ett skit, en del av att vara opartisk är ju att man inte ändrar på saker för att det inte blir som man vill, vilket det ju är att ändra på träningsresultat i efterhand. Rulings är ju att man inte har regler för den situationen som uppstår och därför gör en bedömning på studs. Vilket är helt ok. Om jag gör det vid mitt spelbord diskuterar jag det med spelarna först så att de tycker att det känns rättvist, jag är alltså inte en domare.

Runt mitt spelbord är inte makten 100% hos SL, det där är bara rent jävla trams att det skall vara så överallt. Att man låter spelarna vara med och besluta är för mig helt självklart.

Håller helt med om spelarmedverkan. Det är givetvis inte så att SL skall sitta i sitt elfbenstorn och haspla ur sig edikt och sanningar, vare sig de kommer från ett glorakel eller hens egen fantasi. Spelet, och rulings, uppstår i dialog med spelarna. Tycker det är viktigt att man uppvärderar spelborder.

 

[Swedish Chef]

Jag förstår inte. Ska vi i demokratisk anda avgöra ifall

- det är möjligt att höra att det pågår en strid på andra sidan en vägg Ja, eller kolla om det står i reglerna
- en goblin kan skjuta över/förbi sina allierade och mot spelarna Ja, eller kolla om det står i reglerna
- båten sjunker på 2min eller 60min Ja, eller kolla om det står i reglerna
- man hinner kränga av sig en ringbrynja innan man sjunkit till 10m djup Ja, eller kolla om det står i reglerna
- det är ljust nog för att läsa texten på ett pergament Ja, eller kolla om det står i reglerna
- en dvärg med infrasyn kan se en vålnad i komplett mörker Ja, eller kolla om det står i reglerna
- smedens hammare kan användas som en warhammer eller en klubba Ja, eller kolla om det står i reglerna
- en rollfigur kan sova uppe i ett träd på vintern Ja, eller kolla om det står i reglerna
- isen på floden håller att gå på Ja, eller kolla om det står i reglerna
- en SLP blir romantiskt intresserad av gruppens snygge bard Nej, här är det SL som styr ett beslut har inget med medbestämmande att göra om vi nu inte spelar samberättande såklart.

Det som är förvirrande för mig här är att jag uppfattar mig mitt emellan de som
1) vill att SL ska vara mer objektiv domare
2) vill att SL mer ska facilitera spelarnas berättande och agerande (mer som improvisationsteater)

Först uppfattade jag dig som strikt 1: SL är domare. Men om du vill ha medbestämmanderätt, så låter det mer som 2.

Är det på något annat sätt? Har jag missuppfattat något?

Jag har inte sagt något om domare mer än att jag inte är någon, jag har bara sagt att: SLÅ INTE SLAG OM DU ÄNDÅ INTE SKALL ANVÄNDA DEM.
Du blandar ihop begrepp, jag jobbar minimalt med rulings, jag vill gärna ha regler som är transparenta och helst inte allt för avancerade. Sen är jag inte orolig för att mina spelare dör det fungerar hos oss. Men hade de tyckt att detta var jobbigt hade jag spelat ett spel där det finns mekanik för att spelarna själva skall kunna avgöra om de vill dö just nu (Fatepoints som i WFRP eller liknande).

Jag tror på att om vi har en gemensam bild och så mycket gemensam makt som möjligt vid bordet skapar vi en bättre gemensam upplevelse.

 

[Leon]

- det är möjligt att höra att det pågår en strid på andra sidan en vägg Ja, eller kolla om det står i reglerna

Näh, inte realistiskt att vänta sig att sådant alltid finns i reglerna. Dessutom, den kreativa agendan bör finnas runt spelbordet, inte i en regelbok

 

[DanielSchenström]

det där är bara rent jävla trams att det skall vara så överallt.

Och är det någon som påstår att det ska vara så över allt? Var vi inte alla inne på att alla gör som de vill?

Jag vill gärna se denna tråd som en plats för att diskutera och förklara. Om någon är här för att höja sin spelstil som den rätta, att övertyga någon att ändra sin åsikt, då kommer man stånga sig blodig.

 

[Swedish Chef]

Håller helt med om spelarmedverkan. Det är givetvis inte så att SL skall sitta i sitt elfbenstorn och haspla ur sig edikt och sanningar, vare sig de kommer från ett glorakel eller hens egen fantasi. Spelet, och rulings, uppstår i dialog med spelarna. Tycker det är viktigt att man uppvärderar spelborder.

Och för mig så blir SL:s "fudgeande" med tärningarna ett brott mot detta, det ger SL makt över storyn på ett sätt som jag inte är bekväm med.. Jag fattar att inte alla håller med om det.

Känns som jag kanske låter lite väl som att mitt sätt att spela är det enda rätta sättet.

 

[Swedish Chef]

Näh, inte realistiskt att vänta sig att sådant alltid finns i reglerna. Dessutom, den kreativa agendan bör finnas runt spelbordet, inte i en regelbok

Det vet jag mycket väl det är bara min modell att först kolla om det finns regler för det, sedan konsultera spelbordet (om det är möjligt) och i absolut sista hand försöka bestämma det själv/slumpa fram det.

 

[DanielSchenström]

- en SLP blir romantiskt intresserad av gruppens snygge bard Nej, här är det SL som styr ett beslut har inget med medbestämmande att göra om vi nu inte spelar samberättande såklart.

Jag antar om det finns regler för sådant så ska de användas? Vad är det som du går efter när du avgör när SL gör ett beslut, gentemot tillsammans med spelarna när det inte finns regler?

 

[Swedish Chef]

Och är det någon som påstår att det ska vara så över allt? Var vi inte alla inne på att alla gör som de vill?

Jag vill gärna se denna tråd som en plats för att diskutera och förklara. Om någon är här för att höja sin spelstil som den rätta, att övertyga någon att ändra sin åsikt, då kommer man stånga sig blodig.

Alltså det där var ett svar på att all makt alltid är hos SL och allt annat är självbedrägeri. Hade inget med spelstil att göra.

 

[DanielSchenström]

SLÅ INTE SLAG OM DU ÄNDÅ INTE SKALL ANVÄNDA DEM.

När det presenteras så här blir det lätt att ta det som någon slags order istället för: Jag slår inte tärning när jag inte tänker använda dem. Jag vill inte spela i en grupp där någon slår ett tärningsslag som den inte kommer använda resultatet från.

Jag förstår att du menar att vi gör precis som vi vill när som helst, och egentligen inte uppmanar oss till att göra nåt vi inte vill, men vi har bara vår text här och kan inte alltid läsa intention så det vore bättre med bättre formuleringar.

 

[Swedish Chef]

Jag antar om det finns regler för sådant så ska de användas? Vad är det som du går efter när du avgör när SL gör ett beslut, gentemot tillsammans med spelarna när det inte finns regler?

I min värld Det är skillnad på att ta ett beslut på hur en SLP agerar och reagerar och på hur mycket isen håller för.

Men teoretiskt javisst har vi en regel som vi är överens om kring spelbordet skulle jag använda den för hur en SLP reagerar (är ju en massa folk som använder reaktionstabeller tillexempel) så hade jag använt den.

 

[MTW2junkie]

Bästa lösningen för mig är som i Mörk Borg, AW, Symbaroum m fl där spelarna slår alla (de flesta iaf) slag i konflikter. Det blir både ärligare men också lättare för mig som spelare att svälja när det går åt pipan, det var ju ändå jag som slog!

Det var en djäkligt bra idé. Sådant fanns inte när jag spelade. Det ger också spelarna snabbt en uppfattning om vad de är i ringen emot.

 

[DanielSchenström]

Alltså det där var ett svar på att all makt alltid är hos SL och allt annat är självbedrägeri. Hade inget med spelstil att göra.

Ok, det håller jag med om. Jag vet inte om makt är rätt ord. Det kanske är det, jag vet inte om det känns rätt. Men makten, eller kontrollen anser jag varierar från SL till SL, spelarkonstellationer, och även spel.

Det som får mig att reagera på ordet makt är att det låter lite som det är en kamp om den, att med makt kommer förtryck och sånt.

 

[DanielSchenström]

I min värld Det är skillnad på att ta ett beslut på hur en SLP agerar och reagerar och på hur mycket isen håller för.

Men teoretiskt javisst har vi en regel som vi är överens om kring spelbordet skulle jag använda den för hur en SLP reagerar (är ju en massa folk som använder reaktionstabeller tillexempel) så hade jag använt den.

Cool. Jag såg det som att det också kan bidra till mer opartiskhet, överraskning och sånt om även de sociala delarna styrs av tärningarna. Det första spel med uttalad mekanik för sociala situationer bortom gillande och reaktioner som i AD&D var TORG som gjorde spelmekanik av exempelvis förförelse, eller övertalning som mer än ett färdighetsslag. (Vet inte om du har koll på TORG, men där fanns mekanik för spelarna att genom speciella kort välja om en SLP från ett äventyr skulle bli en mer varaktig deltagare och liknande, lite trad med tidigt samberättande).

 

[zo0ok]

Känns som jag kanske låter lite väl som att mitt sätt att spela är det enda rätta sättet.

Alltså det där var ett svar på att all makt alltid är hos SL och allt annat är självbedrägeri. Hade inget med spelstil att göra.

Ni får spela på ert sätt. Och som jag nämnt ovan så tänker jag inte diktera några villkor om jag är spelare. Och om mina spelare vill att jag ska slå allt öppet så göra jag det.

Jag diskuterar så att jag provar mina argument som vore de sanna. Så ser jag vad jag får för motargument. Det kan hända att låter låter som mitt sätt är det enda rätt också.

Vad jag menar med att all makt är hos SL är att till slut blir det upp till SL att bestämma. Du tog ett exempel om att leta i regelboken och sedan fråga spelarna vad de tycker. Det kan hända att jag föredrar ett snabbare spel (och att jag tar ansvar för mina egna snabba dåliga beslut på olika sätt - ibland genom att fixa ett tärningsslag senare).

Jag plockade fram ett slumpvis rollspel (S&S) och läser på sidan 7: Reglerna i S&S ska vara ett stöd för spelledaren. De är däremot inte ett verktyg för spelarna. Spelledaren kan ändra i reglerna och improvisera. Det är hens bedömningar som är viktiga, inte vad reglerna säger. Jag kan inte se att tärningar står över reglerna.

Men bara för att vara tydlig. Jag tycker det är svårt att vara SL. Det är svårt att göra bra äventyr. Det är svårt att engagera spelarna, få bra tempo, lagom svåra gåtor och intressanta varierande strider som inte blir långtråkiga. Det är svårt att förklara miljöer, situationer, risker och SLP på ett snabbt, roligt, målande och trovärdigt sätt. Jag har begränsad tid att förbereda mig och jag vill göra det bästa av den tiden vi spelar. Och jag vill gärna att spelarna vill spela igen vid nästa tillfälle. Att fixa ett tärningslag ibland är en liten och enkel sak jag kan göra för att kompensera för alla mina brister. Inget annat. Jag går runt och tänker "jag skulle vilja vara bättre" på en massa saker hela tiden. Också på att vara SL. Och om jag var perfekt SL så skulle jag aldrig fixa ett tärningsslag.

 

[zo0ok]

Det som får mig att reagera på ordet makt är att det låter lite som det är en kamp om den

Om det var jag som skrev makt först så ångrar och beklagar jag det. Jag tycker det handlar om att SL har respekt för spelarna, och spelarna har respekt för SL och dennes bedömningar. Och det är respekt som SL förtjänar, inget annat.

 

[Swedish Chef]

Ok, det håller jag med om. Jag vet inte om makt är rätt ord. Det kanske är det, jag vet inte om det känns rätt. Men makten, eller kontrollen anser jag varierar från SL till SL, spelarkonstellationer, och även spel.

Det som får mig att reagera på ordet makt är att det låter lite som det är en kamp om den, att med makt kommer förtryck och sånt.

Makt i det här fallet blir på samma sätt som en psykolog har kontroll på ett terapi samtal, där precis som här bör man se till att man uppnår så nära gemensamt beslutande som möjligt. I det här fallet makt över historia och regler.

Alltså i slutändan kommer det här att falla ner på det sociala kontraktet kring bordet, som jag skrivit i tidigare inlägg om vi har avtalet att SL får ändra på tärningarna så har vi ju det avtalet, jag förstår det bara inte och tycker att det bidrar till mer problem än det löser. Om SL ska bestämma och sedan låtsas säga att det är tärningarna (och jag är med) snälla strunta i att slå, bara säg utfallet.

Cool. Jag såg det som att det också kan bidra till mer opartiskhet, överraskning och sånt om även de sociala delarna styrs av tärningarna. Det första spel med uttalad mekanik för sociala situationer bortom gillande och reaktioner som i AD&D var TORG som gjorde spelmekanik av exempelvis förförelse, eller övertalning som mer än ett färdighetsslag. (Vet inte om du har koll på TORG, men där fanns mekanik för spelarna att genom speciella kort välja om en SLP från ett äventyr skulle bli en mer varaktig deltagare och liknande, lite trad med tidigt samberättande).

Som sagt jag talar inte för opartiskhet (tror inte det är möjligt att vara opartisk), jag talar för transparens om du ändå inte skall följa det som tärningarna visar så strunta i att slå.

TORG det var länge sedan men ja jag gillade den mekaniken

 

[Leon]

Makt i det här fallet blir på samma sätt som en psykolog har kontroll på ett terapi samtal, där precis som här bör man se till att man uppnår så nära gemensamt beslutande som möjligt. I det här fallet makt över historia och regler.

Alltså i slutändan kommer det här att falla ner på det sociala kontraktet kring bordet, som jag skrivit i tidigare inlägg om vi har avtalet att SL får ändra på tärningarna så har vi ju det avtalet, jag förstår det bara inte och tycker att det bidrar till mer problem än det löser. Om SL ska bestämma och sedan låtsas säga att det är tärningarna (och jag är med) snälla strunta i att slå, bara säg utfallet.

SLs huvudsakliga makt runt spelbordet är narrativet, inte reglerna.

 

[zo0ok]

Om SL ska bestämma och sedan låtsas säga att det är tärningarna (och jag är med) snälla strunta i att slå, bara säg utfallet.

Att inte slå tärningarna ger metainformation till spelarna som inte hör till spelvärden och som det inte finns någon anledning att de har. Det blir väldigt svårt för spelarna att bortse från den informationen.

Jag kan slå tärningar när jag inte har något att slå också. Bara för att.
Eller slå en tärning i hemlighet.

Om en spelare utan magiskt vapen anfaller ett monster som inte går att skada utan magiska vapen, så får de också slå för träff och eventuellt skada.